Jesaja 1-5
Svenska Folkbibeln 2015
1 Detta är de syner om Juda och Jerusalem som Jesaja, Amos son[a], såg när Ussia[b], Jotam[c], Ahas[d] och Hiskia[e] var kungar i Juda.
Herrens klagan över trolösa Juda
2 (A) Hör, ni himlar!
Lyssna, du jord,
för Herren talar!
Barn har jag fött upp och fostrat,
men de har gjort uppror mot mig.
3 En oxe känner sin ägare,
en åsna sin herres krubba,
men Israel känner inget,
mitt folk förstår ingenting.
4 Ve dig, du syndiga släkte,
du skuldtyngda folk,
ni förbrytares avkomma,
ni fördärvade barn!
Ni har övergett Herren,
föraktat Israels Helige
och vänt honom ryggen.
5 Var mer ska man slå er,
eftersom ni fortsätter i trolöshet?
Hela huvudet är sjukt
och hela hjärtat svagt.
6 Från fotsulan upp till huvudet
finns inget helt,
bara blåmärken, skråmor
och öppna sår
som inte blivit urkramade,
förbundna eller lindrade
med olja.
7 (B) Ert land är ödelagt,
era städer nerbrända i eld.
Era åkrar förtärs i er åsyn
av främlingar,
ödelagda som efter
främlingars framfart.
8 Dottern Sion står kvar[f]
som en hydda i en vingård,
som ett vaktskjul[g] på ett gurkfält,
som en belägrad[h] stad.
9 (C) Hade inte Herren Sebaot lämnat kvar
en liten rest åt oss,
då hade vi blivit som Sodom,
vi hade liknat Gomorra[i].[j]
10 (D) Hör Herrens ord,
ni Sodomsfurstar,
lyssna till vår Guds undervisning,
du Gomorrafolk!
11 (E) Vad ska jag med
era många slaktoffer till?
säger Herren.
Jag är mätt på brännofferbaggar
och gödkalvars fett,
jag har ingen glädje i blod
av tjurar, lamm och bockar.
12 När ni kommer för att träda fram
inför mitt ansikte,
vem har då bett er
trampa ner mina förgårdar?
13 (F) Bär inte fram fler
meningslösa matoffer!
Röken av dem
är avskyvärd för mig.
Nymånad, sabbat
och utlysta fester –
jag tål inte ondska
och högtid tillsammans.
14 Min själ hatar era nymånader[k]
och högtider.
De har blivit en börda för mig,
jag är trött på att bära den.
15 (G) När ni räcker ut era händer
döljer jag mina ögon för er.
Även om ni ber mycket
kommer jag inte att lyssna.
Era händer är fulla av blod.
16 (H) Tvätta er, gör er rena!
Ta bort era onda gärningar
ur min åsyn.
Sluta att göra det som är ont,
17 (I) lär er att göra det som är gott!
Sök det rätta,
tillrättavisa förtryckaren[l],
försvara den faderlöses rätt,
stöd änkan i hennes sak.
18 (J) Kom, låt oss gå till rätta
med varandra, säger Herren.
Om än era synder är blodröda
ska de bli snövita,
om än de är röda som scharlakan
ska de bli vita som ull.
19 (K) Om ni är villiga och lyssnar
ska ni få äta landets goda.
20 (L) Men om ni vägrar och trotsar
ska ni förtäras av svärd,
för Herrens mun har talat.
21 (M) Vilken prostituerad hon har blivit,
den trogna staden!
Den var full av rättvisa,
rättfärdighet bodde därinne –
men nu mördare.
22 (N) Ditt silver har blivit slagg,
ditt ädla vin är utspätt
med vatten.
23 (O) Dina ledare är upprorsmän
och tjuvars kumpaner.
Alla älskar de mutor
och jagar oärlig vinst.
Den faderlöses rätt försvarar de inte,
och änkans sak
kommer inte inför dem.
24 (P) Därför säger Herren Gud[m] Sebaot,
Israels Mäktige:
Ve! Jag ska släppa lös
min vrede över mina motståndare
och hämnas på mina fiender.
25 Jag ska vända min hand mot dig
och bränna bort ditt slagg
som med lut
och rensa bort alla dina orenheter.
26 (Q) Jag ska åter ge dig sådana domare
som du hade först
och sådana rådgivare
som du hade i början.
Sedan ska du kallas
"rättfärdighetens stad",
"den trogna staden".
27 (R) Genom rätt ska Sion bli friköpt,
genom rättfärdighet
de som vänder om.
28 (S) Men brottslingar och syndare
ska krossas tillsammans,
de som överger Herren
ska gå under.
29 (T) Ja, ni ska få skämmas
över terebinterna som var er lust,
blygas över trädgårdarna[n]
som ni har utvalt,
30 för ni ska bli som en terebint
med vissnade löv,
som en lustgård utan vatten.
