13 (A) Du säljer ditt folk för ingenting,
    du gör ingen vinst på affären.

Read full chapter

13 Du sålde ditt folk för ingenting
    men gjorde ingen vinst.

Read full chapter

(A) för så säger Herren:
        Ni blev sålda för ingenting,
    och ni ska också bli återlösta
        utan pengar.

(B) Så säger Herren Gud:
    Först drog mitt folk ner till Egypten
        och bodde där som främlingar,
    sedan förtryckte Assur dem
        utan orsak.
(C) Vad har jag nu här? säger Herren.
        Mitt folk har förts bort
            utan skäl.
    De som härskar över dem skränar,
        säger Herren,
    och mitt namn hånas ständigt,
        dagen lång.
Därför ska mitt folk
        få lära känna mitt namn,
    därför ska de på den dagen förstå
        att jag är den som talar:
            Här är jag!

(D) Hur ljuvliga är inte
        glädjebudbärarens steg
    när han kommer över bergen
        och förkunnar frid,
    bär fram goda nyheter
        och förkunnar frälsning
    och säger till Sion:
        "Din Gud är kung!"[a]
(E) Hör, dina väktare ropar
            med hög röst,
        de jublar tillsammans,
    för de ska med egna ögon få se
        Herren vända tillbaka till Sion.
(F) Brist ut i jubel tillsammans,
        ni Jerusalems ruiner,
    för Herren tröstar sitt folk,
        han återlöser Jerusalem.
10 (G) Herren visar sin heliga arm
        inför alla folkens ögon,
    alla jordens ändar ska se
        vår Guds frälsning.

11 (H) Dra bort! Dra bort! Gå ut därifrån!
        Rör inte vid något orent!
    Gå ut från henne!
        Rena er, ni som bär Herrens kärl[b].[c]
12 (I) Ni ska inte dra ut med hast
        och inte gå bort som flyktingar,
    för Herren går framför er
        och Israels Gud är sist i ert tåg.

Tjänarens lidande och härlighet

13 (J) Se, min tjänare ska handla vist[d].
    Han ska bli hög och upphöjd,
        mycket hög.[e]
14 (K) Liksom många häpnade över dig,
    så ska hans utseende
        fördärvas[f] mer än människors
    och hans gestalt
        mer än Adams barn.
15 (L) Så ska han bestänka[g] många folk.
    Inför honom ska kungar
        förstummas,
    för de får se något
        som aldrig berättats för dem
    och förstå något de aldrig har hört.[h]

Read full chapter

Footnotes

  1. 52:7 Citeras av Paulus i Rom 10:15.
  2. 52:11 Herrens kärl   Gudstjänstföremålen som hade rövats bort (2 Krön 36:18, Esra 1:7f).
  3. 52:11 Citeras av Paulus i 2 Kor 6:17.
  4. 52:13 handla vist   Annan översättning: "ha framgång".
  5. 52:13f Avsnittet med Jes 53 utgör centrum i Jes 40-66 (se not till 57:21).
  6. 52:14 hans utseende fördärvas   Annan översättning: "hans framträdande förvrängas".
  7. 52:15 bestänka   Rena med förbundsblod (2 Mos 24:8, 1 Petr 1:2) eller reningsvatten (4 Mos 19:17).
  8. 52:15 Annan översättning (så Septuaginta): "… för de som aldrig fått det berättat får se, och de som aldrig fått höra förstår". Citeras så av Paulus i Rom 15:21.

För så säger Herren:

”Ni såldes för ingenting,
    och utan pengar ska ni köpas fria.”

Så säger Herren Gud:

”För länge sedan begav sig mitt folk till Egypten för att bo där en tid.
    Sedan blev de förtryckta av Assyrien.

Och vad har jag nu här? säger Herren.

Mitt folk har förts bort för ingenting,
    de som härskar över dem skränar, säger Herren,
och man hånar mitt namn dag efter dag.

Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn,
    och därför ska de den dagen inse att jag är den som talar. Jag är här.”

Så härligt det är att höra budbärarens steg
    när han kommer över bergen
med goda nyheter,
    förkunnar fred,
    bär goda nyheter om räddning
och säger till Sion:
    ”Din Gud är kung!”
Hör, dina vakter ropar
    och gläds tillsammans.
Med egna ögon ser de
    Herren återvända till Sion.
Brist ut i jubel, Jerusalems ruiner,
    för Herren har tröstat sitt folk,
    och han har friköpt Jerusalem!
10 Herren har visat
    sin makt och helighet för alla folk.
Hela jorden ska se vår Guds räddning.

11 Bort, bort! Gå ut därifrån!
    Rör inte det som är orent!
Gå ut och rena er,
    ni som bär Herrens kärl!
12 Ni ska inte ge er iväg i hast,
    ni går ju inte ut som flyktingar,
för Herren går framför er,
    Israels Gud går sist i ert tåg.

