(A) den som inte förtalar
        med sin tunga,
    som inte gör sin nästa illa
        och inte drar skam över
            sin granne,

Read full chapter

den som inte förtalar andra,
    den som inte skadar sin granne
    eller vanärar sin medmänniska,

Read full chapter

20 Du sitter och förtalar din bror,
    du smutskastar din mors son!
21 Sådant har du gjort
        och jag har tigit,
    då har du trott att jag är som du.
        Men jag ska straffa dig
            och låta dina ögon se det.

22 Tänk på detta,
        ni som glömmer Gud,
    så att jag inte sliter er i stycken
        utan räddning:
23 (A) Den som offrar lovets offer ärar mig,
    och den som ger akt på vägen[a]
        ska jag låta se Guds frälsning."

Read full chapter

Footnotes

  1. 50:23 den som ger akt på vägen   Andra handskrifter (så Septuaginta): "detta är vägen, där".

20 Du talar illa om din bror
    och förtalar din mors son.
21 Detta har du gjort, och jag höll mig tyst.
    Du tänkte då att jag var som du.
Men jag tänker gå till rätta med dig
    och låta dig se att jag straffar dig.

22 Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud,
    för att jag inte ska slita er i stycken,
    och då kan ingen rädda er längre.
23 Den som offrar tacksägelse ärar mig,
    och den som vandrar på min väg ska jag låta se Guds frälsning.”

Read full chapter

(A) Var och en ska vara på sin vakt
        för sin vän,
    ingen kan lita
        ens på sin bror,
    för varje bror är en listig bedragare[a]
        och varje vän går med förtal.
(B) Var och en sviker sin vän,
        ingen talar sanning.
    De lär sina tungor att tala lögn,
        de tröttar ut sig med att göra illa.
Du bor mitt ibland svek,
    i sin svekfullhet vill de inte
        veta av mig, säger Herren.

(C) Därför säger Herren Sebaot så:
    Se, jag smälter dem
        och prövar dem,
    för vad annat kan jag göra
        med dottern mitt folk?
(D) Deras tunga är en mördande pil,
        deras mun talar svek.
    De talar vänligt till sin nästa,
        men i hjärtat lägger de fällor
            för honom.
(E) Skulle jag inte straffa dem för sådant?
        säger Herren.
    Skulle jag inte hämnas
        på ett sådant folk som detta?

10 (F) Jag vill gråta och sjunga sorgesång
        över bergen,
    jag vill höja sorgesång
        över betesmarkerna i öknen,
    för de är förbrända,
        ingen går fram där mer,
    och inga läten av boskap
        hörs längre.
    Både himlens fåglar
        och de vilda djuren har flytt,
    de är alla borta.
11 (G) Jag ska göra Jerusalem
    till ett stenröse,
        till en boning för schakaler,
    och Juda städer till en ödemark
        där ingen bor.

12 (H) Vem är så vis att han förstår detta? Och till vem har Herrens mun talat, så att han kan förklara varför landet har blivit så fördärvat, förbränt som en öken där ingen färdas?

13 Herren svarade: Det är för att de har övergett min undervisning som jag gav dem. De har inte lyssnat till min röst och inte följt den, 14 (I) utan vandrat efter sina hårda hjärtan och följt baalerna, så som deras fäder lärde dem.

15 (J) Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska ge detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16 (K) Och jag ska sprida ut dem bland folk som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem tills jag gjort slut på dem.

Nöden vid Jerusalems undergång

17 (L) Så säger Herren Sebaot:
    Se er om och kalla på gråterskor[b]
        så att de kommer,
    sänd efter kunniga kvinnor,
        låt dem komma.
18 Låt dem snabbt stämma upp
        en sorgesång över oss,
    så att våra ögon rinner av tårar
        och vattnet strömmar
            från våra ögonlock,
19 för sorgesång hörs från Sion:
    ”Vilken förödelse
        som har drabbat oss!
    Vi skäms djupt,
        vi måste lämna landet,
    för de har rivit våra hem.”

20 Ni kvinnor, hör Herrens ord,
    öppna era öron
        för ordet från hans mun.
    Lär era döttrar sorgesång,
        lär varandra klagosång,
21 för döden stiger in
    genom våra fönster
        och kommer in i våra palats.
    Den rycker bort barnen från gatan
        och de unga männen från torgen.
22 (M) Säg: Så säger Herren:
    Människornas döda kroppar
        ligger som gödsel på marken,
    som kärvar efter skördemannen,
        och ingen samlar upp dem.

23 Så säger Herren:
    Den vise ska inte berömma sig
        av sin vishet,
    den starke inte av sin styrka
        och den rike inte av sin rikedom.
24 (N) Den som vill berömma sig,
    han ska berömma sig av
        att han har insikt och känner mig:
    Att jag är Herren,
        som verkar med nåd,
            rätt och rättfärdighet på jorden,
    för i det har jag min glädje,
        säger Herren.[c]

25 (O) Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska straffa alla omskurna[d] som ändå är oomskurna: 26 (P) Egypten, Juda, Edom, ammoniterna, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. För hednafolken är alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.

