17 ^(A) Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg^[a] där de var ensamma. ^2 (B) Då förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. ³ Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med honom.

⁴ Petrus sade till Jesus: "Herre, det är gott för oss att vara här^[b]. Om du vill ska jag göra tre hyddor här: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." ⁵ Medan han ännu talade kom ett lysande moln och sänkte sig över dem. Och en röst ur molnet sade: "Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!"^{[c] 6} När lärjungarna hörde det, föll de skräckslagna ner på sina ansikten. ⁷ Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Res er upp och var inte rädda!" ⁸ Och när de lyfte blicken, såg de ingen annan än Jesus.

^9 (C) På väg ner från berget befallde Jesus dem: "Berätta inte för någon vad ni sett förrän Människosonen har uppstått från de döda." ¹⁰ Lärjungarna frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma^[d]?" ¹¹ Han svarade: "Elia ska komma och återupprätta allt. ^12 (D) Men jag säger er: Elia har redan kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. På samma sätt ska också Människosonen lida genom dem." ¹³ Då förstod lärjungarna att han talade till dem om Johannes Döparen.

Jesus botar en månadssjuk pojke

^14 (E) När de sedan kom tillbaka till folket, gick en man fram till Jesus och föll på knä för honom ¹⁵ och sade: "Herre, förbarma dig över min son! Han är månadssjuk^[e] och svårt plågad. Ofta faller han i elden och ofta i vattnet. ¹⁶ Jag tog honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom."

^17 (F) Jesus svarade: "Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er? Hur länge ska jag stå ut med er? Hämta hit honom till mig." ¹⁸ Och Jesus talade strängt till den onda anden, och den^[f] for ut ur honom. Från den stunden var pojken botad.

^19 (G) När lärjungarna hade blivit ensamma med Jesus, kom de fram och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut den?" ^20 (H) Han svarade: "Därför att ni har så lite tro. Jag säger er sanningen: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting kommer att vara omöjligt för er.^[g]"

Jesus talar igen om sitt lidande

^22 (I) När de var samlade i Galileen sade Jesus till dem: "Människosonen ska utlämnas i människors händer, ²³ och de ska döda honom. Men på tredje dagen ska han uppstå." Då blev de djupt bedrövade.

Tempelskatten

^24 (J) När de sedan var framme i Kapernaum, kom de som samlade in tempelskatten^[h] fram till Petrus och frågade: "Betalar inte er mästare tempelskatt?" ^25 (K) "Jodå", svarade han.

När Petrus kom hem var det Jesus som frågade först: "Vad tror du, Simon? Från vilka tar jordens kungar upp tull och skatt? Från sina söner eller från andra?" ²⁶ Han svarade: "Från andra." Då sade Jesus till honom: "Alltså är sönerna fria. ²⁷ Men vi ska inte stöta oss med dem, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Ta sedan den första fisken du får upp och öppna munnen på den. Då hittar du ett silvermynt^[i]. Ta det och ge till dem för mig och dig."

² Sex dagar därefter tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg^[a] där de var ensamma. Och han förvandlades inför deras ögon. ³ Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan bleka några kläder. ⁴ Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med Jesus.

⁵ Då sade Petrus till Jesus: "Rabbi, det är gott för oss att vara här^[b]. Vi kan göra tre hyddor: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." ⁶ Han visste inte vad han skulle säga, så skräckslagna var de. ^7 (A) Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och ur molnet hördes en röst: "Han är min älskade Son. Lyssna till honom!" ⁸ Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon där utom Jesus.

^9 (B) På vägen ner från berget befallde han dem att inte berätta för någon vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda. ¹⁰ De tog fasta på det ordet och diskuterade med varandra vad som menades med att uppstå från de döda.

¹¹ Och de frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma^[c]?" ^12 (C) Han sade till dem: "Elia kommer först och återupprättar allt. Men hur kan det då stå skrivet om Människosonen att^[d] han ska lida mycket och bli föraktad? ^13 (D) Jag säger er: Elia har faktiskt kommit. Och de gjorde med honom som de ville, så som det står skrivet om honom."

Jesus botar en pojke med stum ande

¹⁴ När de kom till de andra lärjungarna, såg de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. ¹⁵ Så snart allt folket fick se Jesus, blev de förundrade och skyndade fram och hälsade på honom. ¹⁶ Han frågade dem: "Vad är det ni diskuterar?"

^17 (E) En i folkskaran svarade honom: "Mästare, jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. ¹⁸ Var den än får tag i honom slår den omkull honom, och han tuggar fradga och gnisslar tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte." ¹⁹ Jesus svarade dem: "Detta släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er? Hur länge ska jag stå ut med er? Hämta honom till mig." ^20 (F) Och de kom med honom till Jesus.

Så snart anden fick se honom slet den och ryckte i pojken, och han föll till marken och vred sig och tuggade fradga. ²¹ Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var barn. ²² Ofta har den kastat honom i elden och i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!" ^23 (G) Jesus sade till honom: "Om du kan? Allt är möjligt för den som tror." ²⁴ Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!"

²⁵ Jesus såg att folk strömmade till, och han sade strängt till den orena anden: "Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!" ²⁶ Anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död. ²⁷ Men Jesus tog hans hand och reste upp honom, och han stod upp.

^28 (H) När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut den?" ²⁹ Han svarade: "Den sorten kan bara drivas ut med bön."^[e]

Jesus talar än en gång om sitt lidande

^30 (I) Sedan gick de vidare därifrån och vandrade genom Galileen. Jesus ville inte att någon skulle få veta det, ^31 (J) eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade till dem: "Människosonen ska utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom. Men tre dagar efter^[f] sin död ska han uppstå." ³² Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga honom.

Vem är störst?

^33 (K) De kom till Kapernaum. När Jesus nu var hemma, frågade han dem: "Vad var det ni talade om på vägen?" ³⁴ Men de teg, för på vägen hade de talat med varandra om vem som var den störste. ^35 (L) Jesus satte sig ner, kallade på de tolv och sade till dem: "Om någon vill vara den förste, så ska han vara den siste av alla och allas tjänare."

^36 (M) Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, omfamnade det och sade till dem: ^37 (N) "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig. Och den som tar emot mig, tar inte emot mig utan honom som har sänt mig."

Inte mot oss utan för oss

^38 (O) Johannes sade till Jesus: "Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde oss." ^39 (P) Men Jesus sade: "Hindra honom inte. Ingen som gör en kraftgärning i mitt namn kan sedan genast tala illa om mig. ^40 (Q) Den som inte är mot oss är för oss. ^41 (R) Den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus – jag säger er sanningen: Han ska inte gå miste om sin lön.

Frestelser och förförelser

^42 (S) Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet. ⁴³ Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre att du går in i livet stympad än att du har båda händerna kvar och hamnar i Gehenna^[g], i elden som aldrig slocknar. ⁴⁵ Och om din fot förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre att du går in i livet halt än att du har båda fötterna kvar och kastas i Gehenna. ⁴⁷ Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre att du går in i Guds rike enögd än att du har båda ögonen kvar och kastas i Gehenna, ^48 (T) där deras mask inte dör och elden inte släcks.^[h]

⁴⁹ Var och en ska saltas med eld^[i]. ^50 (U) Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska ni då få det salt igen? Ha salt i er och håll fred med varandra!"