Oskyldigt förföljd

17 (A) En bön av David.

Herre, hör en rättfärdig sak!
    Lyssna till mitt rop,
        vänd ditt öra till min bön.
    Den kommer inte
        från falska läppar.
(B) Från dig kommer min dom,
    dina ögon ser vad som är rätt.
(C) Du prövar mitt hjärta,
        du utforskar det om natten,
    du rannsakar mig
        men finner inget.
    Ingen ond tanke
        går ut ur min mun.[a]

Vad människor än gör
    aktar jag mig för
        de våldsammas vägar
            genom dina läppars ord.
(D) Mina steg går stadigt
        på dina stigar,
    mina fötter stapplar inte.

Jag ropar till dig, för du, Gud,
        kommer att svara mig.
    Vänd ditt öra till mig
        och hör mina ord!
Visa din underbara nåd,
    du som med din högra hand
        frälser dem som flyr till dig
            från sina förföljare.
(E) Bevara mig som din ögonsten,
    beskydda mig
        i dina vingars skugga
från de gudlösa
        som vill förgöra mig,
    från mina dödsfiender
        som omringar mig.

10 (F) De stänger sitt förhärdade hjärta,
    de tar stora ord i sin mun.
11 (G) Nu är de runt mig var vi än går,
    de siktar med sina ögon
        för att slå mig till marken.
12 (H) De liknar ett rovlystet lejon,
    ett ungt lejon som ligger på lur.

13 Res dig, Herre!
        Gå emot honom, slå ner honom!
    Rädda min själ med ditt svärd
        från den gudlöse,
14 (I) med din hand från människorna,
        Herre,
    från denna världens människor
        som har sin del i detta livet.
    Du fyller deras buk
        med dina gåvor,
    de har söner i mängd
        och lämnar sitt överflöd
            till sina barn.
15 (J) Men jag ska få se ditt ansikte
        i rättfärdighet,
    jag ska mättas av din åsyn
        när jag vaknar.

Footnotes

  1. 17:3 Ingen ond tanke går ut ur min mun   Annan översättning: "Jag har bestämt mig: min mun ska inte synda."