4 Moseboken 22-31

Svenska Folkbibeln 2015

Moabs kung skickar efter Bileam

22 Israels barn bröt upp och slog läger på Moabs hedar^[a], på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.

² Balak, Sippors son, såg allt som Israel hade gjort mot amoreerna. ³ Och Moab var rädda för folket därför att det var så talrikt. Moab gruvade sig för Israels barn ⁴ och sade till de äldste i Midjan: ”Nu kommer denna skara att äta upp allt omkring oss, liksom oxen äter upp gräset på marken.”

På den tiden var Balak, Sippors son, kung i Moab. ^5 (A) Han skickade sändebud till Bileam, Beors son^[b], i Petor^[c] vid floden där hans folk bodde för att kalla honom till sig, och han lät säga: ”Nu har ett folk dragit ut ur Egypten, det täcker markens yta och har slagit sig ner mitt emot mig. ⁶ Kom nu därför och förbanna det folket åt mig, för det är starkare än jag. Kanske kan jag då slå det och driva bort det ur landet. Jag vet ju att den du välsignar är välsignad, och den du förbannar är förbannad.”

^7 (B) De äldste i Moab och de äldste i Midjan gav sig i väg och hade med sig spådomslön. De kom till Bileam och framförde till honom vad Balak hade sagt. ⁸ Bileam sade till dem: ”Stanna här över natten, så ska jag komma tillbaka till er med de ord som Herren talar till mig.” Då stannade Moabs hövdingar kvar hos Bileam.

⁹ Och Gud kom till Bileam och sade: ”Vilka är de män du har hos dig?” ¹⁰ Bileam svarade Gud: ”Balak, Sippors son, kung av Moab, har sänt mig detta bud: ¹¹ Nu har ett folk dragit ut ur Egypten, och det täcker markens yta. Kom nu och förbanna det åt mig. Kanske kan jag då strida mot det och driva bort det.”

¹² Men Gud sade till Bileam: ”Du ska inte gå med dem. Du ska inte förbanna detta folk, för det är välsignat.” ¹³ När Bileam steg upp på morgonen, sade han till Balaks hövdingar: ”Gå hem till ert land, för Herren tillåter mig inte att följa med er.” ¹⁴ Då återvände Moabs hövdingar till Balak och sade: ”Bileam vägrar att följa med oss.”

¹⁵ Men Balak skickade återigen hövdingar, fler och av högre rang än de förra. ¹⁶ De kom till Bileam och sade till honom: ”Så säger Balak, Sippors son: Låt ingenting hindra dig från att komma till mig, ¹⁷ för jag vill visa dig mycket stor ära, och allt du säger till mig ska jag göra. Kom nu och förbanna det folket åt mig.” ^18 (C) Bileam svarade Balaks tjänare: ”Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som hans palats rymmer, kan jag inte överträda Herren min Guds befallning, vare sig i smått eller stort. ¹⁹ Men stanna också ni kvar här över natten, så att jag får reda på vad Herren mer har att säga mig.”

²⁰ Om natten kom Gud till Bileam och sade till honom: ”Om männen har kommit för att kalla på dig, så bryt upp och följ med dem. Men du ska endast göra det som jag säger dig.” ²¹ Och Bileam steg upp på morgonen, sadlade sitt åsnesto och följde med Moabs hövdingar.

Bileams åsna och ängeln

²² Men då han nu följde med dem upptändes Guds vrede, och Herrens ängel ställde sig på vägen för att hindra honom. Bileam red på sin åsna och två av hans tjänare var med honom. ²³ När åsnan fick se Herrens ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen, vek hon av från vägen och gick ut på åkern. Men Bileam slog åsnan för att driva henne tillbaka in på vägen.

²⁴ Herrens ängel ställde sig då på en trång väg mellan vingårdarna, med murar på båda sidor. ²⁵ Åsnan såg Herrens ängel och trängde sig mot muren och klämde Bileams fot mot muren, och han slog henne ännu en gång.

