Jesus sänder ut de tolv

10 ^(A) Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor.

^5 (A) Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: "Gå inte bort till hedningarnas område eller in i någon samarisk stad. ^6 (B) Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus. ^7 (C) Där ni går fram ska ni predika: Himmelriket är nära. ⁸ Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva ska ni ge som gåva. ^9 (D) Skaffa er inte guld, silver eller koppar i era bälten, ^10 (E) inte väska för resan, inte två tunikor eller sandaler eller stav, för arbetaren är värd sin mat.

¹¹ När ni kommer in i en stad eller by, ta då reda på vem som är värdig och stanna där tills ni går vidare. ¹² Och när ni kommer in i ett hus^[a], så hälsa^[b] det. ¹³ Om huset är värdigt ska er frid vila över det, men är det inte värdigt ska er frid återvända till er. ^14 (F) Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter. ^15 (G) Jag säger er sanningen: Sodoms och Gomorras land ska få det lindrigare på domens dag än den staden.

Som får bland vargar

^16 (H) Se, jag sänder er som får in bland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. ^17 (I) Akta er för människorna. De ska utlämna er åt domstolar och piska^[c] er i sina synagogor. ^18 (J) Ni ska föras inför ståthållare och kungar för min skull, för att vittna inför dem och hedningarna. ^19 (K) Men när de utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni ska tala eller vad ni ska säga. Det kommer att ges åt er i den stunden, ²⁰ och då är det inte ni som talar, utan er Fars Ande som talar genom er.

^21 (L) En bror ska utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn ska göra uppror mot sina föräldrar och döda dem. ^22 (M) Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. ²³ Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Jag säger er sanningen: Ni hinner inte igenom Israels städer innan Människosonen kommer.

^24 (N) En lärjunge står inte över sin lärare, och en tjänare står inte över sin herre. ^25 (O) Det räcker för lärjungen att bli som sin lärare, och för tjänaren att bli som sin herre. Om husets Herre blir kallad för Beelsebul^[d], hur mycket mer ska då inte hans tjänare bli det?

^26 (P) Var alltså inte rädda för dem. Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt. ²⁷ Vad jag säger till er i mörkret ska ni säga i ljuset, och vad ni hör viskas i ert öra ska ni ropa ut på taken.

²⁸ Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. ²⁹ Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt^[e]? Ändå faller inte en enda av dem till marken utan er Far^[f]. ^30 (Q) Och på er är till och med alla hårstrån räknade. ^31 (R) Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.

^32 (S) Den som bekänner mig inför människorna ska också jag bekänna inför min Far i himlen. ^33 (T) Men den som förnekar mig inför människorna ska också jag förneka inför min Far i himlen.

Inte fred utan svärd

^34 (U) Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. ³⁵ Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor,^{[g] 36 (V)} och var och en får sin familj till fiender.

^37 (W) Den som älskar far eller mor mer än mig är inte värdig mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig är inte värdig mig. ^38 (X) Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig mig. ^39 (Y) Den som finner sitt liv ska mista det, och den som mister sitt liv för min skull ska finna det.

^40 (Z) Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. ^41 (AA) Den som tar emot en profet för att det är en profet ska få en profets lön, och den som tar emot en rättfärdig för att det är en rättfärdig ska få en rättfärdigs lön. ⁴² Och den som bara ger till en av dessa små en bägare friskt vatten, därför att det är en lärjunge – jag säger er sanningen: Han ska inte gå miste om sin lön."

^7 (A) Och han kallade till sig de tolv och började sända ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. ^8 (B) Han befallde dem att inte ta med sig något annat på vägen än en stav – varken bröd eller väska eller pengar i bältet. ⁹ Sandaler fick de ha, men inte två tunikor^[a]. ¹⁰ Han sade också till dem: "När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. ^11 (C) Och om man någonstans inte tar emot er eller lyssnar på er, så gå därifrån och skaka av dammet under era fötter som ett vittnesbörd mot dem."

¹² De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig, ^13 (D) och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.

Johannes Döparens död

^14 (E) Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes^[b] fick höra att folk sade att Johannes Döparen hade uppstått från de döda och att det var därför dessa krafter verkade i honom. ¹⁵ En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet liksom någon av profeterna. ¹⁶ När Herodes hörde detta sade han: "Det är Johannes, han som jag halshögg. Han har uppstått."

^17 (F) Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse på grund av Herodias^[c], hustru till hans bror Filippus. Herodes hade gift sig med henne, ¹⁸ men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet^[d] att du har din brors hustru." ¹⁹ Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte ^20 (G) eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom. När han hörde honom blev han många gånger villrådig^[e]. Ändå lyssnade han gärna på honom.

²¹ Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag med en fest för sina stormän och befälhavare och de främsta i Galileen. ²² Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till flickan: "Be mig om vad du vill, så ska du få det." ²³ Han svor på det och sade till henne: "Vad du än ber om ska jag ge dig, ända till hälften av mitt rike."

²⁴ Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad ska jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud." ²⁵ Flickan skyndade genast in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat!" ²⁶ Kungen blev djupt bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte neka henne. ²⁷ Han skickade genast i väg en bödel och befallde honom att hämta Johannes Döparens huvud. Denne gick då bort och halshögg honom i fängelset. ²⁸ Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin mor.

²⁹ När Johannes lärjungar fick höra det, kom de och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav.

Jesus mättar fem tusen

^30 (H) Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade undervisat om. ^31 (I) Han sade till dem: "Kom med till en öde plats där ni kan få vara ensamma och vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta. ³² De gav sig av i båten till en öde plats för att få vara för sig själva.

³³ Men folk såg att de for iväg och många fick veta det, och de skyndade dit till fots från alla städerna och kom fram före dem. ^34 (J) När Jesus steg ur båten såg han en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem grundligt.

