16 (A) På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade. 17 (B) Men Mose förde ut folket ur lägret för att möta Gud, och de ställde sig nedanför berget. 18 (C) Hela Sinai berg täcktes av rök, för Herren hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn, och hela berget skakade våldsamt. 19 Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst.

20 Och Herren steg ner på Sinai berg, på toppen av berget, och Herren kallade Mose upp till bergets topp. Då gick Mose dit upp. 21 (D) Och Herren sade till Mose: ”Gå ner och varna folket så att de inte tränger sig fram till Herren för att se, för då kommer många av dem att falla ner döda. 22 Även prästerna som får komma inför Herren ska helga sig, så att inte Herrens vrede bryter ut mot dem.”

23 Mose svarade Herren: ”Folket kan inte stiga upp på Sinai berg, för du har själv varnat oss och sagt att jag skulle märka ut en gräns omkring berget och helga det.” 24 Då sade Herren till honom: ”Gå ner och kom sedan upp igen, och ha då Aron med dig. Men prästerna och folket får inte tränga sig fram för att stiga upp till Herren, så att inte Herrens vrede bryter ut mot dem.” 25 Mose gick då ner till folket och sade detta till dem.

Read full chapter

Folkets olydnad

16 På tredje dagens morgon utbröt ett åskväder. Ett tjockt moln låg över berget, och det hördes en stark hornstöt. Allt folket i lägret bävade av rädsla. 17 Mose ledde då ut dem från lägret för att möta Gud och de ställde sig vid foten av berget. 18 Hela Sinais berg var täckt av rök, eftersom Herren steg ner på det i eld. Röken bolmade upp mot skyn, precis som från en smältugn, och hela berget skalv våldsamt. 19 Hornljudet blev allt starkare. Mose talade då med Gud, och han svarade honom med hög röst. 20 När Herren stigit ner på bergets topp, kallade han Mose till sig och Mose klättrade dit upp.

21 Herren sa till honom: ”Gå tillbaka och varna folket för att tränga sig fram hit för att se Herren, för då kommer många av dem att dö. 22 Till och med prästerna[a], som annars får närma sig Herren, måste rena sig, för att Herrens vrede inte ska bryta ut mot dem.”

23 Mose svarade Herren: ”Men folket kan inte komma upp på Sinaiberget. Du har själv varnat oss och befallt mig att dra en gräns runt berget och förklara det för heligt.”

24 Men Herren sa: ”Gå ner nu och kom sedan tillbaka tillsammans med Aron, men prästerna och folket får inte tränga sig fram och försöka komma hit upp till Herren, för då ska hans vrede bryta ut mot dem.”

25 Mose gick då tillbaka ner till folket och sa detta till dem[b].

Read full chapter

Footnotes

  1. 19:22 De äldste i Israel fungerade som präster på den tiden. Prästerna i helgedomen utsågs först i 28:1.
  2. 19:25 Innebörden av versens slut är osäker i grundtexten (detta finns inte med).

”Länge nog har ni gått runt om denna bergsbygd. Vänd er nu mot norr. (A) Och säg till folket: Ni kommer att dra fram genom det område som tillhör era bröder, Esaus barn som bor i Seir. De är rädda för er, men var försiktiga. (B) Ni ska inte gå i strid med dem, för av deras land ska jag inte ge er ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har gett Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. Ni ska köpa mat att äta av dem för pengar, och köpa vatten att dricka av dem för pengar, (C) för Herren din Gud har välsignat dig i allt du företagit dig. Han har tagit hand om dig under din vandring i denna stora öken. I dessa fyrtio år har Herren din Gud varit med dig och ingenting har fattats dig.”

Så drog vi bort från våra bröder, Esaus barn, som bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och Esjon-Geber. Vi vek av och tog vägen mot Moabs öken. (D) Och Herren sade till mig: ”Du ska inte angripa Moab eller gå i strid med dem, för av deras land ska jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har gett Ar till Lots barn.”