31 (U) Och den starke ska bli som fnöske,
hans verk som en gnista.
Båda ska brinna tillsammans
utan att någon kan släcka.
Herrens berg
2 (V) Det ord som Jesaja, Amos son, såg i en syn angående Juda och Jerusalem:
2 (W) Det ska ske i den yttersta tiden
att berget med Herrens hus
ska stå fast grundat
och vara högst bland bergen,
upphöjt över höjderna.
Alla hednafolk ska strömma dit,
3 (X) många folk ska gå i väg och säga:
"Kom, låt oss gå upp
till Herrens berg,
till Jakobs Guds hus.
Han ska lära oss sina vägar
så att vi kan vandra
på hans stigar."
För undervisning ska gå ut
från Sion,
Herrens ord från Jerusalem.
4 (Y) Han ska döma mellan hednafolken
och skipa rätt för många folk.
Då ska de smida sina svärd
till plogbillar
och sina spjut
till vingårdsknivar.
Folk ska inte lyfta svärd mot folk
och inte mer öva för krig.
5 Kom, ni av Jakobs släkt,
låt oss vandra i Herrens ljus.
Herrens dag
6 Du har förskjutit ditt folk,
Jakobs hus,
för de är fulla
av Österlandets tänkande,
de är spåmän som filisteerna.
De sluter förbund
med främmande folk.
7 Deras land är fullt av silver och guld,
det är ingen ände på deras skatter.
Deras land är fullt av hästar,
det är ingen ände
på deras vagnar[o].
8 (Z) Deras land är fullt av avgudar,
och de tillber sina händers verk,
det som deras fingrar har gjort.
9 Därför blir människorna nerböjda
och männen ödmjukade.
Du ska inte förlåta dem.
10 (AA) Fly in i klippan och göm dig i stoftet
av fruktan för Herren
och hans höga majestät,
11 (AB) för människornas stolta ögon
ska ödmjukas,
männens högmod bli nerböjt.
Herren ensam
ska vara upphöjd på den dagen.
12 (AC) För Herren Sebaots dag
ska komma
mot allt som är stolt och högt,
mot allt som är upphöjt
så att det ödmjukas,
13 mot Libanons alla cedrar,
de höga och upphöjda,
och Bashans alla ekar[p],
14 mot alla höga berg
och alla stolta höjder,
15 mot alla höga torn
och alla fasta murar,
16 mot alla Tarshishskepp[q]
och alla ståtliga fartyg[r].
17 Människornas stolthet
ska böjas ner
och männens högmod
ödmjukas.
Herren ensam
ska vara upphöjd på den dagen,
18 och avgudarna ska helt försvinna.
19 (AD) Man ska fly in i klippgrottor
och jordhålor
av fruktan för Herren
och hans höga majestät,
när han reser sig
för att slå jorden med skräck.
20 (AE) På den dagen
ska människorna kasta bort
till mullvadar och fladdermöss
sina avgudar av silver
och avgudar av guld
som de har gjort åt sig för att tillbe.
21 De ska fly in i klippskrevor
och bergsklyftor
av fruktan för Herren
och hans höga majestät,
när han reser sig
för att slå jorden med skräck.
22 (AF) Förlita er inte på människor,
som bara har en vindpust
i sin näsa!
Vad är de att räkna med?
Straffdom över Juda och Jerusalem
3 (AG) Se, Herren Gud Sebaot
ska ta ifrån Jerusalem och Juda
både stöd och tillgång –
all tillgång på bröd,
all tillgång på vatten,
2 hjältar och krigsmän,
domare och profeter,
spåmän och äldste,
3 underbefäl och högt uppsatta män,
rådgivare och hantverksskickliga
och besvärjelsekunniga.
4 (AH) Jag ska ge dem pojkar till furstar,
nyckfullhet ska råda över dem.
5 Av folket ska
den ene förtrycka den andre,
var och en sin nästa.
Den unge ska sätta sig upp
mot den gamle,
den obetydlige
mot den högt ansedde.
6 När någon tar tag i sin bror
i sin fars hus och säger:
"Du äger en mantel, bli vår ledare
och ta hand om denna ruinhög!"
7 (AI) då ska han ropa:
"Jag kan inte råda bot!
I mitt hus finns varken
bröd eller mantel.
Sätt inte mig till ledare för folket!"
8 (AJ) För Jerusalem vacklar
och Juda faller,
därför att de i ord och gärningar
står emot Herren,
upproriska mot
hans härlighets ögon.
9 (AK) Deras uppsyn[s] vittnar mot dem.
Liksom Sodoms folk
visar de sina synder öppet
och döljer dem inte.
Ve över deras själar,
för de har själva
berett sig olycka.
10 (AL) Säg till den rättfärdige
att det ska gå honom väl,
för de får äta sina gärningars frukt.
