Jesus mättar fem tusen

^13 (A) När Jesus hörde detta, drog han sig undan därifrån med båt till en öde plats där de kunde vara för sig själva. Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna. ¹⁴ När han steg ur båten såg han en stor skara människor, och han förbarmade sig över dem och botade de sjuka bland dem.

^15 (B) På kvällen kom lärjungarna till honom och sade: "Platsen här är ödslig och timmen är redan sen. Skicka i väg folket så att de kan gå bort till byarna och köpa sig mat." ¹⁶ Jesus sade till dem: "De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta." ¹⁷ De svarade: "Vi har inget annat här än fem bröd och två fiskar." ¹⁸ Han sade: "Hämta dem hit till mig."

¹⁹ Sedan befallde han folket att slå sig ner i gräset. Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud^[a], bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket. ²⁰ Alla åt och blev mätta, och man plockade tolv korgar fulla med bitarna som blivit över. ²¹ De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

Jesus går på vattnet

^22 (C) Strax därefter befallde han lärjungarna att stiga i båten och fara i förväg över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket. ^23 (D) När han hade skickat i väg dem, gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be.

När det blev kväll var han ensam där. ²⁴ Båten var redan långt^[b] från land och hårt ansatt av vågorna, eftersom de hade motvind. ²⁵ Mot slutet av natten^[c] kom Jesus till dem, gående på sjön. ²⁶ När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: "Det är ett spöke!" Och de skrek av rädsla. ²⁷ Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna! Det Är Jag^[d]. Var inte rädda."

²⁸ Petrus svarade: "Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet." ²⁹ Han sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. ^30 (E) Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, rädda mig!" ³¹ Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" ³² De steg i båten och vinden lade sig. ^33 (F) Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son!"

Sjuka förs till Jesus

³⁴ När de hade kommit över sjön lade de till i trakten av Gennesaret. ³⁵ Männen på platsen kände igen honom och sände ut bud i hela området, och man förde till honom alla som var sjuka ^36 (G) och bad honom att de bara skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade.

Jesus mättar fem tusen

^10 (A) Apostlarna kom tillbaka och berättade för Jesus om allt de hade gjort. Då tog han med dem och drog sig undan mot en stad som heter Betsaida^[a]. ¹¹ Men folket fick veta det och följde efter honom. Han tog emot dem och talade till dem om Guds rike, och han botade dem som behövde hjälp.

^12 (B) När dagen började gå mot sitt slut kom de tolv fram och sade till honom: "Skicka iväg folket så att de kan gå till byarna och gårdarna häromkring och få mat och husrum. Vi är ju på en ödslig plats här." ¹³ Han sade till dem: "Ge ni dem att äta." Men de svarade: "Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte ska gå och köpa mat åt allt det här folket?" ¹⁴ Det var omkring fem tusen män.

Då sade han till sina lärjungar: "Låt dem slå sig ner i matlag, ungefär femtio i varje." ¹⁵ De gjorde så och lät alla slå sig ner. ¹⁶ Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud för dem^[b], bröt bröden och gav åt lärjungarna för att de skulle dela ut åt folket. ¹⁷ Alla åt och blev mätta, och bitarna som blev över plockades upp, tolv korgar fulla.

Petrus bekännelse

^18 (C) En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be och lärjungarna var med honom, frågade han dem: "Vem säger folket att jag är?" ¹⁹ De svarade: "Johannes Döparen. Men en del säger Elia, och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått." ²⁰ Han sade till dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" Petrus svarade: "Guds Messias."

²¹ Då befallde han dem strängt att inte tala om det för någon. ^22 (D) Och han sade: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste bli dödad, och på tredje dagen uppväckt igen."

I Jesu efterföljd

^23 (E) Sedan sade han till alla: "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv^[c] och varje dag ta sitt kors och följa mig. ^24 (F) Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det. ²⁵ För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men mister sig själv eller går förlorad? ^26 (G) Den som skäms för mig och mina ord, honom ska Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet. ^27 (H) Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Guds rike."

Jesus visar sin härlighet

^28 (I) Ungefär åtta dagar efter de orden tog Jesus med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget^[d] för att be. ²⁹ Medan han bad, förvandlades hans ansikte och hans kläder blev strålande vita. ³⁰ Och två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia, ³¹ som visade sig i härlighet och talade om hans bortgång^[e] som han skulle fullborda i Jerusalem.

³² Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de hans härlighet och de båda männen som stod där med honom. ³³ När männen skulle skiljas från honom, sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är gott för oss att vara här^[f]. Vi kan göra tre hyddor: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sade.

