Det renade Sions härlighet

(A) På den dagen ska Herrens telning[a] bli till härlighet och ära och landets frukt till stolthet och prydnad för den räddade skaran av Israel.

Read full chapter

Footnotes

  1. 4:2 Herrens telning   Vanlig benämning för Messias (jfr 11:1, Jer 23:5, Sak 6:12).

De räddades framtid

Den dagen ska rotskottet från Herren bli till prydnad och ära och landets frukt till stolthet och härlighet för dem som räddats i Israel.

Read full chapter

På den tiden skall det som HERREN låter växa bliva till prydnad och härlighet, och vad landet alstrar bliva till berömmelse och ära, för den räddade skaran i Israel.

Read full chapter

(A) Som en späd planta
    sköt han upp inför honom,
        som ett rotskott ur torr jord.
    Han hade varken skönhet
        eller majestät när vi såg honom,
    inget utseende som vi drogs till.

Read full chapter

Som en späd planta växte han upp inför honom,
    som en rot ur torr mark.
Han hade ingen ståtlig gestalt
    som drog våra blickar till sig,
    inget utseende som tilltalade oss.

Read full chapter

Han sköt upp såsom en ringa telning inför honom, såsom ett rotskott ur förtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi sågo på honom, kunde hans utseende ej behaga oss.

Read full chapter

(A) Se, dagar ska komma, säger Herren,
    då jag låter en rättfärdig telning[a]
        växa upp åt David.
    Han ska regera som kung
        och handla med vishet,
    han ska utöva rätt och rättfärdighet
        i landet.

Read full chapter

Footnotes

  1. 23:5 telning   Ordet betyder ”rotskott” (Jes 11:1) och användes om en rättmätig tronföljare. Här en profetia om Messias, Davids ättling (jfr Sak 6:12, Luk 1:32, Upp 22:16).

Den tid kommer, säger Herren,
    när jag ska låta ett rättfärdigt skott
växa upp åt David.
    Han ska bli en kung
som regerar med vishet
    och utövar rättvisa och rättfärdighet i landet.

Read full chapter

Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall låta en rättfärdig telning uppstå åt David. Han skall regera såsom konung och hava framgång, och han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden.

Read full chapter

15 (A) I de dagarna och på den tiden
    ska jag låta en rättfärdig telning[a]
        växa upp åt David.
    Han ska skaffa
        rätt och rättfärdighet på jorden.

Read full chapter

Footnotes

  1. 33:15f en rättfärdig telning   Profetia om Messias (jfr 23:5f med not).

15 På den tiden och den dagen
    ska jag låta ett rättfärdigt skott växa upp åt David.
    Han ska göra det som är rätt och rättfärdigt i landet.

Read full chapter

15 I de dagarna och på den tiden skall jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden.

Read full chapter

Löfte om upprättelse

11 (A) På den dagen ska jag resa upp
        Davids fallna hydda,
    mura igen dess sprickor
        och resa upp dess ruiner.
    Jag ska bygga upp den
        som i forna dagar,[a]

Read full chapter

Footnotes

  1. 9:11f Citeras av Jakob i Apg 15:16f som profetia om hur hedningarna inlemmas i tron på Kristus. Att uttala sitt namn över något innebar ägande och beskydd (jfr Jak 2:7).

Israel ska byggas upp igen

11 Den dagen ska jag åter bygga upp
    Davids fallna hydda,[a]
mura igen dess sprickor,
    resa upp det som ligger i ruiner
    och bygga upp den som i gångna tider,

Read full chapter

Footnotes

  1. 9:11 Eller: fallna tält.

11 På den dagen skall jag upprätta Davids förfallna hydda; jag skall mura igen dess revor och upprätta dess ruiner och bygga upp den, sådan den var i forna dagar;

Read full chapter

Löftet om Telningen

(A) Hör Josua, du överstepräst, du och dina medbröder som sitter här inför dig, dessa män ska vara ett tecken:

Se, jag ska låta min tjänare
        Telningen[a] komma.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:8 Telningen   Ordet betyder ”rotskott” (Jes 11:1) och användes om en rättmätig tronföljare. Här en profetia om Messias, Davids ättling (jfr 6:12, Jer 23:5, Luk 1:32, Upp 22:16).

