12 Har folken[a] som mina fäder fördärvade, Gozan, Harran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar? 13 Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad[b] och kungen över staden Sefarvajim, Hena och Iva?”

Hiskias bön

14 (A) När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herrens ansikte. 15 (B) Och Hiskia bad till Herren och sade: ”Herre, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himlen och jorden. 16 Herre, vänd hit ditt öra och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Hör Sanheribs ord som han talat för att håna den levande Guden. 17 Det är sant, Herre, att Assyriens kungar har ödelagt hednafolken och deras länder. 18 (C) Och de har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 19 Men nu, Herre vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren Gud, bara du.”

Jesaja förutsäger Sanheribs fall

20 (D) Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag har hört det som du har bett till mig angående Assyriens kung Sanherib, 21 och detta är det ord som Herren har talat om honom:

Hon föraktar dig och hånar dig,
        jungfrun, dottern Sion.
    Hon skakar på huvudet åt dig,
        dottern Jerusalem.
22 Vem har du hånat och hädat,
        mot vem har du höjt din röst
    och högmodigt lyft din blick?
        Jo, mot Israels Helige!
23 (E) Genom dina sändebud
    hånade du Herren
        när du sade:
    ”Med mina många vagnar
        drog jag upp på bergens höjder,
            till Libanons avlägsna trakter.
    Jag högg ner dess höga cedrar[c]
        och utvalda cypresser.
    Jag trängde fram
        till dess bortesta boning
            och dess frodiga skog.
24 Jag grävde brunnar
        och drack främmande vatten,
    med mina fötter torkade jag ut
        alla Egyptens strömmar.”

25 Har du inte hört att jag
        för länge sedan gjorde detta,
    att jag i forntidens dagar
            bestämde det,
        och nu har jag låtit det komma?
    Du fick makt
        att ödelägga befästa städer
    och göra dem till ruinhögar.
26 (F) Deras invånare blev maktlösa,
    de blev förskräckta
        och stod med skam.
    Det gick med dem
        som med gräset på marken
            och den späda grönskan,
    som med gräset på taken
        och säden som förbränns
            innan den växer upp.
27 (G) Jag vet om du sitter,
    om du går ut
        eller kommer in,
    och hur du rasar mot mig.
28 (H) Därför att du rasar mot mig
    och ditt högmod har nått
        mina öron,
    ska jag sätta min krok
            i din näsa
        och mitt betsel i din mun[d]
    och föra dig tillbaka samma väg
        som du kom.

29 (I) Detta ska vara tecknet för dig: Man ska detta år äta vad som växer upp av spillsäd och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året ska ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. 30 Och de räddade av Juda hus som blivit kvar ska på nytt slå rot nertill och bära frukt upptill. 31 (J) För från Jerusalem ska en rest gå ut, de räddade från Sions berg. Herrens egen lidelse ska göra det. 32 Därför säger Herren så om Assyriens kung:

Han ska inte komma in
    i denna stad
        eller skjuta någon pil ditin.
    Han ska inte närma sig
        den bakom en sköld
    eller kasta upp en vall[e] mot den.
33 Han ska vända tillbaka
        samma väg som han kom.
    Han ska inte komma in
        i denna stad, säger Herren,
34 (K) för jag ska skydda
        och rädda denna stad
    för min och min tjänare
        Davids skull.”

Sanheribs fall

35 (L) Samma natt gick Herrens ängel ut och slog 185 000 i assyriernas läger. När man steg upp tidigt nästa morgon, då låg där fullt av döda kroppar. 36 Då bröt Assyriens kung Sanherib upp[f] och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve[g]. 37 (M) Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad[h] med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Hans son Esarhaddon[i] blev kung efter honom.