Read full chapter

Footnotes

  1. 9:4 bedragare   På hebreiska ”Jakob” (se 1 Mos 25:26 med not).
  2. 9:17 gråterskor   Yrkeskvinnor som anlitades vid begravningar.
  3. 9:24 Citeras av Paulus i 1 Kor 1:31 och 2 Kor 10:17.
  4. 9:25 omskurna … oomskurnaFör grannfolken var omskärelsen inte ett förbundstecken (se not till 1 Mos 17:10).

Var och en bör vara på sin vakt mot sin vän
    och inte ens lita på sin bror.
För varje bror bedrar
    och varje vän skvallrar.
Var och en lurar sin nästa,
    de talar inte sanning.
De har lärt sina tungor att ljuga,
    de tröttar ut sig med att handla fel.[a]
Du bor mitt ibland svek.
    I sitt svek vill de inte veta av mig, säger Herren.”

Därför säger härskarornas Herre:

”Jag ska rena dem och pröva dem.
    Vad skulle jag annars kunna göra med dottern mitt folk?
Deras tunga är en dödande pil.
    Deras mun talar svek.
Var och en talar fredligt med sin nästa
    men lägger i sitt hjärta ut fällor mot honom.
Skulle jag inte straffa dem för sådant?
    säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
    på ett sådant folk?”

Klagan över Jerusalem och Juda

10 Jag vill gråta och klaga över bergen,
    sjunga en klagosång över öknens betesmarker.
De ligger förbrända,
    och ingen går där.
Boskapens råmande hörs inte mer,
    och himlens fåglar och de vilda djuren
har flytt och är borta.

11 ”Jag ska förvandla Jerusalem till en ruinhög
    och ett tillhåll för schakaler,
och ödelägga Juda städer
    så att ingen kan bo där.”

12 Vem är så vis att han kan förstå det här? Till vem har Herren talat så att han kan förklara det? Varför har landet fördärvats så, förbränts som en öken där ingen går?

13 Herren svarade: ”Därför att de har övergett min lag som jag ålagt dem. De har inte lyssnat till mig och inte följt min lag 14 utan följt sina egna hårda hjärtan och gått efter baalsgudarna, precis som deras förfäder lärt dem.” 15 Därför säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Se, jag ska ge dem malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16 Jag ska förskingra dem bland folk som varken de eller deras förfäder kände, och jag ska förfölja dem med svärd tills jag har utplånat dem.”

17 Så säger härskarornas Herre:

”Beakta och kalla på gråterskor,
    så att de kommer!
Skicka efter duktiga kvinnor,
    så att de kommer!
18 Låt dem komma fort
    och stämma upp en klagosång över oss,
så att våra ögon fylls av tårar
    och vatten strömmar från våra ögonlock.
19 En klagosång hörs från Sion:
    ’Allt är förött,
vi står här med skam!
    Vi måste lämna vårt land
för de har raserat våra hem.’ ”

20 Hör Herrens ord, ni kvinnor,
    lyssna till orden ur hans mun!
Lär era döttrar en klagovisa,
    lär varandra en sorgesång.
21 Döden har stigit in genom våra fönster,
    trätt in i våra fästningar,
för att rycka bort barnen från gatorna
    och de unga från torgen.

22 Säg: ”Så säger Herren:[b]

’Döda människokroppar ligger som gödsel på fälten,
    som kärvar efter en som skördar,
och ingen vill samla upp dem.’ ”

23 Så säger Herren:

”Den vise ska inte skryta över sin vishet
    och inte heller den starke över sin styrka
eller den rike över sin rikedom.
24     Nej, den som vill skryta
ska skryta över att han har insikt
    och känner mig,
att jag är Herren,
    som verkar i nåd, rätt och rättfärdighet på jorden.
Däri har jag min glädje, säger Herren.

25 En tid kommer, säger Herren, när jag ska straffa alla dem som är omskurna bara till kroppen: 26 Egypten, Edom, ammoniterna, Moab och ökenfolk som har håret klippt vid tinningarna. För de andra folken är oomskurna, och alla israeliter har oomskurna hjärtan.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 9:5 I Septuaginta skiljer sig texten något; där hör slutet av v. 5 samman med början av v. 6, och översättningen blir, som t.ex. Bibel 2 000: …I sin förvändhet kan de inte [v. 6] vända om. Övergrepp på övergrepp, svek på svek…
  2. 9:22 Denna första del av versen saknas i Septuaginta.

(A) Falska angivare finns hos dig, villiga att spilla blod. På bergen håller man offermåltider, och man begår skamliga ting hos dig.

Read full chapter

Hos dig finns män som förtalar för att utgjuta blod. Hos dig håller man offermåltider på bergen, och hos dig bedriver man otukt.

Read full chapter

11 (A) Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare, utan dess domare.

Read full chapter

Varning för att döma andra

11 Tala inte illa om varandra, syskon, för den som talar illa om andra och dömer dem, han talar illa om lagen och dömer ut den.[a] Men om du dömer lagen håller du den inte utan gör dig till domare över den.

Read full chapter

Footnotes

  1. 4:11 Jfr 3 Mos 19:16.