(A) Fjärran ifrån uppenbarade sig
        Herren för mig[a]:
    ”Med evig kärlek har jag älskat dig,
        därför låter jag min nåd bli kvar
            över dig.

Read full chapter

Footnotes

  1. 31:3 mig   Andra handskrifter (Septuaginta): ”honom” (alltså Israel).

12 Jag minns Herrens gärningar,
    jag minns dina forna under,
13 jag tänker på alla dina verk
    och begrundar det du har gjort.

14 (A) Gud, i helighet går din väg.
    Vilken gud är så stor som Gud?
15 (B) Du är den Gud som gör under,
    du har visat din makt bland folken.
16 (C) Med din arm har du
        återlöst ditt folk,
    Jakobs och Josefs barn. Sela

17 (D) Vattnen såg dig, Gud,
    vattnen såg dig och bävade,
        själva djupen darrade.
18 Från molnen strömmade vatten,
    skyarna höjde sin röst
        och dina pilar flög överallt.
19 Din åska dundrade i virvelstormen,
    blixtar lyste upp världen,
        jorden darrade och bävade.
20 (E) Genom havet gick din väg,
        din stig genom väldiga vatten,
    och ingen såg dina fotspår.
21 (F) Du förde ditt folk som en fårhjord
    genom Moses och Arons hand.

Read full chapter

Lova Herren, min själ,
    och glöm inte allt gott han gör –
[a]han förlåter dig alla dina synder
    och botar alla dina sjukdomar,
[b]han friköper ditt liv från graven
    och kröner dig med nåd
        och barmhärtighet,
[c]han mättar ditt begär med sitt goda
    så att du blir ung på nytt
        som en örn.

[d]Herren handlar rättfärdigt
    och skipar rätt för alla förtryckta.
[e]Han visade Mose sina vägar,
    Israels barn sina gärningar.
[f]Barmhärtig och nådig är Herren,
    sen till vrede och stor i nåd.
Han går inte ständigt till rätta
    och behåller inte sin vrede
        för evigt.
10 Han behandlar oss inte
        efter våra synder
    och lönar oss inte
        efter våra missgärningar.

11 [g]Så hög som himlen
        är över jorden,
    så väldig är hans nåd
        över dem som vördar honom.
12 Så långt som öster är från väster,
    så långt avlägsnar han
        våra synder från oss.
13 [h]Så som en far förbarmar sig
        över barnen,
    så förbarmar sig Herren
        över dem som vördar honom,
14 [i]för han vet hur vi är skapade,
    han tänker på att vi är stoft.

15 [j]Människans dagar är som gräset,
    hon blomstrar som blomman
        på ängen.
16 Vinden sveper fram över den
        och den är borta,
    dess plats minns den inte mer.
17 [k]Men Herrens nåd varar
    från evighet till evighet
        över dem som vördar honom
    och hans rättfärdighet
        ända till barnbarnen,
18 [l]när man håller hans förbund
    och tänker på hans befallningar
        och följer dem.

19 [m]Herren har grundat sin tron
        i himlen,
    hans rike råder över allt.
20 [n]Lova Herren, ni hans änglar,
        ni starka hjältar
    som utför hans befallning
        så snart ni hör ljudet av den.
21 Lova Herren, alla hans härar,
    ni hans tjänare
        som gör hans vilja.
22 Lova Herren, alla hans verk,
        överallt i hans välde.
    Lova Herren, min själ!

Read full chapter

Tänk på de under han gjort,
    på hans tecken
        och hans muns domar,
ni Abrahams barn, hans tjänare,
    ni Jakobs söner, hans utvalda.

Han är Herren vår Gud,
    över hela jorden når hans domar.
[a]Han minns för evigt sitt förbund,
    i tusen släktled ordet han gett,
[b]förbundet han slöt med Abraham
    och eden han gav till Isak.
10 [c]Han bestämde det
    för Jakob som en lag,
        för Israel som ett evigt förbund:
11 "Till dig ger jag Kanaans land
    som er arvedel och egendom."

12 Då var de en liten skara,
    de var få och främlingar i landet.
13 [d]De vandrade från folk till folk,
    från ett rike till ett annat.
14 [e]Han lät ingen förtrycka dem,
    han straffade kungar
        för deras skull:
15 "Rör inte mina smorda,
    gör inte mina profeter något ont!"

16 [f]Han sände svält över landet
    och lät dem lida brist på bröd,
17 [g]men han sände en man
        framför dem,
    Josef som såldes till slav.
18 [h]Man slog hans fötter i bojor
    och lade järn om hans hals,
19 [i]tills det han sagt slog in
    och Herrens ord
        bevisade hans oskuld.
20 [j]Då släpptes han
        på kungens befallning,
    folkens härskare gav honom fri.
21 [k]Han satte honom till herre
        över sitt hus,
    till härskare över allt han ägde,
22 [l]till att binda[m] hans furstar
        efter sin vilja
    och lära hans äldste vishet.

23 [n]Och Israel kom till Egypten,
    Jakob blev gäst i Hams land.
24 [o]Herren gjorde sitt folk
        mycket fruktsamt,
    starkare[p] än deras fiender.
25 [q]Han vände deras hjärtan
    till att hata hans folk,
        till att handla svekfullt
            mot hans tjänare.

26 [r]Han sände Mose, sin tjänare,
    och Aron som han utvalt.
27 [s]De gjorde hans tecken[t] bland dem
    och under i Hams land.
28 [u]Han sände mörker
        och allt blev mörkt,
    och de stod inte emot[v] hans ord.
29 [w]Han förvandlade deras vatten
        till blod
    och lät deras fisk dö.
30 [x]Deras land vimlade av grodor,
    ända in i deras kungars kamrar.
31 [y]Han befallde,
    och det kom flugsvärmar
            och mygg
        över hela deras rike.
32 [z]Han gjorde regnet till hagel
    och sände eldslågor i deras land.
33 Han slog ner deras vinstockar
        och fikonträd
    och knäckte träden i deras rike.
34 [aa]Han befallde,
    och det kom gräshoppor
        och gräshoppslarver
            i oräknelig mängd.
35 De åt upp all grönska i landet,
    slukade grödan på marken.
36 [ab]Han slog allt förstfött i landet,
    förstlingen av all deras livskraft.

37 [ac]Så förde han ut dem
        med silver och guld,
    i hans stammar stapplade ingen.
38 Egypten gladde sig när de drog ut,
    skräck för Israel hade fallit
        över dem.
39 [ad]Han bredde ut ett moln till skydd
    och en eld till att lysa i natten.
40 [ae]De bad, och han sände vaktlar
    och mättade dem
        med bröd från himlen.
41 [af]Han öppnade klippan
        och vattnet flödade,
    det rann i öknen som en ström,
42 för han tänkte på sitt heliga löfte
    till sin tjänare Abraham.

43 Så förde han ut
    sitt folk med fröjd,
        sina utvalda med jubel.
44 [ag]Han gav dem hednafolkens länder,
    det folken förvärvat fick de ärva,
45 [ah]för att de skulle hålla hans lagar
    och följa hans undervisning.
        Halleluja!

Read full chapter