10 (E) Förr bodde emeerna där, de var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. 11 Liksom anakiterna räknas också de för rafaeer[a], men moabiterna kallar dem emeer. 12 (F) I Seir bodde tidigare horeerna[b], men Esaus barn drev bort dem och förgjorde dem och bosatte sig i deras land, alldeles som Israel gjorde med det land som Herren hade gett dem till besittning.

13 (G) ”Så bryt nu upp och gå över bäcken Sered[c].” Vi gick då över den bäckravinen. 14 (H) Från den tid vi lämnade Kadesh-Barnea tills vi gick över bäcken Sered gick det trettioåtta år. Under den tiden dog hela det släkte av stridsmän som fanns i lägret, så som Herren med ed hade förklarat för dem. 15 Herrens hand var emot dem, och han utrotade dem ur lägret så att de dog.

16 När nu alla stridsmän i folket hade dött, 17 sade Herren till mig: 18 ”Du ska i dag gå över Moabs gräns vid Ar 19 (I) och ska då komma i närheten av ammoniterna. Men du ska inte angripa dem eller gå i strid med dem, för jag kommer inte att ge dig något i ammoniternas land till besittning, eftersom jag redan har gett det till Lots barn.”

20 Också detta räknas till rafaeernas land. Rafaeer bodde där tidigare, men ammoniterna kallar dem samsummiter. 21 De var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. Men Herren förgjorde dem för ammoniterna, som fördrev dem och bosatte sig i deras land. 22 På samma sätt gjorde han för Esaus barn som bor i Seir, när han förgjorde horeerna för dem. De drev bort dem och bosatte sig i deras land, där de bor än i dag. 23 Även aveerna som bodde i byar ända fram till Gaza blev förgjorda av kaftoreerna, som drog ut från Kaftor[d] och sedan bodde i deras land.

24 ”Bryt nu upp och gå över floden Arnon[e]. Se, jag har gett amorén Sichon, kungen i Heshbon, och hans land i din hand. Börja att inta det och ge dig i strid med honom. 25 (J) Redan i dag ska jag börja att inge fruktan och skräck för dig hos alla folk under himlen, så att de darrar och bävar för dig när de hör berättas om dig.”

Kung Sichon besegras

26 (K) Och jag skickade sändebud från Kedemots öken[f] till Sichon, kungen i Heshbon, med fridsamma ord och lät säga: 27 ”Låt mig gå igenom ditt land. Jag ska strikt följa vägen utan att vika av åt höger eller vänster. 28 Jag ska äta den mat som du vill sälja till mig för pengar och dricka det vatten som du vill ge mig för pengar. Låt mig bara passera igenom till fots 29 – på samma sätt som Esaus barn, Seirs invånare, och moabiterna, Ars invånare, handlade mot mig – så att jag kan gå över Jordan in i det land som Herren vår Gud vill ge oss.”

30 (L) Men Sichon, kungen i Heshbon, var inte villig att låta oss gå igenom hans land, för Herren din Gud hade förhärdat hans ande och gjort hans hjärta hårt för att ge honom i din hand, så som det är i dag. 31 Och Herren sade till mig: ”Se, jag börjar nu att ge Sichon och hans land till dig. Börja inta det så att du får hans land till besittning.”

