^20 (A) Sedan sade Herren: ”Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår. ²¹ Därför tänker jag gå ner och se om de har gjort så som i ropet som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det.”

²² Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. ²³ Och Abraham gick närmare och sade: ”Ska du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? ²⁴ Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Ska du då utplåna den och inte skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finns där? ^25 (B) Aldrig att du skulle göra så, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Då skulle den rättfärdige få det som den ogudaktige. Aldrig! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?” ²⁶ Herren sade: ”Om jag finner femtio rättfärdiga inne i Sodom, ska jag skona hela orten för deras skull.”

^27 (C) Abraham tog åter till orda och sade: ”Jag har vågat tala till Herren trots att jag är stoft och aska. ²⁸ Kanske fattas det fem i de femtio rättfärdiga. Ska du då på grund av dessa fem förgöra hela staden?” Han svarade: ”Om jag finner fyrtiofem där, ska jag inte förgöra den.”

²⁹ Men Abraham fortsatte att tala till honom: ”Kanske finns det fyrtio där.” Han svarade: ”För dessa fyrtios skull ska jag inte göra det.”

³⁰ Då sade han: ”Herre, bli inte vred om jag talar en gång till. Kanske finns det trettio där.” Han svarade: ”Om jag finner trettio där, ska jag inte göra det.”

³¹ Men han sade: ”Jag har vågat tala till Herren. Kanske finns det tjugo där.” Han svarade: ”För dessa tjugos skull ska jag inte förgöra den.”

³² Då sade han: ”Herre, bli inte vred om jag talar bara en sista gång: Kanske finns det tio där.” Han svarade: ”För dessa tios skull ska jag inte förgöra den.”

³³ När Herren hade talat färdigt med Abraham gick han därifrån, och Abraham återvände hem.

⁴ Innan de hade lagt sig omringades huset av männen i staden, Sodoms män, både unga och gamla, allt folket utan undantag. ^5 (A) De ropade på Lot och sade till honom: ”Var är männen som kom till dig i natt? Skicka ut dem till oss så att vi får ligga med^[a] dem.”

⁶ Då gick Lot ut till dem i porten, stängde dörren efter sig ^7 (B) och sade: ”Mina bröder, gör inte så illa! ⁸ Jag har två döttrar som aldrig har legat med någon man. Låt mig skicka ut dem till er, så kan ni göra vad ni vill med dem. Gör bara inte något mot de här männen, eftersom de har kommit i skydd under mitt tak.”

⁹ Men de svarade: ”Flytta på dig!” De sade vidare: ”Han har kommit hit som främling, och nu vill han bli vår domare! Nu ska vi göra mer ont mot dig än mot dem.” Och de trängde sig med våld mot Lot och stormade fram för att spränga dörren.

¹⁰ Då räckte männen ut sina händer och drog in Lot till sig i huset och stängde dörren. ¹¹ Männen utanför huset slog de med blindhet, både små och stora, så att de förgäves försökte finna dörren.

¹² Sedan sade de till Lot: ”Har du några mer här? Någon svärson, söner, döttrar eller någon annan i staden som tillhör dig? För bort dem från den här platsen, ^13 (C) för vi ska förgöra den. Deras rop har blivit så starkt inför Herren att Herren har sänt oss hit för att förgöra den.”

¹⁴ Då gick Lot ut och talade med sina svärsöner, de som skulle få hans döttrar, och sade: ”Bryt upp! Ta er ut från den här platsen, för Herren tänker förgöra staden.” Men hans svärsöner trodde att han skämtade.

Lot lämnar Sodom

¹⁵ När gryningen kom skyndade änglarna på Lot och sade: ”Bryt upp, ta med dig din hustru och dina båda döttrar som är här, så att du inte går under genom stadens synd.” ^16 (D) När Lot dröjde tog männen hans hand, hans hustrus hand och hans båda döttrars händer, för Herren ville skona honom. De förde ut honom, och först när de var utanför staden släppte de honom.

¹⁷ När de hade fört ut dem, sade en av dem: ”Fly för livet! Se dig inte tillbaka och stanna inte någonstans på slätten. Fly till bergen så att du inte går under.” ¹⁸ Men Lot sade till dem: ”O nej, Herre. ¹⁹ Din tjänare har ju funnit nåd för dina ögon, och du har visat din stora godhet mot mig genom att rädda mitt liv. Men jag kan inte fly upp till bergen, för då kan olyckan hinna ifatt mig så att jag dör. ²⁰ Se, staden där borta ligger nära. Det är lätt att fly dit och den är liten. Låt mig fly dit, så att jag får leva. Den är ju så liten.”

²¹ Då svarade han honom: ”Jag ska göra som du vill också i det här. Jag ska inte omstörta staden du talar om. ^22 (E) Men skynda dig att fly dit, för jag kan inte göra något förrän du är där.” Därför fick staden namnet Soar^[b].

