Detta är de syner om Juda och Jerusalem som Jesaja, Amos son[a], såg när Ussia[b], Jotam[c], Ahas[d] och Hiskia[e] var kungar i Juda.

Herrens klagan över trolösa Juda

(A) Hör, ni himlar!
    Lyssna, du jord,
        för Herren talar!
    Barn har jag fött upp och fostrat,
        men de har gjort uppror mot mig.
En oxe känner sin ägare,
        en åsna sin herres krubba,
    men Israel känner inget,
        mitt folk förstår ingenting.

Ve dig, du syndiga släkte,
        du skuldtyngda folk,
    ni förbrytares avkomma,
        ni fördärvade barn!
    Ni har övergett Herren,
        föraktat Israels Helige
            och vänt honom ryggen.
Var mer ska man slå er,
        eftersom ni fortsätter i trolöshet?
    Hela huvudet är sjukt
        och hela hjärtat svagt.
Från fotsulan upp till huvudet
        finns inget helt,
    bara blåmärken, skråmor
        och öppna sår
    som inte blivit urkramade,
        förbundna eller lindrade
            med olja.

(B) Ert land är ödelagt,
        era städer nerbrända i eld.
    Era åkrar förtärs i er åsyn
            av främlingar,
    ödelagda som efter
        främlingars framfart.
Dottern Sion står kvar[f]
    som en hydda i en vingård,
        som ett vaktskjul[g] på ett gurkfält,
    som en belägrad[h] stad.
(C) Hade inte Herren Sebaot lämnat kvar
        en liten rest åt oss,
    då hade vi blivit som Sodom,
        vi hade liknat Gomorra[i].[j]

10 (D) Hör Herrens ord,
        ni Sodomsfurstar,
    lyssna till vår Guds undervisning,
        du Gomorrafolk!
11 (E) Vad ska jag med
    era många slaktoffer till?
        säger Herren.
    Jag är mätt på brännofferbaggar
        och gödkalvars fett,
    jag har ingen glädje i blod
        av tjurar, lamm och bockar.
12 När ni kommer för att träda fram
        inför mitt ansikte,
    vem har då bett er
        trampa ner mina förgårdar?
13 (F) Bär inte fram fler
        meningslösa matoffer!
    Röken av dem
        är avskyvärd för mig.
    Nymånad, sabbat
        och utlysta fester –
    jag tål inte ondska
        och högtid tillsammans.
14 Min själ hatar era nymånader[k]
        och högtider.
    De har blivit en börda för mig,
        jag är trött på att bära den.
15 (G) När ni räcker ut era händer
        döljer jag mina ögon för er.
    Även om ni ber mycket
        kommer jag inte att lyssna.
    Era händer är fulla av blod.
16 (H) Tvätta er, gör er rena!
    Ta bort era onda gärningar
        ur min åsyn.
    Sluta att göra det som är ont,
17 (I) lär er att göra det som är gott!
    Sök det rätta,
        tillrättavisa förtryckaren[l],
    försvara den faderlöses rätt,
        stöd änkan i hennes sak.

18 (J) Kom, låt oss gå till rätta
        med varandra, säger Herren.
    Om än era synder är blodröda
        ska de bli snövita,
    om än de är röda som scharlakan
        ska de bli vita som ull.
19 (K) Om ni är villiga och lyssnar
        ska ni få äta landets goda.
20 (L) Men om ni vägrar och trotsar
        ska ni förtäras av svärd,
    för Herrens mun har talat.

21 (M) Vilken prostituerad hon har blivit,
        den trogna staden!
    Den var full av rättvisa,
        rättfärdighet bodde därinne –
            men nu mördare.
22 (N) Ditt silver har blivit slagg,
    ditt ädla vin är utspätt
        med vatten.
23 (O) Dina ledare är upprorsmän
        och tjuvars kumpaner.
    Alla älskar de mutor
        och jagar oärlig vinst.
    Den faderlöses rätt försvarar de inte,
        och änkans sak
            kommer inte inför dem.
24 (P) Därför säger Herren Gud[m] Sebaot,
        Israels Mäktige:
    Ve! Jag ska släppa lös
        min vrede över mina motståndare
    och hämnas på mina fiender.
25 Jag ska vända min hand mot dig
    och bränna bort ditt slagg
        som med lut
    och rensa bort alla dina orenheter.
26 (Q) Jag ska åter ge dig sådana domare
        som du hade först
    och sådana rådgivare
        som du hade i början.
    Sedan ska du kallas
        "rättfärdighetens stad",
            "den trogna staden".

