Psaltaren 73-83

Svenska Folkbibeln 2015

Gud är verkligen god mot Israel,
    mot dem som har rena hjärtan.
² Men jag var nära att snava
        med mina fötter,
    mina steg var nära att slinta,
^3 (B) för jag greps av avund
        mot de högmodiga
    när jag såg de gudlösas framgång.

⁴ De är fria från plågor
        fram till sin död,
    deras kroppar är välnärda.
⁵ De drabbas inte av mänsklig nöd,
    de plågas inte
        som andra människor.
⁶ Därför är högmod deras halsband
    och våld den dräkt de sveper sig i.
^7 (C) Deras ögon kikar fram^[a] ur fetman,
    deras hjärtans fantasier
        har ingen gräns.

⁸ De hånar och hotar med ondska,
    överlägset hotar de med förtryck.
⁹ De öppnar sin mun mot himlen
    och deras tunga far fram på jorden.
¹⁰ Därför vänder sig folket till dem,
    de suger i sig vatten i mängd.
^11 (D) De säger:
        "Hur skulle Gud kunna veta?
    Den Högste har väl ingen vetskap?"
^12 (E) Sådana är de gudlösa,
    ständigt trygga
        med växande rikedom.

^13 (F) Förgäves höll jag mitt hjärta rent
    och tvådde mina händer i oskuld!
¹⁴ Jag var plågad hela dagen
    och tuktad varje morgon –
¹⁵ men hade jag sagt:
        "Så tänker jag tala",
    då hade jag svikit dina barns släkte.

¹⁶ Jag funderade
        och försökte förstå det,
    men det var för svårt för mig,
¹⁷ tills jag kom in i Guds helgedom
    och insåg deras öde.

^18 (G) Du ställer dem på det hala,
    du störtar dem i fördärvet.
^19 (H) Hur plötsligt ska de inte gå under!
    De förgås och får ett fruktansvärt
        slut.
^20 (I) Så som en dröm är borta
        när man vaknar
    ska du, Herre, förakta dem
        som skuggbilder när du griper in.

²¹ När mitt hjärta var bittert
    och det stack i mitt inre,
²² då var jag oförnuftig
        och förstod ingenting,
    jag var som ett djur inför dig.

²³ Men jag är alltid hos dig,
    du håller mig i min högra hand.
^24 (J) Du leder mig med ditt råd
    och tar sedan emot mig med ära.
²⁵ Vem har jag i himlen utom dig?
    Och har jag dig,
        söker jag inget på jorden.
^26 (K) När min kropp och mitt hjärta
        ger upp,
    är Gud mitt hjärtas klippa
        och min lott för evigt.

²⁷ De som är fjärran från dig går under,
    du förgör alla som är otrogna
        mot dig.
²⁸ Men för mig är det gott
        att vara nära Gud.
    Jag tar min tillflykt
        till Herren, Gud,
    för att förkunna
        alla dina gärningar.

Varför, Gud, har du förkastat oss
        för alltid?
    Varför ryker din vrede
        mot fåren i din hjord?
² Tänk på din församling
        som du vann i forna tider,
    din arvedels stam
        som du återlöste.
    Tänk på Sions berg
        där du tog din boning.

³ Vänd dina steg till dessa eviga ruiner.
    Allt i helgedomen
        har fienden förstört.
^4 (M) Dina motståndare skränade
        på platsen där du möter oss,
    de satte upp sina fälttecken
        som tecken.
⁵ Det var som när yxor höjs
    i en tät skog,
^6 (N) alla ornament slog de sönder
    med yxa och hacka.
^7 (O) De satte eld på din helgedom
    och vanhelgade ditt namns boning
        ända till grunden.
⁸ De sade i sina hjärtan:
        "Vi ska kuva dem fullständigt!"
    Alla Guds mötesplatser
        brände de ner i landet.
^9 (P) Vi ser inte våra tecken,
        ingen profet finns kvar
    och ingen av oss vet
        hur länge det varar.

¹⁰ Hur länge, Gud,
    ska fienden få håna
        och ständigt förakta ditt namn?
¹¹ Varför håller du tillbaka din hand,
        din högra hand?
    Dra fram den ur din famn
        och förgör dem!

