Jeremia 14
Svenska Folkbibeln 2015
Den stora torkan
14 Detta är Herrens ord till Jeremia angående torkan.
2 (A) Juda sörjer,
dess portar tynar bort,
de lutar sig sörjande mot jorden
och ett sorgerop stiger upp
från Jerusalem.
3 (B) De mäktiga sänder sina tjänare
efter vatten,
men när de kommer till dammarna
finner de inget vatten
utan måste vända tillbaka
med tomma kärl.
De är skamsna och förtvivlade
och täcker huvudet.
4 (C) Marken spricker
eftersom det inte regnar i landet.
Jordbrukarna står med skam
och täcker sina huvuden.
5 (D) Även hinden på fältet
överger sin nyfödda kalv,
eftersom det inte finns något grönt.
6 Vildåsnorna står på höjderna
och flämtar efter luft
som schakaler.
Deras ögon är matta,
för det finns inget gräs.
7 Våra missgärningar vittnar mot oss,
men grip in ändå,
för ditt namns skull, Herre.
Gång på gång har vi avfallit
och syndat mot dig.
8 (E) Du Israels hopp,
dess frälsare i nödens tid,
varför är du
som en främling i landet,
en vandrare
som bara stannar för en natt?
9 Varför är du som en rådlös man,
som en hjälte
som inte kan hjälpa?
Du finns ju mitt ibland oss, Herre,
och vi är uppkallade
efter ditt namn.
Överge oss inte!
10 (F) Så säger Herren om detta folk:
De vill gärna driva omkring
på det sättet,
de håller inte sina fötter i styr.
Därför har Herren inte
behag till dem.
Han minns nu deras missgärning
och ska straffa dem
för deras synder.
11 (G) Herren sade till mig: Du ska inte be om något gott för detta folk. 12 (H) För även om de fastar vill jag inte lyssna till deras rop, och även om de offrar brännoffer och matoffer finner jag ingen glädje i dem, utan jag tänker göra slut på dem med svärd, svält och pest.
13 (I) Då sade jag: ”O, Herre Gud! Profeterna säger ju till dem: Ni ska inte se något svärd, inte heller ska svält drabba er, utan jag ska ge er en varaktig fred på denna plats.”
14 (J) Men Herren sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem eller talat till dem. Falska syner, tomma spådomar, löst prat och sina egna hjärtans bedrägerier är vad de profeterar för er.
15 Därför säger Herren så om de profeter som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, de som säger att svärd och svält inte ska komma i detta land: Genom svärd och svält ska dessa profeter gå under. 16 (K) Och folket som de profeterar för, männen och deras hustrur, söner och döttrar, ska kastas ut på Jerusalems gator slagna av svält och svärd, och ingen ska begrava dem. Jag ska låta deras ondska drabba dem själva.
17 (L) Tala till dem detta ord:
Tårar strömmar från mina ögon
natt och dag,
och de ska inte sluta,
för jungfrun, dottern mitt folk,
har drabbats
av ett förkrossande slag,
ett svårt och oläkligt sår.
18 (M) Går jag ut på fälten
ligger där män genomborrade
av svärd,
och kommer jag in i staden
möts jag av svältens plågor.
Både profet och präst
drar vidare mot ett land
de inte känner.
Profetens förbön
19 (N) Har du helt förkastat Juda?
Känner du avsky för Sion?
Eller varför har du slagit oss
så att ingen kan bota oss?
Vi väntar på välgång,
men inget gott kommer,
på en tid med läkedom,
men se, skräck råder.
20 (O) Herre, vi erkänner vår ondska
och våra fäders missgärning,
att vi har syndat mot dig.
21 (P) För ditt namns skull:
Förkasta oss inte,
låt inte din härlighets tron
bli föraktad.
Kom ihåg ditt förbund med oss
och bryt det inte.
22 (Q) Kan någon av hednafolkens
tomma avgudar ge regn?
Kan himlen av sig själv
låta skurar falla?
Nej, bara du, Herre vår Gud!
Vi hoppas på dig,
för du har gjort allt detta.
