Bön mot obarmhärtiga motståndare

109 [a]För körledaren. En psalm av David.

Min lovsångs Gud,
    var inte tyst,
[b]för de öppnar sin gudlösa mun,
        sin falska mun mot mig.
    De talar mot mig
        med lögnaktig tunga.
Med hatiska ord
        omringar de mig,
    de strider mot mig utan orsak.
Som svar på min kärlek
        anklagar de mig,
    men jag ber.
[c]De lönar gott med ont
    och min kärlek med hat.

[d]Sätt en gudlös över honom,
    låt en åklagare[e]
        stå på hans högra sida.[f]
[g]När han ställs inför rätta,
    låt honom dömas skyldig
        och hans bön bli till synd.
[h]Låt hans dagar bli få
    och en annan ta över hans ämbete.
[i]Låt hans barn bli faderlösa
    och hans hustru änka.
10 [j]Låt hans barn irra runt och tigga
    och söka sitt bröd
        långt från sina ödelagda hem.
11 Låt ockraren
        få grepp om allt han äger
    och främlingar
        plundra hans egendom.
12 Låt ingen visa barmhärtighet
        mot honom
    och ingen förbarma sig
        över hans faderlösa.
13 [k]Låt hans ättlingar bli utrotade
    och hans namn utplånat
        i nästa släktled.
14 [l]Låt hans fäders skuld
        bli ihågkommen inför Herren
    och hans mors synd inte utplånas,
15 [m]låt dem alltid finnas inför Herren
    och låt minnet av dem utrotas
        från jorden.

16 Han hade ju ingen tanke
        på att vara barmhärtig,
    utan jagade den som var svag,
        fattig och bedrövad i hjärtat
            för att döda honom.
17 Han älskade förbannelse
        och den drabbade honom,
    han ville inte ha välsignelse
        och den flydde från honom.
18 Han bar förbannelse som sin dräkt,
    och den trängde in
        som vatten i hans inre
            och som olja i hans ben.
19 Låt den bli som hans mantel
        att svepa sig i,
    som ett bälte att ständigt
        spänna om sig.
20 Detta är mina anklagares lön
        från Herren,
    till dem som talar ont mot min själ.

21 [n]Men du, Herre min Herre,
        hjälp mig för ditt namns skull!
    Din nåd är god, rädda mig,
22 för jag är svag och fattig,
    mitt hjärta är genomborrat
        i mitt inre.
23 [o]Jag försvinner som skuggan
        om kvällen,
    jag skakas bort som en gräshoppa.
24 Mina knän vacklar av fasta,
    min kropp tappar sitt hull.
25 [p]Jag har blivit till åtlöje för dem,
    de ser mig och skakar på huvudet.

26 Hjälp mig, Herre min Gud!
    Fräls mig efter din nåd,
27 så att de förstår att det är din hand,
    att du, Herre, har gjort det.
28 De förbannar, men du välsignar.
    De reser sig men måste skämmas,
        och din tjänare gläds.
29 [q]Låt mina anklagare
        bli klädda i vanära
    och svepta i sin skam
        som i en mantel.

30 [r]Jag vill tacka Herren
        om och om igen med min mun
    och prisa honom bland de många,
31 [s]för han står på den fattiges
        högra sida
    för att frälsa honom
        från dem som dömer hans själ.

Gud, var inte tyst

109 För körledaren. En psalm av David.

Min lovsångs Gud, var inte tyst!
Gudlösa och falska människor har gått till attack mot mig.
    De ljuger och talar illa om mig.
De omger mig med hatfulla ord
    och attackerar mig utan orsak.
De bemöter min kärlek med anklagelser,
    men jag ber.
De betalar tillbaka gott med ont
    och min kärlek med hat.

Utse en gudlös anklagare[a] mot honom
    och ställ honom på hans högra sida.
Och när han ställs inför rätta, låt honom då finnas skyldig.
    Till och med hans bön ska räknas som synd.
Låt hans liv bli kort,
    och låt en annan ta hans tjänst.
Låt hans barn bli faderlösa
    och hans hustru änka.
10 Låt hans barn irra omkring som hemlösa tiggare,
    fördrivna från sina hem i ruiner.
11 Låt fordringsägarna överta all hans egendom
    och främlingarna allt han har förtjänat.
12 Ingen ska visa nåd mot honom,
    och ingen förbarma sig mot hans faderlösa barn.
13 Låt hans efterkommande utrotas
    och deras namn utplånas av nästa generation.
14 Herren ska komma ihåg hans fäders ondska
    och inte utplåna hans mors synd.
15 Låt dem alltid vara inför Herren
    och utplåna deras minne från jorden,
16 eftersom han inte ville visa nåd
    utan förföljde de betryckta och fattiga och bedrövade
    för att döda dem.
17 Han älskade att förbanna,
    och förbannelsen träffade honom själv.
Han ville inte välsigna,
    och så förblir välsignelsen långt borta från honom.
18 Han tog på sig förbannelse som en klädedräkt,
    den gick in i hans inre som vatten
    och som olja in i hans skelett.
19 Låt den nu vara för honom som en klädnad han sveper om sig
    och som ett bälte han för alltid spänner om sig.
20 Låt detta vara mina anklagares lön från Herren,
    deras, som talar ont mot mig.

21 Men Herre, min Herre, hjälp mig för ditt namns skull,
    och befria mig i din kärlek och godhet.
22 Jag är fattig och hjälplös
    och sårad i mitt innersta.
23 Jag försvinner som en skugga om kvällen
    jag skakas av som en gräshoppa.
24 Mina knän är svaga av fasta,
    och jag är bara skinn och ben.
25 Jag har blivit till åtlöje för dem,
    och när de ser mig skakar de på huvudet.

26 Hjälp mig, Herre, min Gud!
    Rädda mig i din nåd.
27 Låt dem inse att det är du som handlar,
    att du, Herre, har gjort detta.
28 De kan förbanna, men du välsignar.
    När de anfaller ska de komma på skam,
    men din tjänare gläder sig.
29 Låt mina anklagare kläs i vanära
    och svepas i skam som i en klädnad.

30 Jag vill storligen prisa Herren,
    jag vill lovprisa honom i den stora skaran.
31 Han står på den fattiges sida
    för att rädda honom från dem som dömer honom.

Footnotes

  1. 109:6 På hebreiska satan, här använt i betydelsen anklagare. Ordet används i både Gamla och Nya testamentet (grekiskans motsvarighet diabolos) ibland som egennamn och ibland i betydelsen anklagare.