32 Sichon drog då emot oss med allt sitt folk för att strida mot oss vid Jahas. 33 Men Herren vår Gud överlämnade honom till oss, och vi slog honom, hans söner och allt hans folk. 34 Vi intog vid den tiden alla hans städer och vigde[g] alla män, kvinnor och barn i varje stad åt förintelse. Vi lät ingen komma undan. 35 Bara boskapen tog vi som byte tillsammans med rovet från de städer vi intog. 36 Från Aroer vid floden Arnons strand, och från staden i dalen ända till Gilead fanns ingen stad vars murar var för höga för oss. Herren vår Gud gav allt till oss. 37 Men ammoniternas land lät du vara ifred, hela landsträckan längs Jabboks dalsänka och städerna i bergsbygden, alldeles som Herren vår Gud hade befallt.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:11 rafaeer   Högväxt folk som förknippades med området öster om Jordan (3:11f) och senare med Gazaremsan (2 Sam 21:16f, 1 Krön 20:4f).
  2. 2:12 horeerna   Troligen utvandrade hurriter, ett indoeuropeiskt folk från Mitanniriket i Syrien.
  3. 2:13 bäcken Sered   Sommartorr bäckravin som mynnar ut vid Döda havets sydspets.
  4. 2:23 Kaftor   Troligen Kreta, filisteernas hemland (Jer 47:4, Amos 9:7).
  5. 2:24 floden Arnon   Djup flodravin öster om Döda havet. Ofta Moabs norra gräns (3:16).
  6. 2:26 Kedemots öken   Öster om Moab (hebr. kédem betyder ”öster”).
  7. 2:34 vigde   Hebr. charám innebar att överlåta något åt Herren och avskilja det från människornas värld, ofta genom förintelse.

”Nu har ni vandrat omkring här i bergen länge nog! Vänd norrut och säg till folket att det ska gå genom det land som tillhör deras bröder, Esaus ättlingar, som bor i Seir. Edoméerna kommer att bli rädda för er, men var ändå försiktiga. Ge dem ingen anledning till strid! Jag har nämligen gett dem hela Seirs bergsbygd som deras eget område och ni kommer inte att få den minsta lilla bit av deras land. Betala dem för den mat och det vatten ni använder. Herren, din Gud, har välsignat dig i allt som du företagit dig och vakat över dig under de fyrtio år du vandrat omkring i denna väldiga öken. I fyrtio år har Herren, din Gud, varit med dig och du har aldrig behövt sakna något.”

Vi vandrade alltså fram bland våra bröder Esaus ättlingar som bodde i Seir och lämnade sedan Aravavägen, bort från Elat och Esjon-Gever och tog vägen mot Moabs öken.

Då sa Herren: ”Anfall inte moabiterna, strid inte mot dem, för jag tänker inte ge er något av deras land. Ar har jag nämligen gett till Lots ättlingar.” 10 (Eméerna, ett stort och talrikt folk, hade bott där tidigare. De är lika storvuxna som Anaks folk. 11 Både eméerna och anakiterna räknas som refaéer, men moabiterna kallade dem eméer. 12 Tidigare hade horéerna bott i Seir, men de hade drivits ut av Esaus ättlingar som förgjorde dem och bosatte sig där. På samma sätt gjorde Israel i det land som Herren hade gett dem som egendom.)

13 ”Gå nu över floddalen Sered”, sa Herren, och vi gjorde så.

14 Det tog oss trettioåtta år att komma från Kadesh Barnea till Sereddalen där vi gick över floden Sered. Då hade alla stridsdugliga män i den förra generationen dött, så som Herren hade sagt. 15 Ja, Herren var mot dem, han fortsatte att utplåna dem ur lägret och till slut var alla döda.

16 När den siste av krigarna bland folket hade dött, 17 sa Herren till mig:

18 ”Idag ska du gå över gränsen till Moabs område, Ar. 19 När du kommer till ammoniternas land ska du inte utmana eller anfalla dem, för jag tänker inte ge dig någon del av deras land. Det har jag gett till Lots ättlingar[a].”

20 (Även detta land betraktas som refaeiskt. Området hade tidigare varit bebott av refaéerna, som ammoniterna kallade samsumméer. 21 De var stora och talrika, lika storvuxna som anakiterna. Men Herren förgjorde dem för ammoniterna som fördrev dem och bosatte sig i landet. 22 På samma sätt hade Herren gjort med Esaus ättlingar i Seir, där han förgjorde horéerna för dem. De fördrev dem och har sedan dess varit bosatta där. 23 På samma sätt blev det när kaftoréerna[b] kom från Kaftor och invaderade och förgjorde avvéerna som bodde i byar utspridda ända bort till Gaza och bosatte sig där.)

