Moabs kung skickar efter Bileam

22 Israels barn bröt upp och slog läger på Moabs hedar^[a], på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.

² Balak, Sippors son, såg allt som Israel hade gjort mot amoreerna. ³ Och Moab var rädda för folket därför att det var så talrikt. Moab gruvade sig för Israels barn ⁴ och sade till de äldste i Midjan: ”Nu kommer denna skara att äta upp allt omkring oss, liksom oxen äter upp gräset på marken.”

På den tiden var Balak, Sippors son, kung i Moab. ^5 (A) Han skickade sändebud till Bileam, Beors son^[b], i Petor^[c] vid floden där hans folk bodde för att kalla honom till sig, och han lät säga: ”Nu har ett folk dragit ut ur Egypten, det täcker markens yta och har slagit sig ner mitt emot mig. ⁶ Kom nu därför och förbanna det folket åt mig, för det är starkare än jag. Kanske kan jag då slå det och driva bort det ur landet. Jag vet ju att den du välsignar är välsignad, och den du förbannar är förbannad.”

^7 (B) De äldste i Moab och de äldste i Midjan gav sig i väg och hade med sig spådomslön. De kom till Bileam och framförde till honom vad Balak hade sagt. ⁸ Bileam sade till dem: ”Stanna här över natten, så ska jag komma tillbaka till er med de ord som Herren talar till mig.” Då stannade Moabs hövdingar kvar hos Bileam.

⁹ Och Gud kom till Bileam och sade: ”Vilka är de män du har hos dig?” ¹⁰ Bileam svarade Gud: ”Balak, Sippors son, kung av Moab, har sänt mig detta bud: ¹¹ Nu har ett folk dragit ut ur Egypten, och det täcker markens yta. Kom nu och förbanna det åt mig. Kanske kan jag då strida mot det och driva bort det.”

¹² Men Gud sade till Bileam: ”Du ska inte gå med dem. Du ska inte förbanna detta folk, för det är välsignat.” ¹³ När Bileam steg upp på morgonen, sade han till Balaks hövdingar: ”Gå hem till ert land, för Herren tillåter mig inte att följa med er.” ¹⁴ Då återvände Moabs hövdingar till Balak och sade: ”Bileam vägrar att följa med oss.”

¹⁵ Men Balak skickade återigen hövdingar, fler och av högre rang än de förra. ¹⁶ De kom till Bileam och sade till honom: ”Så säger Balak, Sippors son: Låt ingenting hindra dig från att komma till mig, ¹⁷ för jag vill visa dig mycket stor ära, och allt du säger till mig ska jag göra. Kom nu och förbanna det folket åt mig.” ^18 (C) Bileam svarade Balaks tjänare: ”Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som hans palats rymmer, kan jag inte överträda Herren min Guds befallning, vare sig i smått eller stort. ¹⁹ Men stanna också ni kvar här över natten, så att jag får reda på vad Herren mer har att säga mig.”

²⁰ Om natten kom Gud till Bileam och sade till honom: ”Om männen har kommit för att kalla på dig, så bryt upp och följ med dem. Men du ska endast göra det som jag säger dig.” ²¹ Och Bileam steg upp på morgonen, sadlade sitt åsnesto och följde med Moabs hövdingar.

Bileams åsna och ängeln

²² Men då han nu följde med dem upptändes Guds vrede, och Herrens ängel ställde sig på vägen för att hindra honom. Bileam red på sin åsna och två av hans tjänare var med honom. ²³ När åsnan fick se Herrens ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen, vek hon av från vägen och gick ut på åkern. Men Bileam slog åsnan för att driva henne tillbaka in på vägen.

²⁴ Herrens ängel ställde sig då på en trång väg mellan vingårdarna, med murar på båda sidor. ²⁵ Åsnan såg Herrens ängel och trängde sig mot muren och klämde Bileams fot mot muren, och han slog henne ännu en gång.

²⁶ Herrens ängel gick åter längre fram och ställde sig på ett trångt ställe, där det inte fanns någon möjlighet att vika undan vare sig åt höger eller vänster. ²⁷ När åsnan nu fick se Herrens ängel, lade hon sig ner under Bileam. Bileam blev arg och slog åsnan med staven.

²⁸ Då öppnade Herren åsnans mun, och hon sade till Bileam: ”Vad har jag gjort mot dig, eftersom du tre gånger har slagit mig?” ²⁹ Bileam svarade åsnan: ”Du har gjort mig till åtlöje! Hade jag haft ett svärd i handen skulle jag nu ha dödat dig.”