³⁴ Medan han talade kom ett moln och sänkte sig över dem, och lärjungarna blev förskräckta när de kom in i molnet. ^35 (J) Ur molnet hördes en röst: "Han är min Son, den Utvalde. Lyssna till honom!" ^36 (K) Och när rösten hördes, fann de att Jesus var ensam.

Lärjungarna höll tyst och berättade inte vid den tiden för någon vad de hade sett.

Jesus botar en besatt pojke

^37 (L) När de dagen därpå kom ner från berget möttes han av en stor skara människor. ^38 (M) Då ropade en man ur folkhopen: "Mästare, jag ber dig, hjälp min son! Han är mitt enda barn. ³⁹ En ande tar tag i honom så att han plötsligt skriker, den sliter i honom tills han tuggar fradga, och det är knappt att den släpper honom och slutar plåga honom. ⁴⁰ Jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut den, men de kunde inte."

⁴¹ Jesus svarade: "Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er och stå ut med er? Hämta hit din son." ⁴² Medan pojken ännu var på väg, kastade anden honom till marken och ryckte och slet i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden och botade pojken och gav honom tillbaka till hans far. ⁴³ Och alla var överväldigade av Guds stora makt.

Människosonen ska utlämnas

Medan alla var förundrade över allt han gjorde, sade han till sina lärjungar: ^44 (N) "Öppna era öron för det jag nu säger: Människosonen kommer att utlämnas i människors händer." ^45 (O) Men de förstod inte vad han sade. Det var fördolt för dem så att de inte kunde fatta det, och de vågade inte fråga honom om det han hade sagt.

Vem är störst?

^46 (P) Bland lärjungarna kom frågan upp om vem som var störst bland dem. ⁴⁷ Men Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan. Han tog ett barn och ställde det bredvid sig ^48 (Q) och sade till dem: "Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Den som är minst bland er alla, han är störst."

^49 (R) Johannes svarade: "Mästare, vi såg en som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte var i följe med oss." ^50 (S) Men Jesus sade till honom: "Hindra honom inte. Den som inte är mot er^[g] är för er."

Jesus på väg upp till Jerusalem

^51 (T) När tiden för hans upptagande^[h] var inne vände han sitt ansikte mot Jerusalem, fast besluten att gå dit. ⁵² Han sände budbärare framför sig, och de gick i väg och kom in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. ^53 (U) Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg mot Jerusalem. ^54 (V) När lärjungarna Jakob och Johannes såg det, sade de: "Herre, vill du att vi ska kalla ner eld från himlen som förtär dem^[i]?" ⁵⁵ Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.^{[j] 56} Och de gick vidare till en annan by.

Lärjungaskapets kostnad

^57 (W) Medan de vandrade vägen fram sade någon till honom: "Jag vill följa dig vart du än går." ⁵⁸ Jesus svarade honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har ingenstans att vila sitt huvud."

⁵⁹ Till en annan sade han: "Följ mig!" Mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far^[k]." ⁶⁰ Jesus sade till honom: "Låt de döda^[l] begrava sina döda, men gå du och förkunna Guds rike!"

^61 (X) En annan sade: "Jag ska följa dig, Herre. Men låt mig först ta farväl av min familj." ^62 (Y) Jesus svarade: "Den som sätter handen till plogen och sedan blickar bakåt passar inte för Guds rike."

^5 (A) När Jesus lyfte blicken och såg att det kom mycket folk till honom, sade han till Filippus: "Var ska vi köpa bröd så att de får något att äta?" ⁶ Det sade han för att pröva honom. Själv visste han vad han skulle göra. ⁷ Filippus svarade: "Bröd för tvåhundra denarer^[a] räcker inte för att alla ska få var sin bit!" ^8 (B) En annan av hans lärjungar, Andreas, bror till Simon Petrus, sade till honom: ^9 (C) "Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad räcker det till så många?"

¹⁰ Jesus sade: "Låt folket slå sig ner." Det var gott om gräs på platsen, och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män. ^11 (D) Jesus tog bröden, tackade Gud^[b] och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha. ¹² När de var mätta sade han till sina lärjungar: "Samla ihop bitarna som blev över så att inget går förlorat." ¹³ De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med bitarna som blev över efter de fem kornbröden när de ätit.

^14 (E) När människorna såg vilket tecken han hade gjort, sade de: "Han måste vara Profeten som ska komma till världen!" ^15 (F) Jesus förstod att de tänkte komma och göra honom till kung med våld, och han drog sig undan upp till berget igen, helt ensam.