Read full chapter

Footnotes

  1. 19:12 folken   De uppräknade platserna ligger längs Syriens norra gräns.
  2. 19:13 Hamat … Arpad   Syriska stadsstater. Sefarvajim kan vara Sippar som låg norr om Babel.
  3. 19:23 högg ner dess höga cedrar   Sanherib använde cedrar från Libanon till sitt palats i Nineve.
  4. 19:28 krok i din näsa och … mun   Så behandlade assyrierna många kungliga fångar.
  5. 19:32 vall   Belägrare byggde en sluttande vall upp mot stadsmurens topp (bevarats t ex i Lakish).
  6. 19:36 Då bröt … Sanherib upp   I sin krönika menar Sanherib att han, efter att ha erövrat fyrtiosex städer i Juda, nöjde sig med att han ”stängde in” Hiskia och Jerusalem ”som en fågel i en bur” och sedan återvände hem. I en senare version enligt den grekiske historikern Herodotos besvaras en prästkungs bön med en invasion av råttor över den belägrande armén.
  7. 19:36 Nineve   Assyriens huvudstad gick sedan under 612 f Kr, förutsagt av Nahum (se Nah 1:8f).
  8. 19:37 en gång … dödad   Sanherib mördades 681 f Kr, tjugo år senare.
  9. 19:37 Esarhaddon   Sanheribs yngste son som regerade 681-669 f Kr (se även Esra 4:2).

12 Blev de folk som mina förfäder förgjorde, Gosan, Harran, Resef och Edens folk i Telassar, räddade av sina gudar? 13 Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad och kungarna av Sefarvajim, Hena och Iva?”

Hiskia ber Herren om hjälp

14 När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick han till Herrens hus och bredde ut det inför Herren 15 och bad inför Herren: ”Herre, Israels Gud, du tronar över keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden! Du har gjort himmel och jord. 16 Hör, Herre, lyssna! Öppna dina ögon, Herre, och se! Hör hur Sanherib hädar den levande Guden i sitt brev som han har skickat.

17 Det är sant, Herre, att kungarna i Assyrien har ödelagt dessa folk och deras länder 18 och kastat deras gudar i elden. Men de var ju inga gudar utan människohänders verk av trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 19 Herre, vår Gud, rädda oss nu ur hans makt, så att alla riken på jorden förstår att endast du är Gud!”

Herren lovar beskydda Jerusalem

(Jes 37:21-35)

20 Jesaja, Amos son, skickade då detta budskap till Hiskia: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Jag har hört din bön som du har bett angående Sanherib, Assyriens kung. 21 Och det här är vad Herren har talat mot honom:

Jungfrun, dottern Sion, föraktar och hånar dig,
    dottern Jerusalem skakar på huvudet åt dig.
22 Vem har du hånat och smädat?
    Mot vem har du höjt rösten
och kastat högmodiga blickar?
    Mot Israels Helige!
23 Genom dina sändebud har du
    hädat Herren.
Du sa:
    ”Med mina många vagnar
har jag bestigit bergens höjder
    och Libanons utkanter,
huggit ner dess högsta cedrar och dess bästa cypresser.
    Jag har tagit mig till dess mest avlägsna delar och finaste skogar.
24 Jag grävde brunnar i främmande land
    och drack deras vatten,
med mina fötter torkade jag ut alla floder i Egypten.”

25 Har du inte hört
    att jag bestämde detta för länge sedan,
planerade det i en fjärran tid?
    Nu har jag låtit det inträffa,
och du fick ödelägga befästa städer.
26     Deras invånare blev maktlösa,
förskräckta och skamsna.
    De var som plantor på åkern,
den spirande grönskan,
    som gräs på taken,
som förbränns innan det växer upp.

27 Men jag vet om du står eller sitter,
    går ut eller kommer in
och hur du rasar mot mig.
28     Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått mina öron,
    ska jag sätta en krok i din näsa
och ett betsel i din mun
    och leda dig tillbaka samma väg som du kom.’