^12 (Q) Gud, min kung sedan urminnes tid,
    du som skapar frälsning på jorden!
^13 (R) Du delade havet med din makt,
    du krossade drakarnas huvuden
        på vattnet,
^14 (S) du knäckte Leviatans huvuden
    och gav honom till mat
        åt öknens skaror.
^15 (T) Du lät källa och bäck bryta fram,
    du lät starka strömmar torka ut.
^16 (U) Din är dagen, din är också natten,
    du har skapat ljuset^[b] och solen.
¹⁷ Du har fastställt jordens alla gränser.
    Sommar och vinter är skapade
        av dig.

¹⁸ Tänk på hur fienden hånar, Herre,
    hur ett dåraktigt folk
        föraktar ditt namn!
¹⁹ Ge inte din turturduvas själ
        åt vilddjuren,
    glöm inte dina förtrycktas liv
        för alltid!
²⁰ Tänk på förbundet,
    för landets mörka vrår
        är fulla av våldets nästen.
²¹ Låt inte den kuvade
        vända skamsen tillbaka,
    låt den förtryckte och fattige
        få prisa ditt namn.

^22 (V) Res dig, Gud, och för din talan!
    Tänk på hur dåren hånar dig
        dagen lång.
²³ Glöm inte dina fienders rop,
    det skrän som ständigt stiger
        från dina motståndare.

² Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig!
    Ditt namn är nära,
        man förkunnar dina under.

^3 (X) "Vid den tid jag bestämt
    ska jag fälla en rättvis dom.

^4 (Y) Jorden och alla som bor där
        kan vackla^[c],
    men jag har gett
        dess pelare stadga."
    Sela

^5 (Z) Jag säger till de skrytsamma:
        "Skryt inte!"
    och till de gudlösa:
        "Höj inte hornet!"
⁶ Höj inte ert horn så högt,
    tala inte så trotsigt och fräckt.
⁷ Varken från öster eller väster
    eller från öknen
        kommer upphöjelsen.^[d]
8 (AA) Nej, Gud är den som dömer.
    Den ene böjer han ner,
        den andre reser han upp.
^9 (AB) I Herrens hand är en bägare^[e]
    med skummande vin,
        full av blandad dryck.
    Han häller upp,
        och jordens alla gudlösa
            måste dricka den i botten.

¹⁰ Men jag ska för evigt förkunna^[f]
    och lovsjunga Jakobs Gud.
¹¹ Alla gudlösas horn
        ska jag hugga av,
    men den rättfärdiges horn
        ska upphöjas.

^2 (AC) Gud är känd i Juda,
    hans namn är stort i Israel.
^3 (AD) I Salem^[g] står hans hydda,
    på Sion hans boning.
^4 (AE) Där bröt han bågens blixtrande pilar,
    sköld och svärd och krigets vapen.
        Sela

⁵ Strålande är du,
    härligare än berg rika på byte^[h].
^6 (AF) Modiga män ligger plundrade,
        de sover sin sömn,
    ingen stridsman
        kan lyfta sin hand.
⁷ För ditt straffande ord,
        du Jakobs Gud,
    ligger ryttare och häst i dvala.

^8 (AG) Du, endast du, är värd att frukta.
    Vem kan bestå inför dig
        när du vredgas?
⁹ Från himlen låter du domen höras,
    jorden förskräcks och blir stilla
¹⁰ när Gud står upp för att döma,
    för att frälsa alla ödmjuka
        på jorden. Sela

^11 (AH) Din vrede mot människor
        ska bli till din ära,
    dem som överlevt vreden
        ska du ikläda dig^[i].^[j]
12 (AI) Ge löften till Herren er Gud
        och uppfyll dem!
    Alla runt omkring ska komma
        med gåvor till den Fruktade.
^13 (AJ) Han kuvar furstarnas ande,
    fruktad av kungarna
        på jorden.

² Jag höjer min röst till Gud och ropar,
    jag höjer min röst till Gud
        och han lyssnar till mig.
^3 (AL) På nödens dag söker jag Herren,
    om natten är min hand utsträckt
        utan att tröttna.
    Min själ vägrar låta sig tröstas.
^4 (AM) Jag tänker på Gud och suckar,
    jag grubblar och min ande
        mattas. Sela

^5 (AN) Mina ögonlock håller du öppna,
    jag är full av oro
        och kan inte tala.
^6 (AO) Jag tänker på forna dagar,
    sedan länge flydda år.
⁷ Jag minns min sång^[k] i natten,
    jag grubblar i mitt hjärta
        och min ande undrar:
^8 (AP) Ska Herren förkasta för evigt
    och aldrig mer visa nåd?
^9 (AQ) Är hans godhet borta för alltid?
    Är det slut med hans ord
        för alla tider?
¹⁰ Har Gud glömt att vara nådig?
    Eller har han i vrede hållit inne
        sin barmhärtighet? Sela

^11 (AR) Jag svarar: Detta är min plåga,
    att den Högstes högra hand
        inte är som förr.
¹² Jag minns Herrens gärningar,
    jag minns dina forna under,
¹³ jag tänker på alla dina verk
    och begrundar det du har gjort.