Jesus går på vattnet

^16 (G) När det blev kväll gick hans lärjungar ner till sjön ¹⁷ och steg i båten för att ta sig över till Kapernaum på andra sidan sjön. Det var redan mörkt, och Jesus hade fortfarande inte kommit till dem. ¹⁸ Det blåste hårt och sjön började gå hög.

¹⁹ När de hade kommit ungefär en halvmil^[c] ut fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten, och de blev förskräckta. ²⁰ Men han sade till dem: "Det Är Jag.^[d] Var inte rädda!" ²¹ Då ville de ta upp honom i båten. Och strax var båten framme vid stranden dit de var på väg.

Jesus är livets bröd

²² Nästa dag stod folket på andra sidan sjön. De hade sett att det bara hade funnits en båt där och att Jesus inte gått ombord med sina lärjungar, utan att de hade gett sig av ensamma. ²³ Då kom andra båtar från Tiberias och lade till nära platsen där de hade ätit brödet efter att Herren uttalat tacksägelsen^[e]. ²⁴ När folket såg att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar, gick de i båtarna och kom till Kapernaum för att söka efter Jesus. ²⁵ De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?"

²⁶ Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen: Ni söker mig inte för att ni har sett tecken, utan för att ni fick äta av bröden och bli mätta. ^27 (H) Arbeta inte för den mat som tar slut, utan för den mat som består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill^[f]." ²⁸ De frågade honom: "Vad ska vi göra för att utföra Guds verk?" ^29 (I) Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på den som han har sänt."

^30 (J) Då sade de till honom: "Vad gör du då för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra? ^31 (K) Våra fäder fick äta manna i öknen, som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta."^{[g] 32} Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Det var inte Mose som gav er brödet från himlen, det är min Far som ger er det sanna brödet från himlen. ³³ Guds bröd är det^[h] som kommer ner från himlen och ger världen liv." ³⁴ Då sade de till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet!"

^35 (L) Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta. ³⁶ Men som jag sagt er: Ni har sett mig och tror ändå inte. ^37 (M) Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort. ^38 (N) Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja som har sänt mig. ^39 (O) Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte ska förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan låta dem uppstå på den yttersta dagen. ^40 (P) Ja, detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen."

⁴¹ Judarna började klaga över att han hade sagt: "Jag är brödet som kommit ner från himlen." ^42 (Q) De sade: "Den här Jesus, är inte han Josefs son? Känner inte vi hans far och mor? Hur kan han då säga: Jag har kommit ner från himlen?"

⁴³ Jesus svarade: "Sluta klaga sinsemellan. ⁴⁴ Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. ⁴⁵ Det står skrivet hos profeterna: De ska alla ha blivit undervisade av Gud. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig.^{[i] 46 (R)} Ingen har sett Fadern utom han som är från Gud, han har sett Fadern. ^47 (S) Jag säger er sanningen: Den som tror har evigt liv. ⁴⁸ Jag är livets bröd. ^49 (T) Era fäder åt mannat i öknen, och de dog. ⁵⁰ Här är brödet som kommer ner från himlen för att man ska äta av det och inte dö. ^51 (U) Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Och brödet som jag ger är mitt kött, för att världen ska leva."

⁵² Judarna började då tvista med varandra och säga: "Hur kan han ge oss sitt kött att äta?" ⁵³ Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod har ni inte liv i er. ⁵⁴ Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. ⁵⁵ Mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. ^56 (V) Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. ⁵⁷ Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, ska också den som äter mig leva genom mig. ⁵⁸ Detta är brödet som har kommit ner från himlen, inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter det här brödet ska leva i evighet." ⁵⁹ Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.

⁶⁰ Många av hans lärjungar som hörde det sade: "Det här är en svår tanke^[j]. Vem står ut med att höra den?" ⁶¹ Jesus förstod inom sig att hans lärjungar klagade över detta, och han sade till dem: "Tar ni anstöt av det här? ⁶² Tänk då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut! ^63 (W) Det är Anden som ger liv, köttet hjälper inte. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. ^64 (X) Men det finns några bland er som inte tror." Jesus visste redan från början vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. ⁶⁵ Han fortsatte: "Det var därför jag sade till er att ingen kan komma till mig om han inte får det givet av Fadern."

⁶⁶ Efter detta drog sig många av hans lärjungar undan och slutade vandra med honom. ⁶⁷ Då sade Jesus till de tolv: "Inte tänker ni väl också gå?" ⁶⁸ Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, ^69 (Y) och vi tror och förstår att du är Guds Helige." ^70 (Z) Jesus svarade dem: "Har jag inte själv valt ut er tolv? Ändå är en av er en djävul." ⁷¹ Han menade Judas, Simon Iskariots^[k] son. Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.