Lyssna, Josua, du överstepräst, och dina närmaste, som sitter inför dig, för dessa män är ett förebud: Jag ska låta min tjänare, Skottet[a], komma.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:8 Eller Telningen. Jfr t.ex. Jer 23:5.

Hör härpå, Josua, du överstepräst, med dina medbröder, som sitta här inför dig (ty dessa män skola vara ett tecken): Se, jag vill låta min tjänare Telningen komma;

Read full chapter

12 (A) Och du ska säga till honom: ”Så säger Herren Sebaot:

Se, en man vars namn är Telningen[a].
        Under honom ska det gro,
    och han ska bygga Herrens tempel.
13 (B) Ja, han ska bygga Herrens tempel,
    han ska vinna härlighet
        och sitta på sin tron och regera.
    En präst ska han vara på sin tron,[b]
        och frid ska råda mellan båda.

14 Kronorna ska finnas i Herrens tempel till minne av Helem och Tobia, Jedaja och Hen, Sefanjas son. 15 (C) Fjärran ifrån ska man komma för att bygga på Herrens tempel, och ni ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er. Så ska ske om ni lyder Herren er Guds röst.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 6:12 Telningen   I hebreiskan samma ordstam som ”gro” (jfr 3:8). ”Telningen från Davids rot” är en av titlarna för Messias (Jes 11:1, Jer 23:5).
  2. 6:13 präst … på sin tron   Messias är samtidigt både kung och präst (jfr Ps 110:1, 4, Hebr 4:16f).

12 Säg till honom: Så säger härskarornas Herre: ’Här är en man, vars namn är Skottet[a]. Där han är ska det spira, och han ska bygga Herrens tempel. 13 Han ska bygga Herrens tempel, kläs i majestät och sätta sig för att regera på sin tron. Han ska vara en präst på sin tron, och det ska vara harmoni mellan de två.’ 14 Kronan ska vara kvar i Herrens tempel till minne av Heldaj, Tobia, Jedaja och Hen[b], Sefanjas son. 15 Man ska komma fjärran ifrån för att bygga Herrens tempel, och ni ska inse att det är härskarornas Herre som har sänt mig till er. Detta ska ske om ni noga lyder Herren, er Gud.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 6:12 Skottet och spira/gro kommer från samma rot i hebreiskan. Se även not till 3:8.
  2. 6:14 Namnen här bör jämföras med v. 10, varav Heldaj (Helem i den masoretiska texten) är taget enligt ett rättelseförslag. Hen, eller Josia, enligt samma rättelseförslag, jfr v. 10, tolkas i Septuaginta som nåd, som i så fall riktades till Sefanjas son.

12 Och du skall säga till honom: »Så säger HERREN Sebaot: Se, där är en man som skall kallas Telningen. Under honom skall det gro, och han skall bygga upp HERRENS tempel.

13 Ja, han skall bygga upp HERRENS tempel och förvärva majestät och sitta på sin tron och regera; och en präst skall han vara på sin tron; och fridens rådslag skola vara mellan båda.

14 Men kronorna skola förvaras i HERRENS tempel, till en åminnelse av Helem, Tobia och Jedaja och Hen, Sefanjas son.

15 Och fjärran ifrån skall man komma och bygga på HERRENS tempel; och I skolen så förnimma att HERREN Sebaot har sänt mig till eder. Och så skall ske, om I troget hören HERRENS, eder Guds, röst.»

Read full chapter

22 (A) Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem, och han gav honom sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt hjärta. Han ska utföra min vilja i allt.[a]

23 (B) Från hans efterkommande[b] har Gud efter sitt löfte fört fram en Frälsare för Israel: Jesus. 24 Innan Jesus trädde fram hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk. 25 (C)(D) Och när Johannes nådde slutet av sin bana, sade han: Det ni tror jag är, det är jag inte. Men efter mig kommer en vars sandaler jag inte ens är värdig att knyta upp.