Jeremia 14
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Den svåra torkan, klagan och bön
14 Det här är Herrens ord till Jeremia om torkan:
2 ”Juda sörjer.
Dess stadsportar sjunker ihop,
de böjer sig sörjande mot jorden.
Ett klagorop stiger upp från Jerusalem.
3 De mäktiga skickar sina tjänare
för att hämta vatten,
men när de kommer till dammarna
finner de inget vatten.
De kommer tillbaka med tomma kärl,
besvikna och nedstämda,
och täcker sina huvuden.
4 Marken är sprucken
av brist på regn i landet.
Bönderna är besvikna
och täcker sina huvuden.
5 Också hinden på fältet överger
sin nyfödda kalv
därför att det inte finns något gräs.
6 Vildåsnorna står på de kala höjderna
och flämtar som schakaler.
Deras ögon är matta,
för det finns inget gräs.”
7 Våra missgärningar vittnar mot oss,
men grip ändå in, Herre,
för ditt eget ryktes skull!
Många gånger har vi fallit
och syndat mot dig.
8 Du Israels hopp,
dess räddare i tider av nöd,
varför är du som en främling i landet,
som en vandrare som bara stannar över natten?
9 Varför står du som en handfallen,
som en krigare som inte kan rädda?
Herre, du finns ju mitt ibland oss,
och vi bär ditt namn.
Överge oss inte!
10 Så säger Herren om detta folk:
”De älskar att vandra omkring,
de håller inte sina fötter i styr.
Därför accepterar Herren dem inte mer.
Han minns nu deras skuld
och ska straffa dem för deras synder.”
11 Herren sa till mig: ”Be inte om något gott för det här folket. 12 Även om de fastar, ska jag inte lyssna till deras rop. När de offrar brännoffer och matoffer kommer jag inte att ta emot dem. I stället ska jag göra slut på dem med svärd, hungersnöd och pest.”
13 Då sa jag: ”Min Herre, Herre, profeterna säger till dem att inget svärd eller någon hungersnöd ska drabba dem, utan du kommer att ge dem bestående fred på denna plats.”
14 Då sa Herren till mig: ”Profeterna profeterar lögner i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem att tala eller gett dem några budskap. De profeterar för er falska syner, meningslösa spådomar och sina egna påhitt. 15 Därför säger Herren om dessa profeter, som profeterar i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att varken svärd eller hungersnöd ska drabba detta land: Genom svärd och hungersnöd kommer dessa profeter själva att gå under. 16 De som de profeterade för ska bli liggande på Jerusalems gator som offer för svält och svärd, och ingen ska begrava dem, varken dem själva, deras hustrur, söner eller döttrar. Jag ska låta deras egen ondska drabba dem.
17 Säg detta till dem:
’Natt och dag
strömmar tårar från mina ögon,
oupphörligt.
Mitt folk, min arma dotter,
har drabbats av ett förkrossande slag,
av ett helt obotligt sår.
18 Om jag går ut på fälten
ser jag dem som fallit för svärd.
Kommer jag in i staden
ser jag svältens härjningar.
Även präster och profeter
irrar rådlösa omkring i landet.[a]’ ”
19 Har du fullkomligt förkastat Juda?
Avskyr du Sion?
Varför har du slagit oss så
att inget helande finns?
Vi hoppas på fred,
men inget gott kommer,
på en tid av helande,
men det råder förskräckelse.
20 Herre, vi bekänner vår ondska
och våra förfäders skuld.
Vi har syndat mot dig.
21 För ditt eget namns skull,
förkasta oss inte!
Låt inte din härlighets tron bli vanärad.
Kom ihåg ditt förbund med oss
och bryt det inte!
22 Vilka av de andra folkens meningslösa gudar
skulle kunna ge oss regn?
Skulle himlen av sig själv
kunna sända regn?
Nej, det gör endast du,
Herre, vår Gud.
Därför är du vårt hopp,
för du har gjort allt detta.
Footnotes
- 14:18 Grundtextens innebörd är osäker.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.