Varning till Herrens folk

(A) Samla er och kom samman,

    du folk som inte skäms,
(B) innan beslutet genomförs
        – den dagen far fram som agnar –
    innan Herrens vredesglöd
        drabbar er,
    innan Herrens vredes dag
        drabbar er.
(C) Sök Herren,
    alla ni ödmjuka i landet,
        ni som gör vad han befaller.
    Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet!
        Kanske blir ni beskyddade
            Herrens vredes dag.

Straffdom över Israels grannfolk

Gaza ska bli övergivet[a]
    och Ashkelon förvandlas
        till en ödemark.
    Ashdod ska drivas ut
        mitt på ljusa dagen
    och Ekron ryckas upp
        med rötterna.
(D) Ve er som bor på kustremsan,
        ni av kereteernas folk[b]!
    Herrens ord är emot dig,
        Kanaan, du filisteernas land.
    Jag ska fördärva dig
        så att ingen mer ska bo där.
Kustremsan ska bli betesmarker
    där herdarna har sina brunnar
        och fåren sina fållor.
(E) Den ska tillfalla dem som är kvar
        av Juda hus.
    Där ska de föra sin boskap i bet.
        I Ashkelons hus
            ska de lägga sig om kvällen,
    för Herren deras Gud
        ska se till dem
    och göra slut på deras fångenskap.

(F) Jag har hört Moabs hån
    och ammoniternas
        förolämpningar,
    hur de hånat mitt folk
        och förhävt sig mot deras land.
(G) Därför, så sant jag lever,
        säger Herren Sebaot, Israels Gud:
    Moab ska bli som Sodom
        och ammoniterna[c] som Gomorra,
    ett tillhåll för nässlor
            och en saltgrop,
        en ödemark till evig tid.
    De som är kvar av mitt folk
        ska plundra dem,
    resten av mitt folk
        ska få dem till arvedel.
10 Så ska det gå dem för deras högmod,
    för de har hånat
        Herren Sebaots folk
    och förhävt sig mot dem.
11 (H) Herren ska vara fruktansvärd
        mot dem.
    Han ska förgöra alla jordens gudar,
        och folkens alla kustländer
            ska tillbe honom,
    varje folk på sin ort.
12 Också ni nubier ska genomborras
        av mitt svärd.

13 (I) Han ska sträcka ut handen mot norr
        och fördärva Assur
    och göra Nineve till en ödemark[d],
        torr som öknen.
14 (J) Där ska hjordar lägra sig,
        alla slags vilda djur.
    Både pelikaner och hägrar
        ska övernatta
            på dess pelarhuvuden.
    Fågelsång ska eka genom fönstren
        och bråte[e] finnas på trösklarna,
    för cederpanelen är bortriven.
15 (K) Detta är den glada staden
        som satt så trygg
    och tänkte för sig själv:
        ”Jag och ingen annan!”
    Vilken ödemark den har blivit,
        ett tillhåll för vilda djur!
    Alla som går förbi ska vissla åt den
        och slå ihop händerna.

Footnotes

  1. 2:4 Gaza ska bli övergivet   Området skövlades av Babels kung Nebukadnessar år 588 f Kr.
  2. 2:5 kereteernas folk   Filisteerna hade kommit från Kreta (Amos 9:7) och bosatt sig på Gazaremsan.
  3. 2:9 Moab … ammoniterna   Efter att ha förstört Jerusalem år 587 f Kr återkom Nebukadnessar år 582 f Kr, enligt historikern Herodotos, och härjade grannarna Ammon och Moab.
  4. 2:13 göra Nineve till en ödemark   Assyriernas stora huvudstad (Jona 4:11) som ödelades av babylonierna 612 f Kr (se Nahums bok).
  5. 2:14 bråte   Andra handskrifter (Septuaginta): ”korpar”.

Besinna dig och kom till sans, du folk utan blygsel,

innan ännu rådslutet är fullgånget -- den dagen hastar fram, såsom agnar fara! -- och innan HERRENS vredes glöd kommer över eder, ja, innan HERRENS vredes dag kommer över eder.

Söken HERREN, alla I ödmjuke i landet, som hållen hans lag. Söken rättfärdighet, söken ödmjukhet; kanhända bliven I så beskärmade på HERRENS vredes dag.

Ty Gasa skall bliva övergivet och Askelon varda en ödemark; mitt på ljusa dagen skall Asdods folk drivas ut, och Ekron skall ryckas upp med roten.

Ve eder som bebon landsträckan utmed havet, I av keretéernas folk! Ett HERRENS ord skall nå dig, Kanaan, du filistéernas land; ja, jag skall fördärva dig, så att ingen mer bor i dig.

Och landsträckan utmed havet skall ligga såsom betesmarker, där herdarna hava sina brunnar och fåren sina fållor.

Och den skall tillfalla de kvarblivna av Juda hus såsom deras lott; där skola de föra sin boskap i bet. I Askelons hus skola de få lägra sig, när aftonen kommer. Ty HERREN, deras Gud, skall se till dem och skall åter upprätta dem.

Jag har hört Moabs smädelser och Ammons barns hån, huru de hava smädat mitt folk och förhävt sig mot dess land.

Därför, så sant jag lever, säger HERREN Sebaot, Israels Gud: det skall gå Moab såsom Sodom, och Ammons barn såsom Gomorra. Ett tillhåll för nässlor och en saltgrop skola de bliva, och en ödemark till evig tid. Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem. och återstoden av min menighet skall få dem till sin arvedel.

10 Så skall det gå dem, till lön för deras högmod därför att de hava smädat och förhävt sig mot HERREN Sebaots folk.

11 Fruktansvärd skall HERREN bevisa sig mot dem; ty han skall göra alla jordens gudar maktlösa, och alla hedningarnas havsländer skola tillbedja honom, vart folk på sin ort --

12 också I etiopier, I som av mig bliven slagna med svärd.

13 Och han skall uträcka sin hand mot norr och fördärva Assur, han skall göra Nineve till en ödemark, förtorkat såsom en öken.

14 Och därinne skola hjordar lägra sig, allahanda vilda djur i skaror; pelikaner och rördrommar skola taga natthärbärge på pelarhuvudena därinne; fåglalåt skall ljuda i fönstren och förödelse bo på trösklarna, nu då cederpanelningen är bortriven.

15 Så skall det gå den glada staden, som satt så trygg, och som sade i sitt hjärta: »Jag och ingen annan!» Huru har den icke blivit en ödemark, en lägerstad för vilda djur! Alla som gå där fram skola vissla åt den och slå ihop händerna. grundtexten anspelningar på dessa orters namn.