29 Detta ska vara tecknet för dig, Hiskia:

I år ska ni få äta självvuxen säd
    och nästa år det som växer därifrån.
Men det tredje året ska ni så och skörda,
    plantera vingårdar och äta deras frukt.
30 Än en gång ska den räddade rest som är kvar av Juda
    slå rot och bära frukt.
31 För en rest ska komma från Jerusalem,
    de räddade från Sions berg.

Härskarornas Herres lidelse ska göra detta.

32 Därför säger Herren om kungen av Assyrien:

’Han ska inte komma in i denna stad,
    inte skjuta någon pil dit in,
inte gå fram i skydd av någon sköld eller bygga någon vall mot den.
33     Han ska vända tillbaka samma väg som han kom,
och han ska inte komma in i denna stad, säger Herren.
34 Jag ska försvara och rädda denna stad
    för min och min tjänare Davids skull.’ ”

Jerusalem räddas och Sanherib får sitt straff

(2 Krön 32:21; Jes 37:36-38)

35 Den natten gick Herrens ängel ut och dödade 185 000 man i assyriernas läger, och på morgonen låg det döda kroppar överallt.

36 Då bröt Sanherib, kungen av Assyrien, upp, vände tillbaka och stannade i Nineve. 37 En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel, dödade hans söner Adrammelek och Sareser honom med svärd. De flydde sedan till Ararat, och hans son Assarhaddon blev kung efter honom.

Read full chapter

13 (A) Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Har de gudar som dyrkas av folken i dessa länder någonsin kunnat befria sina länder ur min hand? 14 Ja, vilket bland alla dessa folk som mina fäder förintat har haft någon gud som förmått rädda sitt folk ur min hand? Men ni menar att er Gud förmår rädda er ur min hand. 15 Nej, låt inte Hiskia lura och bedra er och tro inte på honom, för ingen gud hos något folk eller i något rike har lyckats befria sitt folk ur min hand eller ur mina fäders hand. Hur mycket mindre ska då er Gud kunna befria er ur min hand!”

16 Sanheribs tjänare talade ännu mer mot Herren Gud och mot hans tjänare Hiskia. 17 Han skrev också ett brev för att håna Herren, Israels Gud, och sade om honom: ”Lika lite som de gudar som dyrkas av folken i de andra länderna har kunnat rädda sina folk ur min hand, lika lite ska Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur min hand.”

18 (B) Och till Jerusalems folk, till dem som stod på muren, ropade de med hög röst på judiska[a] för att skrämma dem och göra dem modlösa, så att de sedan skulle kunna inta staden. 19 (C) Och de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om de främmande folkens gudar, som är verk av människohänder.

20 (D) Under tiden bad kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, och ropade till himlen. 21 (E) Då sände Herren en ängel som förgjorde hela hären och furstarna och befälhavarna i den assyriske kungens läger, så att han med skam vände tillbaka till sitt land[b]. När han gick in i sin guds hus blev han där nerhuggen[c] med svärd av sina egna söner.

22 Och Herren räddade Hiskia och Jerusalems invånare ur den assyriske kungen Sanheribs hand och ur alla andras hand, och han beskyddade dem på alla sidor. 23 Många förde gåvor till Herren i Jerusalem och dyrbara gåvor till Juda kung Hiskia, och efter detta växte Hiskias anseende hos alla hednafolk.

Hiskias sjukdom och härlighet

24 (F) Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk[d]. Han bad då till Herren, och Herren svarade honom och gav honom ett tecken. 25 Men Hiskia återgäldade inte det goda som han hade fått, utan hans hjärta blev högmodigt, och därför drabbade vrede honom och Juda och Jerusalem. 26 (G) Men när Hiskia ödmjukade sig mitt i sitt hjärtas högmod och Jerusalems invånare med honom, drabbade Herrens vrede dem inte i Hiskias dagar.

