Psaltaren 44-45

Svenska Folkbibeln 2015

^2 (A) Gud, vi har hört med våra öron,
        våra fäder har berättat för oss
    om den gärning du gjorde
        på deras tid, i forna dagar.
^3 (B) Med din hand
    fördrev du hednafolken,
        men våra fäder planterade du.
    Andra folk förgjorde du,
        men dem lät du breda ut sig.
^4 (C) Det var inte med sitt svärd
        som de intog landet,
    inte deras egen arm
        som frälste dem.
    Nej, det var din högra hand,
        din arm och ditt ansiktes ljus,
            för du älskade dem.

⁵ Du är min kung, o Gud.
    Ge befallning om frälsning
        för Jakob!
^6 (D) Genom dig ska vi slå ner
        våra fiender,
    genom ditt namn trampa ner
        våra motståndare.
^7 (E) Jag litar inte till min båge,
    mitt svärd kan inte frälsa mig.
⁸ Nej, du har frälst oss
        från våra fiender,
    du lät dem som hatar oss
        få skämmas.
^9 (F) Gud, vi lovar dig dagen lång,
    vi prisar ditt namn för evigt.
        Sela

^10 (G) Ändå har du förkastat oss
        och vanärat oss,
    du drar inte ut med våra härar.
¹¹ Du låter oss ge vika för fienden,
    och de som hatar oss tar byte.
¹² Du gör oss till slaktfår
    och skingrar oss
        bland hednafolken.
^13 (H) Du säljer ditt folk för ingenting,
    du gör ingen vinst på affären.

^14 (I) Du gör oss till åtlöje
        för våra grannar,
    till spott och spe
        för dem som bor omkring oss.
¹⁵ Du gör oss till ett ordspråk
        bland hednafolken,
    man skakar på huvudet
        bland folken.
^16 (J) Dagen lång är min vanära inför mig,
    mitt ansikte täcks av skam
^17 (K) när jag hör den som hånar och hädar,
    när jag ser fienden
        och den hämndlystne.

¹⁸ Allt detta har drabbat oss,
    men vi har inte glömt dig
        eller svikit ditt förbund.
¹⁹ Våra hjärtan har inte vänt sig bort,
    våra steg har inte vikit från din väg.
²⁰ Men du har krossat oss
        där schakaler bor
    och låtit dödens skugga
        falla över oss.
²¹ Om vi hade glömt vår Guds namn
    och sträckt våra händer
        mot en främmande gud,
^22 (L) skulle då inte Gud ha märkt det,
    han som känner hjärtats
        hemligheter?
^23 (M) Nej, för din skull
        dödas vi dagen lång,
    vi räknas som slaktfår.

²⁴ Vakna! Varför sover du, Herre?
    Vakna upp, förkasta oss inte
        för alltid!
²⁵ Varför döljer du ditt ansikte
    och glömmer vårt lidande
        och betryck?
²⁶ Vår själ är nerböjd i stoftet,
    vår kropp är nertryckt mot jorden.
²⁷ Grip in och hjälp oss!
    Friköp oss för din nåds skull.

^2 (N) Mitt hjärta flödar över av sköna ord,
        jag säger: Min sång gäller en kung^[a].
    Min tunga är en snabb skrivares
        penna.
^3 (O) Skönast är du bland människors barn,
        nåd är utgjuten över dina läppar.
    Därför har Gud välsignat dig
        för evigt.

⁴ Fäst ditt svärd vid din sida, du hjälte,
    i din höghet och härlighet.
^5 (P) Dra så segerrik ut i din härlighet
    för sanning, ödmjukhet
        och rättfärdighet.
    Din högra hand ska visa dig
        underbara ting.
⁶ Dina pilar är skarpa,
    folken ska falla för dig,
        kungens fiender ska träffas
            i hjärtat.

^7 (Q) Gud, din tron består
        i evigheters evighet,
    ditt rikes spira är rättens spira.
^8 (R) Du älskar rättfärdighet
        och hatar orättfärdighet.
    Därför, Gud, har din Gud
        smort dig^[b] med glädjens olja
            mer än dina medbröder.
⁹ Av myrra, aloe och kassia
        doftar alla dina kläder,
    från elfenbenspalats
        gläder dig strängars klang.
^10 (S) Kungadöttrar är bland dina utvalda^[c],
    drottningen står vid din högra sida
        i guld från Ofir.

^11 (T) Hör, dotter, se och lyssna!
    Glöm ditt folk och din fars hus
¹² och låt kungen åtrå din skönhet,
        för han är din herre.
    Böj dig och tillbe honom!
^13 (U) Dottern Tyrus kommer med gåvor,
    de rika bland folket
        söker din gunst.

^14 (V) Full av härlighet
        är kungadottern där inne,
    av guldbrokad är hennes dräkt.
¹⁵ I färggranna^[d] kläder
        förs hon till kungen,
    åtföljd av jungfrur,
        hennes väninnor
            som leds in till dig.
¹⁶ Med glädje och jubel förs de fram,
    de tågar in i kungens palats.

^17 (W) I dina fäders ställe
        ska dina söner komma,
    du^[e] ska sätta dem till furstar
        över hela jorden^[f].
^18 (X) Ditt namn vill jag göra känt
        genom alla släkten.
    Därför ska folken lova dig
        i evigheters evighet.