Sodom och Gomorra går under

²³ Solen hade gått upp över jorden när Lot kom till Soar. ^24 (F) Då lät Herren svavel och eld^[c] regna ner från himlen, från Herren, över Sodom och Gomorra. ²⁵ Han ödelade dessa städer, hela slätten, alla som bodde i städerna och det som växte på marken. ^26 (G) Men Lots hustru som följde efter honom såg sig tillbaka, och hon blev en saltstod.

²⁷ Tidigt nästa morgon gick Abraham till den plats där han hade stått inför Herren ²⁸ och såg ner över Sodom och Gomorra och hela slättlandet. Då såg han rök stiga upp från landet, som röken från en smältugn. ²⁹ När Gud ödelade städerna på slätten tänkte han på Abraham och lät Lot komma undan förödelsen, när han omstörtade^[d] städerna där Lot hade bott.

Moab och Ben-Ammi

³⁰ Lot drog ut från Soar upp till bergsbygden och bosatte sig där med sina båda döttrar, för han vågade inte bo kvar i Soar. Han bodde med sina båda döttrar i en grotta. ³¹ Då sade den äldre till den yngre: ”Vår far är gammal och det finns ingen man i landet som kan gå in till oss som man gör överallt på jorden. ³² Kom, vi ser till att vår far dricker vin, och sedan ligger vi med honom så att vi får barn genom vår far.” ³³ Så gav de sin far vin att dricka den natten, och den äldre gick in och låg med honom. Han märkte inte när hon lade sig och inte heller när hon steg upp.

³⁴ Nästa dag sade den äldre till den yngre: ”Jag låg med far i natt. Nu ser vi till att han dricker vin i natt också, och sedan går du in och ligger med honom så att vi får barn genom vår far.” ³⁵ Så gav de sin far vin att dricka också den natten, och den yngre låg med honom. Han märkte inte när hon lade sig och inte heller när hon steg upp.

³⁶ Och båda Lots döttrar blev havande genom sin far. ³⁷ Den äldre födde en son som hon gav namnet Moab. Han är stamfar till de nuvarande moabiterna. ³⁸ Den yngre födde också en son som hon gav namnet Ben-Ammi. Han är stamfar till de nuvarande ammoniterna.^[e]

^48 (A) Så sant jag lever, säger Herren Gud: Din syster Sodom och hennes döttrar har inte gjort vad du och dina döttrar har gjort.

^49 (B) Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet hade hon och hennes döttrar, men hon hjälpte inte den nödställde och fattige. ^50 (C) De blev högfärdiga och gjorde sådant som var vidrigt för mig. Därför försköt jag dem när jag såg det.

^51 (D) Samaria har inte heller syndat hälften så mycket som du. Du har gjort så många fler vidrigheter än dina systrar, att du genom dina avskyvärda handlingar har fått dem att verka rättfärdiga. ⁵² Därför ska du också bära din skam, du som har gett dina systrar en ursäkt. För genom att du har begått ännu fler vidriga synder än de, framstår de nu som rättfärdiga i jämförelse med dig. Skäms därför och bär din skam eftersom du fått dina systrar att verka rättfärdiga.

^53 (E) Men jag ska göra slut på deras fångenskap, Sodoms med hennes döttrars fångenskap och Samarias med hennes döttrars fångenskap. Dina fångars fångenskap ska jag också göra slut på mitt ibland dem, ⁵⁴ så att du får bära din skam och skämmas för allt du har gjort och därigenom trösta dem. ⁵⁵ Dina systrar, Sodom och hennes döttrar och Samaria och hennes döttrar, ska åter bli vad de förr var. Även du själv och dina döttrar ska åter bli vad ni förr var. ⁵⁶ Men under din högmodstid ville du inte ens nämna din syster Sodom. ^57 (F) Det var innan din egen ondska blev uppenbarad, så som när du blev hånad av Arams döttrar^[a] och alla däromkring och av filisteernas döttrar, som föraktade dig på alla sidor. ⁵⁸ Du måste själv bära straffet för din skam och dina vidrigheter, säger Herren.

^59 (G) För så säger Herren Gud: Jag ska göra med dig efter dina gärningar, du som föraktat eden och brutit förbundet. ^60 (H) Men jag ska komma ihåg mitt förbund med dig i din ungdoms dagar och upprätta med dig ett evigt förbund. ^61 (I) Då ska du komma ihåg vad du har gjort och skämmas, när du får ta emot dina systrar, både de äldre och de yngre. Jag ska ge dem till döttrar åt dig, men inte på grund av ditt förbund. ⁶² Och jag ska upprätta mitt förbund med dig, och du ska inse att jag är Herren. ^63 (J) Då ska du minnas det och skämmas så att du av skam inte mer öppnar din mun, när jag förlåter dig allt som du har gjort, säger Herren Gud.”