26 Bröder, söner av Abrahams släkt och ni andra som fruktar Gud! Till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt. 27 (E) Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. När de dömde honom, uppfyllde de profeternas ord som läses varje sabbat. 28 (F) Fast de inte fann honom skyldig till något som förtjänade döden, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. 29 (G) Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet[c] och lade honom i en grav. 30 (H) Men Gud uppväckte honom från de döda, 31 (I) och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.

32 (J) Och nu förkunnar vi det glada budskapet för er: löftet som fäderna fick 33 (K) har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå. Det står ju skrivet i andra psalmen: Du är min Son, jag har fött dig i dag.[d] 34 Och att han har uppväckt honom från de döda för att aldrig mer återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag ska ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick.[e] 35 Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Helige se förgängelsen.[f] 36 (L) När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen. 37 Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.

38 Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. 39 (M) Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. 40 Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er:

41 Se, ni föraktare, häpna och gå under:[g]
        jag gör en gärning i era dagar,
    en gärning ni aldrig kommer att tro
        när den berättas för er."

42 När de gick ut bad folket att de skulle tala mer om detta nästa sabbat. 43 (N) Och när församlingen skildes åt följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.

44 Följande sabbat var nästan hela staden samlad för att höra Herrens ord. 45 (O) Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund, och de hånade Paulus och sade emot det som han förkunnade.

46 (P) Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först förkunnas för er. Men när ni avvisar det och inte anser er värdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna. 47 (Q) För så har Herren befallt oss:[h]

Jag har satt dig till ett ljus
        för hednafolken,
    för att du ska bli till frälsning
        ända till jordens yttersta gräns."

48 (R) När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade Herrens ord och kom till tro, alla som var bestämda till evigt liv. 49 Och Herrens ord spreds över hela området.

50 Men judarna hetsade upp de förnäma kvinnorna som vördade Gud och de ledande männen i staden. De satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område. 51 (S) Då skakade de av dammet från sina fötter mot dem och fortsatte till Ikonium.[i] 52 Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.

Read full chapter

Footnotes

  1. 13:22 Ps 89:21, 1 Sam 13:14.
  2. 13:23 efterkommande   Ordagrant: "säd". Jfr profetiorna i 2 Sam 7:12, Ps 89:5, 30.
  3. 13:29 träet   Dvs korsets trä.
  4. 13:33 Ps 2:7.
  5. 13:34 Jes 55:3.
  6. 13:35 Ps 16:10.
  7. 13:41 Hab 1:5.
  8. 13:47 Jes 49:6.
  9. 13:51 skakade av dammet från sina fötter mot dem   Ett avståndstagande (se Matt 10:14).

22 Men Gud avsatte honom och lät David bli kung över dem istället. Om honom vittnade Gud: ’Jag har funnit David, Jishajs son en man efter mitt hjärta. Han kommer att göra min vilja.’[a] 23 Från hans ättlingar har Gud kallat en räddare för Israel, Jesus.

24 Men innan Jesus trädde fram, förkunnade Johannes omvändelse och dop för hela Israels folk. 25 När Johannes uppgift närmade sig sitt slut, sa han: ’Jag är inte den som ni tror att jag är. Han kommer efter mig och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.’[b]

26 Lyssa nu, mina syskon, ni ättlingar till Abraham och alla andra här som fruktar Gud! Budskapet om denna räddning har sänts till er. 27 Folket i Jerusalem och deras ledare insåg nämligen inte vem Jesus var. De dömde honom och fullbordade så vad som förutsagts genom profeterna som läses varje sabbat. 28 Trots att de inte kunde hitta något giltigt skäl att avrätta honom, bad de Pilatus att döda honom. 29 Och när de hade slutfört allt det som står skrivet om honom, tog de ner honom från korset och lade honom i en grav.

30 Men Gud uppväckte honom från de döda 31 och Jesus visade sig sedan under de följande dagarna för dem som hade följt med honom från Galileen till Jerusalem. Det är dessa som nu vittnar om det för Israels folk.

