Herrens dom

50 (A) En psalm av Asaf.[a]

Gud, Herren Gud, har talat.
    Han kallar på jorden
        från öster till väster.
(B) Från Sion, skönhetens krona,
    visar sig Gud i glans.
(C) Vår Gud kommer,
        han tänker inte tiga.
    Förtärande eld går framför honom,
        kring honom rasar stormen.
(D) Han kallar på himlen där ovan
    och på jorden för att döma sitt folk:
"Samla till mig mina trogna
    som sluter förbund med mig
        genom offer."
Och himlarna förkunnar
        hans rättfärdighet,
    att Gud är den som dömer. Sela

"Hör, mitt folk, jag vill tala!
    Israel, jag vill vittna mot dig:
        Jag är Gud, din Gud.
Det är inte för dina slaktoffer
        jag går till rätta med dig,
    dina brännoffer är ständigt
        inför mig.
Jag vill inte ta tjurar från ditt hus
    eller bockar från dina fållor,
10 för skogens alla djur är mina,
    boskapen på de tusen bergen.
11 Jag känner alla fåglar på bergen[b],
    allt som rör sig på marken är mitt.
12 (E) Om jag vore hungrig
        skulle jag inte säga det till dig,
    för världen är min
        med allt vad den rymmer.
13 (F) Skulle jag äta tjurars kött
    eller dricka bockars blod?
14 (G) Nej, offra lovets offer till Gud,
    uppfyll dina löften
        till den Högste
15 (H) och ropa till mig på nödens dag.
    Jag ska rädda dig,
        och du ska ära mig."

16 (I) Men till den gudlöse säger Gud:
    "Hur kan du tala om mina stadgar
        och ta mitt förbund i din mun,
17 (J) du som hatar tillrättavisning
    och kastar mina ord bakom dig?
18 (K) Ser du en tjuv
        samtycker du med honom,
    med äktenskapsbrytare
        slår du följe.
19 Du sprider ondska med din mun
    och spinner svek med din tunga.
20 Du sitter och förtalar din bror,
    du smutskastar din mors son!
21 Sådant har du gjort
        och jag har tigit,
    då har du trott att jag är som du.
        Men jag ska straffa dig
            och låta dina ögon se det.

22 Tänk på detta,
        ni som glömmer Gud,
    så att jag inte sliter er i stycken
        utan räddning:
23 (L) Den som offrar lovets offer ärar mig,
    och den som ger akt på vägen[c]
        ska jag låta se Guds frälsning."

Footnotes

  1. 50:1 Asaf   Ansvarade för lovsången i helgedomen under kung David (1 Krön 16:5f). Angiven som författare till Ps 50, 73-83.
  2. 50:11 på bergen   Andra handskrifter (Septuaginta): "i skyn".
  3. 50:23 den som ger akt på vägen   Andra handskrifter (så Septuaginta): "detta är vägen, där".

Herrens dom

50 En psalm av Asaf[a].

Gud, Herren Gud, har talat,
    och han kallar på jorden från öster till väster.
Från Sion i dess fullkomliga skönhet
    träder Gud fram i glans.
Vår Gud kommer, han håller inte tyst.
    En uppslukande eld går framför honom
    och en rasande storm omger honom.
Han kallar på himlen där ovan, och på jorden,
    för att döma sitt folk.
”Samla till mig mina fromma,
    som ingår ett förbund med mig genom offer.”
Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
    för Gud är den som dömer. Séla

”Lyssna, mitt folk, jag vill tala!
    Israel, jag vill vittna mot dig.
    Jag är Gud, din Gud.
Jag klagar inte på dina offer eller brännoffer,
    för dem har jag alltid framför mig.
Jag behöver inga tjurar från ditt stall
    eller bockar ur dina fållor,
10 för alla skogens djur är mina,
    likaså boskapen på de tusentals bergen.
11 Jag känner varje fågel i bergen
    och allt levande på marken är mitt.
12 Även om jag var hungrig,
    skulle jag inte säga det till dig,
för hela jorden är min,
    och allt som finns på den.
13 Skulle jag äta kött från tjurar
    och dricka blod från bockar?

14 Offra tacksägelse åt Gud,
    och fullfölj vad du lovat till den Högste.
15 Ropa till mig i nödens tid,
    och jag ska befria dig, och du ska ära mig.”

16 Men till den gudlöse säger Gud:

”Varför rabblar du bara upp mina bud
    och talar om mitt förbund
17 du som hatar vägledning
    och vänder ryggen åt mina ord?
18 När du ser en tjuv, slår du dig ihop med honom,
    och du ger dig i lag med äktenskapsbrytare.
19 Du använder din mun till det onda
    och väver svek med din tunga.
20 Du talar illa om din bror
    och förtalar din mors son.
21 Detta har du gjort, och jag höll mig tyst.
    Du tänkte då att jag var som du.
Men jag tänker gå till rätta med dig
    och låta dig se att jag straffar dig.

22 Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud,
    för att jag inte ska slita er i stycken,
    och då kan ingen rädda er längre.
23 Den som offrar tacksägelse ärar mig,
    och den som vandrar på min väg ska jag låta se Guds frälsning.”

Footnotes

  1. 50:1 Ledare för levitiska tempelmusiker, se 1 Krön 25:1f.; 2 Krön 5:12.

50 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

»Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. Sela.

Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»