²² Tänk på detta,
        ni som glömmer Gud,
    så att jag inte sliter er i stycken
        utan räddning:
²³  Den som offrar lovets offer ärar mig,
    och den som ger akt på vägen^[a]
        ska jag låta se Guds frälsning."

⁴  Var och en ska vara på sin vakt
        för sin vän,
    ingen kan lita
        ens på sin bror,
    för varje bror är en listig bedragare^[a]
        och varje vän går med förtal.
⁵  Var och en sviker sin vän,
        ingen talar sanning.
    De lär sina tungor att tala lögn,
        de tröttar ut sig med att göra illa.
⁶ Du bor mitt ibland svek,
    i sin svekfullhet vill de inte
        veta av mig, säger Herren.

⁷  Därför säger Herren Sebaot så:
    Se, jag smälter dem
        och prövar dem,
    för vad annat kan jag göra
        med dottern mitt folk?
⁸  Deras tunga är en mördande pil,
        deras mun talar svek.
    De talar vänligt till sin nästa,
        men i hjärtat lägger de fällor
            för honom.
⁹  Skulle jag inte straffa dem för sådant?
        säger Herren.
    Skulle jag inte hämnas
        på ett sådant folk som detta?

¹⁰  Jag vill gråta och sjunga sorgesång
        över bergen,
    jag vill höja sorgesång
        över betesmarkerna i öknen,
    för de är förbrända,
        ingen går fram där mer,
    och inga läten av boskap
        hörs längre.
    Både himlens fåglar
        och de vilda djuren har flytt,
    de är alla borta.
¹¹  Jag ska göra Jerusalem
    till ett stenröse,
        till en boning för schakaler,
    och Juda städer till en ödemark
        där ingen bor.

²⁰ Ni kvinnor, hör Herrens ord,
    öppna era öron
        för ordet från hans mun.
    Lär era döttrar sorgesång,
        lär varandra klagosång,
²¹ för döden stiger in
    genom våra fönster
        och kommer in i våra palats.
    Den rycker bort barnen från gatan
        och de unga männen från torgen.
²²  Säg: Så säger Herren:
    Människornas döda kroppar
        ligger som gödsel på marken,
    som kärvar efter skördemannen,
        och ingen samlar upp dem.

²³ Så säger Herren:
    Den vise ska inte berömma sig
        av sin vishet,
    den starke inte av sin styrka
        och den rike inte av sin rikedom.
²⁴  Den som vill berömma sig,
    han ska berömma sig av
        att han har insikt och känner mig:
    Att jag är Herren,
        som verkar med nåd,
            rätt och rättfärdighet på jorden,
    för i det har jag min glädje,
        säger Herren.^[c]