^13 (A) Men jag gick i sorgdräkt
        när de var sjuka,
    jag späkte min själ med fasta
        och bad med böjt huvud^[a].
¹⁴ Jag gjorde som för min vän,
        som för min bror,
    jag gick sorgklädd och böjd
        som när man sörjer sin mor.

^15 (B) Men när jag faller
        gläder de sig och gaddar ihop sig,
    uslingar jag inte känner
        gaddar ihop sig mot mig.
    De river i mig utan uppehåll.
^16 (C) Bland gudlösa som hånar
        för en kaka bröd^[b]
    gnisslar de tänder mot mig.

^17 (D) Herre, hur länge ska du se på?
    Befria min själ från deras härjningar,
        mitt dyrbara liv från lejonen.
^18 (E) Jag ska tacka dig
        i den stora församlingen,
    prisa dig bland mycket folk.

^19 (F) Låt inte mina svekfulla^[c] fiender
        få triumfera över mig,
    låt inte dem som hatar mig
        utan orsak
    få blinka med ögonen.
²⁰ Det är inte frid de talar,
    de tänker ut svekfulla ord
        mot de stilla i landet.
^21 (G) De spärrar upp sina gap mot mig,
    de säger: "Haha, haha!
        Vi har sett det med egna ögon!"

^22 (H) Du ser det, Herre.
    Var inte tyst, Herre,
        var inte långt från mig.
^23 (I) Vakna, res dig till mitt försvar,
    ta dig an min sak,
        min Gud och Herre!
^24 (J) Döm mig efter din rättfärdighet,
        Herre min Gud!
    Låt dem inte triumfera över mig,
²⁵ låt dem inte få säga i sina hjärtan:
        "Haha! Precis som vi ville!"
    Låt dem inte få säga:
        "Vi slukade honom!"
^26 (K) Låt alla som gläds åt min olycka
        få skämmas och blygas,
    låt dem som förhäver sig över mig
        kläs i skam och vanära.

^27 (L) Men låt dem som unnar mig min rätt
        få jubla och glädjas,
    låt dem alltid få säga:
        "Herren är stor,
            han unnar sin tjänare frid!"
^28 (M) Då ska min tunga
    förkunna din rättfärdighet,
        ditt lov dagen lång.