Job 7:7
Svenska Folkbibeln 2015
7 (A) Tänk på att mitt liv är en vindfläkt,
att mitt öga inte längre
får se det goda.
Job 7:7
Svenska 1917
7 Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.
Read full chapter
Job 14
Svenska Folkbibeln 2015
14 Människan, av kvinna född,
lever en kort tid
och mättas av oro.
2 (A) Som ett blomster växer hon upp
och vissnar,
som en skugga flyr hon
och kan inte bestå.
3 Mot en sådan öppnar du ditt öga,
mig drar du till doms inför dig.
4 (B) Kan en ren komma från en oren?
Nej, inte en enda!
5 (C) Om människans dagar är bestämda
och hennes månaders antal
är fastställt av dig,
om du har satt en gräns
som hon inte kan överskrida,
6 (D) vänd då din blick ifrån henne
och ge henne ro,
låt henne få glädje av sin dag
som en daglönare.
7 För ett träd finns det hopp,
huggs det ner kan det gro igen
och nya skott ska inte saknas.
8 Även om dess rötter åldras i jorden
och stubben dör i mullen,
9 ska det grönska vid doften av vatten
och skjuta skott som ett ungt träd.
10 Men när en man dör ligger han där.
När en människa ger upp andan,
var är hon då?
11 (E) Som vattnet försvinner ur sjön
och en flod sinar och torkar ut,
12 så lägger sig människan
och står inte upp igen.
Först när inte himlen finns mer
vaknar hon och reser sig
från sin sömn.
13 Tänk om du ville
gömma mig i dödsriket,
dölja mig tills din vrede upphör,
sätta en bestämd tid för mig
och tänka på mig!
14 (F) Kan en människa som en gång dött
få liv igen?
Då skulle jag hålla ut
i min mödas tid
tills min avlösning kommer.
15 Du skulle ropa på mig,
och jag skulle svara dig,
du skulle längta efter
dina händers verk.
16 Fastän du nu räknar mina steg
skulle du inte ge akt på min synd.
17 (G) Min synd skulle ligga i en förseglad pung,
och du skulle täcka över min skuld.
18 Men som berget faller
och vittrar bort,
som klippan flyttas från sin plats,
19 (H) som vatten nöter sönder stenar,
som dess flöden sköljer bort myllan,
så gör du människans hopp
om intet.
20 Du besegrar henne för alltid
och hon går bort,
du förändrar hennes ansikte
och sänder i väg henne.
21 (I) Om hennes barn kommer till ära
vet hon det inte,
om de blir ringa
ser hon det inte.
22 Hennes kropp känner bara
sin egen plåga,
hennes själ bara sin egen sorg.
Job 14
Svenska 1917
14 Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;
2 lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.
3 Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.
4 Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.
5 Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
6 vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.
7 För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.
8 Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,
9 så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.
10 Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?
11 Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,
12 så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.
13 Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig --
14 fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme.
15 Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta;
16 ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd.
17 I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning.
18 Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,
19 såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.
20 Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.
21 Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.
22 Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.
Read full chapter
Psaltaren 39:6
Svenska Folkbibeln 2015
6 (A) Som en handsbredd
har du gjort mina dagar,
min livslängd är som ingenting
inför dig.
Alla människor är bara en vindpust,
hur säkra de än står. Sela
Psaltaren 39:6
Svenska 1917
6 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. Sela.
Read full chapter
Psaltaren 49:10
Svenska Folkbibeln 2015
10 så att han får leva för alltid
och aldrig se förgängelsen.
Psaltaren 49:10
Svenska 1917
10 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
Read full chapter
Psaltaren 90:10
Svenska Folkbibeln 2015
10 (A) Vårt liv varar sjuttio år,
eller åttio om krafterna räcker.
När det är som bäst
är det möda och bekymmer.
Snart är det slut och vi flyger bort.
Psaltaren 90:10
Svenska 1917
10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
Read full chapter
Psaltaren 89:49
Svenska Folkbibeln 2015
49 Vem kan leva och slippa se döden,
vem kan rädda sin själ
från dödsrikets våld? Sela
Psaltaren 89:49
Svenska 1917
49 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? Sela.
Read full chapter
Romarbrevet 5:12
Svenska Folkbibeln 2015
Adam och Kristus
12 (A) Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat.
Read full chapter
Romarbrevet 5:12
Svenska 1917
12 Därför är det så: Genom en enda människa har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla hava syndat.
Read full chapter
Hebreerbrevet 9:27
Svenska Folkbibeln 2015
27 (A) Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas,
Read full chapter
Hebreerbrevet 9:27
Svenska 1917
27 Och såsom det är människorna förelagt att en gång dö och sedan dömas,
Read full chapterSvenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation