Apostlagärningarna 18:23-21:16

Svenska Folkbibeln 2015

PAULUS TREDJEMISSIONSRESA (18:23-21:16)

Apollos

²³ Efter en tid bröt Paulus upp och reste först genom Galatien och sedan genom Frygien, och han styrkte alla lärjungarna.

^24 (A) Till Efesos kom en jude som hette Apollos, en bildad man som var född i Alexandria^[a] och mycket kunnig i Skrifterna. ^25 (B) Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. ²⁶ Nu började han predika frimodigt i synagogan. När Priscilla och Aquila hörde honom, tog de sig an honom och förklarade Guds väg grundligare för honom.

^27 (C) När Apollos sedan ville ta sig över till Achaia, uppmuntrade bröderna honom och skrev till lärjungarna^[b] att de skulle ta emot honom. Han kom dit och blev till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro. ^28 (D) Han motbevisade nämligen judarna med kraft och bevisade offentligt utifrån Skrifterna att Jesus är Messias.

Paulus i Efesos

19 ^(E) Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesos efter att ha rest genom inlandet. Där träffade han några lärjungar, ^2 (F) och han frågade dem: "Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?" De svarade honom: "Nej, vi har inte ens hört att det finns en helig Ande." ^3 (G) Han frågade: "Vilket dop blev ni då döpta med?" De svarade: "Med Johannes dop." ^4 (H) Paulus sade: "Johannes döpte med omvändelsens dop och sade åt folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga Jesus." ⁵ När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn, ^6 (I) och när Paulus lade händerna på dem kom den helige Ande över dem och de talade i tungor och profeterade. ⁷ Tillsammans var det omkring ett dussin män.

^8 (J) Sedan gick han till synagogan och förkunnade frimodigt under tre månaders tid. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike. ^9 (K) Men några förhärdade sig och ville inte tro utan talade illa om Vägen^[c] inför hela församlingen. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig och höll sedan samtal varje dag i Tyrannus hörsal. ¹⁰ Detta pågick under två års tid^[d] så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

^11 (L) Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer. ^12 (M) Man tog till och med dukar och plagg som rört vid hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.

^13 (N) Några kringvandrande judiska andeutdrivare försökte sig också på att uttala Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: "Jag besvär er vid den Jesus som Paulus predikar!" ¹⁴ Det var sju söner till en viss Skevas, en judisk överstepräst^[e], som gjorde så. ^15 (O) Men den onda anden svarade dem: "Jesus känner jag, och Paulus vet jag vem det är. Men vilka är ni?" ¹⁶ Och mannen med den onda anden kastade sig över dem, övermannade dem alla^[f] och misshandlade dem så svårt att de flydde ur huset, nakna och blodiga.

^17 (P) Detta blev känt för alla i Efesos, både judar och greker. Alla greps av fruktan och Herren Jesu namn blev prisat. ¹⁸ Många av dem som hade blivit troende kom nu och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. ¹⁹ Åtskilliga av dem som hade utövat magi^[g] samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer^[h]. ^20 (Q) Så fick ordet framgång genom Herrens kraft och visade sin styrka.

Upplopp i Efesos

^21 (R) När detta var över bestämde sig Paulus i anden^[i] för att resa genom Makedonien och Achaia och sedan till Jerusalem. Han sade: "När jag har varit där måste jag också besöka Rom." ^22 (S) Han sände två av sina medhjälpare, Timoteus och Erastus^[j], till Makedonien och stannade själv kvar en tid i Asien.

^23 (T) Vid den tiden bröt det ut ett stort upplopp med anledning av Vägen. ²⁴ En silversmed som hette Demetrius tillverkade Artemistempel^[k] i silver vilket gav hantverkarna stora inkomster. ²⁵ Nu samlade han dem och även andra som hade liknande arbeten och sade: "Herrar, ni vet att vi har vår rikedom från den här verksamheten. ^26 (U) Men ni både ser och hör hur den där Paulus har fått med sig en mängd människor, inte bara i Efesos utan i nästan hela Asien, med sitt tal om att gudar gjorda av människohand inte skulle vara några gudar. ²⁷ Det är risk att inte bara vårt hantverk får dåligt rykte, utan också att den stora gudinnan Artemis tempel tappar sitt anseende, och att hon som dyrkas av hela Asien och hela världen förlorar sin storhet."

²⁸ När de hörde detta fylldes de av vrede och skrek: "Stor är efesiernas Artemis!" ^29 (V) Hela staden kom i uppror, och folket rusade alla på en gång till teatern^[l]. De släpade med sig Gaius och Aristarchus, två makedonier som var Paulus följeslagare. ³⁰ Paulus ville gå in till folket men hindrades av lärjungarna. ³¹ Några rådsherrar^[m] som var hans vänner skickade också bud till honom och bad att han inte skulle ge sig in på teatern. ³² Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats.

³³ Några ur hopen förklarade för Alexander^[n] vad saken gällde, och judarna skickade fram honom. Han gav tecken med handen och ville hålla ett försvarstal inför folket. ³⁴ Men när de märkte att han var jude, ropade de alla i kör i ett par timmar: "Stor är efesiernas Artemis!"

³⁵ Men stadssekreteraren lugnade folket och sade: "Efesier! Finns det någon enda människa som inte vet att efesiernas stad är vårdare av den stora Artemis tempel och hennes bild som fallit från himlen^[o]? ³⁶ Ingen kan förneka det, och därför bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat. ³⁷ Ni har dragit hit de här männen som varken har plundrat vårt tempel eller hädat vår gudinna. ³⁸ Om nu Demetrius och hans hantverkare vill väcka åtal mot någon, så finns det domstolar och ståthållare. Där kan de anklaga varandra. ³⁹ Och är det något mer ni vill ta upp, så ska det avgöras i den lagliga folkförsamlingen. ⁴⁰ Efter det som hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror^[p]. Vi kan ju inte ge något skäl om vi ska stå till svars för det här kaotiska mötet." Med dessa ord upplöste han folksamlingen.

I Makedonien och Grekland

20 ^(W) När oroligheterna hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och tröstade och uppmuntrade dem. Sedan tog han farväl och begav sig till Makedonien^[q]. ² Han reste genom det området och talade många uppmuntrande ord till bröderna. Därefter kom han till Grekland^[r], ^3 (X) där han blev kvar i tre månader.

När han sedan skulle avsegla mot Syrien hade judarna planerat ett attentat mot honom, och han bestämde sig då för att resa tillbaka genom Makedonien. ^4 (Y) Med honom följde Sopater, Pyrrhus son, från Berea, Aristarchus och Secundus från Tessalonike, vidare Gaius från Derbe och Timoteus samt Tychikus^[s] och Trofimus^[t] från Asien. ⁵ Dessa reste i förväg och väntade på oss^[u] i Troas, ⁶ medan vi själva seglade ut från Filippi efter det osyrade brödets högtid. Fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade i sju dagar.

I Troas

^7 (Z) Den första dagen efter sabbaten^[v] var vi samlade för att bryta brödet. Paulus talade med dem som var där, och eftersom han skulle resa nästa dag fortsatte han att tala ända till midnatt. ⁸ Det fanns många lampor i rummet på översta våningen där vi var samlade. ⁹ I fönstret satt en ung man som hette Eutychus. Han föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen. När man lyfte upp honom var han död.

^10 (AA) Paulus gick då ner, böjde sig över honom och tog honom i sina armar och sade: "Var inte oroliga. Hans själ är kvar." ¹¹ Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Han fortsatte att tala länge, ända till gryningen, och gick sedan vidare. ¹² De förde hem den unge mannen levande, och de blev mycket uppmuntrade.

Från Troas till Miletos

¹³ Vi andra gick i förväg ombord på skeppet och seglade mot Assos, där vi skulle hämta upp Paulus. Så hade han bestämt, eftersom han själv tänkte ta landvägen. ¹⁴ Så snart han mötte oss i Assos tog vi honom ombord och kom sedan till Mitylene. ¹⁵ Därifrån seglade vi ut nästa dag och nådde fram i höjd med Chios. Dagen därpå lade vi till vid Samos och efter ytterligare en dag kom vi till Miletos. ¹⁶ Paulus hade nämligen bestämt sig för att segla förbi Efesos för att inte bli uppehållen i Asien. Han skyndade vidare för att om möjligt kunna vara i Jerusalem på pingstdagen.