²⁶ Herrens ängel gick åter längre fram och ställde sig på ett trångt ställe, där det inte fanns någon möjlighet att vika undan vare sig åt höger eller vänster. ²⁷ När åsnan nu fick se Herrens ängel, lade hon sig ner under Bileam. Bileam blev arg och slog åsnan med staven.

²⁸ Då öppnade Herren åsnans mun, och hon sade till Bileam: ”Vad har jag gjort mot dig, eftersom du tre gånger har slagit mig?” ²⁹ Bileam svarade åsnan: ”Du har gjort mig till åtlöje! Hade jag haft ett svärd i handen skulle jag nu ha dödat dig.”

³⁰ Men åsninnan sade till Bileam: ”Är inte jag din egen åsna som du ridit på i hela ditt liv ända tills idag? Har jag någonsin förut brukat göra så mot dig?” Han svarade: ”Nej.”

³¹ Då öppnade Herren Bileams ögon, så att han såg Herrens ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen. Och han bugade sig och föll ner på sitt ansikte. ³² Herrens ängel sade till honom: ”Varför har du dessa tre gånger slagit din åsna? Se, jag har gått ut för att hindra dig, för jag ser att den här vägen leder till fördärvet. ³³ Åsnan såg mig och har dessa tre gånger vikit undan för mig. Hade hon inte vikit undan för mig, skulle jag nu i sanning ha dödat dig men låtit henne leva.” ³⁴ Då sade Bileam till Herrens ängel: ”Jag har syndat, för jag visste inte att det var du som stod mig emot på vägen. Om det jag gör är orätt i dina ögon, så vill jag vända tillbaka.”

³⁵ Men Herrens ängel svarade Bileam: ”Följ med männen, men endast de ord jag säger till dig får du tala.” Och Bileam följde med Balaks hövdingar.

³⁶ När Balak hörde att Bileam var på väg, gick han för att möta honom vid den stad i Moab som ligger i Arnondalen och utgör den yttersta gränsen. ³⁷ Och Balak sade till Bileam: ”Sände jag inte enträget bud till dig för att kalla hit dig? Varför ville du inte komma till mig? Skulle jag inte kunna visa dig ära?” ³⁸ Bileam svarade Balak: ”Se, jag har nu kommit till dig. Men kan jag överhuvudtaget säga något? Vad Gud lägger i min mun, det måste jag säga.” ³⁹ Sedan följde Bileam med Balak, och de kom till Kirjat-Husot. ⁴⁰ Där offrade Balak oxar och får och sände av det till Bileam och de hövdingar som var med honom.

⁴¹ Balak tog nästa morgon Bileam med sig och förde honom upp på Bamot-Baal^[d]. Från den platsen kunde han se en del av folket.

Bileams första profetia

23 Bileam sade till Balak: ”Bygg här sju altaren åt mig och skaffa fram åt mig sju tjurar och sju baggar.” ² Balak gjorde som Bileam sade, och Balak och Bileam offrade en tjur och en bagge på varje altare. ³ Sedan sade Bileam till Balak: ”Stanna kvar vid ditt brännoffer medan jag går i väg. Kanske Herren kommer och möter mig. Vad han än låter mig se ska jag meddela dig.” Och han gick upp på en kal höjd.

⁴ Och Gud mötte Bileam, som sade till honom: ”De sju altarna har jag ställt i ordning, och på varje altare har jag offrat en tjur och en bagge.” ⁵ Då lade Herren ett ord i Bileams mun och sade: ”Gå tillbaka till Balak, och så ska du säga.”

⁶ När han kom tillbaka till Balak, fann han honom stående vid sitt brännoffer tillsammans med alla Moabs hövdingar. ^7 (D) Då framförde han detta budskap:

¹¹ Då sade Balak till Bileam: ”Vad har du gjort mot mig? Jag tog hit dig för att du skulle förbanna mina fiender, men se, du har välsignat dem!” ¹² Men han svarade: ”Ska jag inte vara noga med att tala det som Herren lägger i min mun?”