32 Vi förkunnar evangeliet, löftet till förfäderna 33 som Gud har fullföljt för oss genom att uppväcka Jesus från de döda, så som det står i den andra psalmen:

’Du är min Son. Idag har jag blivit din Far.’[c]

34 För Gud hade låtit honom uppstå från de döda, så att han aldrig mer skulle behöva komma tillbaka till förgängelsen. Det förklarade han med orden:

’Jag ska ge er den trofasta nåd som jag gav David.’[d]

35 Och på ett annat ställe säger han:

’Du ska inte låta din Helige förmultna.’[e]

36 David hade tjänat Guds vilja på sin tid, dog och blev begravd vid sina fäder och hans kropp förmultnade. 37 Men den som Gud uppväckte från de döda förmultnade inte.

38 Mina syskon, jag vill att ni ska veta att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. 39 Var och en som tror blir genom honom rättfärdig och fri från allt det som ni inte kunde bli fria från genom Moses lag. 40 Se därför upp så att ni inte drabbas av det som sagts genom profeterna:

41 ’Se, ni föraktare.
    Låt er förvånas och förgås.
Jag ska utföra en gärning under er tid,
    något som ni inte kommer att tro
när man berättar det för er.[f]’ ”

42 När Paulus och Barnabas lämnade synagogan, bad folket dem att komma tillbaka nästa sabbat så att de kunde höra mer. 43 När man bröt upp efter samlingen, passade många judar och gudfruktiga proselyter också på att göra sällskap med Paulus och Barnabas som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.

Paulus sprider budskapet om Jesus till andra än judarna

44 På sabbaten en vecka senare kom nästan hela staden för att höra budskapet från Herren. 45 Men när judarna såg allt folket, blev de avundsjuka och började förlöjliga det Paulus sa.

46 Men Paulus och Barnabas svarade dem utan att tveka: ”Ni skulle vara de första som fick höra Guds ord förkunnas, men eftersom ni avvisar det och gör er själva ovärdiga det eviga livet, så vänder vi oss nu till andra folk. 47 Det är också vad Herren har befallt oss:

’Jag har gjort dig till ett ljus för alla folk,
    för att du ska vara till räddning för hela jorden.[g]’ ”

48 När de som var från andra folk hörde detta, blev de mycket glada och prisade Herrens ord och alla som var utsedda till evigt liv började tro. 49 Sedan spreds budskapet om Herren i hela området.

50 Men judarna hetsade upp de högt uppsatta gudfruktiga kvinnorna och de ledande männen i staden och satte igång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från området. 51 Båda två skakade då dammet av sina fötter[h] och fortsatte till Ikonion. 52 Och lärjungarna fylldes av glädje och helig Ande.

Read full chapter

Footnotes

  1. 13:22 Se 1 Sam 13:14. Citatets senare del skiljer sig något från texten i 1 Samuelsboken.
  2. 13:25 Detta var en slavs uppgift.
  3. 13:32,33 Ordagrant: jag har fött dig. Dessa ord användes i Mellanöstern förr i tiden då en kung började sin uppgift, om han lydde under en annan mäktigare kung. För att visa att den nya kungen representerade den kung som styrde hela riket, kallades de far och son. Se Ps 2:7.
  4. 13:34 Se Jes 55:3.
  5. 13:35 Se Ps 16:10.
  6. 13:41 Se Hab 1:5, enligt Septuaginta.
  7. 13:47 Se Jes 49:6.
  8. 13:51 Att ”skaka dammet av fötterna” var ett sätt att visa att invånarna själva fick ta ansvar för vad de gjort.

22 Men denne avsatte han och gjorde David till konung över dem. Honom gav han ock sitt vittnesbörd, i det han sade: 'Jag har funnit David, Jessais son, en man efter mitt hjärta. Han skall i alla stycken göra min vilja.'

23 Av dennes säd har Gud efter sitt löfte låtit Jesus komma, såsom Frälsare åt Israel.

24 Men redan innan han uppträdde, hade Johannes predikat bättringens döpelse för hela Israels folk.

25 Och när Johannes höll på att fullborda sitt lopp, sade han: 'Vad I menen mig vara, det är jag icke. Men se, efter mig kommer den vilkens skor jag icke är värdig att lösa av han fötter.'

26 Mina bröder, I som ären barn av Abrahams släkt, så ock I andra här, I som 'frukten Gud', till oss har ordet om denna frälsning blivit sänt.

