Psaltaren 57
Svenska Folkbibeln 2015
Bön och lovsång i nöden
57 (A) För körledaren, "Fördärva inte[a]". En sång av David när han hade flytt undan Saul och var i grottan[b].
2 (B) Förbarma dig, Gud,
förbarma dig över mig!
Till dig flyr min själ,
i dina vingars skugga
tar jag min tillflykt
tills faran är över.
3 (C) Jag ropar till Gud, den Högste,
till Gud, som fullbordar
sitt verk för mig.
4 (D) Han sänder sin hjälp från himlen
och frälser mig
när mina förföljare hånar mig.[c]
Sela
Gud sänder sin nåd
och sin sanning.
5 (E) Min själ är omgiven av lejon,
jag ligger bland människoätare
med tänder[d] som spjut och pilar
och tungor som skarpa svärd.
6 Visa din höghet över himlen, Gud,
och din härlighet över hela jorden!
7 (F) De lägger nät för mina fötter,
min själ är nerböjd.
De gräver en grop för mig,
men de faller själva däri.
Sela
8 (G) [e]Mitt hjärta är frimodigt, Gud,
mitt hjärta är frimodigt.[f]
Jag vill sjunga och spela.
9 (H) Vakna, min ära[g],
vakna, lyra och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
10 (I) Jag vill tacka dig bland folken,
Herre,
lovsjunga dig bland folkslagen,
11 (J) för din nåd är stor
och når till himlen,
din sanning ända till skyarna.
12 Visa din höghet över himlen, Gud,
och din härlighet över hela jorden!
Footnotes
- 57:1 "Fördärva inte" Troligen namn på en melodi (även i Ps 58, 59, 75).
- 57:1 när han hade flytt undan Saul och var i grottan Se 1 Sam 22:1 och Ps 142.
- 57:4 när mina förföljare hånar mig Annan översättning (så Septuaginta): "och vanärar mina förföljare".
- 57:5 människoätare med tänder Annan översättning: "eldsprutare, människor med tänder".
- 57:8f Stycket i vers 8-12 är närmast identiskt med Ps 108:2-6. De kan ha bevarats i två separata samlingar (42-72, 107-150) som sedan sammanförts.
- 57:8 frimodigt Annan översättning: "redo".
- 57:9 min ära Ofta uppfattat som liktydigt med "min själ". Kan också syfta på Herren själv som den troendes ära.
Psaltaren 57
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Bön om hjälp, tacksägelse
(Ps 108:2-6)
57 För körledaren, ”Fördärva inte”. Miktam,[a] av David, när han på sin flykt från Saul var i grottan.
2 Var nådig, Gud, var nådig mot mig!
För till dig tar jag min tillflykt,
under dina vingars skugga tar jag min tillflykt
tills faran är över.
3 Jag vill ropa till Gud, den Högste,
till Gud, som gör allt för mig.[b]
4 Han sänder sin hjälp från himlen och räddar mig.
Han tillrättavisar mina förföljare. Séla
Gud sänder sin nåd och trofasthet.
5 Jag befinner mig bland lejonen,
jag ligger bland dem som sprutar ut eld,
människor vilkas tänder är spjut och pilar
och vilkas tungor är skarpa svärd.
6 Gud, du är upphöjd över himlen!
Visa din höghet över hela jorden!
7 De lägger ut nät för mina fötter,
och jag böjs ner.
De gräver en grop där jag ska gå,
men de faller själva ner i den. Séla
8 Mitt hjärta är orubbligt, Gud,
mitt hjärta är orubbligt.
Jag vill sjunga och spela.
9 Vakna upp, min ära[c]!
Vakna upp, harpa och lyra!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
10 Herre, jag vill prisa dig bland folken,
inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.
11 Din nåd är stor,
ända upp till himlen når den,
din trofasthet upp till skyarna.
12 Gud, du är upphöjd över himlen!
Visa din höghet över hela jorden!
Footnotes
- 57:1 Fördärva inte kan antas ha varit en känd sång. Betydelsen av miktamär okänd.
- 57:3 Grundtextens innebörd är osäker i versens senare del.
- 57:9 Ordagrant: ja, min ära.Det hebreiska ordet syftar på någonting tungt, högt, magnifikt, vördnadsväckande och kan här kanske också tolkas som helhjärtenhet: Jag vill sjunga och spela av hela min själ/av hela mitt hjärta.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.