Bileams andra profetia

¹³ Balak sade till Bileam: ”Följ med mig till en annan plats där du kan se dem. Du kan därifrån se bara en del av dem, du kan inte se dem alla. Därifrån ska du förbanna dem åt mig.” ¹⁴ Och han tog honom till Väktarplatsen på toppen av Pisga. Där byggde han sju altaren och offrade en tjur och en bagge på varje altare. ¹⁵ Sedan sade han till Balak: ”Stanna kvar här vid ditt brännoffer medan jag går för att möta honom där borta.” ¹⁶ Och Herren mötte Bileam och lade ett ord i hans mun, och han sade: ”Gå tillbaka till Balak, och så ska du säga.”

¹⁷ När han kom tillbaka till Balak fann han honom stående vid sitt brännoffer tillsammans med Moabs hövdingar. Balak frågade honom: ”Vad har Herren talat?” ¹⁸ Då framförde han detta budskap:

²⁵ Då sade Balak till Bileam: ”Kan du inte förbanna dem, så välsigna dem inte!” ²⁶ Men Bileam sade till Balak: ”Har jag inte sagt dig att jag måste göra allt som Herren säger?”

Bileams tredje profetia

²⁷ Sedan sade Balak till Bileam: ”Kom, jag vill ta med dig till en annan plats. Kanske behagar det Gud att du därifrån förbannar dem åt mig.” ²⁸ Balak tog Bileam med sig upp på toppen av Peor, med utsikt över Jeshimon. ²⁹ Och Bileam sade till Balak: ”Bygg här sju altaren åt mig, och gör i ordning sju tjurar och sju baggar åt mig.” ³⁰ Balak gjorde som Bileam sade, och han offrade en tjur och en bagge på varje altare.

24 ^(I) När Bileam såg att det behagade Herren att välsigna Israel, gick han inte som förut bort och såg efter spåtecken^[e], utan vände sig mot öknen. ² Och när Bileam höjde blicken, såg han Israel i sina läger efter sina stammar. Och Guds Ande kom över honom. ³ Då framförde han detta budskap:

^9 (L) Han har lagt sig ner,

¹⁰ Då upptändes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop händerna. Han sade till Bileam: ”Jag kallade hit dig för att förbanna mina fiender, men se, du har välsignat dem rikligt tre gånger. ¹¹ Ge dig nu av hem igen! Jag sade att jag skulle visa dig stor ära, men se, Herren har hindrat att du skulle bli ärad.” ¹² Bileam svarade Balak: ”Sade jag inte till sändebuden som du skickade till mig: ^13 (M) Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som ryms i hans palats, kan jag ändå inte överträda Herrens befallning av egen vilja i vare sig gott eller ont. Vad Herren säger, det måste jag tala.

Bileams fjärde profetia

¹⁴ Se, jag går nu hem till mitt folk. Kom, jag vill varna dig för vad detta folk kommer att göra mot ditt folk i kommande dagar.” ¹⁵ Och han framförde detta budskap:

^20 (P) Han fick se Amalek. Då framförde han detta budskap:

²¹ Han fick se keniterna^[j]. Då framförde han detta budskap:

²⁵ Sedan stod Bileam upp och vände tillbaka hem. Också Balak for sin väg.

Israel förförs av Moab

25 Medan Israel uppehöll sig i Shittim^[m], började folket begå otukt med Moabs döttrar. ² Dessa inbjöd folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar. ^3 (Q) Och Israel slöt sig till Baal-Peor^[n]. Då upptändes Herrens vrede mot Israel. ^4 (R) Och Herren sade till Mose: ”Hämta folkets alla huvudmän och häng upp dem^[o] i solen inför Herren så att Herrens glödande vrede vänds ifrån Israel.” ^5 (S) Då sade Mose till Israels domare: ”Var och en av er ska bland sina män döda dem som har slutit sig till Baal-Peor.”

⁶ Och se, då kom en man av Israels barn och förde in bland sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och hela Israels församling, medan de stod och grät vid ingången till uppenbarelsetältet. ^7 (T) När Pinehas^[p], son till Eleasar, son till prästen Aron, såg det, reste han sig i församlingen och tog ett spjut i handen. ⁸ Han följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, den israelitiske mannen och kvinnan genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn. ^9 (U) Men de som omkom genom hemsökelsen utgjorde 24 000.

