Apostlagärningarna 13:14-52

Svenska Folkbibeln 2015

¹⁴ Själva fortsatte de sin resa från Perge och kom till Antiokia i Pisidien^[a]. På sabbaten gick de till synagogan och satte sig. ^15 (A) Efter läsningen av lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa dem: "Bröder, om någon av er har ett ord av tröst och förmaning till folket, så säg det."

¹⁶ Då reste sig Paulus, gav tecken med handen och sade: "Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna! ^17 (B) Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån,^{[b] 18 (C)} och under fyrtio år bar han dem^[c] i öknen. ^19 (D) Han utrotade sju folk i Kanaans land och gav deras land i arv åt sitt folk. ²⁰ Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år.

Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid. ^21 (E) Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, Kishs son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. ^22 (F) Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem, och han gav honom sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt hjärta. Han ska utföra min vilja i allt.^[d]

^23 (G) Från hans efterkommande^[e] har Gud efter sitt löfte fört fram en Frälsare för Israel: Jesus. ²⁴ Innan Jesus trädde fram hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk. ^25 (H)(I) Och när Johannes nådde slutet av sin bana, sade han: Det ni tror jag är, det är jag inte. Men efter mig kommer en vars sandaler jag inte ens är värdig att knyta upp.

²⁶ Bröder, söner av Abrahams släkt och ni andra som fruktar Gud! Till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt. ^27 (J) Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. När de dömde honom, uppfyllde de profeternas ord som läses varje sabbat. ^28 (K) Fast de inte fann honom skyldig till något som förtjänade döden, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. ^29 (L) Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet^[f] och lade honom i en grav. ^30 (M) Men Gud uppväckte honom från de döda, ^31 (N) och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.

^32 (O) Och nu förkunnar vi det glada budskapet för er: löftet som fäderna fick ^33 (P) har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå. Det står ju skrivet i andra psalmen: Du är min Son, jag har fött dig i dag.^{[g] 34} Och att han har uppväckt honom från de döda för att aldrig mer återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag ska ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick.^{[h] 35} Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Helige se förgängelsen.^{[i] 36 (Q)} När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen. ³⁷ Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.

³⁸ Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. ^39 (R) Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. ⁴⁰ Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er:

⁴² När de gick ut bad folket att de skulle tala mer om detta nästa sabbat. ^43 (S) Och när församlingen skildes åt följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.

⁴⁴ Följande sabbat var nästan hela staden samlad för att höra Herrens ord. ^45 (T) Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund, och de hånade Paulus och sade emot det som han förkunnade.

^46 (U) Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först förkunnas för er. Men när ni avvisar det och inte anser er värdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna. ^47 (V) För så har Herren befallt oss:^[k]

^48 (W) När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade Herrens ord och kom till tro, alla som var bestämda till evigt liv. ⁴⁹ Och Herrens ord spreds över hela området.

⁵⁰ Men judarna hetsade upp de förnäma kvinnorna som vördade Gud och de ledande männen i staden. De satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område. ^51 (X) Då skakade de av dammet från sina fötter mot dem och fortsatte till Ikonium.^{[l] 52} Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.