Apostlagärningarna 13:4-14:28

Svenska Folkbibeln 2015

På Cypern

⁴ Utsända av den helige Ande gick de ner till Seleucia^[a] och seglade därifrån till Cypern. ⁵ De kom till Salamis^[b] och predikade Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes^[c] som medhjälpare.

⁶ Sedan reste de över hela ön ända till Pafos^[d]. Där träffade de på en jude som utövade magi, en falsk profet vid namn Barjesus^[e]. ⁷ Han höll till hos ståthållaren Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord. ⁸ Men Elymas^[f], trollkarlen – det är vad hans namn betyder – gick emot dem och försökte hindra ståthållaren från att komma till tro.

⁹ Saulus, som även kallades Paulus^[g], uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom ^10 (A) och sade: "Du djävulens son, full av allt svek och bedrägeri och fiende till allt som är rätt! Ska du aldrig sluta att förvränga Herrens raka vägar? ¹¹ Nu kommer Herrens hand över dig, och du ska bli blind en tid och inte kunna se solen." I samma ögonblick föll töcken och mörker över honom, och han irrade omkring och sökte efter någon som kunde ta hans hand och leda honom. ^12 (B) När ståthållaren såg det som hände kom han till tro, överväldigad av Herrens lära.

I Antiokia i Pisidien

^13 (C) Paulus och hans följeslagare seglade sedan ut från Pafos och kom till Perge^[h] i Pamfylien. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem. ¹⁴ Själva fortsatte de sin resa från Perge och kom till Antiokia i Pisidien^[i]. På sabbaten gick de till synagogan och satte sig. ^15 (D) Efter läsningen av lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa dem: "Bröder, om någon av er har ett ord av tröst och förmaning till folket, så säg det."

¹⁶ Då reste sig Paulus, gav tecken med handen och sade: "Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna! ^17 (E) Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån,^{[j] 18 (F)} och under fyrtio år bar han dem^[k] i öknen. ^19 (G) Han utrotade sju folk i Kanaans land och gav deras land i arv åt sitt folk. ²⁰ Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år.

Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid. ^21 (H) Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, Kishs son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. ^22 (I) Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem, och han gav honom sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt hjärta. Han ska utföra min vilja i allt.^[l]

^23 (J) Från hans efterkommande^[m] har Gud efter sitt löfte fört fram en Frälsare för Israel: Jesus. ²⁴ Innan Jesus trädde fram hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk. ^25 (K)(L) Och när Johannes nådde slutet av sin bana, sade han: Det ni tror jag är, det är jag inte. Men efter mig kommer en vars sandaler jag inte ens är värdig att knyta upp.

²⁶ Bröder, söner av Abrahams släkt och ni andra som fruktar Gud! Till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt. ^27 (M) Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. När de dömde honom, uppfyllde de profeternas ord som läses varje sabbat. ^28 (N) Fast de inte fann honom skyldig till något som förtjänade döden, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. ^29 (O) Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet^[n] och lade honom i en grav. ^30 (P) Men Gud uppväckte honom från de döda, ^31 (Q) och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.

^32 (R) Och nu förkunnar vi det glada budskapet för er: löftet som fäderna fick ^33 (S) har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå. Det står ju skrivet i andra psalmen: Du är min Son, jag har fött dig i dag.^{[o] 34} Och att han har uppväckt honom från de döda för att aldrig mer återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag ska ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick.^{[p] 35} Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Helige se förgängelsen.^{[q] 36 (T)} När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen. ³⁷ Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.

³⁸ Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. ^39 (U) Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. ⁴⁰ Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er:

⁴² När de gick ut bad folket att de skulle tala mer om detta nästa sabbat. ^43 (V) Och när församlingen skildes åt följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.

⁴⁴ Följande sabbat var nästan hela staden samlad för att höra Herrens ord. ^45 (W) Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund, och de hånade Paulus och sade emot det som han förkunnade.

