”Ta staven och kalla samman församlingen, du och din bror Aron, och tala till klippan[a] inför deras ögon, och den ska ge vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger församlingen och dess boskap att dricka.”

Då tog Mose staven som låg inför Herrens ansikte, så som han hade befallt honom. 10 Och Mose och Aron kallade samman församlingen framför klippan, och han sade till dem: ”Lyssna, ni upproriska! Kan vi ur denna klippa skaffa fram vatten åt er?” 11 (A) Sedan lyfte Mose upp sin hand och slog med sin stav två gånger på klippan, och mycket vatten kom ut så att både folket och boskapen fick dricka.

12 (B) Men Herren sade till Mose och Aron: ”Eftersom ni inte litade på mig och inte höll mig helig inför Israels barns ögon, ska ni inte få föra in denna församling i det land som jag gett dem.”

13 (C) Detta var Meribas[b] vatten, där Israels barn tvistade med Herren och där han visade sig helig bland dem.

Edom trotsar Israel

14 (D) Mose skickade sändebud från Kadesh till kungen i Edom[c] och lät säga: ”Så säger din broder Israel: Du känner alla de vedermödor som har drabbat oss. 15 Våra fäder drog ner till Egypten, vi bodde i Egypten under lång tid och vi och våra fäder blev illa behandlade av egyptierna. 16 (E) Men vi ropade till Herren, och han hörde vår röst och sände en ängel som förde oss ut ur Egypten. Och se, nu är vi i Kadesh, en stad som gränsar till ditt område. 17 Låt oss tåga igenom ditt land. Vi ska inte gå över åkrar och vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi ska ta Kungsvägen utan att vika av vare sig åt höger eller vänster förrän vi har kommit igenom ditt område.”

18 Men Edom svarade honom: ”Du får inte tåga igenom mitt land. Om du gör det ska jag komma mot dig med svärd.” 19 Israels barn sade till honom: ”Vi ska hålla oss på den allmänna vägen och om vi eller vår boskap dricker av ditt vatten, ska jag betala för det. Jag begär bara att få gå till fots genom landet, ingenting annat.” 20 Han svarade: ”Nej, du får inte gå härigenom.” Och Edom drog ut mot Israel med mycket folk och med stor makt. 21 Eftersom Edom inte lät Israel ta vägen igenom deras område, vek Israel undan för dem.

Aron dör

22 (F) Och Israels barn, hela församlingen, bröt upp från Kadesh och kom till berget Hor[d]. 23 Herren talade då till Mose och Aron på berget Hor vid gränsen till Edoms land. Han sade: 24 ”Aron ska samlas till sitt folk. Han ska inte komma in i det land som jag har gett åt Israels barn, för ni trotsade min befallning vid Meribas vatten. 25 Ta Aron och hans son Eleasar och för dem upp på berget Hor, 26 (G) och ta av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Eleasar. Aron kommer att samlas till sitt folk och dö där.”

27 Mose gjorde som Herren hade befallt, och de steg upp på berget Hor inför ögonen på hela församlingen. 28 (H) Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Eleasar. Och Aron dog där uppe på bergets topp. Sedan steg Mose och Eleasar ner från berget. 29 När hela församlingen såg att Aron var död, sörjde hela Israel honom i trettio dagar[e].

Read full chapter

Footnotes

  1. 20:8 klippan   Enligt aposteln Paulus symboliserar klippan Kristus (1 Kor 10:4).
  2. 20:13 Meriba   Betyder ”tvist”. Samma namn hade använts om en annan vattenklippa strax före Sinai (2 Mos 17:7). Namnet blev synonymt med trots mot Gud (Ps 95:8, 106:32).
  3. 20:14 Edom   Område söder om Döda havet. Edomiterna var släkt med Israel (1 Mos 36, 5 Mos 2:4f).
  4. 20:22 berget Hor   Lokaliseras traditionellt vid Petra ca 7 mil söder om Döda havet.
  5. 20:29 sörjde … trettio dagar   En stor heder. Sorgetid varade normalt sju dagar (1 Mos 50:10).

”Ta staven! Sedan ska du och Aron sammankalla menigheten. Tala till klippan inför dem! Då kommer den att ge er vatten. Du ska ge dem vatten ur klippan och både folket och boskapen ska få dricka.”

Mose tog staven som låg inför Herren som han hade blivit tillsagd 10 och tillsammans med Aron samlade han menigheten vid klippan. Han sa till dem: ”Lyssna, ni upprorsmakare! Måste vi ordna vatten åt er ur klippan?”

11 Så lyfte Mose sin arm och slog med staven två gånger på den. Vatten forsade fram och folket och all boskap drack.

12 Men Herren sa till Mose och Aron: ”Därför att ni inte trodde på mig och inte håller mig helig i Israels folks ögon, ska ni inte få leda dem in i det land som jag ger dem.”

13 Detta var Merivavatten[a]. Där satte sig Israels folk upp mot Herren och där visade Herren dem sin helighet.

Från Kadesh till Moabs hedar

(20:14—25:18)

14 Från Kadesh sände Mose budbärare till kungen i Edom och sa:

Så här hälsar din bror Israel: ”Du känner till vår plågsamma historia, 15 hur våra förfäder drog ner till Egypten där vi bodde länge och blev förtryckta av egypterna, vi liksom våra förfäder.

16 Men när vi ropade till Herren, hörde han oss och sände sin ängel att leda oss ut ur Egypten. Nu är vi här i Kadesh vid ditt lands gränser. 17 Låt oss få passera genom ditt land! Vi ska inte marschera genom era åkrar eller vingårdar och vi ska inte dricka vatten ur era källor. Vi ska hålla oss till Kungsvägen[b] och varken vika av åt höger eller vänster förrän vi passerat ditt land.”