En tillbakablick på striderna

Segern över kung Sichon

(4 Mos 21:21-30)

24 ”Gå över floden Arnon, för jag har överlämnat amoréen Sichon, kungen i Heshbon, och hans land åt dig. Börja inta det och strid mot honom! 25 Från och med idag ska jag låta alla folk på jorden darra av fruktan när de hör talas om dig.”

26 Då sände jag budbärare från Kedemots öken till kung Sichon i Heshbon med en fredlig hälsning: 27 ”Låt oss få vandra genom ditt land. Vi ska hålla oss till huvudvägen och inte vika av vare sig åt höger eller vänster. 28 Vi ska betala för allt vi äter och dricker. Det enda vi begär är att få vandra genom ditt land, 29 på samma sätt som Esaus ättlingar i Seir och moabiterna i Ar lät oss göra. Vi ska gå över Jordan och in i det land som Herren, vår Gud, vill ge oss.”

30 Men kung Sichon i Heshbon vägrade och lät oss inte gå genom hans land, eftersom Herren, din Gud, gjorde honom envis och hårdhjärtad, så att han skulle kunna överlämna Sichon åt dig. Och precis så blev det.

31 Sedan sa Herren till mig: ”Jag börjar med att ge dig Sichon och hans land. Börja erövringen och ta hans land i besittning!”

32 Sichon förklarade krig mot oss och mobiliserade sina styrkor vid Jahas. 33 Men Herren, vår Gud, överlämnade honom åt oss och vi slog honom, hans söner och hela hans folk. 34 Vi intog alla hans städer och vigde alla åt förintelse, även kvinnor och barn. Vi lät inte någon överleva. 35 Men boskapen tog vi som byte tillsammans med det vi funnit i de städer vi erövrat. 36 Från Aroer, som ligger vid floden Arnons strand, och från staden i dalen och ända till Gilead fanns inte en enda stad som var för starkt befäst för oss. Herren, vår Gud, gav oss alltsammans. 37 Men ammoniternas land lämnade du i fred, hela området från floden Jabbok och städerna i bergsbygden, precis som Herren, vår Gud, hade befallt.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:19 Moabiterna och ammoniterna var avkomlingar till de söner Lot fick med sina båda döttrar. Se 1 Mos 19:36-38.
  2. 2:23 Befolkning på Kreta.

(A) Han sade:

Herren kom från Sinai,
        han gick upp över dem från Seir.
    Han strålade fram från berget Paran,
        ur skaran av mångtusen heliga.
    På hans högra sida
        brann i eld en lag för dem.

Read full chapter

Herren kom från Sinai,
    hans sken gick upp från Seir.
Han strålade från Parans berg,
    från söder kom han omgiven av mångtusen heliga,
från bergssluttningar kom han i en eld.[a]

Read full chapter

Footnotes

  1. 33:2 Dessa tre berg var alla förknippade med givandet av lagen. Sista delen av versen översätts ofta olika eftersom grundtexten är oklar.

(A) Gud, när du drog ut
        i spetsen för ditt folk,
    när du gick fram i ödemarken,
        Sela
(B) då bävade jorden,
    då strömmade regn
        från himlen inför Gud,
    själva Sinai bävade inför Gud,
        Israels Gud.
10 (C) Rikligt regn lät du falla, Gud,
    din trötta egendom gav du kraft.
11 Din skara fick bo där,
    du sörjde för de svaga
        i din godhet, Gud.

12 (D) Herren låter ordet höras,
    en här av kvinnor bär glädjebudet:
13 (E) "Härarnas kungar flyr,
    de flyr och husmodern delar bytet!
14 (F) Ska ni då ligga stilla i era fållor?
    Duvans vingar[a] är täckta med silver
        och hennes fjädrar
            med skimrande guld.
15 När den Allsmäktige
        skingrade kungarna i landet,
    föll snön över Salmon[b]."