27 (R) Genom rätt ska Sion bli friköpt,
    genom rättfärdighet
        de som vänder om.
28 (S) Men brottslingar och syndare
        ska krossas tillsammans,
    de som överger Herren
        ska gå under.
29 (T) Ja, ni ska få skämmas
        över terebinterna som var er lust,
    blygas över trädgårdarna[n]
        som ni har utvalt,
30 för ni ska bli som en terebint
        med vissnade löv,
    som en lustgård utan vatten.
31 (U) Och den starke ska bli som fnöske,
        hans verk som en gnista.
    Båda ska brinna tillsammans
        utan att någon kan släcka.

Footnotes

  1. 1:1 Amos son   Inte profeten Amos från Tekoa, vars namn på hebreiska stavas annorlunda.
  2. 1:1 Ussia   Regerade ca 792-740 f Kr, utvecklade Juda rike men dog som spetälsk (se 2 Krön 26).
  3. 1:1 Jotam   Rättfärdig kung som regerade ca 750-732 f Kr (se 2 Krön 27).
  4. 1:1 Ahas   Ung kung (ca 735-715 f Kr) som underordnade sig Assyrien (kap 7-8, 2 Kung 16, 2 Krön 28).
  5. 1:1 Hiskia   Kung och reformator som rensade ut avgudadyrkan och återupprättade tron på Israels Gud (kap 36-39, 2 Kung 18-20, 2 Krön 29-32). Regerade ca 715-686 f Kr.
  6. 1:8 Sion står kvar   År 701 f Kr härjade Sanherib hela Juda, men Jerusalem räddades (se kap 36-37).
  7. 1:8 hydda … vaktskjul   Här kunde skördemännen rasta, sova och vakta sin skörd (jfr Rut 2-3).
  8. 1:8 belägrad   Annan översättning: "beskyddad".
  9. 1:9 Sodom … Gomorra   Städer vid Döda havet som utplånades för sin ondska (1 Mos 14, 19, Hes 16:49f).
  10. 1:9 Citeras av Paulus i Rom 9:29.
  11. 1:14 nymånader   Varje ny månad inleddes med en dag för fest, vila och gudstjänst (1 Sam 20:5, Jes 66:23, Hos 2:11, Amos 8:5).
  12. 1:17 tillrättavisa förtryckaren   Annan översättning: "hjälp den förtryckte till rätta".
  13. 1:24 Herren Gud   Hebr. Adonaí Jhvh (Herren Herren). När Gudsnamnet Jhvh är sammansatt med ordet "Adonaí" (Herre) anger grundtextens vokaler att det istället ska uttalas "Elohím" (Gud).
  14. 1:29 terebinterna … trädgårdarna   Träd vördades t ex i fruktbarhetskulten kring Ashera (Dom 6:25f, Jer 17:2, Hes 6:13), som bekämpades av kung Hiskia (1 Kung 18:4).

Syner: domar och löften

(1:1—5:30)

Budskap till ett upproriskt folk

Detta är de syner som Jesaja, Amos[a] son, såg om Juda och Jerusalem, när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia var kungar i Juda.

Hör, himlar, och lyssna, jord,
    för Herren talar.
”Barn som jag har fostrat och vårdat
    har vänt sig emot mig.
Oxen känner sin ägare
    och åsnan sin herres krubba,
men Israel känner inget,
    mitt folk förstår inte.”

Ve detta syndiga folk,
    tyngt av skuld,
de gudlösas avkomma,
    dessa vanartiga barn.
De har övergett Herren,
    föraktat Israels Helige
och vänt honom ryggen.

Har ni inte blivit tillräckligt slagna,
    när ni fortsätter med ert trots?
Hela huvudet är sjukt
    och hela hjärtat försvagat.
Från foten till huvudet finns det ingenting helt,
    bara blåmärken, ärr och infekterade sår,
som inte är urkramade,
    som är utan förband,
som inte är behandlade med olja.