¹⁰ Herren talade till Mose. Han sade: ¹¹ ”Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels barn genom att han brann av min lidelse bland dem. Därför har jag inte i min lidelse utrotat Israels barn. ¹² Säg därför: Se, jag sluter med honom ett fridsförbund. ¹³ För honom och för hans avkomlingar efter honom ska detta vara ett förbund till ett evigt prästämbete, eftersom han brann för sin Gud och bringade försoning för Israels barn.”

¹⁴ Namnet på den dödade israelitiske mannen, han som dödades tillsammans med den midjanitiska kvinnan, var Simri, Salus son, och han var furste för en familj bland simeoniterna. ^15 (V) Namnet på den dödade midjanitiska kvinnan var Kosbi, dotter till Sur, som var huvudman för en stamfamilj i Midjan.

¹⁶ Herren talade till Mose. Han sade: ^17 (W) ”Anfall midjaniterna och slå dem, ¹⁸ för de har anfallit er genom sitt lömska bedrägeri mot er i saken med Peor och med deras syster Kosbi, den midjanitiska furstedottern som dödades på den dag då hemsökelsen drabbade er för Peors skull.”

Den andra folkräkningen

26 Efter hemsökelsen sade Herren till Mose och till Eleasar, prästen Arons son: ^2 (X) ”Räkna antalet av Israels barn, hela församlingen, de män som är tjugo år eller äldre, efter deras familjer, alla i Israel som kan göra krigstjänst.” ³ Mose och prästen Eleasar talade då till dem på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko och sade: ⁴ ”Räkna dem som är tjugo år eller äldre”, enligt vad Herren hade befallt Mose.

Dessa var de israeliter som drog ut ur Egyptens land:

⁵ Ruben var Israels förstfödde. Rubens barn var:

Av Henok henokiternas släkt,

av Pallu palluiternas släkt,

⁶ av Hesron hesroniternas släkt,

av Karmi karmiternas släkt.

⁷ Dessa var rubeniternas släkter. De mönstrade var 43 730.

⁸ Pallus söner var Eliab. ^9 (Y) Eliabs söner var Nemuel, Datan och Abiram. Det var den Datan och den Abiram, båda utvalda från församlingen, som gjorde uppror mot Mose och Aron tillsammans med gruppen kring Kora när dessa gjorde uppror mot Herren. ¹⁰ Då öppnade jorden sitt gap och slukade dem tillsammans med Kora, och hans grupp omkom genom att elden förtärde de 250 männen, och de blev ett varnande exempel. ¹¹ Men Koras söner omkom inte.

¹² Simeons barn, efter deras släkter, var:

Av Nemuel nemueliternas släkt,

av Jamin jaminiternas släkt,

av Jakin jakiniternas släkt,

¹³ av Sera seraiternas släkt,

av Saul sauliternas släkt.

¹⁴ Dessa var simeoniternas släkter, 22 200.

¹⁵ Gads barn, efter deras släkter, var:

Av Sefon sefoniternas släkt,

av Haggi haggiternas släkt,

av Shuni shuniternas släkt,

¹⁶ av Osni osniternas släkt,

av Eri eriternas släkt,

¹⁷ av Arod aroditernas släkt,

av Areli areliternas släkt.

¹⁸ Dessa var Gads barns släkter. De mönstrade var 40 500.

^19 (Z) Judas söner var Er och Onan, men Er och Onan dog i Kanaans land.

²⁰ Juda barn, efter deras släkter, var:

Av Shela shelaiternas släkt,

av Peres peresiternas släkt,

av Sera seraiternas släkt.

²¹ Peres barn var:

Av Hesron hesroniternas släkt,

av Hamul hamuliternas släkt.

²² Dessa var Juda släkter. De mönstrade var 76 500.

