Psaltaren 22:2-32
Svenska Folkbibeln 2015
2 (A) Min Gud, min Gud,
varför har du övergett mig?
Jag ropar och klagar,
men min frälsning är fjärran.[a]
3 (B) Min Gud, jag ropar om dagen
men du svarar inte,
och om natten
men får ingen ro.
4 (C) Ändå är du den Helige,
den som tronar på Israels
lovsånger.
5 På dig förtröstade våra fäder,
de förtröstade och du befriade dem.
6 (D) Till dig ropade de och fick hjälp,
de förtröstade på dig
och behövde inte skämmas.
7 (E) Men jag är en mask
och inte en människa,
hånad av människor
och föraktad av folket.
8 (F) Alla som ser mig hånar mig,
de grimaserar
och skakar på huvudet:
9 (G) "Anförtro dig[b] åt Herren!
Han får befria och rädda honom,
han älskar ju honom."[c]
10 (H) Det var du som drog mig
ut ur moderlivet,
du gjorde mig trygg
vid min mors bröst.
11 På dig är jag kastad
ända från modersskötet,
från moderlivet är du min Gud.
12 (I) Var inte långt ifrån mig,
för nöden är nära
och ingen hjälpare finns.
13 Tjurar i mängd omger mig,
Bashans oxar[d] omringar mig.
14 Som rovlystna, rytande lejon
spärrar de upp sitt gap mot mig.
15 Jag rinner bort som vatten,
alla mina leder har skilts åt.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
16 (J) Min kraft är uttorkad
som en krukskärva,
min tunga fastnar i gommen.
Du lägger mig i dödens stoft.[e]
17 (K) Hundar omger mig,
de ondas hop omringar mig,
de har genomborrat[f]
mina händer och fötter.
18 Jag kan räkna alla mina ben,
de ser på mig, de stirrar.
19 (L) De delar mina kläder mellan sig
och kastar lott om min klädnad.[g]
20 Men du, Herre,
var inte långt borta!
Du min styrka,
skynda till min hjälp!
21 (M) Rädda min själ från svärdet,
mitt liv ur hundarnas våld!
22 Fräls mig från lejonets gap
och vildoxarnas horn!
Du bönhör mig.
23 (N) Jag ska förkunna ditt namn
för mina bröder,
mitt i församlingen
ska jag lovsjunga dig.[h]
24 Ni som vördar Herren,
lova honom!
Ära honom, alla Jakobs barn,
och bäva för honom,
alla Israels barn,
25 (O) för han föraktade inte
den förtrycktes lidande
och såg inte på honom med avsky.
Han dolde inte sitt ansikte
för honom
utan lyssnade när han ropade
till honom.
26 (P) Från dig kommer mitt lov
i den stora församlingen.
Jag ska uppfylla mina löften
inför dem som vördar honom.
27 (Q) De ödmjuka ska äta och bli mätta,
de som söker Herren
ska lova honom.
Era hjärtan ska leva för evigt.
28 (R) Alla jordens ändar ska minnas det
och omvända sig till Herren,
folkens alla släkter
ska tillbe inför dig,
29 (S) för riket är Herrens
och han råder över folken.
30 (T) Alla mäktiga på jorden
ska äta och tillbe,
inför honom ska de
böja knä,
alla som går ner i stoftet
och inte kan hålla sin själ vid liv.[i]
31 (U) Ättlingar ska tjäna honom,
kommande släkten
ska få höra om Herren.
32 (V) De ska träda fram
och förkunna hans rättfärdighet
för det folk som ska födas:
att han har gjort det.
Footnotes
- 22:2 Denna vers, titelversen till själva psalmen, citeras av Jesus på korset (Matt 27:46, Mark 15:34).
- 22:9 Dessa ord användes av dem som hånade Jesus vid korset (Matt 27:43).
- 22:9 Anförtro dig Annan översättning (så Septuaginta): "Han har anförtrott sig".
- 22:13 Bashans oxar Golanhöjdernas frodiga bete gav välväxta oxar (jfr Hes 39:18).
- 22:16 På korset hänvisar Jesus till bl a denna vers när han "för att Skriften skulle uppfyllas" säger: "Jag är törstig" (Joh 19:28).
- 22:17 de har genomborrat Andra handskrifter: "som lejon".
- 22:19 Citeras i Joh 19:24 som profetia om korsfästelsen.
- 22:23 Citeras i Hebr 2:12 som profetia om den uppståndne Jesus.
- 22:30 stoftet och inte kan hålla sin själ vid liv Andra handskrifter (Septuaginta): "stoftet. Men min själ lever för honom".