³⁰ Men åsninnan sade till Bileam: ”Är inte jag din egen åsna som du ridit på i hela ditt liv ända tills idag? Har jag någonsin förut brukat göra så mot dig?” Han svarade: ”Nej.”

³¹ Då öppnade Herren Bileams ögon, så att han såg Herrens ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen. Och han bugade sig och föll ner på sitt ansikte. ³² Herrens ängel sade till honom: ”Varför har du dessa tre gånger slagit din åsna? Se, jag har gått ut för att hindra dig, för jag ser att den här vägen leder till fördärvet. ³³ Åsnan såg mig och har dessa tre gånger vikit undan för mig. Hade hon inte vikit undan för mig, skulle jag nu i sanning ha dödat dig men låtit henne leva.” ³⁴ Då sade Bileam till Herrens ängel: ”Jag har syndat, för jag visste inte att det var du som stod mig emot på vägen. Om det jag gör är orätt i dina ögon, så vill jag vända tillbaka.”

³⁵ Men Herrens ängel svarade Bileam: ”Följ med männen, men endast de ord jag säger till dig får du tala.” Och Bileam följde med Balaks hövdingar.

³⁶ När Balak hörde att Bileam var på väg, gick han för att möta honom vid den stad i Moab som ligger i Arnondalen och utgör den yttersta gränsen. ³⁷ Och Balak sade till Bileam: ”Sände jag inte enträget bud till dig för att kalla hit dig? Varför ville du inte komma till mig? Skulle jag inte kunna visa dig ära?” ³⁸ Bileam svarade Balak: ”Se, jag har nu kommit till dig. Men kan jag överhuvudtaget säga något? Vad Gud lägger i min mun, det måste jag säga.” ³⁹ Sedan följde Bileam med Balak, och de kom till Kirjat-Husot. ⁴⁰ Där offrade Balak oxar och får och sände av det till Bileam och de hövdingar som var med honom.

⁴¹ Balak tog nästa morgon Bileam med sig och förde honom upp på Bamot-Baal^[d]. Från den platsen kunde han se en del av folket.

Bileams första profetia

23 Bileam sade till Balak: ”Bygg här sju altaren åt mig och skaffa fram åt mig sju tjurar och sju baggar.” ² Balak gjorde som Bileam sade, och Balak och Bileam offrade en tjur och en bagge på varje altare. ³ Sedan sade Bileam till Balak: ”Stanna kvar vid ditt brännoffer medan jag går i väg. Kanske Herren kommer och möter mig. Vad han än låter mig se ska jag meddela dig.” Och han gick upp på en kal höjd.

⁴ Och Gud mötte Bileam, som sade till honom: ”De sju altarna har jag ställt i ordning, och på varje altare har jag offrat en tjur och en bagge.” ⁵ Då lade Herren ett ord i Bileams mun och sade: ”Gå tillbaka till Balak, och så ska du säga.”

⁶ När han kom tillbaka till Balak, fann han honom stående vid sitt brännoffer tillsammans med alla Moabs hövdingar. ^7 (D) Då framförde han detta budskap:

¹¹ Då sade Balak till Bileam: ”Vad har du gjort mot mig? Jag tog hit dig för att du skulle förbanna mina fiender, men se, du har välsignat dem!” ¹² Men han svarade: ”Ska jag inte vara noga med att tala det som Herren lägger i min mun?”

Bileams andra profetia

¹³ Balak sade till Bileam: ”Följ med mig till en annan plats där du kan se dem. Du kan därifrån se bara en del av dem, du kan inte se dem alla. Därifrån ska du förbanna dem åt mig.” ¹⁴ Och han tog honom till Väktarplatsen på toppen av Pisga. Där byggde han sju altaren och offrade en tjur och en bagge på varje altare. ¹⁵ Sedan sade han till Balak: ”Stanna kvar här vid ditt brännoffer medan jag går för att möta honom där borta.” ¹⁶ Och Herren mötte Bileam och lade ett ord i hans mun, och han sade: ”Gå tillbaka till Balak, och så ska du säga.”

¹⁷ När han kom tillbaka till Balak fann han honom stående vid sitt brännoffer tillsammans med Moabs hövdingar. Balak frågade honom: ”Vad har Herren talat?” ¹⁸ Då framförde han detta budskap:

²⁵ Då sade Balak till Bileam: ”Kan du inte förbanna dem, så välsigna dem inte!” ²⁶ Men Bileam sade till Balak: ”Har jag inte sagt dig att jag måste göra allt som Herren säger?”

