^4 (B) Så säger Herren Gud:
    Först drog mitt folk ner till Egypten
        och bodde där som främlingar,
    sedan förtryckte Assur dem
        utan orsak.
^5 (C) Vad har jag nu här? säger Herren.
        Mitt folk har förts bort
            utan skäl.
    De som härskar över dem skränar,
        säger Herren,
    och mitt namn hånas ständigt,
        dagen lång.
⁶ Därför ska mitt folk
        få lära känna mitt namn,
    därför ska de på den dagen förstå
        att jag är den som talar:
            Här är jag!

^7 (D) Hur ljuvliga är inte
        glädjebudbärarens steg
    när han kommer över bergen
        och förkunnar frid,
    bär fram goda nyheter
        och förkunnar frälsning
    och säger till Sion:
        "Din Gud är kung!"^[a]
8 (E) Hör, dina väktare ropar
            med hög röst,
        de jublar tillsammans,
    för de ska med egna ögon få se
        Herren vända tillbaka till Sion.
^9 (F) Brist ut i jubel tillsammans,
        ni Jerusalems ruiner,
    för Herren tröstar sitt folk,
        han återlöser Jerusalem.
^10 (G) Herren visar sin heliga arm
        inför alla folkens ögon,
    alla jordens ändar ska se
        vår Guds frälsning.

^11 (H) Dra bort! Dra bort! Gå ut därifrån!
        Rör inte vid något orent!
    Gå ut från henne!
        Rena er, ni som bär Herrens kärl^[b].^[c]
12 (I) Ni ska inte dra ut med hast
        och inte gå bort som flyktingar,
    för Herren går framför er
        och Israels Gud är sist i ert tåg.

^3 (A) Mitt berg på fältet,
    din rikedom och alla dina skatter
        ska jag lämna till plundring
    liksom dina offerhöjder,
        på grund av synd
            i hela ditt land.
^4 (B) Det är ditt eget fel
    att du måste avstå ifrån det arv
        som jag har gett dig.
    Jag ska låta dig tjäna dina fiender
        i ett land som du inte känner,
    för ni har tänt min vredes eld,
        och den ska brinna för evigt.

^7 (E) Men välsignad är den
        som litar till Herren
    och har Herren till sin trygghet.
^8 (F) Han är som ett träd
        planterat vid vatten
    som sträcker sina rötter
        till bäcken.
    Det fruktar inte om hetta kommer,
        dess löv är alltid gröna.
    Det oroas inte under torra år,
        och det slutar aldrig
            att bära frukt.

⁹ Bedrägligare än allt annat är hjärtat,
        det är obotligt sjukt.
    Vem kan förstå det?
^10 (G) Jag, Herren, utforskar hjärtat
        och prövar njurarna
    för att ge åt var och en
        efter hans vägar,
            efter hans gärningars frukt.

^11 (H) Lik en rapphöna, som ruvar på ägg
        som hon inte har lagt^[a],
    är den som oärligt
        samlar rikedom.
    När halva livet gått
        måste han lämna den,
    och vid livets slut
        ses han som en dåre.

¹² En härlighetens tron,
        en urgammal höjd
    är vår helgedoms plats.
^13 (I) Herren är Israels hopp.
    Alla som överger dig
        kommer på skam.
    De som avfaller från mig
        ska bli skrivna på marken.^[b]
    De har övergett Herren,
        källan med det levande vattnet.

¹⁶ Jag har inte dragit mig undan
    från att vara en herde
        som följer dig,
    och inte längtat efter
        fördärvets dag.
    Du vet själv att det som kom
        över mina läppar
    sades inför ditt ansikte.
^17 (L) Bli inte till skräck för mig!
    Du är min tillflykt
        på den onda dagen.
^18 (M) Låt mina förföljare få skämmas,
    men låt inte mig
        behöva skämmas.
    Låt dem bli förskräckta,
        men låt inte mig bli förskräckt.
    Låt den onda dagen drabba dem
        och krossa dem dubbelt upp.