Ert land ligger i ruiner,
    och era städer är nerbrända.
Medan ni ser på förtär främlingar era åkrar.
    Landet ligger skövlat som efter främlingars framfart[b].
Dotter Sion har lämnats
    som en hydda i en vingård
eller ett vaktskjul på gurkfältet,
    som en belägrad stad.
Om härskarornas Herre inte hade lämnat en liten rest av oss,
    hade vi blivit som Sodom
och skulle likna Gomorra.

10 Lyssna till Herrens ord, ni Sodoms furstar,
    hör vår Guds lag, ni Gomorras folk!
11 ”Vad angår mig alla era slaktoffer?
    säger Herren.
Jag har fått nog av brännoffer av baggar
    och av det feta från gödda djur.
Jag har ingen glädje av blodet
    från tjurar, lamm och getter.
12 Vem har begärt av er,
    att ni ska klampa in så här över mina förgårdar,
    när ni kommer inför mig?
13 Sluta att komma med era meningslösa offer,
    offerröken är avskyvärd för mig.
Nymånadsfester och sabbater, era utlysta högtider –
    jag står inte ut med era sammankomster!
    De är besudlade med orätt.
14 Jag hatar era nymånadsfester och högtider,
    de har blivit en börda för mig,
    och jag orkar inte bära den.
15 När ni sträcker upp era händer
    döljer jag min blick.
Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte.

Era händer är täckta med blod.

16 Tvätta er, bli rena!
    Låt mig slippa se era onda gärningar,
    sluta upp med er ondska!
17 Lär er att göra det goda,
    sök rättvisa.
Uppmuntra den förtryckte[c],
    ställ upp för faderlösa,
och för änkans talan.

18 Kom och låt oss göra upp med varandra!”
    säger Herren.
”Även om era synder är blodröda
    ska de bli vita som snö,
även om de är purpurröda
    ska de bli vita som ull.
19 Om ni är villiga att lyda mig,
    ska ni få äta av landets goda.
20 Men om ni vägrar och är upproriska,
    kommer ni att förgöras med svärd.” Herren har talat.

Sions berg

21 Se, hur den trogna staden blivit en hora!
    Den var full av rätt,
och rättfärdighet bodde därinne,
    men nu bor där bara mördare.
22 Ditt silver har blivit slagg,
    ditt vin är utspätt med vatten.
23 Dina ledare är upprorsmakare
    och vänner med tjuvar.
Allesammans tar de mutor
    och jagar efter vinning.
De bryr sig inte om att försvara den faderlöse,
    och änkors sak tar de sig inte an.

24 Därför säger Herren, härskarornas Herre,
    Israels mäktige:
”Ve! Jag ska frigöra mig från mina fiender,
    och min hämnd ska drabba mina motståndare.
25 Jag ska vända min hand mot dig,
    smälta bort ditt slagg som med lut
och avlägsna all din orenhet.
26     Sedan ska jag ge dig domare,
sådana som du en gång hade,
    och rådgivare som de du hade förr.
Då ska du kallas ’rättfärdighetens stad’
    och ’den trogna staden.’ ”

27 Genom rätt ska Sion räddas,
    genom rättfärdighet de som vänder åter.
28 Men överträdarna och syndarna ska gå under,
    de som överger Herren ska förgås.

29 ”Då ska ni få skämmas
    över de ekar som var er lust
och vanhedras för de lundar
    som ni har utvalt.
30 Ni ska bli som en terebint med vissnade löv,
    som en lund utan vatten.
31 Den mäktige ska bli som fnöske
    och hans ogärningar som en gnista.
Tillsammans ska de brinna upp i en eld
    som ingen kan släcka.”

Footnotes

  1. 1:1 Inte profeten Amos (Am 1:1); de hebreiska namnen stavas olika.
  2. 1:7 Eller möjligen Sodom; de hebreiska orden liknar varandra. Sodom som ödeläggelsens symbol återkommer i v. 9, vilket ibland har ansetts tala för denna läsart.
  3. 1:17 Uppmuntra den förtryckte är en osäker översättning; grundtextens innebörd är osäker. Ev: Led förtryckaren på rätt väg.