Romarbrevet 11
Svenska Folkbibeln 2015
En utvald rest ur Israel
11 (A) Jag frågar nu: Har då Gud förkastat sitt folk? Verkligen inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. 2 (B) Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt.
Eller vet ni inte vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel: 3 Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag ensam är kvar, och de är ute efter mitt liv.[a] 4 Men vad är Guds svar till honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen man som inte har böjt knä för Baal. 5 (C) På samma sätt finns också nu i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. 6 (D) Men är det av nåd, så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd.
7 (E) Vad innebär då detta? Att Israel inte har uppnått vad de strävar efter. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förhärdade. 8 (F) Som det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, ända till denna dag.[b] 9 Och David säger: Låt deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem. 10 Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid.[c]
Frälsning för hedningarna
11 (G) Jag frågar nu: De har väl inte snubblat för att de skulle falla? Verkligen inte! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att väcka deras avund. 12 (H) Och om deras fall innebar rikedom för världen och deras fåtalighet rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska då inte deras fulla antal[d] bli det?
13 (I) Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt, 14 i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem. 15 För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda?
Varning för högmod
16 (J) Om förstlingsbrödet[e] är heligt, är hela degen helig. Och om roten är helig, är också grenarna heliga. 17 (K) Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot, 18 då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.
19 Nu invänder du kanske: "Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in." 20 (L) Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron. Var inte högmodig, utan bäva. 21 För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig.
22 (M) Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren. 23 (N) Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen. 24 För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd?
Utkorelsens hemlighet
25 (O) Bröder, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet så att ni inte har för höga tankar om er själva: förhärdelse har drabbat en del av Israel[f], och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. 26 (P) Och det är så hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Frälsaren komma och ta bort ogudaktighet från Jakob. 27 (Q) Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.[g]
28 När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, 29 (R) för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. 30 (S) Förr var ni olydiga mot Gud, men nu har ni fått barmhärtighet genom deras olydnad. 31 Så har nu också de varit olydiga, för att sedan få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni har fått[h]. 32 (T) Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.
Lovsång till den Outgrundlige
33 (U) O vilket djup av rikedom
och vishet och kunskap hos Gud!
Hur outgrundliga är inte
hans domar,
hur ofattbara hans vägar!
34 (V) Vem har förstått Herrens sinne?[i]
Eller vem har varit
hans rådgivare?
35 (W) Eller vem har gett honom något först[j]
så att han måste betala igen?
36 (X) Av honom, genom honom
och till honom är allting.
Hans är äran i evighet. Amen.
Footnotes
- 11:3 1 Kung 19:10, 14, 18.
- 11:8 Jes 29:10.
- 11:9f Ps 69:23f.
- 11:12 fåtalighet … fulla antal Annan översättning: "nederlag … fullhet".
- 11:16 förstlingsbrödet Vårskördens allra första bröd, en offergåva till Herren (se 4 Mos 15:20).
- 11:25 en del av Israel Annan översättning: "Israel delvis".
- 11:26f Jes 27:9, 59:20f.
- 11:31 den barmhärtighet som ni har fått Annan översättning: "er barmhärtighet".
- 11:34 Jes 40:13.
- 11:35 Job 41:2.
Romarbrevet 11
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Har Gud övergett Israels folk?
11 Så nu frågar jag: har då Gud stött bort sitt folk helt och hållet? Nej, inte alls! Jag är ju själv israelit, en ättling till Abraham och av Benjamins stam.
2 Gud har inte stött bort dem som han en gång utsåg till sitt eget folk. Vet ni inte vad det står i Skriften om Elia? Han anklagade Israel inför Gud: 3 ”Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag är den ende som är kvar, och nu vill de döda mig också.”[a] 4 Men vad svarade Gud honom? ”Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen personer som aldrig har fallit ner och tillbett Baal.”[b] 5 På samma sätt finns det nu i vår tid en rest som Gud i sin nåd har utvalt. 6 Men om det var av nåd, då har det inget med gärningar att göra. Då skulle ju nåden inte vara nåd.
7 Alltså, det som Israel sökte så ivrigt efter uppnådde de aldrig. Bara de utvalda gjorde det. De andra blev förstockade. 8 Det står ju skrivet:
”Gud har låtit en sömnens anda drabba dem.