11 (AM) Men ve över den ogudaktige!
Honom ska det gå illa,
han ska få igen
för sina gärningar.
12 (AN) Mitt folks förtryckare är barn,
och kvinnor[t] härskar över det.
O, mitt folk,
dina ledare för dig vilse
och fördärvar den väg du skulle gå.
13 (AO) Herren träder fram
för att gå till rätta,
han står upp för att döma folken[u].
14 (AP) Herren håller rättegång
med sitt folks äldste
och dess furstar:
"Ni har skövlat vingården.
Rov från de fattiga finns i era hus.
15 Vad menar ni
med att krossa mitt folk
och mala sönder de fattiga?"
säger Herren Gud Sebaot.
16 Och Herren sade:
Sions döttrar är högmodiga,
de går med rak hals
och flörtar med ögonen,
trippar och pinglar
med sina vristlänkar.
17 (AQ) Därför ska Herren låta
Sions döttrar gå med kal hjässa[v],
Herren ska blotta deras nakenhet.
18 (AR) På den dagen ska Herren ta bort allt det vackra: vristlänkar, pannband och halssmycken, 19 örhängen, armband och slöjor, 20 (AS) huvudprydnader, fotkedjor, bälten, parfymflaskor och amuletter, 21 (AT) fingerringar och näsringar, 22 högtidsdräkter, kappor, mantlar och väskor, 23 speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor.
24 (AU) Det ska bli stank i stället för väldoft,
rep i stället för bälte,
skalligt huvud
i stället för fint uppsatt hår,
skynke av säcktyg
i stället för högtidsmantel,
märken av brännjärn
i stället för skönhet.
25 Dina män ska falla för svärd
och dina hjältar i strid.
26 (AV) Sions portar ska klaga och sörja,
utblottad ska hon sitta
på marken.
4 (AW) På den dagen ska sju kvinnor
ta tag i samma man[w] och säga:
"Vi kan föda och klä oss själva,
låt oss bara få bära ditt namn!
Ta bort vår vanära!"
Det renade Sions härlighet
2 (AX) På den dagen ska Herrens telning[x] bli till härlighet och ära och landets frukt till stolthet och prydnad för den räddade skaran av Israel. 3 (AY) Och den som förblir i Sion och lämnas kvar i Jerusalem ska kallas helig, var och en som är skriven bland de levande i Jerusalem, 4 (AZ) när Herren har tvättat bort orenheten från Sions döttrar och sköljt bort blodskulderna från Jerusalem genom domens och reningens[y] ande.
5 (BA) Och Herren ska över hela Sions bergs område och över dess högtidsskaror skapa en rök och en molnsky om dagen och skenet av en flammande eld om natten[z]. Ja, över allt det härliga ska det finnas ett skyddande tak, 6 (BB) en hydda som ger skugga om dagen mot hettan och tillflykt och skydd mot storm och regn.
Sången om Herrens vingård
5 (BC) Nu vill jag sjunga
om min älskade,
min älskades sång
om hans vingård:
Min älskade hade en vingård
på en bördig bergskulle.
2 Han grävde upp den
och rensade den från stenar
och planterade där
ädla vinstockar.
Han byggde ett vakttorn mitt i den
och högg ut ett presskar.
Sedan väntade han
att den skulle bära äkta druvor,
men den bar vilddruvor.
3 Och nu, Jerusalems invånare
och Juda män,
döm mellan mig och min vingård.
4 (BD) Vad mer kunde man
göra för min vingård
än vad jag har gjort för den?
Varför bar den vilddruvor,
när jag väntade
att den skulle bära äkta druvor?
5 (BE) Nu ska jag låta er veta
vad jag ska göra med
min vingård:
Jag ska ta bort stängslet,
och den ska bli ödelagd.
Jag ska bryta ner muren,
och den ska bli nertrampad.
6 (BF) Jag ska ödelägga den,
ingen ska beskära den
eller gräva i den.
Men tistel och törne ska växa upp,
och jag ska befalla molnen
att inte låta det regna på den.
7 (BG) Herren Sebaots vingård
är Israels hus
och Juda folk
hans älsklingsplantering.
Han väntade laglydnad
men fann blodiga lagbrott,
han väntade rättfärdighet
men fann skriande
orättfärdighet.
Domsord över ogudaktigheten
8 (BH) Ve er som lägger hus till hus
och fogar åker till åker
tills inget utrymme finns kvar
och ni är de enda
som bor i landet.
9 (BI) Från Herren Sebaot
ljuder det i mina öron:
Sannerligen, många hus ska bli öde,
stora och vackra hus
utan invånare.
10 En vingård på tio plogland
ska bara ge ett batmått,[aa]
och en homers utsäde
ska bara ge en efa[ab].