Herrens lidande tjänare[a]

13 ”Se, min tjänare ska ha framgång.
    Han ska bli upphöjd, mäktig och ärad.
14 Många ska förundras över dig.
    Han var så vanställd
    att hans utseende knappast ens var mänskligt.
15 Men nu får han många folk att häpna,
    och kungar ska förstummas inför honom.
De ska se något som ingen förr berättat för dem,
    och förstå något som de inte hört talas om.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 52:13—53:12 Avsnittet är svårförståeligt och många detaljer i översättningen osäkra, t.ex. enligt Septuaginta: häpna i v. 15 är ett ord vars betydelse är oviss.

(A) Mitt berg på fältet,
    din rikedom och alla dina skatter
        ska jag lämna till plundring
    liksom dina offerhöjder,
        på grund av synd
            i hela ditt land.
(B) Det är ditt eget fel
    att du måste avstå ifrån det arv
        som jag har gett dig.
    Jag ska låta dig tjäna dina fiender
        i ett land som du inte känner,
    för ni har tänt min vredes eld,
        och den ska brinna för evigt.

Förbannelse och välsignelse

(C) Så säger Herren:
    Förbannad är den
        som litar till människor
    och söker sin styrka
        i det som är kött
    och vars hjärta vänder sig bort
        från Herren.
(D) Han är som en torr buske på heden
    och får inte se
        något gott komma.
    Han bor på brända platser i öknen,
        på salt jord där ingen bor.

(E) Men välsignad är den
        som litar till Herren
    och har Herren till sin trygghet.
(F) Han är som ett träd
        planterat vid vatten
    som sträcker sina rötter
        till bäcken.
    Det fruktar inte om hetta kommer,
        dess löv är alltid gröna.
    Det oroas inte under torra år,
        och det slutar aldrig
            att bära frukt.

Bedrägligare än allt annat är hjärtat,
        det är obotligt sjukt.
    Vem kan förstå det?
10 (G) Jag, Herren, utforskar hjärtat
        och prövar njurarna
    för att ge åt var och en
        efter hans vägar,
            efter hans gärningars frukt.

11 (H) Lik en rapphöna, som ruvar på ägg
        som hon inte har lagt[a],
    är den som oärligt
        samlar rikedom.
    När halva livet gått
        måste han lämna den,
    och vid livets slut
        ses han som en dåre.

12 En härlighetens tron,
        en urgammal höjd
    är vår helgedoms plats.
13 (I) Herren är Israels hopp.
    Alla som överger dig
        kommer på skam.
    De som avfaller från mig
        ska bli skrivna på marken.[b]
    De har övergett Herren,
        källan med det levande vattnet.

Jeremias bön om frälsning

14 (J) Hela mig, Herre, så blir jag helad.
    Fräls mig, så blir jag frälst,
        för du är min lovsång.
15 (K) Se, de säger till mig:
    ”Vad blir det av Herrens ord?
        Låt det inträffa!”

16 Jag har inte dragit mig undan
    från att vara en herde
        som följer dig,
    och inte längtat efter
        fördärvets dag.
    Du vet själv att det som kom
        över mina läppar
    sades inför ditt ansikte.
17 (L) Bli inte till skräck för mig!
    Du är min tillflykt
        på den onda dagen.
18 (M) Låt mina förföljare få skämmas,
    men låt inte mig
        behöva skämmas.
    Låt dem bli förskräckta,
        men låt inte mig bli förskräckt.
    Låt den onda dagen drabba dem
        och krossa dem dubbelt upp.

Sabbatsbudet

19 Herren sade till mig: Gå och ställ dig i Folkets port där Juda kungar går in och ut, och i Jerusalems alla portar 20 (N) och säg till dem: Hör Herrens ord, ni Juda kungar och hela Juda och Jerusalems alla invånare som går in genom dessa portar! 21 (O) Så säger Herren: Se till för era själars skull att ni inte bär någon börda på sabbatsdagen[c] eller tar in den genom Jerusalems portar. 22 (P) Ni ska inte bära ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen eller göra något annat arbete, utan håll sabbatsdagen helig så som jag har befallt era fäder. 23 (Q) Men de ville inte höra eller lyssna, utan var hårdnackade så att de inte hörde eller tog emot tillrättavisning.

24 (R) Men om ni hör mig, säger Herren, så att ni inte bär in någon börda på sabbaten genom denna stads portar utan håller sabbaten helig och inte gör något arbete på den dagen, 25 (S) då ska kungar och furstar som sitter på Davids tron dra in genom denna stads portar med vagnar och hästar, följda av sina furstar, Juda män och Jerusalems invånare. Då ska denna stad vara bebodd för alltid. 26 (T) Från Juda städer, från Jerusalems omgivningar, från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Negev[d] ska man komma och bära fram brännoffer, slaktoffer, matoffer, rökelse och gemenskapsoffer till Herrens hus.

27 (U) Men om ni inte lyssnar till mitt bud att hålla sabbaten helig och inte bära in någon börda genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då ska jag tända en eld i dess portar. Den ska förtära Jerusalems borgar och inte kunna släckas.

