11 Säger jag:
    "Låt mörker täcka mig
        och ljuset bli natt omkring mig",
12 [a]så är inte mörkret mörkt för dig.
    Natten lyser som dagen,
        mörkret är som ljuset.

13 [b]Du har skapat mina njurar[c],
    du vävde mig i moderlivet.
14 [d]Jag tackar dig för att
        jag är så underbart skapad.
    Underbara är dina verk,
        min själ vet det så väl[e].
15 Benen i min kropp
        var inte osynliga för dig
    när jag formades i det fördolda,
        när jag bildades i jordens djup.
16 [f]Dina ögon såg mig
        när jag bara var ett foster.
    Alla mina dagar blev skrivna
        i din bok,
    formade innan någon av dem
        hade kommit.

17 [g]Hur ofattbara[h] är inte dina tankar
        för mig, Gud,
    hur väldig är inte
        deras mångfald!
18 Räknar jag dem
        är de fler än sandkornen.
    När jag vaknar är jag kvar hos dig.

19 Gud, om du bara ville döda
        de gudlösa!
    Bort från mig, ni blodtörstiga!
20 De talar om dig med svek i sinnet,
    de har fört dina städer i fördärvet[i].
21 [j]Skulle jag inte hata dem
        som hatar dig, Herre,
    och avsky dem
        som gör uppror mot dig?
22 Jag hatar dem med starkaste hat,
    mina fiender har de blivit.

23 [k]Rannsaka mig, Gud,
        och känn mitt hjärta,
    pröva mig och känn mina tankar.
24 [l]Se om jag är på en olycksväg,
    och led mig på den eviga vägen.

Read full chapter

Footnotes

  1. 139:12 Jak 1:17.
  2. 139:13 Job 10:11, Ps 119:73, Jes 44:24.
  3. 139:13 njurar   Symbol för människans innersta.
  4. 139:14 Job 10:8f.
  5. 139:14 min själ vet det så väl   Annan översättning: "du känner min själ så väl".
  6. 139:16 Job 14:5, Ps 37:18.
  7. 139:17 Ps 40:6, 92:6, Jes 55:8f.
  8. 139:17 ofattbara   Annan översättning: "dyrbara".
  9. 139:20 fört dina städer i fördärvet   Andra handskrifter: "missbrukat ditt namn till lögn".
  10. 139:21 Ps 26:5, 31:7, 119:139.
  11. 139:23 Ps 26:2.
  12. 139:24 Ps 5:9, 16:11, Luk 19:10, Joh 10:28.

11 Om jag bad mörkret att gömma mig
    och ljuset omkring mig att bli natt,
12 så är inte mörkret mörkt för dig,
    utan natten lyser som dagen, och mörkret är ljus.

13 Du skapade organen inne i min kropp,
    du vävde samman mig i min mors livmoder.
14 Jag prisar dig för det förunderliga,
    att jag är så underbart skapad!
    Dina verk är förunderliga, det vet jag väl.
15 Mitt skelett var inte dolt för dig
    när jag formades i det tysta,
    när jag vävdes samman i jordens djup.
16 Du såg mig innan jag föddes.
    I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven
    innan någon av dem började.[a]

17 Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud!
    Hur enormt är inte deras antal!
18 Om jag försökte räkna dem
    skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar,
    är jag fortfarande hos dig.

19 Gud, om du ändå ville döda de gudlösa,
    avlägsna de blodtörstiga från mig!
20 De som talar svekfullt om dig,
    de som har missbrukat dina städer.[b]
21 Herre, skulle jag inte hata dem som hatar dig,
    avsky dem som reser sig mot dig?
22 Jag hatar dem starkt,
    de är mina fiender.

23 Granska mig, Gud!
    Känn mitt innersta och pröva mig,
    känn mina oroliga tankar!
24 Se om min väg leder bort från dig,
    och led mig på den eviga vägen.

Read full chapter

Footnotes

  1. 139:16 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 139:20 Eller: de som fåfängt höjer sin röst mot dig. Eller: de som svärjer falskt, dina fiender. Grundtextens innebörd är osäker.

(A) Även om de bröt sig in i dödsriket
    skulle min hand
        hämta dem därifrån,
    även om de steg upp till himlen
        skulle jag störta ner dem därifrån.
(B) Även om de gömde sig
        på toppen av Karmel[a]
    skulle jag hitta dem där
        och hämta ner dem.
    Även om de gömde sig
        för min blick på havets botten
    skulle jag där befalla ormen
        att bita dem.
(C) Även om de gick i fångenskap
        framför sina fiender
    skulle jag där befalla svärdet
        att komma och döda dem.
    Och jag ska fästa min blick på dem
        till deras olycka
            och inte till deras lycka.

(D) Herren Gud Sebaot
    rör vid jorden och den smälter,
        och alla dess invånare sörjer.
    Hela jorden höjer sig som Nilen
        och sjunker åter
            som Egyptens flod.
(E) Han bygger sin sal i himlen
        och grundar sitt valv över jorden,
    han kallar på havets vatten
        och öser ut det över jordens yta –
    Herren är hans namn.