^14 (AS) Gud, i helighet går din väg.
    Vilken gud är så stor som Gud?
^15 (AT) Du är den Gud som gör under,
    du har visat din makt bland folken.
^16 (AU) Med din arm har du
        återlöst ditt folk,
    Jakobs och Josefs barn. Sela

^17 (AV) Vattnen såg dig, Gud,
    vattnen såg dig och bävade,
        själva djupen darrade.
¹⁸ Från molnen strömmade vatten,
    skyarna höjde sin röst
        och dina pilar flög överallt.
¹⁹ Din åska dundrade i virvelstormen,
    blixtar lyste upp världen,
        jorden darrade och bävade.
^20 (AW) Genom havet gick din väg,
        din stig genom väldiga vatten,
    och ingen såg dina fotspår.
^21 (AX) Du förde ditt folk som en fårhjord
    genom Moses och Arons hand.

Lyssna, mitt folk,
        till min undervisning,
    vänd era öron till min muns ord!
² Jag vill öppna min mun
        för att tala visdomsord^[l],
    lägga fram gåtor från gången tid.
^3 (AY) Vad vi har hört och lärt känna,
    vad våra fäder berättat för oss
⁴ vill vi inte dölja för deras barn.
    För det kommande släktet
        förkunnar vi Herrens lov,
    hans makt och de under han gjort.

^5 (AZ) Han upprättade
    ett vittnesbörd i Jakob,
        han gav sin undervisning i Israel
    och befallde våra fäder
        att lära ut den till sina barn,
⁶ så att den blev känd
    för det kommande släktet,
        de barn som skulle födas.
    De i sin tur skulle
        berätta för sina barn,
⁷ så att de sätter sitt hopp till Gud
    och inte glömmer Guds gärningar
        utan följer hans bud.
^8 (BA) De ska inte bli som sina fäder,
    ett trotsigt och upproriskt släkte
        med opålitligt hjärta
            och en ande trolös mot Gud.

⁹ Efraims söner,
        beväpnade bågskyttar,
    vände på stridens dag.
^10 (BB) De höll inte Guds förbund
    utan vägrade följa hans lag,
¹¹ de glömde hans gärningar
    och undren han visat dem.

^12 (BC) Inför deras fäder
    hade han gjort under
        i Egyptens land, på Soans mark^[m].
^13 (BD) Han klöv havet
        och förde dem igenom,
    han lät vattnet stå som en mur.
^14 (BE) Han ledde dem
        med molnskyn om dagen
    och med eldsken
        hela natten.
^15 (BF) Han klöv klippor i öknen
    och lät dem dricka
        som ur väldiga hav,
¹⁶ han lät bäckar rinna fram
        ur klippan
    och vatten skölja ner
        som strömmar.

¹⁷ Men de fortsatte att synda
        mot honom,
    de gjorde uppror
        mot den Högste i öknen.
^18 (BG) De frestade Gud i sina hjärtan
    genom att kräva mat efter sitt begär.
¹⁹ De talade mot Gud, de sade:
    "Kan Gud duka ett bord i öknen?
²⁰ Visst slog han klippan
    så att vattnet flödade
        och bäckar strömmade fram,
    men kan han också ge bröd
        eller skaffa kött åt sitt folk?"

^21 (BH) När Herren hörde det
        blev han vred.
    Eld blossade upp mot Jakob,
        vrede vällde fram mot Israel,
²² för de trodde inte på Gud
    och litade inte på hans frälsning.

²³ Ändå gav han befallning
    åt skyarna i höjden
        och öppnade himlens portar.
^24 (BI) Han lät manna regna över dem
        till mat
    och gav dem säd från himlen.
²⁵ Människor fick äta änglars bröd,
    han sände dem mat
        så att de blev mätta.
^26 (BJ) Han lät östanvinden
        komma från himlen
    och styrde sunnanvinden dit
        med sin makt.
²⁷ Han lät kött regna över dem
        som stoft,
    bevingade fåglar som havets sand.
²⁸ Han lät dem falla mitt i deras läger,
    runt omkring deras^[n] boningar.
²⁹ De åt och blev övermätta,
    han lät dem få vad de haft begär till.
³⁰ Men innan de släckt sitt begär,
    medan maten ännu var
        i deras mun,
^31 (BK) kom Guds vrede över dem.
    Han dödade bland de starkaste
        och slog ner Israels utvalda^[o] män.