18 Men kungen i Edom svarade:

Håll er borta härifrån! Om ni försöker komma in i mitt land, så ska jag möta er med svärd!

19 Israeliterna svarade:

Men vi kommer att marschera längs huvudvägen, och om vi eller vår boskap skulle dricka ert vatten så ska vi betala vad ni begär för det. Det enda vi önskar är att få passera genom landet.

20 Men han svarade:

Nej, du får inte passera.

Sedan mobiliserade han sin armé och marscherade mot dem med stora och mäktiga styrkor. 21 Och eftersom Edom vägrade att låta Israel passera genom sitt land, vek Israel undan, 22 vände tillbaka från Kadesh och hela menigheten kom till berget Hor.

Aron dör

23 När de var vid gränsen till Edoms land på berget Hor, sa Herren till Mose och Aron: 24 ”Nu är tiden inne för Aron att dö[c]. Han ska inte komma in i det land som jag har gett Israels folk, därför att ni båda handlade upproriskt mot min befallning när det gällde vattnet i Meriva. 25 Ta med dig Aron och hans son Elasar upp på berget Hor. 26 Där ska du ta av Aron hans prästkläder och sätta dem på hans son Elasar. Sedan ska Aron samlas till sitt folk, han ska dö där uppe.”

27 Mose gjorde som Herren sagt, och de gick tillsammans upp på berget Hor medan hela menigheten såg på. 28 När de kom upp till toppen, tog Mose av Aron hans prästkläder och satte dem på hans son Elasar. Sedan dog Aron. Mose och Elasar gick tillbaka ner 29 och när folket fått beskedet om Arons död, sörjde man honom i trettio dagar.

Read full chapter

Footnotes

  1. 20:13 Meriva betyder tvist, strid, gräl.
  2. 20:17 En huvudled mellan Akabaviken och Damaskus, öster om Döda havet och Jordandalen.
  3. 20:24 Ordagrant: samlas till sitt folk, vilket – tillsammans med att samlas till sina fäder – var ett vanligt sätt att tala om döden.

»Tag staven, och församla menigheten, du med din broder Aron, och talen till klippan inför deras ögon, så skall den giva vatten ifrån sig; så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och giver menigheten och dess boskap att dricka.

Då tog Mose stav en från dess plats inför HERRENS ansikte, såsom han hade bjudit honom.

10 Och Mose och Aron sammankallade församlingen framför klippan; där sade han till dem: »Hören nu, I gensträvige; kunna vi väl ur denna klippa skaffa fram vatten åt eder?»

11 Och Mose lyfte upp sin hand och slog på klippan med sin stav två gånger; då kom mycket vatten ut, så att menigheten och dess boskap fick dricka.

12 Men HERREN sade till Mose och Aron: »Eftersom I icke trodden på mig och icke höllen mig helig inför Israels barns ögon, därför skolen I icke få föra denna församling in i det land som jag har givit dem.»

13 Detta var Meribas vatten, där Israels barn tvistade med HERREN, och där han bevisade sig helig på dem.

14 Och Mose skickade sändebud från Kades till konungen i Edom och lät säga: »Så säger din broder Israel: Du känner alla de vedermödor som vi hava haft att utstå,

15 huru våra fäder drogo ned till Egypten, och huru vi bodde i Egypten i lång tid, och huru vi och våra fäder blevo illa behandlade av egyptierna.

16 Men vi ropade till HERREN, och han hörde vår röst och sände en ängel som förde oss ut ur Egypten; och se, vi äro nu i Kades, staden som ligger vid gränsen till ditt område.

17 Låt oss tåga genom ditt land. Vi skola icke taga vägen över åkrar och vingårdar, och icke dricka vatten ur brunnarna; stora vägen skola vi gå, utan att vika av vare sig till höger eller till vänster, till dess vi hava kommit igenom ditt område.»

18 Men Edom svarade honom: »Du får icke tåga genom mitt land. Om du det gör, skall jag draga ut emot dig med svärd.»

19 Men Israels barn sade till honom: »På den allmänna farvägen skola vi draga fram, och om jag eller min boskap dricker av ditt vatten, skall jag betala det. Jag begär ju ingenting: allenast att få tåga vägen fram härigenom.»

20 Han svarade: »Nej, du får icke tåga härigenom.» Och Edom drog ut mot honom med mycket folk och ned stor makt.

21 Då alltså Edom icke tillstadde Israel att tåga genom sitt område, vek Israel av och gick undan för honom.

22 Och de bröto upp från Kades. Och Israels barn, hela menigheten, kommo till berget Hor.

23 Och HERREN talade till Aron på berget Hor, vid gränsen till Edoms land, och sade:

24 »Aron skall samlas till sina fäder: han skall icke komma in i det land som jag har givit åt Israels barn; ty I voren gensträviga mot min befallning vid Meribas vatten.

25 Tag nu Aron och hans son Eleasar med dig, och för dem upp på berget Hor,

26 och tag av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Eleasar. Så skall Aron samlas till sina fäder och I dö där.»

27 Och Mose gjorde såsom HERREN hade bjudit; och de stego upp på berget Hor inför hela menighetens ögon.

28 Och Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Eleasar. Och Aron dog där uppe på bergets topp; men Mose och Eleasar stego ned från berget.

29 Och när hela menigheten förnam att Aron hade givit upp andan, begräto de honom i trettio dagar, hela Israels hus.

Read full chapter