(F) Är ni inte som nubierna
    i mina ögon, ni Israels barn?
        säger Herren.
    Förde jag inte Israel
        upp ur Egyptens land,
    filisteerna från Kaftor[b]
        och arameerna från Kir?
(G) Se, Herren Guds ögon
        är emot detta syndiga rike,
    och jag ska utplåna det
        från jordens yta.
    Ändå vill jag inte utplåna
        Jakobs hus helt,
            säger Herren.
För se, jag befaller att Israels hus
    ska sållas bland alla hednafolk
        som man siktar i ett såll.
    Inte minsta korn[c]
        ska falla till marken.
10 (H) Alla syndare i mitt folk
        ska dö för svärd, de som säger:
    ”Olyckan når oss inte,
        den kommer inte i närheten
            av oss.”

Löfte om upprättelse

11 (I) På den dagen ska jag resa upp
        Davids fallna hydda,
    mura igen dess sprickor
        och resa upp dess ruiner.
    Jag ska bygga upp den
        som i forna dagar,[d]
12 (J) så att de kan ta i besittning
    vad som är kvar av Edom
        och av alla hednafolk
    över vilka mitt namn har nämnts,
        säger Herren som gör detta.

13 (K) Se, dagar ska komma, säger Herren,
    då plöjaren ska följa
        skördemannen i spåren
    och druvtramparen
        såningsmannen,
    då bergen ska drypa av druvsaft
        och alla höjder flöda över.
14 (L) Jag ska göra slut
        på mitt folk Israels fångenskap.
    De ska bygga upp ödelagda städer
        och få bo i dem,
    de ska plantera vingårdar
        och få dricka vinet från dem,
    de ska anlägga trädgårdar
        och få äta deras frukt.
15 (M) Jag ska plantera dem
        i deras eget land.
    De ska inte mer ryckas upp
        ur det land som jag gett dem,
    säger Herren din Gud.

Read full chapter

Footnotes

  1. 9:3 Karmel   Bergsrygg vid Israels kust i nordväst som höjer sig 550 meter över vattenytan.
  2. 9:7 Kaftor   Filisteerna kom till Gazaremsan på 1200-talet f Kr från Kreta och andra medelhavsöar.
  3. 9:9 Inte minsta korn   Såll brukar släppa igenom stoft och bevara sädeskornen (jfr Luk 22:31). Annan översättning: ”Inte en sten” (grövre såll under antiken kan ha fungerat tvärtom).
  4. 9:11f Citeras av Jakob i Apg 15:16f som profetia om hur hedningarna inlemmas i tron på Kristus. Att uttala sitt namn över något innebar ägande och beskydd (jfr Jak 2:7).

Även om de så gräver sig ner ända till dödsriket
    ska jag få tag i dem och dra upp dem.
Och om de stiger upp till himlen,
    ska jag störta ner dem igen.
Om de gömmer sig på Karmels topp
    ska jag söka upp dem och ta dem till fånga,
och om de gömmer sig för mig på havets botten
    ska jag befalla sjöormen att bita dem.
Om de förs bort till fångenskap inför sina fiender
    ska jag befalla svärdet att döda dem.

Jag ska låta mina ögon vaka över dem,
    inte till deras lycka utan till olycka.”

När Herren, härskarornas Herre, rör vid jorden,
    smälter den,
och alla som bor där sörjer.
    Hela jorden reser sig som Nilen
och sänker sig igen, som Egyptens flod.
    Han bygger sin loftgång[a] i himlen,
och sätter upp sitt valv på jorden.
    Han kallar på havets vatten
och häller ut det på jordytan.
    Herren är hans namn.

”Är ni inte i mina ögon likvärdiga med nubierna, ni israeliter? säger Herren.
Förde jag inte ut Israel ur Egypten,
    filistéerna från Kaftor[b]
och araméerna från Kir?

Herren, Herren har ögonen
    på detta syndiga rike.
Jag ska utplåna det från jordens yta.
    Men helt och hållet ska jag inte
utplåna Jakobs ätt, säger Herren.
Jag har befallt att Israels folk ska skakas
    bland alla folk
som man skakar vete i ett såll,
    utan att det minsta korn faller till marken.
10 Men alla syndare bland mitt folk ska dö för svärd,
    dessa som säger:
’Det onda kommer inte att röra oss,
    det drabbar inte oss.’

Israel ska byggas upp igen

11 Den dagen ska jag åter bygga upp
    Davids fallna hydda,[c]
mura igen dess sprickor,
    resa upp det som ligger i ruiner
    och bygga upp den som i gångna tider,
12 så att de kan inta det som är kvar av Edom
    och alla de folk över vilka mitt namn har utropats.[d]
Så säger Herren som gjorde allt detta.

13 Den tid kommer, säger Herren,

då plöjaren följer tätt efter den som skördar
    och vintramparen efter den som sår,
då bergen dryper av druvsaft
    och alla höjder flödar över.
14 Jag ska låta mitt folk Israel
    återvända från exilen.

De ska bygga upp städerna som legat i ruiner
    och bo i dem igen,
och de ska plantera vingårdar
    och få dricka vin från dem,
anlägga trädgårdar
    och njuta av deras frukt.
15 Jag ska plantera dem i deras eget land,
    och de ska aldrig mer ryckas upp
ur det land som jag har gett dem,
    säger Herren, din Gud.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 9:6 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  2. 9:7 Syftar sannolikt på Kreta.
  3. 9:11 Eller: fallna tält.
  4. 9:12 Att utropa ens namn över någon var ett sätt att uttrycka äganderätt.