^32 (BL) Ändå fortsatte de att synda
    och trodde inte på hans under.
^33 (BM) Då lät han deras dagar försvinna
        i tomhet
    och deras år i plötslig skräck.
³⁴ När han dräpte dem
        frågade de efter honom,
    de vände om och sökte Gud.
^35 (BN) De mindes att Gud är deras klippa,
    att Gud den Högste
        är deras befriare.
^36 (BO) De försökte bedra honom
        med sina ord,
    de ljög för honom med sin tunga.
³⁷ Deras hjärtan var inte uppriktiga
        mot honom,
    de var inte trogna
        mot hans förbund.

^38 (BP) Men han är barmhärtig
    och försonar skuld,
        han vill inte förgöra.
    Ofta höll han tillbaka sin vrede
        och lät inte hela sin glöd
            bryta fram.
^39 (BQ) Han tänkte på att de bara är kött,
    en vind^[p] som försvinner
        och inte kommer åter.

⁴⁰ Hur ofta trotsade de honom inte
        i öknen
    och bedrövade honom
        i ödemarken!
⁴¹ Gång på gång frestade de Gud
    och kränkte Israels Helige.
⁴² De kom inte ihåg hans hand
    eller dagen då han befriade dem
        från fienden,
⁴³ då han gjorde sina tecken i Egypten
    och sina under på Soans mark.

^44 (BR) Han förvandlade deras floder
        till blod
    så att de inte kunde dricka
        ur bäckarna.
^45 (BS) Han sände flugsvärmar
        som förtärde dem
    och grodor som förstörde för dem,
^46 (BT) han gav deras gröda åt larver
    och deras skördar åt gräshoppor.
^47 (BU) Han slog deras vinstockar
        med hagel
    och deras fikonträd med skyfall^[q],
⁴⁸ han utlämnade deras boskap åt hagel
    och deras hjordar åt blixtar.
^49 (BV) Han sände över dem sin vredesglöd,
    harm, vrede och nöd,
        en skara av olycksänglar.
^50 (BW) Han gav fritt utlopp åt sin vrede,
    han skonade inte deras själ
        från döden
    utan utlämnade deras liv åt pesten.
^51 (BX) Han slog allt förstfött i Egypten,
    livskraftens förstling
        i Hams hyddor.

^52 (BY) Han lät sitt folk bryta upp
        som en fårflock
    och förde dem som en hjord
        genom öknen.
^53 (BZ) Han ledde dem tryggt,
    de behövde inte vara rädda,
        deras fiender svaldes av havet.
^54 (CA) Han förde dem till sitt heliga land,
    till det berg som hans högra hand
        hade vunnit.
^55 (CB) Han fördrev hednafolken
        framför dem,
    han gav dem deras land
        som arvedel
    och lät Israels stammar bo
        i deras hyddor.

^56 (CC) Men de trotsade och frestade
        Gud den Högste,
    de höll inte fast
        vid hans vittnesbörd.
^57 (CD) De vek trolöst tillbaka
        som sina fäder,
    de gav vika som en opålitlig båge.
^58 (CE) De väckte hans vrede
        med sina offerhöjder
    och kränkte honom
        med sina avgudabilder.

⁵⁹ Gud hörde det och blev vred,
    han förkastade Israel med all kraft.
^60 (CF) Han övergav sin boning i Shilo^[r],
    det tält han rest bland människorna.
^61 (CG) Han gav sin makt i fångenskap
    och sin ära^[s] i fiendehand.
^62 (CH) Sitt folk utlämnade han åt svärdet,
    han blev vred på sin arvedel.
⁶³ Deras unga män förtärdes av eld,
    deras unga kvinnor
        blev utan brudsång.
^64 (CI) Deras präster föll för svärd,
    deras änkor kunde inte
        hålla dödsklagan.

⁶⁵ Då vaknade Herren som ur sömn,
    som en hjälte bedövad av vin.
⁶⁶ Han slog tillbaka sina fiender
    och drog evig skam över dem.
⁶⁷ Han förkastade Josefs hydda
    och utvalde inte Efraims stam,
^68 (CJ) men Juda stam utvalde han,
    Sions berg som han älskar.
^69 (CK) Han byggde sin helgedom
        hög som himlen,
    grundade den likt jorden för evigt.

