^2 (A) Det folk som vandrar i mörkret
        ska se ett stort ljus,
    över dem som bor
        i dödsskuggans land
            ska ljuset stråla fram.^[a]
3 (B) Du förökar det folk
        som du inte gett^[b] stor glädje.
    De ska glädjas inför dig
        som man gläds
            under skördetiden,
    som man jublar när man delar byte.
^4 (C) För du ska bryta
        deras bördors ok,^[c]
    deras skuldrors käpp
        och deras plågares stav,
    som på Midjans tid.^[d]
5 (D) Ja, varje stövel buren i stridslarm
        och varje mantel vältrad i blod
    ska brännas upp
        och förtäras av eld.

^6 (E) För ett barn blir oss fött,
        en son blir oss given.
    På hans axlar vilar herradömet,
        och hans namn är:
    Under, Rådgivare^[e], Mäktig Gud,
        Evig Far, Fridsfurste.^[f]
7 (F) Så ska herradömet bli stort
    och friden utan slut
        över Davids tron och hans rike.
    Det ska befästas och stödjas
        med rätt och rättfärdighet
            från nu och till evig tid.
    Herren Sebaots lidelse
        ska göra detta.

^13 (I) För folket vänder inte om
        till honom som slår dem,
    de söker inte Herren Sebaot.
^14 (J) Därför ska Herren hugga av
    både huvud och svans
        från Israel,
    både palmtopp och sävstrå,
        allt på samma dag.
¹⁵ De äldsta och högst uppsatta
        är huvudet,
    profeten som lär ut lögn
        är svansen.
^16 (K) För de som leder detta folk
        vilseleder det,
    och de som låter sig ledas
        går i fördärvet.
¹⁷ Därför kan Herren inte glädja sig
        över deras unga män
    eller förbarma sig
        över deras faderlösa och änkor,
    för alla är hycklare
        och gör det som är ont,
            varje mun talar dårskap.
    Med allt detta upphör inte
            hans vrede,
        hans hand är ännu uträckt.

¹⁸ Ja, gudlösheten brinner som en eld,
        den förtär tistel och törne.
    Den antänder snårskogen
        så att den går upp
            i höga virvlar av rök.
^19 (L) Landet brinner
    genom Herren Sebaots vrede,
        och folket är som ved för elden.
    Ingen skonar sin broder.
²⁰ Man river åt sig till höger
        men förblir hungrig,
    man tar för sig till vänster
        men blir inte mätt.
    Var och en äter köttet
        på sin egen arm:
²¹ Manasse äter Efraim
    och Efraim Manasse,
        och tillsammans angriper de Juda.
    Med allt detta upphör inte
            hans vrede,
        hans hand är ännu uträckt.

^8 (A) Så säger Herren:
    Jag bönhör dig i nådens tid,
        jag hjälper dig
            på frälsningens dag.
    Jag ska bevara dig
        och göra dig till ett förbund
            för folket,
    för att upprätta landet
        och fördela
            de förödda arvslotterna,^[a]