Psaltaren 22:2-32
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?
Min räddning förblir långt borta,
hur förtvivlat jag än ropar.
3 Min Gud, jag ropar på dagen, men du svarar inte,
på natten, men jag får ingen ro,
4 och ändå är du den Helige,
till vars tron Israels lovsång stiger.
5 Våra fäder satte sin tillit till dig,
de förtröstade på dig,
och du befriade dem.
6 De ropade till dig och blev räddade.
De förtröstade på dig och blev aldrig besvikna.
7 Men jag är en mask och inte en människa,
hånad av människor
och föraktad av folket.
8 Alla som ser mig hånar mig,
de hånskrattar åt mig
och skakar på huvudet.
9 ”Han förlitar ju sig på Herren,
låt nu Herren gripa in och befria honom,
eftersom han älskar honom!”
10 Herre, du hjälpte mig ut ur min mors liv,
du lät mig vila tryggt vid min mors bröst.
11 Alltsedan min födelse är jag överlämnad åt dig,
sedan jag föddes har du varit min Gud.
12 Var inte långt borta från mig
när jag är i nöd
och ingen finns som hjälper.
13 Tjurar i mängd omger mig,
Bashans tjurar omringar mig.
14 De kommer mot mig med öppna gap
som rovlystna, rytande lejon.
15 Jag hälls ut som vatten,
och alla mina ben är ur led.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
16 Min styrka har torkat ihop som en lerskärva.
Min tunga klibbar fast i gommen,
och du lägger mig i dödens stoft.
17 Hundar omger mig,
en hop onda män omringar mig.
De har genomborrat[a] mina händer och fötter,
18 och jag kan räkna varje ben i min kropp.
De ser och stirrar på mig.
19 De delar mina kläder mellan sig,
och kastar lott om min klädnad.
20 Herre, var inte så långt borta,
du, min styrka, skynda dig och hjälp mig!
21 Rädda mig från svärdet,
mitt dyrbara liv från hundarnas våld!
22 Rädda mig från lejonens gap
och från vildoxarnas horn.
Du svarar mig.[b]
23 Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder.
Jag ska prisa dig mitt i församlingen.
24 Ni som fruktar Herren, prisa honom,
ära honom, ni ättlingar till Jakob!
Bäva för honom, Israels ätt!
25 Han har inte föraktat eller försmått den lidandes elände,
han har inte dolt sitt ansikte för honom,
utan hört hans rop om hjälp.
26 Från dig kommer min lovsång
i den stora församlingen,
jag ska uppfylla mina löften
inför dem som fruktar dig.
27 De ödmjuka ska äta och bli mätta.
De som söker Herren ska prisa honom.
Må ni få livsmod för evigt!
28 Hela jorden ska minnas det och återvända till Herren,
alla folk och stammar ska tillbe honom.
29 Herren tillhör riket
och han regerar över folken.
30 Jordens alla rika ska tillbe honom,
böja knä inför honom,
alla de som sänks ner i stoftet,
de som inte kan hålla sig själva vid liv.[c]
31 De efterkommande ska också tjäna honom,
och de ska få höra om Herren.
32 De ska komma och förkunna hans rättfärdighet
för folk som ännu inte är födda,
för detta har han gjort.
Footnotes
- 22:17 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, och en mer ordagrann översättning skulle vara som ett lejon, och enligt andra handskrifter (både hebreiska och Septuaginta-handskrifter) de grävde. Det har traditionellt tolkats som ett verb som syftar på genomborrandet av Jesus händer och fötter. Versen citeras dock inte i Nya testamentet.
- 22:22 Den sista satsens innebörd i grundtexten är osäker. Septuaginta m.fl. har tolkat det som ett uttryck för den arma, bedjande människan: Rädda mig från lejonens gap, arma mig från…
- 22:30 Grundtextens innebörd är osäker.
Jesaja 53:3-12
Svenska Folkbibeln 2015
3 (A) Han var föraktad
och övergiven av människor,
en smärtornas man
och förtrogen med lidande.
Han var som en
som man skyler ansiktet för,
så föraktad att vi inte
respekterade honom.
4 (B) Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig,
medan vi såg honom som hemsökt,
slagen av Gud och pinad.[a]
5 (C) Han blev genomborrad för våra brott,
slagen för våra synder.
Straffet blev lagt på honom
för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
6 (D) Vi gick alla vilse som får,
var och en gick sin egen väg.
Men all vår skuld
lade Herren på honom.