16 Bashans berg[c] är ett Guds berg,
    ett berg med höga toppar
        är Bashans berg.
17 (G) Ni höga berg,
    varför ser ni ner på berget
        som Gud har valt till sin boning?
    Herren ska bo där för alltid.

18 (H) Guds vagnar är tiotusentals,
        tusen och åter tusen.
    Herren är mitt ibland dem,
        i helighet som på Sinai.
19 (I) Du steg upp i höjden,
        du tog fångar,
    du fick gåvor bland människorna,
        även de upproriska –
    för att du, Herre vår Gud,
        skulle bo där.[d]

20 Lovad är Herren!
    Dag efter dag bär han oss,
        Gud är vår frälsning. Sela
21 (J) Gud är för oss en frälsningens Gud,
    hos Herren Gud[e]
        finns en utväg från döden.
22 (K) Ja, Gud krossar
        sina fienders huvuden,
    den håriga hjässan hos den
        som framhärdar i synd.
23 (L) Herren säger:
    "Jag ska hämta dem från Bashan,
        hämta dem från havets djup,
24 så att du får doppa din fot i blod
    och dina hundars tunga
        får sin del av fienderna."

25 Gud, man ser ditt högtidståg,
    min Guds, min kungs tåg
        i helgedomen.
26 Sångare går främst,
        harpspelare följer efter
    bland jungfrur som slår på
        tamburin.
27 (M) Lova Gud i församlingarna,
    lova Herren, ni av Israels källa!
28 (N) Där går Benjamin,
        den yngste som leder dem,
    där går skaran av Juda furstar,
        Sebulons furstar, Naftalis furstar.

29 Gud, visa din styrka[f]!
    Gud, stärk vad du gjort för oss!
30 (O) På grund av ditt tempel
        i Jerusalem
    ska kungar komma
        med gåvor till dig.
31 (P) Straffa odjuret i vassen,
        tjurarnas hop och folkens kalvar.
    Ödmjukt ska de hylla dig
        med silverstycken.
    Han skingrar[g] de folk
        som vill ha krig.
32 (Q) Sändebud[h] ska komma från Egypten,
    Nubien ska skynda att
        sträcka sina händer till Gud.

33 Jordens riken, sjung till Gud,
    lovsjung Herren, Sela
34 (R) honom som drar fram
        över himlen, urtidens himmel.
    Hör, han höjer sin röst,
        en mäktig röst!
35 Ge Gud makten!
    Hans majestät är över Israel,
        hans makt är i skyarna.
36 (S) Fruktad är du, Gud,
        i din helgedom.
    Israels Gud ger makt och styrka
        åt sitt folk.
    Lovad är Gud!

Read full chapter

Footnotes

  1. 68:14 Duvans vingar   Troligen en symbol för Israel (jfr Ps 74:19).
  2. 68:15 Salmon   "Det mörka berget", enligt Dom 9:48 beläget nära staden Sikem.
  3. 68:16 Bashans berg   Golanhöjderna med de höga Hermonsbergen i norr.
  4. 68:19 Citeras av Paulus i Ef 4:8 som profetia om Kristi himmelsfärd.
  5. 68:16 Herren Gud   Hebr. Adonaí Jhvh. Se not till Jes 1:24.
  6. 68:29 Gud, visa din styrka   Andra handskrifter: "Din Gud har gett dig din styrka".
  7. 68:31 Han skingrar   Annan översättning (så Septuaginta): "Skingra".
  8. 68:32 Sändebud   Så Septuaginta, det hebreiska ordets betydelse är oklar. Andra översättningar: "Bronsföremål", "Röda tyger".

Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk
    och marscherade med det genom öknen,[a] séla,
då darrade jorden, och från himlen strömmade regnet ner,
    inför Gud, Sinais Gud, inför Israels Gud.
10 Du sände regn i överflöd, Gud,
    för att din uttorkade arvedel skulle blomstra igen.
11 Din skara[b] fick slå sig ner där,
    i din godhet tog du dig an de fattiga.

