Oskyldigt förföljd

17 (A) En bön av David.

Herre, hör en rättfärdig sak!
    Lyssna till mitt rop,
        vänd ditt öra till min bön.
    Den kommer inte
        från falska läppar.
(B) Från dig kommer min dom,
    dina ögon ser vad som är rätt.
(C) Du prövar mitt hjärta,
        du utforskar det om natten,
    du rannsakar mig
        men finner inget.
    Ingen ond tanke
        går ut ur min mun.[a]

Vad människor än gör
    aktar jag mig för
        de våldsammas vägar
            genom dina läppars ord.
(D) Mina steg går stadigt
        på dina stigar,
    mina fötter stapplar inte.

Jag ropar till dig, för du, Gud,
        kommer att svara mig.
    Vänd ditt öra till mig
        och hör mina ord!
Visa din underbara nåd,
    du som med din högra hand
        frälser dem som flyr till dig
            från sina förföljare.
(E) Bevara mig som din ögonsten,
    beskydda mig
        i dina vingars skugga
från de gudlösa
        som vill förgöra mig,
    från mina dödsfiender
        som omringar mig.

10 (F) De stänger sitt förhärdade hjärta,
    de tar stora ord i sin mun.
11 (G) Nu är de runt mig var vi än går,
    de siktar med sina ögon
        för att slå mig till marken.
12 (H) De liknar ett rovlystet lejon,
    ett ungt lejon som ligger på lur.

13 Res dig, Herre!
        Gå emot honom, slå ner honom!
    Rädda min själ med ditt svärd
        från den gudlöse,
14 (I) med din hand från människorna,
        Herre,
    från denna världens människor
        som har sin del i detta livet.
    Du fyller deras buk
        med dina gåvor,
    de har söner i mängd
        och lämnar sitt överflöd
            till sina barn.
15 (J) Men jag ska få se ditt ansikte
        i rättfärdighet,
    jag ska mättas av din åsyn
        när jag vaknar.

Footnotes

  1. 17:3 Ingen ond tanke går ut ur min mun   Annan översättning: "Jag har bestämt mig: min mun ska inte synda."

En oskyldig mans bön

17 En bön av David.

Hör, Herre, min rättfärdiga sak!
    Hör min bön, lyssna! Min bön kommer inte från oärliga läppar.
Jag väntar på min rätt från dig,
    för du ser vad som är rätt.

Du prövar mitt innersta,
    du utforskar mig om natten,
du granskar mig men finner inget.
    Jag vill inte tillåta någon överträdelse komma ur min mun,
som människor gör.
    Jag har hållit de ord som du talat,
    jag har hållit mig borta från män som brukar våld.[a]
Jag har hållit mina steg på dina vägar,
    mina fötter har inte stapplat.

Jag ropar till dig, för du svarar mig, Gud.
    Lyssna på mig, hör vad jag säger.
Visa din underbara nåd,
    du som med din starka hand
räddar dem som tar sin tillflykt till dig
    undan sina motståndare.
Bevara mig som din ögonsten,
    göm mig under dina vingars skugga,
för de gudlösa som anfaller mig,
    mina dödsfiender som omger mig.

10 De har förhärdat sina hjärtan,
    de tar stora ord i sin mun.
11 De omringar oss överallt där vi går,
    med sin blick följer de mig för att slå mig till marken.[b]
12 Han är som ett lejon,
    ivrigt att slita sönder sitt byte,
som unga lejon
    som ligger på lur.

13 Stå upp, Herre, gå emot honom!
    Slå ner honom!
    Rädda mig från de onda med ditt svärd!
14 Herre, rädda mig med din hand från sådana,
    från världens människor,
som har fått sin del här i livet,
    vilkas buk du fyller med din rikedom,
    vilkas söner är många och kan samla rikedom åt sina barn.[c]

15 I rättfärdighet ska jag se ditt ansikte,
    det ska ge mig tröst och tillfredsställelse att få se din likhet när jag vaknar.

Footnotes

  1. 17:4 Grundtextens innebörd är osäker. Det är också osäkert om första delen av versen hör ihop med sista delen i föregående vers eller inte.
  2. 17:11 Grundtextens innebörd är svårtolkad, och det är osäkert huruvida personpronomenet ska vara jag eller vi.
  3. 17:14 Grundtextens innebörd är osäker.