Bileams tredje profetia

²⁷ Sedan sade Balak till Bileam: ”Kom, jag vill ta med dig till en annan plats. Kanske behagar det Gud att du därifrån förbannar dem åt mig.” ²⁸ Balak tog Bileam med sig upp på toppen av Peor, med utsikt över Jeshimon. ²⁹ Och Bileam sade till Balak: ”Bygg här sju altaren åt mig, och gör i ordning sju tjurar och sju baggar åt mig.” ³⁰ Balak gjorde som Bileam sade, och han offrade en tjur och en bagge på varje altare.

24 ^(I) När Bileam såg att det behagade Herren att välsigna Israel, gick han inte som förut bort och såg efter spåtecken^[e], utan vände sig mot öknen. ² Och när Bileam höjde blicken, såg han Israel i sina läger efter sina stammar. Och Guds Ande kom över honom. ³ Då framförde han detta budskap:

^9 (L) Han har lagt sig ner,

¹⁰ Då upptändes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop händerna. Han sade till Bileam: ”Jag kallade hit dig för att förbanna mina fiender, men se, du har välsignat dem rikligt tre gånger. ¹¹ Ge dig nu av hem igen! Jag sade att jag skulle visa dig stor ära, men se, Herren har hindrat att du skulle bli ärad.” ¹² Bileam svarade Balak: ”Sade jag inte till sändebuden som du skickade till mig: ^13 (M) Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som ryms i hans palats, kan jag ändå inte överträda Herrens befallning av egen vilja i vare sig gott eller ont. Vad Herren säger, det måste jag tala.

Bileams fjärde profetia

¹⁴ Se, jag går nu hem till mitt folk. Kom, jag vill varna dig för vad detta folk kommer att göra mot ditt folk i kommande dagar.” ¹⁵ Och han framförde detta budskap:

^20 (P) Han fick se Amalek. Då framförde han detta budskap:

²¹ Han fick se keniterna^[j]. Då framförde han detta budskap:

²⁵ Sedan stod Bileam upp och vände tillbaka hem. Också Balak for sin väg.

Israel förförs av Moab

25 Medan Israel uppehöll sig i Shittim^[m], började folket begå otukt med Moabs döttrar. ² Dessa inbjöd folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar. ^3 (Q) Och Israel slöt sig till Baal-Peor^[n]. Då upptändes Herrens vrede mot Israel. ^4 (R) Och Herren sade till Mose: ”Hämta folkets alla huvudmän och häng upp dem^[o] i solen inför Herren så att Herrens glödande vrede vänds ifrån Israel.” ^5 (S) Då sade Mose till Israels domare: ”Var och en av er ska bland sina män döda dem som har slutit sig till Baal-Peor.”

⁶ Och se, då kom en man av Israels barn och förde in bland sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och hela Israels församling, medan de stod och grät vid ingången till uppenbarelsetältet. ^7 (T) När Pinehas^[p], son till Eleasar, son till prästen Aron, såg det, reste han sig i församlingen och tog ett spjut i handen. ⁸ Han följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, den israelitiske mannen och kvinnan genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn. ^9 (U) Men de som omkom genom hemsökelsen utgjorde 24 000.

¹⁰ Herren talade till Mose. Han sade: ¹¹ ”Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels barn genom att han brann av min lidelse bland dem. Därför har jag inte i min lidelse utrotat Israels barn. ¹² Säg därför: Se, jag sluter med honom ett fridsförbund. ¹³ För honom och för hans avkomlingar efter honom ska detta vara ett förbund till ett evigt prästämbete, eftersom han brann för sin Gud och bringade försoning för Israels barn.”

¹⁴ Namnet på den dödade israelitiske mannen, han som dödades tillsammans med den midjanitiska kvinnan, var Simri, Salus son, och han var furste för en familj bland simeoniterna. ^15 (V) Namnet på den dödade midjanitiska kvinnan var Kosbi, dotter till Sur, som var huvudman för en stamfamilj i Midjan.

¹⁶ Herren talade till Mose. Han sade: ^17 (W) ”Anfall midjaniterna och slå dem, ¹⁸ för de har anfallit er genom sitt lömska bedrägeri mot er i saken med Peor och med deras syster Kosbi, den midjanitiska furstedottern som dödades på den dag då hemsökelsen drabbade er för Peors skull.”