27 Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor. Han byggde sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, för väldoftande kryddor och för sköldar och alla slags dyrbara gåvor. 28 Han uppförde också förrådshus för säd, vin och olja samt stall för allt slags boskap, och han skaffade hjordar för sina fållor. 29 Dessutom byggde han städer och fick en mängd får och kor. Gud hade gett honom mycket stora rikedomar. 30 (H) Det var också Hiskia som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt[e], väster om Davids stad. Hiskia lyckades i allt han företog sig. 31 (I) Och när sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade hänt i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och få veta allt som var i hans hjärta.

Hiskia dör

32 (J) Vad som mer finns att säga om Hiskia och om hans gudfruktiga gärningar, det är skrivet i ”Profeten Jesajas, Amos sons, syner[f]”, i boken om Judas och Israels kungar. 33 Hiskia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom på den plats där man går upp till Davids hus gravar. Hela Juda och Jerusalems invånare hedrade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.

Read full chapter

Footnotes

  1. 32:18 judiska   Hebreiska, till skillnad från den internationella arameiskan (2 Kung 18:26).
  2. 32:21 vände tillbaka till sitt land   Jfr Sanheribs egen version i not till 2 Kung 19:36.
  3. 32:21 nerhuggen   Sanherib mördades 681 f Kr, tjugo år senare. Se 2 Kung 19:37.
  4. 32:24 dödssjuk   Troligen en tid före invasionen 701 f Kr som beskrivs i 32:1f. Se 2 Kung 20 och Jes 38.
  5. 32:30 ledde vattnet neråt   Hiskia ledde in Gihonkällans vatten till Siloamdammen (Joh 9:7) genom en 0,5 km lång tunnel som kan besökas än i dag. En bevarad inskription i tunneln beskriver hur de två grävarlagen möttes halvvägs. Jfr Jes 22:9f.
  6. 32:32 Profeten Jesajas, Amos sons, syner   Kanske Jesajaboken (se Jes 36-38).

13 Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Kunde dessa folks gudar rädda sina länder ur mitt våld? 14 Vilken av alla gudar hos dessa folk som mina fäder har förintat har kunnat rädda sitt folk från min makt? Hur skulle då er Gud kunna rädda er ur min makt? 15 Låt inte Hiskia lura och bedra er så här! Tro inte på honom, för ingen gud i något land har någonsin kunnat rädda sitt folk från mig eller mina fäder. Varför skulle då er Gud kunna göra det?”

16 Hans män talade ännu mer mot Herren Gud och hånade hans tjänare Hiskia. 17 Sanherib skrev också brev, där han hädade Herren, Israels Gud, och sa om honom: ”Lika lite som andra folks gudar lyckades rädda sina folk ur mitt våld, lika lite ska Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur mitt våld.”

18 De ropade högt på hebreiska till folket från Jerusalem som samlats på stadsmurarna, för att skrämma dem och göra dem rädda, så att de skulle kunna inta staden. 19 De talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om gudarna hos andra folk på jorden, som är gjorda av människor.

20 Kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, ropade då i bön till Gud i himlen, 21 och Herren skickade en ängel som förintade alla tappra krigare, furstar och officerare i den assyriske kungens läger, så att han med skam fick vända tillbaka till sitt land. Och när han kom till sin guds hus, blev han dödad med svärd av några av sina söner. 22 Så räddade Herren Hiskia och folket i Jerusalem ur den assyriske kungen Sanheribs våld, och ur alla andras. Han beskyddade dem på alla sidor[a].

23 Många kom till Jerusalem med gåvor till Herren och dyrbara gåvor till Juda kung Hiskia. Han blev härefter högt ansedd bland folken.

Hiskia prövas

(2 Kung 20:1-21; Jes 38:1-8; 39:1-8)

24 Vid denna tid blev Hiskia dödssjuk och bad till Herren, och Herren svarade honom med ett under. 25 Men Hiskia återgäldade inte det goda han fått utan var högmodig; därför kom vreden över honom och över Juda och Jerusalem. 26 Då ödmjukade sig den högmodige Hiskia och Jerusalems invånare och drabbades därför inte av Herrens vrede under Hiskias livstid.

27 Hiskia blev mycket rik och högt aktad. Han byggde skattkamrar för allt sitt silver och guld, för dyrbara stenar, kryddor, sköldar och andra värdefulla föremål. 28 Han byggde också förrådshus för säd, vin och olja och stallar för alla slags boskap och fållor för hjordarna. 29 Han byggde städer och köpte får och nötboskap i mängd. Gud gav honom oerhörda rikedomar.

30 Det var också Hiskia som dämde upp övre källan i Gichon och förde dess vatten ner till västra sidan av Davids stad. Hiskia lyckades med allt han företog sig. 31 Men när sändebud kom från Babylons furstar för att få veta mer om det under som inträffat i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och se vad som fanns i hans innersta.

32 Hiskias historia i övrigt och hans fromma gärningar finns nedtecknade i profeten Jesajas, Amos sons, syner i boken om Judas och Israels kungar.

33 När Hiskia dog begravdes han bland de övriga kungarna högst upp bland Davids ättlingars gravar, och hela Juda och Jerusalem ärade honom vid hans död.

Hans son Manasse blev kung efter honom.

Read full chapter

Footnotes

  1. 32:22 Eller lät dem få fred på alla sidor; något olika i olika handskrifter.

(A) Gick det inte Kalno som Karkemish,
    Hamat som Arpad
        och Samaria som Damaskus?[a]
10 Min hand har drabbat
        andra gudars riken
    som hade fler[b] gudabilder
        än Jerusalem och Samaria.
11 Skulle jag då inte göra med Jerusalem
        och dess gudabilder[c]
    som jag har gjort med Samaria
        och dess gudar?"

12 (B) Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod. 13 För han säger:

"Detta har jag gjort

        med min starka hand
    och min vishet,
        för jag är så klok!
    Jag flyttade folkens gränser
        och plundrade deras skatter,
    som den mäktige
        störtade jag härskarna.
14 Min hand fann folkens skatter
        som i ett fågelbo[d],
    jag samlade ihop hela jorden
        som man tar övergivna ägg.
    Ingen rörde en vinge,
        öppnade näbben eller pep.

15 Ska yxan höja sig över honom
        som hugger med den,
    eller sågen förhäva sig över honom
        som använder den?
    Som om käppen kunde svinga
        honom som lyfter den,
    eller staven lyfta
        honom som inte är av trä!

16 Därför ska Herren Gud Sebaot
    sända en tärande sjukdom
        bland hans feta män,
    och under hans härlighet
        ska det brinna en brand
            som en brinnande eld.
17 (C) Och Israels ljus
    ska vara som en eld,
        hans Helige som en låga,
    och den ska bränna och förtära
        hans törnen och tistlar,
            allt på samma dag.
18 Han ska helt göra slut
    på hans härliga skog
        och fruktträdgård.
    Det ska bli som när en sjuk
        tynar bort.
19 De träd som blir kvar i skogen
        ska vara lätträknade,
    ett barn kan skriva upp dem.

20 (D) På den dagen ska Israels rest
        och de räddade av Jakobs hus
    inte längre stödja sig
        på honom som slog dem.
    I trohet ska de stödja sig
        Herren, Israels Helige.
21 En rest ska vända om[e],
        en rest av Jakob,
    till Gud den Mäktige.[f]
22 (E) För även om ditt folk, Israel,
        vore som havets sand,
    så ska bara en rest av det
        vända om.
    Förödelse är beslutad,
        en rättfärdig störtflod.[g]
23 (F) Förödelse och beslutad straffdom
    ska Herren Gud Sebaot
        låta drabba hela landet.