11 (BJ) Ve dem som går upp tidigt
för att jaga efter starka drycker
och sitter uppe till sena natten,
heta av vin!
12 (BK) Vid sina dryckeslag
har de harpa och lyra,
tamburin, flöjt och vin.
Men Herrens gärningar
bryr de sig inte om,
hans händers verk
intresserar dem inte.
13 Därför ska mitt folk
föras bort i fångenskap,
för de saknar kunskap.
Dess ädlingar ska dö av hunger[ac]
och dess larmande skaror
förtorka av törst.
14 (BL) Därför ökar dödsriket sitt begär
och spärrar upp sitt gap
utan gräns.
Stadens främsta ska fara ner,
tillsammans med de larmande
och bullrande skaror
som jublar därinne.
15 (BM) Människorna blir nerböjda,
var och en ödmjukad.
De stoltas ögon ska ödmjukas.
16 (BN) Men Herren Sebaot blir upphöjd
genom sin dom,
Gud, den Helige, visar sig helig
genom rättfärdighet.
17 (BO) Då ska lammen få beta
som på sin egen mark,
och på de rikas ödetomter
ska främlingar få sin föda.
18 Ve dem som drar fram missgärning
med lögnens band
och synd som med vagnslinor,
19 (BP) dem som säger:
"Han får skynda sig,
han får utföra sitt verk snart
så att vi ser det!
Det som Israels Helige bestämt
får närma sig och komma
så att vi lär känna det!"
20 (BQ) Ve dem som kallar det onda gott
och det goda ont,
som gör mörker till ljus
och ljus till mörker,
som gör bittert till sött
och sött till bittert!
21 (BR) Ve dem som är visa i sina egna ögon
och håller sig själva för kloka!
22 Ve dem som är hjältar i att dricka vin
och duktiga på att blanda
starka drycker,
23 (BS) dem som frikänner den skyldige
för mutor
och berövar den rättfärdige
hans rätt.
24 (BT) Som eldsflamman förtär strå
och halm sjunker ihop i lågan,
så ska deras rot ruttna bort
och deras blomning flyga i väg
som stoft,
eftersom de förkastade
Herren Sebaots lag
och föraktade Israels Heliges ord.
25 (BU) Därför brinner Herrens vrede
mot hans folk,
och han räcker ut sin hand mot det
och slår det
så att bergen darrar
och döda kroppar ligger
som orenhet på gatorna.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
26 (BV) Han reser ett baner
för hednafolken i fjärran
och lockar på dem
från jordens ände.
Och se, de kommer snabbt
och med hast.
27 Ingen bland dem
är trött eller stapplar,
ingen slumrar eller sover.
Bältet runt deras höfter lossnar inte,
deras skoremmar går inte av.
28 Deras pilar är skarpa,
alla deras bågar är spända.
Hovarna på deras hästar
är som av flinta,
deras vagnshjul liknar
stormvinden.
29 Deras rop är som
en lejonhonas rytande,
de ryter som unga lejon.
De morrar och griper sitt rov
och bär bort det,
och ingen finns som räddar.
30 (BW) På den dagen ska det dåna mot dem
som när havet dånar.
Ser man ut över landet
är där mörker och nöd,
ljuset förmörkas av töcken.
Footnotes
- 1:1 Amos son Inte profeten Amos från Tekoa, vars namn på hebreiska stavas annorlunda.
- 1:1 Ussia Regerade ca 792-740 f Kr, utvecklade Juda rike men dog som spetälsk (se 2 Krön 26).
- 1:1 Jotam Rättfärdig kung som regerade ca 750-732 f Kr (se 2 Krön 27).
- 1:1 Ahas Ung kung (ca 735-715 f Kr) som underordnade sig Assyrien (kap 7-8, 2 Kung 16, 2 Krön 28).
- 1:1 Hiskia Kung och reformator som rensade ut avgudadyrkan och återupprättade tron på Israels Gud (kap 36-39, 2 Kung 18-20, 2 Krön 29-32). Regerade ca 715-686 f Kr.
- 1:8 Sion står kvar År 701 f Kr härjade Sanherib hela Juda, men Jerusalem räddades (se kap 36-37).
- 1:8 hydda … vaktskjul Här kunde skördemännen rasta, sova och vakta sin skörd (jfr Rut 2-3).
- 1:8 belägrad Annan översättning: "beskyddad".
- 1:9 Sodom … Gomorra Städer vid Döda havet som utplånades för sin ondska (1 Mos 14, 19, Hes 16:49f).
- 1:9 Citeras av Paulus i Rom 9:29.
- 1:14 nymånader Varje ny månad inleddes med en dag för fest, vila och gudstjänst (1 Sam 20:5, Jes 66:23, Hos 2:11, Amos 8:5).
- 1:17 tillrättavisa förtryckaren Annan översättning: "hjälp den förtryckte till rätta".