12 Herren har gett sina befallningar,
    stor är härskaran av kvinnor som förkunnar det.
13 Kungar och härar flyr, de flyr,
    och husfrun delar bytet i lägret.
14 Ska ni då ligga stilla bland fållorna[c]?
    Duvans vingar är täckta med silver,
    dess fjädrar med skimrande guld.
15 När den Väldige skingrade kungarna,
    föll det snö på Salmon.

16 Ett Guds berg är Bashan,
    ett berg med höga toppar är Bashan.
17 Varför ser ni, höga toppar, med avund på det berg,
    där Gud har valt att bo,
    där Herren ska bo i evighet?
18 Guds vagnar var tiotusentals, tusen och åter tusen,
    Herren är bland dem i Sinais helighet.
19 Du steg upp i höjden och tog fångar,
    du fick gåvor bland människorna,
    ja, till och med bland de upproriska människor,
för att du, Herre Gud, skulle bo där.[d]

20 Välsignad är Herren!
    Dag efter dag bär han vår börda.
    Gud är vår räddning. Séla
21 Gud är för oss en Gud som frälser.
    Herren, vår Herre, räddar oss från döden.
22 Men sina fiender kommer Gud att krossa,
    det håriga huvudet på den som går vidare i synd.
23 Herren säger: ”Från Bashan ska jag hämta dem,
    jag ska hämta dem från havets djup,
24 så att du kan vada i blod,
    och dina hundar får slicka i sig sin del.”
25 Gud, de ser ditt triumftåg,
    min Gud och kung, i helgedomen.
26 Sångarna går först,
    och framför musikanterna går flickor
    som spelar på tamburiner.
27 Lova Gud i församlingarna!
    Prisa Herren, Israels källa!
28 Där är Benjamins lilla stam,
    som leder dem,
där går skaran av Juda furstar,
    Sebulons furstar, Naftalis furstar.

29 Visa din makt, Gud!
    Visa din styrka så som du gjort förut för oss!
30 För ditt tempels skull i Jerusalem
    kommer kungarna till dig med sina gåvor.
31 Tillrättavisa odjuret i vassen,
    tjurhjorden och folkens kalvar.
Trampa ner dem med deras silvertackor,[e]
    skingra de folk som gillar krig.
32 De kommer med koppar från Egypten,
    Kush skyndar sig att sträcka ut sina händer mot Gud.[f]

33 Sjung till Gud, alla riken på jorden!
    Sjung lovsånger till Herren, séla,
34 till honom som rider på de uråldriga himlarna
    och vars mäktiga stämma dundrar från skyn.
35 Ge Gud makten!
    Hans majestät är över Israel,
    hans styrka i skyarna.
36 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom.
    Israels Gud ger styrka och makt åt sitt folk.

Lovad vare Gud!

Read full chapter

Footnotes

  1. 68:8 Verserna 8-14 innehåller flera svårförståeliga uttryck och översättningen är i flera fall osäker.
  2. 68:11 Kan syfta på både människor och djur.
  3. 68:14 Eller: stilla vid lägerelden?Eller: stilla mellan sadelväskorna?
  4. 68:19 Grundtextens innebörd är osäker
  5. 68:31 Grundtextens innebörd är osäker.
  6. 68:32 Antagligen för att ge gåvor till Gud, som parallell till versens första del. Koppar är dock också en osäker översättning.

18 Från molnen strömmade vatten,
    skyarna höjde sin röst
        och dina pilar flög överallt.

Read full chapter

18 Vatten sprang fram ur molnen,
    åskan mullrade i skyn
    och dina pilar for omkring.

Read full chapter

(A) Bergen smälter som vax
    inför Herren,
        inför hela jordens Herre.

Read full chapter

Bergen smälter som vax inför Herren,
    hela jordens Herre.

Read full chapter

Bäva inför Herren, du jord,
    inför Jakobs Gud

Read full chapter

Darra, jord, inför Herren,
    inför Jakobs Gud!

Read full chapter