24 (G) Därför säger Herren Gud Sebaot så:
    Mitt folk som bor i Sion,
        var inte rädda för Assur.
    Han kommer att slå dig med riset
        och höja sin stav mot dig,
            som i Egypten.
25 (H) För ännu en liten tid
        så upphör vreden mot dig,
    och min vrede ska vända sig
        till deras fördärv.
26 (I) Herren Sebaot ska svänga
        sitt gissel över dem,
    som när han slog Midjan
        vid Orebsklippan.[h]
    Han ska åter höja sin stav
        som han räckte ut över havet,
            som i Egypten.[i]
27 På den dagen ska hans börda
    tas bort från dina axlar
        och hans ok från din nacke,
    för oket ska brista
        på grund av fetman.

28 Han kommer över Ajat,
        drar fram genom Migron.
    I Mikmas lämnar han sin tross.[j]
29 De drar fram genom passet,
        tar nattkvarter i Geba.
    Rama bävar, Sauls Gibea flyr.
30 Ropa högt, dotter Gallim!
    Lyssna, Laisha!
        Arma Anatot!
31 Madmena flyr,
    Gibeons invånare söker skydd.
32 Samma dag gör han halt i Nob.
    Han svingar sin hand
        mot dottern Sions berg,
            mot Jerusalems höjd.

33 (J) Se, Herren Gud Sebaot
    ska hugga av den lummiga kronan
        med våldsam kraft.
    De resliga stammarna ska fällas,
        de höga träden störta ner.
34 Han ska fälla snårskogen med järn,
    och Libanon ska falla
        för den Mäktige.

Read full chapter

Footnotes

  1. 10:9 Kalno etc   Syriska städer som erövrats 740-717 f Kr, uppräknade från norr till söder.
  2. 10:10 fler   Annan översättning: "bättre".
  3. 10:11 Jerusalem … gudabilder   Avfälliga israeliters avgudar (se t ex 2 Kung 18:4, 2 Krön 28:24f).
  4. 10:14 som … ett fågelbo   Jfr Sanheribs skryt i noten till 2 Kung 19:36.
  5. 10:21 En rest ska vända om   Hebr. sheár jashúb, namnet på Jesajas son (7:3).
  6. 10:21 Gud, den Mäktige   Hebr. El Gibbór, samma namn som för Messias i 9:6 ("Mäktig Gud").
  7. 10:22 Citeras i Rom 9:27 som profetia om Guds frälsningsplan för Israel.
  8. 10:26 slog Midjan vid Orebsklippan   Guds räddning genom Gideon (Dom 7:22, 25).
  9. 10:26 stav … över havet, som i Egypten   Vid delningen av Röda havet i 2 Mos 14:16f.
  10. 10:28 Ajat etc   Orter från ca 1,5 mil norr om Jerusalem och söderut fram till staden.

Gick det inte Kalno som Karkemish,
    Hamat som Arpad,
Samaria som Damaskus?
10     När jag nu har besegrat andra avgudariken,
där avgudarna var fler än i Jerusalem och Samaria,[a]
11     skulle jag inte kunna göra mot Jerusalem och dess avgudar
så som jag gjorde med Samaria och dess avgudar?’

12 När Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa den assyriske kungen till svars för vad han åstadkommit i sitt övermod och för hans stolta blick och förhävelse, 13 för han säger:

’Med min egen kraft och vishet
    har jag gjort allt detta,
eftersom jag är så klok.
    Jag har flyttat folkens gränser,
plundrat deras förråd
    och störtat härskare från deras troner.[b]
14 Som en hand sträcks ut mot ett fågelbo,
    så har jag sträckt mig efter folkens rikedomar,
och som man samlar övergivna ägg
    har jag samlat hela jorden.
Ingen rörde en vinge
    eller öppnade näbben och pep.’ ”

15 Kan en yxa resa sig mot den som hugger med den?
    Är sågen förmer än den som sågar?
Skulle en käpp kunna svinga den som lyfter den,
    eller en klubba lyfta den som inte är av trä?
16 Därför ska Herren, härskarornas Herre,
    sända en tärande sjukdom bland hans kraftiga män,
och under hans höghet ska en låga brinna,
    som en brännande eld.
17 Israels ljus ska vara en eld
    och dess Helige en låga
som bränner och förtär hans tistlar och törnen
    på en enda dag.
18 Hans skogars och trädgårdars härlighet
    ska han fullständigt förstöra.
Det ska bli som när en sjuk människa tynar bort.
19     De träd som blir kvar
är så få att ett barn kan räkna dem.

