^7 (A) Res dig, Herre, i din vrede,
    stå upp mot mina
        fienders raseri!
    Vakna till min hjälp^[a],
        du som har kallat till dom.
⁸ Låt skaran av folkslag
        samlas omkring dig,
    trona åter över dem i höjden.
^9 (B) Herren håller dom över folken.
    Döm mig, Herre,
        efter min rättfärdighet,
    efter den fullkomlighet
        som täcker mig.
^10 (C) Gör slut på de gudlösas ondska,
        låt den rättfärdige stå fast!
    Du som prövar hjärtan och njurar^[b]
        är en rättfärdig Gud.

^11 (D) Min sköld är hos Gud,
    han frälser dem
        som har ärliga hjärtan.
^12 (E) Gud är en rättfärdig domare,
    en Gud som visar sin vrede
        varje dag.
^13 (F) Om någon inte omvänder sig
        slipar han sitt svärd,
    han spänner sin båge^[c]
        och laddar den^[d],
^14 (G) han förbereder
        sina dödliga vapen
    och gör sina pilar brinnande.

^15 (H) Se, han är dräktig med ondska,
    han går havande med olycka
        och föder lögn.
^16 (I) Han gräver en grop
        och gör den djup,
    men faller själv i graven
        han grävde.
^17 (J) Hans ondska slår tillbaka
        mot hans eget huvud,
    hans våld drabbar
        hans egen hjässa.

^18 (K) Jag vill tacka Herren
        för hans rättfärdighet
    och lovsjunga
        Herren den Högstes namn.

^6 (A) "De svaga förtrycks
        och de fattiga klagar –
    nu griper jag in", säger Herren,
        "jag ska ge frälsning
            åt den som längtar efter det^[a]."