- 1:24 Herren Gud Hebr. Adonaí Jhvh (Herren Herren). När Gudsnamnet Jhvh är sammansatt med ordet "Adonaí" (Herre) anger grundtextens vokaler att det istället ska uttalas "Elohím" (Gud).
- 1:29 terebinterna … trädgårdarna Träd vördades t ex i fruktbarhetskulten kring Ashera (Dom 6:25f, Jer 17:2, Hes 6:13), som bekämpades av kung Hiskia (1 Kung 18:4).
- 2:7 hästar … vagnar Uttryck för militär styrka (se t ex 2 Kung 6:14f, Ps 20:8).
- 2:13 cedrar … ekar Det finaste träet från högländerna i Libanon (1 Kung 7:2f) och Golanhöjderna.
- 2:16 Tarshishskepp Långfärdsskepp för handel med fjärran länder som Tarshish (kanske Spanien). En flotta med sådana skepp hade förlist på Joshafats tid (1 Kung 22:49, Ps 48:8).
- 2:16 alla ståtliga fartyg Annan översättning:"allt som är vackert att se".
- 3:9 uppsyn Annan översättning: "partiskhet" (jfr 1:23).
- 3:12 är barn … kvinnor Annan översättning (så Septuaginta): "skinnar det … utsugare".
- 3:13 folken Andra handskrifter (Septuaginta): "sitt folk".
- 3:17 kal hjässa Ansågs skamligt för kvinnor (1 Kor 11:6). Förknippades med slaveri eller skabb.
- 4:1 sju kvinnor … samma man I krigstider dog fler män än kvinnor (jfr Ps 78:63).
- 4:2 Herrens telning Vanlig benämning för Messias (jfr 11:1, Jer 23:5, Sak 6:12).
- 4:4 reningens Annan översättning: "eldens" (så Septuaginta).
- 4:5 molnsky om dagen … eld om natten Som under ökenvandringen (2 Mos 13:21).
- 5:10 plogland … batmått Ett "plogland" var den yta som ett par oxar kunde plöja på en dag, kanske ett tunnland, och ett bat var troligen ca 22 liter. Skörden var kanske en tusendel av den normala.
- 5:10 homer … efa Ca 220 och 22 liter. Normalt gav skörden tio gånger utsädet, här bara en tiondel.
- 5:13 ädlingar ska dö av hunger Annan översättning: "ädla män ska lida hunger".
Jesaja 1-5
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Syner: domar och löften
(1:1—5:30)
Budskap till ett upproriskt folk
1 Detta är de syner som Jesaja, Amos[a] son, såg om Juda och Jerusalem, när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia var kungar i Juda.
2 Hör, himlar, och lyssna, jord,
för Herren talar.
”Barn som jag har fostrat och vårdat
har vänt sig emot mig.
3 Oxen känner sin ägare
och åsnan sin herres krubba,
men Israel känner inget,
mitt folk förstår inte.”
4 Ve detta syndiga folk,
tyngt av skuld,
de gudlösas avkomma,
dessa vanartiga barn.
De har övergett Herren,
föraktat Israels Helige
och vänt honom ryggen.
5 Har ni inte blivit tillräckligt slagna,
när ni fortsätter med ert trots?
Hela huvudet är sjukt
och hela hjärtat försvagat.
6 Från foten till huvudet finns det ingenting helt,
bara blåmärken, ärr och infekterade sår,
som inte är urkramade,
som är utan förband,
som inte är behandlade med olja.
7 Ert land ligger i ruiner,
och era städer är nerbrända.
Medan ni ser på förtär främlingar era åkrar.
Landet ligger skövlat som efter främlingars framfart[b].
8 Dotter Sion har lämnats
som en hydda i en vingård
eller ett vaktskjul på gurkfältet,
som en belägrad stad.
9 Om härskarornas Herre inte hade lämnat en liten rest av oss,
hade vi blivit som Sodom
och skulle likna Gomorra.
10 Lyssna till Herrens ord, ni Sodoms furstar,
hör vår Guds lag, ni Gomorras folk!
11 ”Vad angår mig alla era slaktoffer?
säger Herren.
Jag har fått nog av brännoffer av baggar
och av det feta från gödda djur.
Jag har ingen glädje av blodet
från tjurar, lamm och getter.
12 Vem har begärt av er,
att ni ska klampa in så här över mina förgårdar,
när ni kommer inför mig?
13 Sluta att komma med era meningslösa offer,
offerröken är avskyvärd för mig.
Nymånadsfester och sabbater, era utlysta högtider –
jag står inte ut med era sammankomster!
De är besudlade med orätt.
14 Jag hatar era nymånadsfester och högtider,
de har blivit en börda för mig,
och jag orkar inte bära den.
15 När ni sträcker upp era händer
döljer jag min blick.
Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte.
Era händer är täckta med blod.
16 Tvätta er, bli rena!
Låt mig slippa se era onda gärningar,
sluta upp med er ondska!
17 Lär er att göra det goda,
sök rättvisa.
Uppmuntra den förtryckte[c],
ställ upp för faderlösa,
och för änkans talan.
18 Kom och låt oss göra upp med varandra!”
säger Herren.
”Även om era synder är blodröda
ska de bli vita som snö,
även om de är purpurröda
ska de bli vita som ull.
19 Om ni är villiga att lyda mig,
ska ni få äta av landets goda.
20 Men om ni vägrar och är upproriska,
kommer ni att förgöras med svärd.” Herren har talat.
Sions berg
21 Se, hur den trogna staden blivit en hora!
Den var full av rätt,
och rättfärdighet bodde därinne,
men nu bor där bara mördare.
22 Ditt silver har blivit slagg,
ditt vin är utspätt med vatten.
23 Dina ledare är upprorsmakare
och vänner med tjuvar.
Allesammans tar de mutor
och jagar efter vinning.
De bryr sig inte om att försvara den faderlöse,
och änkors sak tar de sig inte an.
24 Därför säger Herren, härskarornas Herre,
Israels mäktige:
”Ve! Jag ska frigöra mig från mina fiender,
och min hämnd ska drabba mina motståndare.
25 Jag ska vända min hand mot dig,
smälta bort ditt slagg som med lut
och avlägsna all din orenhet.
26 Sedan ska jag ge dig domare,
sådana som du en gång hade,
och rådgivare som de du hade förr.
Då ska du kallas ’rättfärdighetens stad’
och ’den trogna staden.’ ”
27 Genom rätt ska Sion räddas,
genom rättfärdighet de som vänder åter.
28 Men överträdarna och syndarna ska gå under,
de som överger Herren ska förgås.
29 ”Då ska ni få skämmas
över de ekar som var er lust
och vanhedras för de lundar
som ni har utvalt.
30 Ni ska bli som en terebint med vissnade löv,
som en lund utan vatten.
31 Den mäktige ska bli som fnöske
och hans ogärningar som en gnista.
Tillsammans ska de brinna upp i en eld
som ingen kan släcka.”
Herrens berg
(Mika 4:1-3)
2 Detta är vad som uppenbarades för Jesaja, Amos son, angående Juda och Jerusalem:
2 I de yttersta dagarna ska berget med Herrens hus
stå fast grundat, högst av bergen,
överst bland kullarna.
Alla folk ska strömma dit,
3 många folk ska komma och säga:
”Kom, låt oss gå upp på Herrens berg,
till Jakobs Guds hus!
Han ska lära oss sina vägar,
och vi ska vandra på hans stigar.”
Från Sion ska nämligen lagen gå ut,
och Herrens ord från Jerusalem.
4 Han ska döma mellan nationerna,
skipa rätt åt många folk.
De ska smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
En nation ska inte mer lyfta svärd mot en annan
och inte mer träna sig för krig.
5 Kom, Jakobs släkt,
och låt oss vandra i Herrens ljus!
Herrens dag
6 Du har förskjutit ditt folk, Jakobs släkt,
därför att det var fullt av österns vidskepelse,
spåmän som filistéerna,
och de gör handslag med hedningar.[d]
7 Landet är fullt av silver och guld,
av tallösa skatter,
och det är fullt av hästar och tallösa vagnar.
8 Landet är fullt av avgudar,
och folket tillber människohänders verk,
det som deras fingrar har gjort.
9 Därför tvingas människan att böja sig
och mänskligheten förödmjukas.
Förlåt dem inte!
10 Fly in i klippan,
göm dig i stoftet,
av fruktan för Herren
och hans höga majestät.
11 De högmodigas blick ska förödmjukas,
människans stolthet knäckas.
Herren och endast han ska vara upphöjd den dagen.
12 Härskarornas Herre har bestämt en dag
då han ska ta itu med allt stolt och högfärdigt,
med all uppblåst stolthet,
och det ska förödmjukas,
13 liksom alla Libanons cedrar,
de höga och upphöjda,
och alla Bashans ekar,
14 alla höga berg
och alla höga kullar,
15 alla höga torn
och befästa murar,
16 alla Tarshish-skepp
och alla ståtliga fartyg.
17 Människors högmod ska brytas ner
och deras stolthet knäckas.
Herren ensam ska vara upphöjd den dagen
18 och avgudarna ska försvinna.
19 Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor
av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
när han reser sig för att skaka jorden.
20 Den dagen ska människorna kasta ut
åt mullvadar och fladdermöss
sina avgudar av silver och guld,
som de gjort åt sig och tillbett.
21 De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor
av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
när han reser sig
för att skaka jorden.
