¹² Har folken^[a] som mina fäder fördärvade, Gozan, Harran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar? ¹³ Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad^[b] och kungen över staden Sefarvajim, Hena och Iva?”

Hiskias bön

^14 (A) När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herrens ansikte. ^15 (B) Och Hiskia bad till Herren och sade: ”Herre, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himlen och jorden. ¹⁶ Herre, vänd hit ditt öra och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Hör Sanheribs ord som han talat för att håna den levande Guden. ¹⁷ Det är sant, Herre, att Assyriens kungar har ödelagt hednafolken och deras länder. ^18 (C) Och de har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. ¹⁹ Men nu, Herre vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren Gud, bara du.”

Jesaja förutsäger Sanheribs fall

^20 (D) Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag har hört det som du har bett till mig angående Assyriens kung Sanherib, ²¹ och detta är det ord som Herren har talat om honom:

^29 (I) Detta ska vara tecknet för dig: Man ska detta år äta vad som växer upp av spillsäd och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året ska ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. ³⁰ Och de räddade av Juda hus som blivit kvar ska på nytt slå rot nertill och bära frukt upptill. ^31 (J) För från Jerusalem ska en rest gå ut, de räddade från Sions berg. Herrens egen lidelse ska göra det. ³² Därför säger Herren så om Assyriens kung:

Sanheribs fall

^35 (L) Samma natt gick Herrens ängel ut och slog 185 000 i assyriernas läger. När man steg upp tidigt nästa morgon, då låg där fullt av döda kroppar. ³⁶ Då bröt Assyriens kung Sanherib upp^[f] och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve^[g]. ^37 (M) Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad^[h] med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Hans son Esarhaddon^[i] blev kung efter honom.

^13 (A) Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Har de gudar som dyrkas av folken i dessa länder någonsin kunnat befria sina länder ur min hand? ¹⁴ Ja, vilket bland alla dessa folk som mina fäder förintat har haft någon gud som förmått rädda sitt folk ur min hand? Men ni menar att er Gud förmår rädda er ur min hand. ¹⁵ Nej, låt inte Hiskia lura och bedra er och tro inte på honom, för ingen gud hos något folk eller i något rike har lyckats befria sitt folk ur min hand eller ur mina fäders hand. Hur mycket mindre ska då er Gud kunna befria er ur min hand!”

¹⁶ Sanheribs tjänare talade ännu mer mot Herren Gud och mot hans tjänare Hiskia. ¹⁷ Han skrev också ett brev för att håna Herren, Israels Gud, och sade om honom: ”Lika lite som de gudar som dyrkas av folken i de andra länderna har kunnat rädda sina folk ur min hand, lika lite ska Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur min hand.”

^18 (B) Och till Jerusalems folk, till dem som stod på muren, ropade de med hög röst på judiska^[a] för att skrämma dem och göra dem modlösa, så att de sedan skulle kunna inta staden. ^19 (C) Och de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om de främmande folkens gudar, som är verk av människohänder.

^20 (D) Under tiden bad kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, och ropade till himlen. ^21 (E) Då sände Herren en ängel som förgjorde hela hären och furstarna och befälhavarna i den assyriske kungens läger, så att han med skam vände tillbaka till sitt land^[b]. När han gick in i sin guds hus blev han där nerhuggen^[c] med svärd av sina egna söner.

²² Och Herren räddade Hiskia och Jerusalems invånare ur den assyriske kungen Sanheribs hand och ur alla andras hand, och han beskyddade dem på alla sidor. ²³ Många förde gåvor till Herren i Jerusalem och dyrbara gåvor till Juda kung Hiskia, och efter detta växte Hiskias anseende hos alla hednafolk.

Hiskias sjukdom och härlighet

^24 (F) Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk^[d]. Han bad då till Herren, och Herren svarade honom och gav honom ett tecken. ²⁵ Men Hiskia återgäldade inte det goda som han hade fått, utan hans hjärta blev högmodigt, och därför drabbade vrede honom och Juda och Jerusalem. ^26 (G) Men när Hiskia ödmjukade sig mitt i sitt hjärtas högmod och Jerusalems invånare med honom, drabbade Herrens vrede dem inte i Hiskias dagar.

²⁷ Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor. Han byggde sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, för väldoftande kryddor och för sköldar och alla slags dyrbara gåvor. ²⁸ Han uppförde också förrådshus för säd, vin och olja samt stall för allt slags boskap, och han skaffade hjordar för sina fållor. ²⁹ Dessutom byggde han städer och fick en mängd får och kor. Gud hade gett honom mycket stora rikedomar. ^30 (H) Det var också Hiskia som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt^[e], väster om Davids stad. Hiskia lyckades i allt han företog sig. ^31 (I) Och när sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade hänt i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och få veta allt som var i hans hjärta.

Hiskia dör

^32 (J) Vad som mer finns att säga om Hiskia och om hans gudfruktiga gärningar, det är skrivet i ”Profeten Jesajas, Amos sons, syner^[f]”, i boken om Judas och Israels kungar. ³³ Hiskia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom på den plats där man går upp till Davids hus gravar. Hela Juda och Jerusalems invånare hedrade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.

^12 (B) Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod. ¹³ För han säger:

"Detta har jag gjort

^18 (A) Låt inte Hiskia förleda er när han säger: Herren ska rädda oss. Har någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? ^19 (B) Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? ²⁰ Vilken av de andra ländernas alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?"

²¹ Men de teg och svarade honom inte ett ord, eftersom kungen hade gett denna befallning: "Svara honom inte." ²² Överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Shake hade sagt.