^46 (X) Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först förkunnas för er. Men när ni avvisar det och inte anser er värdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna. ^47 (Y) För så har Herren befallt oss:^[s]

^48 (Z) När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade Herrens ord och kom till tro, alla som var bestämda till evigt liv. ⁴⁹ Och Herrens ord spreds över hela området.

⁵⁰ Men judarna hetsade upp de förnäma kvinnorna som vördade Gud och de ledande männen i staden. De satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område. ^51 (AA) Då skakade de av dammet från sina fötter mot dem och fortsatte till Ikonium.^{[t] 52} Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.

I Ikonium

14 ^(AB) I Ikonium hände samma sak. De gick till judarnas synagoga och predikade så att många, både judar och greker, kom till tro. ² Men de judar som vägrade tro hetsade upp hedningarna och förgiftade deras sinnen gentemot bröderna. ^3 (AC) Paulus och Barnabas stannade där en längre tid och talade frimodigt i förtröstan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer.

⁴ Men folket i staden delade sig så att vissa höll med judarna och andra med apostlarna. ^5 (AD) Och när både hedningarna och judarna med sina ledare gjorde upp en plan att misshandla och stena dem, ^6 (AE) fick apostlarna reda på det och flydde till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien och trakten däromkring. ⁷ Där fortsatte de att förkunna evangeliet.

I Lystra

^8 (AF) I Lystra satt en man som var handikappad och förlamad i benen från födseln och som aldrig kunnat gå. ^9 (AG) Han lyssnade när Paulus predikade. Paulus fäste sin blick på honom, och när han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad^{[u] 10} sade han med hög röst: "Res dig upp och stå på dina ben!" Då hoppade han upp och började gå omkring.

^11 (AH) När folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de på lykaoniska: "Gudarna har kommit ner till oss i mänsklig gestalt!" ¹² De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet.^{[v] 13 (AI)} Prästen i Zeustemplet utanför staden förde fram tjurar och kransar till portarna och ville offra tillsammans med folket.

¹⁴ Men när apostlarna Barnabas och Paulus hörde det, rev de sönder sina kläder^[w] och rusade in bland folket och ropade: ^15 (AJ) "Människor, vad är det ni gör? Vi är också människor som ni! Vi kommer till er med evangeliet att ni ska omvända er från dessa tomma avgudar till den levande Guden, han som gjort himmel, jord och hav och allt som finns i dem.^{[x] 16 (AK)} I forna generationer lät han alla hednafolk gå sina egna vägar. ^17 (AL) Ändå har han lämnat många vittnesbörd om sig själv. Han gör gott, han ger er regn från himlen och skördetider och mättar er med mat och glädje i era hjärtan." ¹⁸ Med dessa ord lyckades de med nöd och näppe lugna folket så att de inte offrade åt dem.

^19 (AM) Från Antiokia och Ikonium kom det nu några judar. De lyckades få med sig folket, och man stenade Paulus och släpade ut honom ur staden i tron att han var död. ²⁰ Men när lärjungarna samlades omkring honom, reste han sig och gick in i staden.

I Derbe och till Antiokia i Syrien

Nästa dag gick Paulus och Barnabas vidare till Derbe. ²¹ De förkunnade evangeliet i staden och vann många lärjungar. Sedan återvände de till Lystra, Ikonium och Antiokia ^22 (AN) och styrkte lärjungarnas själar och uppmanade dem att stå fasta i tron. De sade: "Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike." ²³ I varje församling utsåg de äldste åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som de hade kommit till tro på.

²⁴ Sedan tog apostlarna vägen genom Pisidien och kom till Pamfylien. ²⁵ De predikade ordet i Perge och gick ner till Attalia. ^26 (AO) Därifrån seglade de tillbaka mot Antiokia, där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd för det uppdrag som de nu hade fullgjort. ^27 (AP) När de hade kommit fram, samlade de församlingen och berättade om allt som Gud hade gjort genom dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. ²⁸ Och de stannade en längre tid där hos lärjungarna.