22 Sätt inget hopp till en människa
som inte är mer än sin andedräkt!
Vad är hon att räkna med?
Guds straff över Juda och Jerusalem
3 Se, Herren, härskarornas Herre,
ska ta ifrån Jerusalem och Juda
allt stöd och alla tillgångar,
all tillgång på mat
och all tillgång på vatten,
2 hjältar och krigare,
domare och profeter,
spåmän och äldste,
3 lägre befäl och högt uppsatta,
rådgivare, hantverkare och trollkarlar.
4 ”Jag ska ge dem pojkar till furstar,
och godtycke ska regera över dem.”
5 Bland folket ska man förtrycka varandra,
var och en sin nästa,
unga ska sätta sig upp mot de äldre
och ringa mot högt uppsatta.
6 Då ska en man ta tag i sin bror i sin fars hus och säga:
”Du som har en mantel,
bli du vår ledare
och ta hand om denna ruinhög.”
7 Då ska han ropa:
”Jag kan inte vara till någon hjälp!
I mitt hus finns varken mat eller mantel!
Gör inte mig till ledare för folket.”
8 Jerusalem vacklar och Juda faller
därför att de i ord och handling har vänt sig mot Herren,
i uppror mot hans härlighet.
9 Deras uppsyn vittnar mot dem.
De breder ut sin synd som Sodom,
de döljer inget.
Ve dem!
De har dragit olycka över sig själva.
10 Men säg till den rättfärdige
att det går honom väl.
De rättfärdiga ska få njuta av sina gärningars lön.
11 Men ve över den onde!
För honom ska det gå illa,
och han ska få igen för vad han har gjort.
12 Mitt folk regeras av ungdomar,
och kvinnor härskar över det.
Mitt folk, dina ledare för dig vilse
och leder dig bort på osäkra stigar.
13 Herren träder fram i rätten,
han står beredd att gå till rätta med folken.
14 Herren går till rätta med sitt folks äldste och furstar.
”Ni har skövlat vingården,
och rov från de fattiga finns i era hus.
15 Hur vågar ni krossa mitt folk
och mala sönder de fattiga?” säger Herren, härskarornas Herre.
16 Herren sa:
”Eftersom Sions döttrar är så högfärdiga
och går med näsan i vädret,
spelar med ögonen
och trippar omkring prydda med fotringar,
17 så ska Herren låta dem få skabb i hjässan
och blotta deras nakenhet.”
18 På den dagen ska Herren plocka av dem all grannlåt, fotringar, band och månsmycken,[e] 19 örhängen, armband och slöjor, 20 huvuddukar, fotkedjor, gördlar, parfymer och amuletter, 21 ringar och näsringar, 22 festkläder, tunikor, sjalar och väskor, 23 speglar, underkläder, sjaletter och diadem.
24 I stället för parfymdoft kommer stank,
repstumpar i stället för skärp,
i stället för håruppsättning skallighet,
i stället för festkläder säcktyg,
och ett brännmärke i stället för skönhet.
25 Dina män ska falla för svärd
och dina hjältar i strid.
26 Stadsportarna ska sörja och gråta,
och övergivet sitter Sion på marken.
4 På den dagen ska sju kvinnor ta tag i samme man och säga:
”Vi ska själva skaffa oss mat och kläder,
om vi bara får använda ditt namn.
Låt oss få slippa vår vanära!”
De räddades framtid
2 Den dagen ska rotskottet från Herren bli till prydnad och ära och landets frukt till stolthet och härlighet för dem som räddats i Israel. 3 Den som blir kvar i Sion och stannar i Jerusalem kallas helig, var och en som är skriven bland de levande i Jerusalem. 4 Herren ska tvätta av all orenhet från Sions döttrar och skölja bort blodskulden från Jerusalem genom domens och reningens ande. 5 Herren ska över hela Sions berg och över de församlade där skapa ett moln om dagen, en rök och en flammande eld om natten. Över allt ska hans härlighet vara ett skydd.[f] 6 Där ska finnas ett skydd för dagens hetta och en tillflykt undan storm och regn.
Sången om Herrens vingård
5 Nu vill jag sjunga en sång om min älskade,
en sång om min älskade och hans vingård.
Min älskade hade en vingård
på en bördig kulle.
2 Han plöjde upp den,
tog bort all sten
och planterade vin av allra bästa slag.
Han byggde ett vakttorn
och högg ut ett presskar.
Sedan förväntade han sig goda druvor,
men vingården gav dåliga.
3 ”Ni Jerusalems invånare och Juda män,
döm nu mellan mig och min vingård!
4 Vad hade man kunnat göra mer för den
än vad jag redan har gjort?
Jag förväntade mig goda druvor,
men den gav dåliga.
5 Jag ska nu låta er veta
vad jag tänker göra med min vingård:
Jag ska ta bort dess stängsel,
så att den blir ödelagd.