Israels rest

20 Den dagen ska den rest som återstår i Israel och de som räddats av Jakobs släkt inte längre förlita sig på honom som slog dem, utan de ska ha en sann tillförsikt till Herren, Israels Helige. 21 En rest av Jakob ska vända om till Gud, den Mäktige. 22 För även om ditt folk, Israel, vore som havets sand, ska bara en rest vända om. En förintelse är bestämd, en rättfärdighetens flod. 23 Herren, härskarornas Herre, genomför den beslutade förintelsen över hela landet.

24 Så säger därför Herren, härskarornas Herre: ”Du mitt folk som bor på Sion, var inte rädd för Assur, när han slår dig med käpp och lyfter sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten. 25 Snart ska förbittringen vara över och min vrede vändas till deras fördärv.”

26 Härskarornas Herre, ska då svänga sin piska mot honom, som när han slog Midjan vid Orevs klippa och lyfta sin stav över havet, på samma sätt som i Egypten. 27 På den dagen ska hans börda lyftas från dina axlar och oket på din nacke brytas sönder genom din fetma.[c]

28 Han kommer från Ajat,
    drar fram genom Migron,
lämnar sin tross i Mikmas.
29     De går över passet
och stannar i Geva över natten.
    Rama bävar, Sauls Giva flyr.
30 Ropa, Gallim!
    Lyssna, Lajsha!
    Arma Anatot!
31 Madmena flyr bort,
    och invånarna i Gevim söker skydd.
32 Redan idag ska han stanna i Nov.
    Han knyter näven mot berget Sion,
mot Jerusalems höjd.

33 Men se, Herren, härskarornas Herre,
    hugger ner trädkronorna med våldsam kraft.
De högvuxna fälls,
    de ståtliga huggs ner.
34 Han hugger ner snårskogen med en yxa,
    och Libanon faller för den Mäktige.

Read full chapter

Footnotes

  1. 10:10 Grundtextens innebörd är osäker i v. 10, 11.
  2. 10:13 Eller: som den mäktige avsatt kungar.
  3. 10:27 Eller genom din olja. Grundtexten i versens sista del är svårtydd. En möjlighet är att genom din fetma/olja ska tolkas som ett ortnamn, Pene-Shemen, som hör ihop med följande vers: Från Pene-Shemen kommer han, från Ajat, han drar fram genom Mikron…

18 (A) Låt inte Hiskia förleda er när han säger: Herren ska rädda oss. Har någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? 19 (B) Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? 20 Vilken av de andra ländernas alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?"

21 Men de teg och svarade honom inte ett ord, eftersom kungen hade gett denna befallning: "Svara honom inte." 22 Överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Shake hade sagt.

Read full chapter

18 Låt inte Hiskia lura er när han säger att Herren ska befria er! Har någonsin något annat lands gudar befriat sitt land ur den assyriske kungens makt? 19 Var är Hamats och Arpads gudar? Och var är Sefarvajims gudar? Har de kunnat rädda Samaria ur min hand? 20 Vilken av dessa länders alla gudar har kunnat rädda sitt land från min makt? Skulle Herren då kunna rädda Jerusalem ur min makt?”

21 Men de stod tyst och svarade inte med ett ord, för kungen hade gett dem order om att inte svara honom.

22 Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, kungens sekreterare Shevna, och kanslern Joach, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och talade om för honom vad befälhavaren hade sagt.

Read full chapter