¹² När jag då vände mig om för att se vad det var för en röst som talade till mig, såg jag sju lampställ av guld. ¹³ Mitt bland lampställen stod någon som liknade en Människoson^[a]. Han var klädd i en mantel som gick ända ner till fötterna, och han hade ett bälte av guld över bröstet. ¹⁴ Hans huvud och hår var vitt som snövit ull, och hans ögon var som eldslågor. ¹⁵ Hans fötter liknade polerad koppar som glöder i smältugnen, och hans röst lät som dånet av stora vattenmassor. ¹⁶ Han höll sju stjärnor i sin högra hand, och från hans mun kom det ut ett skarpt, dubbeleggat svärd, och hans ansikte lyste som solen när den är som starkast.

¹⁷ När jag såg honom föll jag ner som död vid hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sa: ”Var inte rädd, jag är den förste och den siste, ¹⁸ den som lever. Jag var död, men se, jag lever i all evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket.

¹⁹ Skriv därför ner vad du har sett, det som är nu och det som kommer att hända i framtiden. ²⁰ Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du såg i min högra hand, och de sju lampställen av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas budbärare^[b], och de sju lampställen är de sju församlingarna^[c].