^70 (CL) Han utvalde sin tjänare David
    och tog honom från fårens fållor,
^71 (CM) han hämtade honom från tackorna
    och satte honom till herde
        för Jakob, sitt folk,
            för Israel, sin arvedel.
⁷² Han var deras herde med rent hjärta
    och ledde dem
        med förståndig hand.

Gud, hednafolken trängde in
        i din arvedel,
    de vanhelgade ditt heliga tempel,
        de gjorde Jerusalem
            till en grushög.
² De gav dina tjänares kroppar
        som mat åt himlens fåglar,
    dina trognas kött åt markens djur.
³ De spillde deras blod som vatten
        runt Jerusalem,
    och ingen begravde dem.
^4 (CO) Vi föraktas av våra grannar,
    hånas av dem som bor
        omkring oss.

^5 (CP) Hur länge, Herre?
        Ska du vara vred för evigt?
    Hur länge ska din lidelse
        brinna som eld?
^6 (CQ) Ös din vrede över hednafolken
        som inte känner dig,
    över de riken som inte åkallar
        ditt namn,
⁷ för de har slukat Jakob
    och ödelagt hans boning.

⁸ Tillräkna oss inte våra fäders synder,
    låt din barmhärtighet
            möta oss snart,
        för vi har sjunkit mycket djupt.
^9 (CR) Hjälp oss, du vår frälsnings Gud,
        för ditt namns äras skull!
    Rädda oss och försona
        våra synder för ditt namns skull!
^10 (CS) Varför ska folken få säga:
        "Var är nu deras Gud?"
    Låt våra ögon få se
        hur det blir känt bland folken
    att du hämnas
        dina tjänares spillda blod.
^11 (CT) Låt fångarnas klagan
        komma inför ditt ansikte,
    låt dödens barn få leva
        genom din starka arm.
¹² Låt våra grannar få sjufalt igen
    för sitt hån mot dig, Herre.
¹³ Då ska vi,
        ditt folk och fåren i din hjord,
    tacka dig för evigt
        och förkunna ditt lov
            från släkte till släkte.

^2 (CU) Lyssna, du Israels herde!
    Du som leder Josef som en hjord,
        du som tronar på keruberna,
            visa dig i glans!
³ Väck upp din makt till att gå
    framför Efraim och Benjamin
        och Manasse,
    och kom till vår frälsning.
^4 (CV) Gud, upprätta oss^[t]!
    Låt ditt ansikte lysa
        så att vi blir frälsta.

⁵ Herre Gud Sebaot,
    hur länge ska din vrede ryka
        mot ditt folks bön?
^6 (CW) Du har låtit dem äta tårars bröd
    och dricka tårar i fullt mått.
^7 (CX) Du gör oss till ett stridsämne
        för våra grannar,
    och våra fiender hånar oss.
⁸ Gud Sebaot, upprätta oss!
    Låt ditt ansikte lysa
        så att vi blir frälsta.

^9 (CY) Du hämtade en vinstock
        från Egypten,
    du fördrev hednafolk
    och planterade den.
¹⁰ Du röjde plats för den,
    och den slog rot
        och uppfyllde landet.
¹¹ Den täckte bergen med sin skugga
    och Guds cedrar med sina grenar,
^12 (CZ) den sträckte ut sina skott till havet
    och sina knoppar till floden^[u].

^13 (DA) Varför rev du dess mur
    så att alla som passerar
        kan plocka av den?
¹⁴ Vildsvin från skogen
        frossar på den,
    markens smådjur äter av den.

¹⁵ Gud Sebaot, kom tillbaka!
    Blicka ner från himlen och se,
        ta hand om denna vinstock!
^16 (DB) Skydda vad din högra hand
        har planterat,
    den son du har fostrat åt dig.
¹⁷ Den är bränd av eld och nerhuggen,
    de går under inför din stränga blick.
¹⁸ Håll din hand över mannen
        vid din högra sida,
    den människoson
        du har fostrat åt dig.
¹⁹ Då ska vi inte vika från dig.
    Ge oss liv, och vi ska åkalla
        ditt namn.
²⁰ Herre Gud Sebaot, upprätta oss!
    Låt ditt ansikte lysa
        så att vi blir frälsta.