Ända till denna dag
har han hindrat deras ögon från att se
och deras öron från att höra.”[c]
9 David säger:
”Låt deras bord bli en fälla för dem,
en snara och ett straff.
10 Låt deras ögon drabbas av mörker, så att de inte ser,
och deras ryggar krökas för alltid.”[d]
Inympade grenar
11 Så nu frågar jag igen: snubblade de för att falla? Nej, inte alls! Men på grund av deras fall har räddningen nått även andra folk, och nu är israeliterna avundsjuka på dem. 12 Och om deras fall gav världen rikedom och om deras misslyckande resulterade i rikedom för andra folk, hur mycket större rikedom ska då inte deras fullhet[e] ge!
13 Nu talar jag till er hedningar: som hedningarnas apostel värdesätter jag min tjänst högt. 14 Kanske kan jag få mitt eget folk att känna avund och rädda några av dem. 15 Om det att de stöttes bort innebar att världen försonades, vad ska det då betyda att de blev mottagna igen, om inte liv för de döda! 16 Om det första brödet är heligt, så är hela degen helig.[f] Och om roten är helig är också grenarna heliga.
17 Om några av grenarna har brutits av, och du, som är en gren från ett vilt olivträd, har blivit inympad bland de andra grenarna och får nu också del av saven som stiger upp ifrån trädets rot, 18 ska du inte börja skryta bland grenarna. Gör du det ska du veta att det är roten som bär upp dig och inte tvärtom.
19 Nu kanske du tänker: ”Men de där grenarna bröts ju av för att lämna plats åt mig.” 20 Det är sant. Men de bröts av därför att de inte trodde, och du är där därför att du tror. Var inte högfärdig, utan frukta! 21 Om Gud inte skonade de äkta grenarna, så kommer han inte heller att skona dig.
22 Här ser du alltså Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig så länge du håller dig till hans godhet. I annat fall kommer du också att skäras bort. 23 Och om de andra inte håller fast vid sin otro kommer de att inympas tillbaka, för Gud har makt att göra det. 24 Om du skars av från ett, av naturen vilt olivträd, och mot naturens ordning ympades in på ett planterat olivträd, hur mycket lättare är det då inte att ympa in de äkta grenarna igen.
Israel ska räddas
25 Syskon, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet, så att ni inte tänker för höga tankar om er själva: En del av israeliterna är förstockade, och så kommer det att vara tills fullheten från de andra folken har kommit in. 26 Sedan ska hela Israel bli räddat. Det står ju skrivet:
”Befriaren ska komma från Sion,
och han ska ta bort all ondska från Jakob.
27 Och detta är det förbund jag ingår med dem:
jag ska ta bort deras synder.”[g]
28 När det gäller evangeliet är de Guds fiender för er skull, men samtidigt är de utvalda och älskade för förfädernas skull. 29 Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. 30 Förut var ni olydiga mot Gud, men har nu fått förbarmande genom deras olydnad. 31 Nu har de blivit olydiga, för att även de ska få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni får. 32 Gud lät alla människor bli fångade i sin egen olydnad, för att han skulle kunna visa förbarmande mot alla.
Lovprisning
33 Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud!
Vem kan någonsin förstå hans beslut och hans planer?
34 ”Vem känner till hur Herren tänker?
Vem kan ge honom råd?
35 Vem kan ge något till Gud,
som han skulle behöva betala tillbaka?”[h]
36 Allting kommer ju från honom, genom honom
och finns till för honom.
Hans är äran i all evighet. Amen.
Footnotes
- 11:3 Se 1 Kung 19:10,14.
- 11:4 Baal var en kanaaneisk fruktbarhetsgud. Jfr 2 Mos 34:13-15. För citatet se 1 Kung 19:18.
- 11:8 Se 5 Mos 29:4 och Jes 29:10.
- 11:10 Se Ps 69:23-24.
- 11:12 Kan kanske också tolkas som ”deras fulla antal”.
- 11:16 Jfr 4 Mos 15:17-21.
- 11:27 Se Jes 59:20-21. Den grekiska översättningen skiljer sig i vissa detaljer från den masoretiska texten i Gamla testamentet. Se även Jes 27:9.
- 11:35 Se Jes 40:13 och Job 41:11.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.