Jag ska riva ner dess mur,
så att den blir nertrampad.
6 Jag ska låta den bli fördärvad,
och den ska inte beskäras eller hackas,
utan tistlar och törnen ska få växa fritt.
Jag ska befalla molnen att inte sända regn över den.”
7 Härskarornas Herres vingård är Israel
och Judas folk den plantering han älskade.
Han väntade sig rätt,
men fann i stället orättvisa,
han väntade sig rättfärdighet men hörde bara nödrop.
8 Ve er som skaffar hus efter hus
och lägger fält till fält,
så att det inte längre finns någon plats kvar,
och ni blir de enda som bor i landet.
9 Men detta har jag hört från härskarornas Herre:
”Många hus ska sannerligen ligga öde,
stora och fina, men utan invånare.
10 En vingård på tio plogland
ska inte ge mer än en knapp tunna vin,
och av det utsäde som sås
ska man bara få en tiondel tillbaka.”
11 Ve dem som går upp tidigt på morgonen
för att jaga efter starka drycker
och sitter till långt fram på nätterna,
berusade av vin!
12 I deras dryckesfester hörs cittra, harpa, puka och flöjt,
och där finns vin.
Men Herrens verk ser de inte,
vad han gör bryr de sig inte om.
13 Därför ska mitt folk föras bort i fångenskap,
för de är utan förstånd.
Dess stormän ska dö av hunger,
och dess larmande hop ska tyna bort av törst.
14 Därför vidgar dödsriket sitt gap
och spärrar upp sin mun utan gräns,
och dit ner störtar stadens förnämsta,
liksom den larmande hopen som nu jublar där.
15 Då böjs människan ner,
mänskligheten förödmjukas,
de högmodigas blick förödmjukas.
16 Men härskarornas Herre är upphöjd i sin dom,
Gud, den Helige, visar sig helig i sin rättfärdighet.
17 Då ska lammen beta som på sin egen betesmark,
fåren finna sin föda bland ruiner efter de rika.[g]
18 Ve dem som drar med sig överträdelser med lögnens band
och synd som med vagnsremmar,
19 dem som säger:
”Låt honom skynda sig
och snabbt utföra sitt verk,
så att vi får se det.
Låt det närma sig och komma,
som Israels Helige har beslutat,
så att vi får veta det!”
20 Ve dem som kallar ont för gott
och gott för ont,
som gör mörker till ljus och ljus till mörker,
surt till sött och sött till surt!
21 Ve dem som är visa i sina egna ögon
och betraktar sig själva som kloka!
22 Ve dem som är hjältar i att dricka vin
och skickliga att blanda drycker!
23 De tar mutor för att frikänna den skyldige
och vägrar den rättfärdige hans rätt.
24 Som eldslågan förtär hö
och som halm sjunker ihop i elden,
så ska deras rot ruttna
och deras blommor flyga iväg som stoft,
för de har förkastat härskarornas Herres lag
och föraktat ordet från Israels Helige.
25 Det är därför Herrens vrede
har flammat upp mot hans folk,
och han har sträckt ut sin hand för att slå det.
Bergen darrar,
och döda kroppar ligger som avfall på gatorna.
Men trots detta upphör inte hans vrede,
utan hans hand är fortfarande utsträckt.
26 Han reser ett banér för folken långt borta
och lockar dem från jordens ände.
Och se, de kommer fort, med hast.
27 Ingen blir trött eller stapplar,
ingen slumrar eller sover.
Inget bälte kring någons höfter lossnar,
ingen skorem går av.
28 Deras pilar är vassa
och deras bågar spända.
Hästarnas hovar är som av flinta,
och vagnshjulen viner som vinden.
29 De ryter som lejon, som unga lejon,
och griper morrande tag i sitt byte
och släpar bort det,
utan att någon kan rädda det.
30 Den dagen ska det rytas mot dem
som när havet ryter.
Ser man ut över landet
är där mörker och nöd,
och ljuset förmörkas av moln.
Footnotes
- 1:1 Inte profeten Amos (Am 1:1); de hebreiska namnen stavas olika.
- 1:7 Eller möjligen Sodom; de hebreiska orden liknar varandra. Sodom som ödeläggelsens symbol återkommer i v. 9, vilket ibland har ansetts tala för denna läsart.
- 1:17 Uppmuntra den förtryckte är en osäker översättning; grundtextens innebörd är osäker. Ev: Led förtryckaren på rätt väg.
- 2:6 I sista satsen i versen är grundtextens innebörd osäker.
- 3:18 Grundtextens innebörd av flera av detaljerna i v. 18-23 är osäker.
- 4:5 Grundtextens innebörd är osäker.
- 5:17 Grundtextens innebörd är oviss. Översättningen är delvis gjord med hjälp av Septuaginta.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.