² Jubla inför Gud, vår styrka,
    ropa av glädje till Jakobs Gud!
³ Stäm upp lovsång,
    slå på tamburin,
        på den ljuvliga harpan och lyran.
^4 (DD) Blås i hornet vid nymåne
    och vid fullmåne
        på vår högtidsdag,
⁵ för det är en lag för Israel^[x],
    ett beslut från Jakobs Gud.
^6 (DE) Han bestämde det
        som ett vittnesbörd i Josef
    när han drog ut mot Egyptens land.

Jag hörde en röst
    som jag inte kände:
^7 (DF) "Jag lyfte bördan från hans axlar,
    hans händer blev fria
        från lastkorgen.
^8 (DG) I nöden ropade du
        och jag räddade dig.
    Jag svarade dig, dold i åska,
        jag prövade dig
            vid Meribas vatten. Sela

^9 (DH) Hör, mitt folk, jag vill varna dig!
    Israel, om du bara ville
        lyssna på mig!
^10 (DI) Hos dig får ingen annan gud finnas,
    du ska inte tillbe
        en främmande gud.
¹¹ Jag är Herren din Gud
    som har fört dig upp
        ur Egyptens land.
    Öppna din mun helt
        så ska jag fylla den!

¹² Men mitt folk
        ville inte höra min röst,
    Israel lydde mig inte.
^13 (DJ) Då lät jag dem gå
        i sina hjärtans hårdhet,
    de fick vandra
        efter sina egna planer.

^14 (DK) Om mitt folk bara ville höra mig,
    om Israel ville vandra
        på mina vägar!
¹⁵ Då skulle jag snart kuva
        deras fiender
    och vända min hand
        mot deras motståndare.
¹⁶ De som hatar Herren
        skulle krypa för honom,
    och deras öde skulle vara för evigt.
^17 (DL) Han skulle ge dig
        finaste vete att äta
    och mätta dig
        med honung ur klippan."

Gud står i gudaförsamlingen^[z],
    bland gudarna håller han dom:
^2 (DN) "Hur länge ska ni döma orätt
    och ta de gudlösas parti? Sela

^3 (DO) Skipa rätt för den svage
        och faderlöse,
    ge den förtryckte
        och fattige rättvisa!
⁴ Befria den svage och fattige,
    rädda honom
        från de gudlösas hand!"

⁵ De vet inget och förstår inget,
    de vandrar i mörker.
        Jordens alla grundvalar vacklar.

^6 (DP) "Jag har sagt att ni är gudar,
    att ni alla är den Högstes söner.^[aa]
7 (DQ) Men ni kommer att dö
        som människor dör
    och falla som alla furstar faller."

^8 (DR) Grip in, Gud!
    Håll dom över jorden,
        för alla folk är din egendom.

^2 (DS) Gud, var inte tyst,
    var inte stilla och stum, Gud!
³ Se, dina fiender larmar
    och de som hatar dig
        höjer sina huvuden.
^4 (DT) De smider listiga planer
        mot ditt folk,
    de rådslår mot dem du beskyddar,
⁵ de säger: "Kom,
        vi utrotar dem som folk
    så att ingen mer minns
        Israels namn!"

⁶ Enigt rådslår de med varandra,
    de sluter förbund mot dig:
^7 (DU) Edoms tält och ismaeliterna,^[ab]
    Moab och hagariterna,
⁸ Gebal, Ammon och Amalek,
    filisteerna och Tyrus invånare.
^9 (DV) Även Assur ansluter sig till dem,
    han lånar sin arm åt Lots barn. Sela

^10 (DW) Gör med dem som med Midjan,
    som med Sisera och Jabin^[ac]
        vid Kishons bäck
¹¹ när de förgjordes vid En-Dor
    och blev till gödsel på marken.
^12 (DX) Låt det gå deras stormän
        som Oreb och Seeb,
    och alla deras furstar
        som Seba och Salmunna,
^13 (DY) eftersom de säger:
    "Vi ska ta över Guds betesmarker!"

^14 (DZ) Min Gud,
    låt dem bli som virvlande löv,
        som agnar för vinden!
^15 (EA) Som elden slukar skog
    och lågan sveder berg,
¹⁶ så ska du jaga dem
        med din storm
    och skräckslå dem
        med ditt oväder.

^17 (EB) Fyll deras ansikten med skam
    så att de söker ditt namn, Herre.
¹⁸ De ska skämmas
        i skräck till evig tid,
    de ska skämmas och gå under.
^19 (EC) Låt dem veta att du ensam
    bär namnet Herren,
        den Högste över hela jorden.