Read full chapter

Footnotes

  1. 17:11 inte har lagt   Annan översättning: ”inte får kläcka”.
  2. 17:13 skrivna på marken   Dvs inte i himlen, i livets bok (Ps 69:29, Jes 4:3, Upp 3:5). Jfr även Joh 8:6f.
  3. 17:21 börda på sabbatsdagen   Jfr Neh 13:15 där det handlar om försäljning.
  4. 17:26 Benjamins land … Låglandet, Bergsbygden och Negev   Områden nordost, sydväst, norr och söder om Jerusalem.

Mitt berg på fältet,
    din rikedom och dina skatter
ska jag låta plundras,
    likaså dina offerplatser,
på grund av all synd du begått i hela ditt land.
    Det är ditt eget fel att du går miste om
det arv jag gett dig.
    Jag ska sätta dig till att tjäna
dina fiender i ett land du inte känner.
    Ni har upptänt min vredes eld,
och den ska brinna i evighet.”
Så säger Herren:
    ”Förbannad är den man som sätter sin lit till människor,
som stöder sig på mänsklig kraft
    och vänder sig bort från Herren.
Han är som en torr buske i ödemarken
    och får inte se det goda komma.
Han lever i ett förbränt ökenland,
    på saltslätter där ingen kan bo.

Men välsignad är den man
    som litar på Herren,
som sätter hela sin tillit till Herren.
    Han är som ett träd
planterat vid vatten.
    Det sträcker ut sina rötter till bäcken.
Det fruktar inte för hettan
    och dess löv är alltid gröna.
Det skräms inte av ett års torka,
    det kan alltid bära frukt.”

Hjärtat är det mest bedrägliga av allt,
    och oförbätterligt – vem kan förstå det?

10 ”Jag, Herren, genomskådar hjärtan
    och granskar människans inre,
för att ge var och en lön
    utifrån vad hans gärningar förtjänar.”

11 Som en rapphöna, som ruvar på ägg
    som den inte lagt,
är den som blir rik
    genom oärliga metoder.
Mitt i livet måste han lämna det,
    och står där till slut som ett fån.

12 En härlighetens tron,
    upphöjd alltifrån begynnelsen,
är vår helgedoms plats.
13     Herre, Israels hopp,
alla som överger dig
    ska stå där med skam.
De som vänder sig bort från dig
    ska bli som det som är skrivet i sanden,
för de har övergett Herren,
    källan med det levande vattnet.

14 Hela mig, Herre,
    så blir jag helad,
rädda mig,
    så blir jag räddad.
Det är dig jag vill prisa.
15     De säger till mig:
”Vad blir det av Herrens ord?
    Ska det inte slå in?”
16 Jag har inte smitit ifrån min tjänst
    som herde i din efterföljd,
inte heller har jag bett dig sända olycka.
    Du vet om allt som uttalats av mina läppar,
allt vad jag sagt har du hört.
17     Bli inte till förskräckelse för mig!
Du är min tillflykt i en ond tid.
18     Låt dem som förföljer mig
stå där med skam,
    men låt mig få slippa skämmas.
Låt dem bli förskräckta,
    men låt mig få slippa skrämmas.
Låt den onda tiden drabba dem,
    krossa dem med dubbel förödelse!

Sabbatsvilan

19 Då sa Herren till mig: ”Gå och ställ dig vid folkets port[a], där Judas kungar går in och ut, och sedan vid var och en av Jerusalems portar 20 och säg till dem: ’Hör Herrens ord, ni Judas kungar, hela Juda och alla Jerusalems invånare, ni som går genom dessa portar. 21 Så säger Herren: Var noga med att inte bära någon börda på sabbatsdagen eller föra in den genom Jerusalems portar. 22 Bär inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen, och utför inget arbete, utan håll sabbatsdagen helig, så som jag befallde era förfäder. 23 De lyssnade inte och ville inte lyda. De var motspänstiga och tog inte emot tillrättavisning från mig.

24 Men om ni lyder mig, säger Herren, så att ni inte bär in någon börda genom denna stads portar på sabbatsdagen, utan håller sabbatsdagen helig och inte utför något arbete då, 25 då ska kungar och furstar som sitter på Davids tron komma in genom denna stads portar på hästar och vagnar, de och deras furstar, Judas män och Jerusalems invånare, och denna stad ska vara bebodd för evigt. 26 De ska komma från Judas städer, från trakterna kring Jerusalem, från Benjamins område, från Låglandet, från bergsbygden och från Negev. De ska bära fram sina brännoffer, slaktoffer, matoffer och rökelse och offra tackoffer i Herrens hus.

27 Men om ni inte vill höra på min befallning att hålla sabbaten helig genom att inte bära in bördor genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då ska jag sätta eld på dess portar. Elden ska sluka Jerusalems fästningar, och ingen ska kunna släcka den.’ ”

Read full chapter

Footnotes

  1. 17:19 Eller Folkets port, alltså ett namn på en annars okänd port.