^35 (K) Timmen var redan sen när hans lärjungar kom till honom och sade: "Platsen här är ödslig och timmen är redan sen. ³⁶ Skicka i väg dem, så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta." ³⁷ Men han svarade: "Ge ni dem att äta." De frågade honom: "Ska vi gå och köpa bröd för tvåhundra denarer^[f] och ge dem att äta?" ³⁸ Han sade till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd och två fiskar."

³⁹ Då befallde han att de skulle låta alla slå sig ner i gröngräset i skilda matlag, ⁴⁰ och de satte sig ner i grupper om hundra eller femtio. ⁴¹ Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud^[g], bröt bröden och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket. Han delade också ut av de två fiskarna åt dem alla. ⁴² Och alla åt och blev mätta, ⁴³ och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. ⁴⁴ Det var fem tusen män som hade ätit^[h].

Jesus går på vattnet

^45 (L) Strax därefter befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida^[i], medan han själv sände i väg folket. ⁴⁶ Och när han hade tagit farväl av dem, gick han upp på berget för att be.

⁴⁷ På kvällen var båten mitt ute på sjön, och Jesus var ensam kvar på land. ⁴⁸ Han såg hur lärjungarna slet med rodden, för de hade vinden emot sig. Mot slutet av natten^[j] kom han till dem, gående på sjön, och han skulle just gå förbi dem. ⁴⁹ När de fick se honom gå på sjön trodde de att det var ett spöke, och de skrek, ⁵⁰ för alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast med dem och sade till dem: "Var lugna. Det Är Jag^[k]. Var inte rädda." ^51 (M) Sedan steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. De var helt utom sig av häpnad, ⁵² för de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var förhärdade.

Jesus botar sjuka i Gennesaret

^53 (N) När de hade kommit över sjön nådde de land vid Gennesaret och lade till där. ⁵⁴ Så snart de steg ur båten kände folk igen Jesus, ⁵⁵ och folk skyndade ut i hela den trakten och började bära de sjuka på bårar till platsen där de hörde att han var. ⁵⁶ Överallt där han gick in, i byar, städer eller gårdar, lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de bara skulle få röra vid hörntofsen^[l] på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska^[m].

Jesus sänder ut de sjuttio

10 ^(A) Därefter utsåg Herren sjuttio^[a] andra och sände dem framför sig två och två till varje stad och plats dit han själv skulle komma.

^4 (A) Ta inte med er någon börs eller väska eller några sandaler, och hälsa inte på någon längs vägen.

⁵ När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus. ⁶ Om där bor en fridens man ska er frid vila över honom. Annars ska den återvända till er. ^7 (B) Stanna i det huset och ät och drick vad ni får, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. ⁸ Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, så ät det som sätts fram åt er^[a]. ^9 (C) Bota de sjuka i staden och säg till folket: Guds rike är nära er.

^10 (D) Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg: ¹¹ Till och med dammet som har fastnat på våra fötter i er stad torkar vi av för att vittna mot er. Men ni ska veta att Guds rike är nära. ¹² Jag säger er: Sodom ska på den dagen få det lindrigare än den staden.

¹³ Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! För om kraftgärningarna som gjorts i er hade gjorts i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig och suttit i säck och aska^[b]. ¹⁴ Men Tyrus och Sidon ska få det lindrigare vid domen än ni. ^15 (E) Och du, Kapernaum, ska du bli upphöjd till himlen? Nej, du ska ner i helvetet^[c]. ^16 (F) Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig."

¹⁷ De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn." ^18 (G) Han sade till dem: "Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. ^19 (H) Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och över fiendens hela välde. Ingenting ska någonsin skada er. ^20 (I) Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är skrivna i himlen."

^21 (J) I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: "Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för små barn. Ja, Far, så var din goda vilja. ^22 (K) Allt har min Far överlämnat åt mig. Och ingen vet vem Sonen är utom Fadern, eller vem Fadern är utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för."

^23 (L) När de var ensamma vände sig Jesus till lärjungarna och sade: "Saliga är de ögon som ser vad ni ser. ^24 (M) Jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser men fick inte se det, och höra vad ni hör men fick inte höra det."

Den barmhärtige samariern

^25 (N) Sedan kom en laglärd fram för att pröva honom och frågade: "Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?" ²⁶ Jesus sade till honom: "Vad står det skrivet i lagen? Hur läser du där?" ²⁷ Han svarade: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv."^{[d] 28 (O)} Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva."

²⁹ Då ville mannen rättfärdiga sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?" ³⁰ Jesus svarade: "En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd.

³¹ En präst råkade komma ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. ³² På samma sätt var det med en levit^[e]. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi.

³³ Men en samarier^[f] som var på resa kom också dit, och när han såg mannen förbarmade han sig över honom. ³⁴ Han gick fram och hällde olja och vin^[g] i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, tog honom till ett värdshus och skötte om honom. ³⁵ Nästa dag tog han fram två denarer^[h] och gav till värdshusvärden och sade: Sköt om honom. Och kostar det mer ska jag betala när jag kommer tillbaka. ³⁶ Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som råkade ut för rövare?" ³⁷ Han svarade: "Den som visade barmhärtighet mot honom." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han."

Jesus hos Marta och Maria

^38 (P) Medan de var på väg kom Jesus in i en by, och en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem^[i]. ³⁹ Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. ⁴⁰ Marta däremot var upptagen med alla förberedelser^[j], och hon kom fram och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig att sköta allting själv? Säg nu till henne att hon hjälper mig." ⁴¹ Herren svarade henne: "Marta, Marta, du bekymrar dig och oroar dig för så mycket. ^42 (Q) Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne."