13 (A) för din nåd över mig är stor,
    du räddar min själ
        ur dödsrikets djup.

Read full chapter

13 för din nåd mot mig är stor.
    Du har räddat mig ur dödsrikets djup.

Read full chapter

[a]Dödens band omslöt mig,
        dödsrikets ångest grep mig,
    jag var i nöd och förtvivlan.
Men jag åkallade Herrens namn:
    "O, Herre, rädda min själ!"

[b]Herren är nådig och rättfärdig,
    vår Gud är barmhärtig.
Herren bevarar de enkla,
    jag var i nöd och han frälste mig.
[c]Vänd om till din ro, min själ,
    för Herren har varit god mot dig.
[d]Du har räddat min själ från döden,
    mitt öga från tårar, min fot från fall.
Jag ska vandra inför Herren
    i de levandes land.
10 [e]Jag tror, därför talar jag,
    jag som plågades svårt,
11 [f]jag som sade i min ångest:
    "Alla människor sviker[g]."

12 Hur ska jag återgälda Herren
    alla hans välgärningar mot mig?
13 Jag vill höja frälsningens bägare
    och åkalla Herrens namn,
14 [h]jag vill uppfylla
    mina löften till Herren
        inför hela hans folk.

15 [i]Dyrbar i Herrens ögon
    är hans trognas död.
16 O, Herre, jag är ju din tjänare,
    jag är din tjänare,
        din tjänarinnas son.
    Du har lossat mina band.
17 [j]Åt dig vill jag offra lovets offer
    och åkalla Herrens namn,
18 jag vill uppfylla
    mina löften till Herren
        inför hela hans folk,
19 i gårdarna till Herrens hus,
    mitt i dig, Jerusalem.
        Halleluja!

Read full chapter

Dödens snaror omslöt mig,
    dödsrikets fasor höll mig i sitt grepp,
    nöd och förtvivlan kom över mig.
Då ropade jag på Herrens namn:
    Herre, rädda mitt liv!”

Herren är nådig och rättfärdig,
    vår Gud är barmhärtig.
Herren beskyddar de okunniga.
    Jag var nere, och han räddade mig.

Nu kan min själ komma till ro på nytt,
    för Herren har varit god mot mig.

Du har räddat mig från döden,
    mina ögon från tårar
    och mina fötter från att snava.
Jag får leva inför Herren
    i de levandes länder.

10 Jag trodde när jag sa:
    ”Jag plågas svårt.”
11 I min förtvivlan sa jag:
    ”Alla människor är lögnare.”

12 Men vad kan jag nu göra för Herren
    som tack för all hans godhet mot mig?

13 Jag ska lyfta upp räddningens bägare
    och åkalla Herrens namn.
14 Inför allt hans folk vill jag uppfylla
    vad jag lovat Herren.

15 För hans frommas död
    är dyrbar i Herrens ögon.[a]
16 Herre, jag är ju din tjänare,
    jag är din tjänare, din tjänarinnas son,
    du har befriat mig från mina bojor.

17 Jag vill ge dig ett tackoffer
    och åkalla Herrens namn.
18 Inför allt hans folk vill jag uppfylla
    vad jag lovat Herren
19 i gårdarna till Herrens hus,
    mitt i dig, Jerusalem.

Halleluja!

Read full chapter

Footnotes

  1. 116:15 Se Ps 72:14.