27 Ty eftersom Jerusalems invånare och deras rådsherrar icke kände honom, uppfyllde de ock genom sin dom över honom profeternas utsagor, vilka var sabbat föreläses;

28 och fastän de icke funno honom skyldig till något som förtjänade döden, bådo de likväl Pilatus att han skulle låta döda honom.

29 När de så hade fört till fullbordan allt som var skrivet om honom, togo de honom ned från korsets trä och lade honom i en grav.

30 Men Gud uppväckte honom från de döda.

31 Sedan visade han sig under många dagar för dem som med honom hade gått upp från Galileen till Jerusalem, och som nu äro hans vittnen inför folket.

32 Och vi förkunna för eder det glada budskapet, att det löfte som gavs åt våra fäder, det har Gud låtit gå i fullbordan för oss, deras barn, därigenom att han har låtit Jesus uppstå,

33 såsom ock är skrivet i andra psalmen: 'Du är min Son, jag har i dag fött dig.'

34 Och att han har låtit honom uppstå från de döda, så att han icke mer skall vända tillbaka till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: 'Jag skall uppfylla åt eder de heliga löften som jag i trofasthet har givit åt David.'

35 Därför säger han ock i en annan psalm: 'Du skall icke låta din Helige se förgängelsen.'

36 När David i sin tid hade tjänat Guds vilja, avsomnade han ju och blev samlad till sina fäder och såg förgängelsen;

37 men den som Gud har uppväckt, han har icke sett förgängelsen.

38 Så mån I nu veta, mena bröder, att genom honom syndernas förlåtelse förkunnas för eder,

39 och att i honom var och en som tror bliver rättfärdig och friad ifrån allt det varifrån I icke under Moses' lag kunden bliva friade.

40 Sen därför till, att över eder icke må komma det som är sagt hos profeterna:

41 'Sen här, I föraktare, och förundren eder, och bliven till intet; ty en gärning utför jag i edra dagar, en gärning som I alls icke skullen tro, om den förtäljdes för eder.'»

42 När de sedan gingo därifrån, bad men dem att de nästa sabbat skulle tala för dem om samma sak.

43 Och när församlingen åtskildes, följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas. Dessa talade då till dem och förmanade dem att stadigt hålla sig till Guds nåd.

44 Följande sabbat kom nästan hela staden tillsammans för att höra Guds ord.

45 Då nu judarna sågo det myckna folket, uppfylldes de av nitälskan och foro ut i smädelser och motsade det som Paulus talade.

46 Då togo Paulus och Barnabas mod till sig och sade: »Guds ord måste i första rummet förkunnas för eder. Men eftersom I stöten det bort ifrån eder och icke akten eder själva värdiga det eviga livet, så vända vi oss nu till hedningarna.

47 Ty så har Herren bjudit oss: 'Jag har satt dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bliva till frälsning intill jordens ända.'»

48 När hedningarna hörde detta, blevo de glada och prisade Herrens ord; och de kommo till tro, så många det var beskärt att få evigt liv.

49 Och Herrens ord utbredde sig över hela landet.

50 Men judarna uppeggade de ansedda kvinnor som »fruktade Gud», så ock de förnämsta männen i staden, och uppväckte en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drevo dem bort ifrån sin stads område.

51 Dessa skuddade då stoftet av sina fötter mot dem och begåvo sig till Ikonium.

52 Och lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje och helig ande.

Read full chapter

12 Och vidare säger Jesaja: Ishais rot, han som står upp för att regera över folken, på honom ska hednafolken hoppas.[a]

Read full chapter

Footnotes

  1. 15:12 Jes 11:10 (Septuaginta).

12 Jesaja säger också:

”Han som är av Jishajs rot[a] ska komma,
    och han ska resa sig för att härska över alla folk.
De ska hoppas på honom.”[b]

Read full chapter

Footnotes

  1. 15:12 Dvs. ättlingen till Jishaj, kung Davids far.
  2. 15:12 Se Jes 11:10.

12 Så säger ock Esaias: »Telningen från Jessais rot skall komma, ja, han som skall stå upp för att råda över hedningarna; på honom skola hedningarna hoppas.»

Read full chapter