7 (E) Han blev misshandlad,
men han ödmjukade sig
och öppnade inte sin mun.
Som ett lamm som förs bort
för att slaktas,
som ett får som är tyst
inför dem som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.[b]
8 (F) Genom våld och dom
blev han borttagen.
Vem i hans släkte betänker
att när[c] han rycktes bort
från de levandes land,
blev han plågad på grund av
mitt folks brott?
9 (G) Han fick sin grav
bland de ogudaktiga
men var hos en rik vid sin död,
för han hade inte gjort något orätt,
och inget svek fanns i hans mun.[d]
10 (H) Det var Herrens vilja
att slå honom och låta honom lida.
När du gör hans liv
till ett skuldoffer[e],
får han se avkomlingar
och leva länge,
och Herrens vilja ska ha framgång
genom hans hand.
11 (I) Genom den möda
hans själ har utstått
får han se[f] och bli tillfreds.
Genom sin kunskap[g] förklarar
min rättfärdige tjänare
de många rättfärdiga,
och han bär deras skulder.
12 (J) Därför ska jag ge honom
de många[h] som hans del,
och de starka ska han få som byte,
eftersom han utgav sitt liv i döden
och räknades bland förbrytare,[i]
han som bar de mångas synd
och gick in i överträdarnas ställe[j].
Footnotes
- 53:4f Citeras i Matt 8:17 och 1 Petr 2:24f som profetia om Messias.
- 53:7f Citeras i Apg 8:32f som profetia om Messias.
- 53:8 Vem i hans släkte betänker att när Annan översättning: "Vem i hans släkte protesterade? När" eller "Vem tänker på hans släkte? När" (så i Apg 8:33).
- 53:9 Citeras i 1 Petr 2:22 som profetia om Messias.
- 53:10 När du gör hans liv till ett skuldoffer Annan översättning: "När hans liv görs till ett skuldoffer".
- 53:11 se Andra handskrifter (Qumran och Septuaginta): "se ljus".
- 53:11 kunskap Innebär inte bara vetskap utan också gemenskap (jfr t ex Ords 9:10), här Messias syndfria gemenskap med Gud (se Joh 7:29, 8:55, 10:15, 17:3).
- 53:12 de många Uttryck för alla människor (jfr Dan 12:2, Matt 20:28, Rom 5:15f).
- 53:12 Citeras av Jesus i Luk 22:37 som profetia om honom.
- 53:12 gick in i överträdarnas ställe Annan översättning: "bad för överträdarna" (se t ex Luk 23:34).
Jesaja 53:3-12
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
3 Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man som visste vad lidande var,
en som man döljer sitt ansikte för.
Han var föraktad,
och vi betraktade honom som värdelös.
4 Ändå var det våra sjukdomar han bar,
och våra smärtor tog han på sig,
medan vi trodde att Gud straffade honom,
slog honom och lät honom lida.
5 Han blev sårad för våra överträdelsers skull,
krossad för våra missgärningar.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid.
Genom hans sår blir vi helade.
6 Vi gick alla vilse som får,
var och en valde sin egen väg.
Herren lät honom drabbas av all vår skuld.
7 Han blev torterad och förödmjukad
men öppnade ändå inte sin mun.
Han var som ett lamm som förs bort för att slaktas,
eller som tackan som står tyst när man klipper henne,
han öppnade inte sin mun.
8 Han blev fängslad, dömd och bortförd.
Vem i hans släkte tänkte på det?
För han togs bort från de levandes land,
blev straffad för mitt folks brott.
9 Sin grav fick han bland de gudlösa,
och med en rik man i sin död,
han som aldrig hade gjort något orätt
och aldrig hade ljugit.
10 Men det var Herrens vilja
att låta lidandet drabba honom,
och även om hans liv blev givet som ett skuldoffer,[a]
ska han få se ättlingar[b] och ett långt liv.
Herrens vilja ska förverkligas genom honom.
11 När hans elände är över, ska han se ljuset[c]
och bli tillfreds med insikten.
Min rättfärdige tjänare
gör många rättfärdiga
och bär deras skulder.
12 Jag ska ge honom hans andel bland de stora,
och han ska dela byte med de mäktiga,
för han var beredd att dö.
Han räknades som en syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna.
Footnotes
- 53:10 Eller: När/Om du gör hans liv till ett skuldoffer.
- 53:10 Det hebreiska ordet är egentligen säd och kan också användas om ättlingar. Se not till 1 Mos 12:7.
- 53:11 Ordet ljuset står i Septuaginta och Jesajarullarna från Qumran.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.