Tröst mot onda tungor

52 För körledaren. En vishetspsalm av David, (A) när edomiten Doeg kom[a] och berättade för Saul att David hade gått in i Ahimeleks hus.

(B) Varför skryter du med det onda,
        du mäktige man?
    Guds nåd består för alltid.
(C) Din tunga tänker ut fördärv,
    den är som en vässad rakkniv.
        Du begår svek.
Du älskar ont mer än gott,
    lögn mer än att tala sanning. Sela
Du älskar allt tal som skadar,
    du falska tunga.

Därför ska Gud
        riva ner dig för alltid,
    gripa dig och rycka dig
        ur din hydda,
    utrota dig ur de levandes land. Sela

(D) De rättfärdiga ska se det och frukta,
    de ska le åt honom:
(E) "Där är en man som inte
        gjorde Gud till sin borg!
    Han litade till sin stora rikedom,
        han sökte styrka
            genom att roffa åt sig[b]."

10 (F) Men jag är som ett grönskande
        olivträd i Guds hus,
    jag förtröstar på Guds nåd
        i evigheters evighet.
11 (G) Jag ska tacka dig i evighet
        för det du har gjort.
    Inför dina trogna
        ska jag hoppas på ditt namn,
            för det är gott.

Footnotes

  1. 52:2 edomiten Doeg   orsakade en massaker på prästerna i tabernaklet. Se 1 Sam 22:9f.
  2. 52:9 roffa åt sig   Annan översättning: "fördärva".

Sann och falsk trygghet

52 För körledaren. Maskil. Av David, när Doeg från Edom hade berättat för Saul att David gått till Achimeleks hus.

Varför skryter du över det onda, du mäktige?
    Guds nåd består för alltid.[a]
Din tunga tänker ut fördärv,
    den är vass som en rakkniv,
    och liksom dina handlingar full av svek.
Du älskar det onda mer än det goda,
    lögn mer än sanning. Séla
Du älskar ord som ger skada
    och tal som är svekfullt.

Men Gud kommer att slå ner dig för alltid,
    gripa dig, dra iväg dig från ditt tält
    och utrota dig från de levandes land. Séla
De rättfärdiga ska se det och bli rädda.
    De kommer att skratta åt honom:
”Se, här är en man som inte gjorde Gud till sin fästning,
    utan litade på sin rikedom
    och sökte styrka i sitt fördärv.”

10 Men jag är som ett olivträd,
    som grönskar i Guds hus.
För alltid och i evighet
    förtröstar jag på Guds nåd.
11 Jag vill för evigt prisa dig för vad du gjort,
inför dina fromma hoppas på ditt namn,
    ty det är gott.

Footnotes

  1. 52:3 Sambandet mellan versens första och andra del är svår att se och grundtextens exakta innebörd osäker. Poängen tycks dock vara att när fienden hotar psalmisten är Guds nåd alltid hans trygghet.