Paulus tal till de äldste från Efesos

¹⁷ Från Miletos skickade han bud till Efesos och kallade till sig församlingens äldste. ^18 (AB) När de var framme hos honom sade han till dem: "Ni vet hur jag har levt hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien. ¹⁹ Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas intriger. ²⁰ Jag har inte hållit tillbaka något som kunde vara till nytta för er, utan jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, ^21 (AC) och vittnat för både judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus.

^22 (AD) Och nu reser jag, bunden i anden, till Jerusalem utan att veta vad som ska möta mig där. ^23 (AE) Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig. ^24 (AF) Men jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.

²⁵ Och nu vet jag att ni aldrig mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. ²⁶ Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod^[w], ^27 (AG) för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan.

^28 (AH) Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. ^29 (AI) Jag vet att när jag lämnat er ska rovlystna vargar tränga in bland er, och de kommer inte att skona hjorden. ^30 (AJ) Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida. ^31 (AK) Var därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, aldrig har slutat förmana var och en av er under tårar.

^32 (AL) Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans nåderika ord, som har makt att bygga upp er och ge er arvet bland alla som helgats. ^33 (AM) Silver eller guld eller kläder har jag inte begärt av någon. ^34 (AN) Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. ^35 (AO) I allt har jag visat er att man så ska arbeta^[x] och ta hand om de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv har sagt: Det är saligare att ge än att ta."

^36 (AP) När Paulus hade sagt detta, böjde han knä och bad tillsammans med dem alla. ³⁷ De brast alla i gråt och omfamnade Paulus och kysste honom. ³⁸ Det som smärtade dem mest var att han sagt att de aldrig skulle se hans ansikte mer. Så följde de honom till skeppet.

Resan till Jerusalem

21 När vi hade skilts från dem och lagt ut seglade vi raka vägen till Kos, nästa dag till Rhodos och därifrån vidare till Patara. ² Där fann vi ett skepp som skulle till Fenicien, och vi gick ombord och lade ut. ³ Vi siktade Cypern och lämnade ön bakom oss på babords sida, seglade till Syrien och kom till Tyrus där lasten skulle lossas. ⁴ Vi sökte upp lärjungarna och stannade där i sju dagar. Genom Anden sade de åt Paulus att inte fortsätta upp till Jerusalem. ^5 (AQ) Men när dagarna hade gått bröt vi upp och fortsatte resan. Alla, även kvinnor och barn, följde med oss ut ur staden, och på stranden böjde vi knä och bad. ⁶ Sedan tog vi farväl av varandra och steg ombord på skeppet, och de återvände hem till sitt.

⁷ Efter Tyrus kom vi till Ptolemais^[y] där sjöresan tog slut. Vi hälsade på bröderna där och stannade hos dem en dag. ^8 (AR) Nästa dag fortsatte vi och kom till Caesarea. Där gick vi hem till evangelisten Filippus^[z], som var en av de sju^[aa], och stannade hos honom. ⁹ Han hade fyra ogifta döttrar som profeterade.

^10 (AS) När vi hade varit där i flera dagar kom en profet som hette Agabus ner från Judeen. ^11 (AT) Han kom fram till oss, tog Paulus bälte och band sina fötter och händer och sade: "Så säger den helige Ande: Den man som äger detta bälte ska judarna i Jerusalem binda så här och överlämna i hedningars händer." ^12 (AU) När vi hörde det, vädjade både vi och de som bodde på platsen till Paulus att han inte skulle gå upp till Jerusalem. ¹³ Då svarade han: "Varför gråter ni och får mitt hjärta att brista? Jag är beredd att inte bara låta mig bindas utan också dö i Jerusalem för Herren Jesu namn." ^14 (AV) När han inte lät sig övertalas, lugnade vi oss och sade: "Ske Herrens vilja."

¹⁵ Efter dagarna där gjorde vi oss i ordning och påbörjade resan upp till Jerusalem. ¹⁶ Några av lärjungarna från Caesarea följde också med, och de tog oss till en viss Mnason från Cypern, en gammal lärjunge^[ab] som vi skulle vara gäster hos.