Inledning

(A) Ordspråk[a] av Salomo, Davids son, Israels kung.

Med dem lär man känna
        vishet och förmaning
    och förstår kloka ord,
man får förmaning
        till att handla vist,
    rättfärdigt, rättvist och rätt.
De ger de okunniga[b] klokhet,
    de unga kunskap och omdöme.
Den vise hör dem
        och ökar sin lärdom,
    den förståndige får klok ledning.
Med dem förstår man
    ordspråk och liknelser,
        de visas ord och deras gåtor.
(B) Att vörda Herren
        är början till kunskap,
    men dårar[c] föraktar
        vishet och förmaning.

Varning för att ledas vilse

(C) Hör, min son,
        din fars förmaning
    och förkasta inte
        din mors undervisning,
(D) för de är en skön krans
        för ditt huvud
    och en vacker kedja
        för din hals.[d]

10 (E) Min son, om syndare lockar dig,
        så följ dem inte.
11 Om de säger:
        ”Kom med oss!
    Vi ska ligga på lur efter blod,
        i bakhåll för oskyldiga
            utan orsak.
12 Som dödsriket
        ska vi sluka dem levande,
    friska och sunda
        ska de fara ner i graven.
13 Allt dyrbart ska vi vinna,
        vi ska fylla våra hus med byte.
14 Dela du vår lott med oss!
    Vi alla ska ha gemensam kassa.”

15 Min son,
        gå inte samma väg som de,
    håll din fot borta från deras stig,
16 (F) för deras fötter
        skyndar till det som är ont,
    de rusar för att spilla blod.
17 Det är ingen mening
        att lägga ut nätet
    inför ögonen på alla fåglarna.
18 De ligger på lur efter sitt eget blod,
    de gillrar fällor för sina egna liv[e].
19 (G) Så går det dem som söker
        oärlig vinst,
    den tar livet av sina ägare.

Visheten kallar och varnar

20 Visheten ropar på gatan,
    hon höjer sin röst på torgen.
21 (H) Hon predikar i gathörnens buller[f],
    vid ingången till stadens portar[g]
        talar hon sina ord:
22 ”Hur länge ska ni okunniga
        älska okunnighet,
    ni hånare njuta av att håna
        och ni dårar hata kunskap?
23 Vänd om till mig när jag varnar er.
    Se, jag ska låta min Ande
        flöda över er,
    jag ska låta er lära känna mina ord.

24 (I) Men ni vägrade lyssna
        när jag ropade,
    ingen brydde sig
        när jag räckte ut min hand.
25 Ni förkastade alla mina råd
    och ville inte veta av
        mina varningar.
26 (J) Därför ska också jag le åt er olycka
    och håna när skräcken drabbar er,
27 när skräcken kommer som ett oväder
    och er olycka drar in
        som en storm,
    när nöd och ångest drabbar er.

28 (K) Då ska de ropa till mig
        utan att jag svarar,
    de ska söka mig
        utan att finna mig.
29 De hatade kunskap
    och valde inte att vörda Herren,
30 de ville inte veta av mitt råd
    utan föraktade alla mina varningar.
31 (L) Därför ska de få äta
        sina gärningars frukt
    och mättas av sina onda planer,
32 för de okunnigas avfällighet
        ska döda dem
    och dårarnas sorglöshet
        förgöra dem.
33 Men den som lyssnar till mig
        ska bo i trygghet
    och inte behöva frukta något ont.”

Footnotes

  1. 1:1 Ordspråk   Hebreiska mashál betyder ”liknelse” eller visdomsord i vidare bemärkelse.
  2. 1:4 okunniga   Det hebreiska ordet syftar på att vara naiv, oerfaren och lättpåverkad av ondskan.
  3. 1:7 dårar   Det hebreiska ordet betecknar brister i vett och värderingar snarare än begåvning.
  4. 1:9 kedja för din hals   Officiellt ämbetstecken (jfr 1 Mos 41:42, Dan 5:29).
  5. 1:18 liv   Annan översättning: ”själar” (även i 6:32, 7:23, 13:3, etc).
  6. 1:21 i gathörnens buller   Andra handskrifter (Septuaginta): ”från toppen av murarna”.
  7. 1:21 stadens portar   Där alla passerade och där samhällets frågor beslutades (31:23, Rut 4).

Vishetens välsignelse

(1:1—9:18)

Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
    Av dem får man fostran och vägledning,
så att man förstår de visas ord.
    Av dem får man vägledning till insikt
och till ett ärligt och rättfärdigt liv.
    De ger klokhet till de okunniga,
och lärdom till de unga om vad som är viktigt.
    Den vise hör dem och ökar sin kunskap.
Den kloke skaffar sig vägledning
    för att förstå ordspråk och liknelser,
de visas ord och gåtor.

Herrens fruktan är vishetens början,
    men den som är oklok föraktar vishet och vägledning.
Hör, min son, din fars förmaning,
    förkasta inte din mors undervisning.
De bildar en skön krans på ditt huvud,
    en vacker kedja kring din hals.
10 Min son, låt dig inte lockas av syndare.
11 De säger:
    ”Kom! Vi lägger oss i bakhåll för att döda,
    för att lura på oskyldiga.
12 Likt dödsriket slukar vi dem levande och hela,
    så som de som läggs ner i graven.
13 Vi ska få alla slags värdefulla ting
    och kan fylla våra hus med plundrat gods.
14 Du får vara med och dela,
    pengarna kan vi ha i en gemensam kassa.”
15 Min son, gå inte in på deras väg,
    sätt inte din fot på deras stig,
16 för med snabba steg söker de sig till ondskan,
    och snabbt vill de utgjuta blod.
17 Det är meningslöst att breda ut ett nät
    inför ögonen på fåglarna.
18 Dessa ligger på lur efter sitt eget blod
    och i bakhåll för sina egna liv.
19 Sådant blir slutet för den som roffar åt sig i oärlighet,
    det kostar honom hans eget liv.
20 Visheten ropar högt på gatan
    och höjer sin röst på torget.
21 Mitt bland de bullriga gatorna predikar den
    och håller tal vid stadsportarna:
22 ”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet,
    ni smädare njuta av smädelser,
    ni dårar hata kunskap?
23 Vänd om och ta emot min tillrättavisning,
    så ska jag låta min ande komma över er
    och dela med mig av min kunskap till er.
24 Jag har ropat på er, men ni har inte lyssnat.
    Jag har räckt ut min hand,
    men ingen har brytt sig om den.
25 Ni har struntat i alla mina råd
    och avvisat min tillrättavisning.
26 Därför ska jag också skratta åt er olycka
    och håna er förtvivlan,
27 när förskräckelsen griper tag i er som ett oväder
    och olyckan sveper över er som en stormby,
    när nöd och ångest drabbar er.
28 Då kommer de att ropa till mig,
    men jag ska inte svara.
De kommer att söka mig
    men inte finna.
29 De hatade kunskap
    och ville inte frukta Herren,
30 de avvisade mina råd
    och föraktade mina tillrättavisningar.
31 Därför får de äta sina gärningars frukt
    och mätta sig med sina onda planer.
32 De okunnigas avfällighet ska kosta dem livet
    och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
33 Men den som lyssnar till mig ska leva i trygghet
    och behöver inte vara rädd för något ont.”