²³ Isaskars barn, efter deras släkter, var:

Av Tola tolaiternas släkt,

av Puva puniternas släkt,

²⁴ av Jashub jashubiternas släkt,

av Simron simroniternas släkt.

²⁵ Dessa var Isaskars släkter. De mönstrade var 64 300.

²⁶ Sebulons barn, efter deras släkter, var:

Av Sered serediternas släkt,

av Elon eloniternas släkt,

av Jaleel jaleeliternas släkt.

²⁷ Dessa var sebuloniternas släkter. De mönstrade var 60 500.

²⁸ Josefs barn, efter deras släkter, var Manasse och Efraim.

^29 (AA) Manasses barn var:

Av Makir makiriternas släkt. Och Makir blev far till Gilead.

Av Gilead kom gileaditernas släkt.

³⁰ Dessa var Gileads barn:

Av Ieser ieseriternas släkt,

av Helek helekiternas släkt,

³¹ av Asriel asrieliternas släkt,

av Sikem sikemiternas släkt,

³² av Shemida shemidaiternas släkt,

av Hefer heferiternas släkt.

^33 (AB) Men Selofhad, Hefers son, hade inga söner utan endast döttrar. Selofhads döttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. ³⁴ Dessa var Manasses släkter. De mönstrade var 52 700.

³⁵ Dessa var Efraims barn, efter deras släkter:

Av Shutela shutelaiternas släkt,

av Beker bekeriternas släkt,

av Tahan tahaniternas släkt.

³⁶ Shutelas barn var:

Av Eran eraniternas släkt.

³⁷ Dessa var Efraims barns släkter. De mönstrade var 32 500. Dessa var Josefs barn, efter deras släkter.

³⁸ Benjamins barn, efter deras släkter, var:

Av Bela belaiternas släkt,

av Ashbel ashbeliternas släkt,

av Ahiram ahiramiternas släkt,

³⁹ av Shufam^[q] shufamiternas släkt,

av Hufam hufamiternas släkt.

⁴⁰ Belas söner var Ard och Naaman:

av Ard^[r] arditernas släkt,

av Naaman naamiternas släkt.

⁴¹ Dessa var Benjamins barn, efter deras släkter. De mönstrade var 45 600.

⁴² Dessa var Dans barn, efter deras släkter:

Av Shuham shuhamiternas släkt.

Dessa var Dans släkter efter deras släkter.

⁴³ Suhamiternas släkter som mönstrades var 64 400.

⁴⁴ Ashers barn, efter deras släkter, var:

Av Jimna jimnaiternas släkt,

av Jisvi jisviternas släkt,

av Beria beriaiternas släkt.

⁴⁵ Av Berias barn:

Av Heber heberiternas släkt,

av Malkiel malkieliternas släkt.

⁴⁶ Ashers dotter hette Sera.

⁴⁷ Dessa var Ashers barns släkter. De mönstrade var 53 400.

⁴⁸ Naftali barn, efter deras släkter, var:

Av Jaseel jaseeliternas släkt,

av Guni guniternas släkt,

⁴⁹ av Jeser jeseriternas släkt,

av Shillem shillemiternas släkt.

⁵⁰ Dessa var Naftalis släkter efter deras släkter. De mönstrade var 45 400.

^51 (AC) Dessa var de mönstrade av Israels barn, 601 730.

⁵² Herren talade till Mose. Han sade: ⁵³ ”Åt dessa ska landet utskiftas till arvedel, efter antalet namn. ^54 (AD) Åt en större stam ska du ge en större arvedel och åt en mindre stam en mindre arvedel. Varje stam ska få sin arvedel efter antalet av dem som mönstrats. ⁵⁵ Men landet ska utskiftas genom lottkastning. Efter namnen på sina fädernestammar ska de få sina arvedelar. ⁵⁶ Efter lottens utslag ska varje stam, större eller mindre, få sin arvedel.”

^57 (AE) Dessa var de av Levi stam som mönstrades efter sina släkter:

Av Gershon gershoniternas släkt,

av Kehat kehatiternas släkt,

av Merari merariternas släkt.

⁵⁸ Dessa var leviternas släkter:

libniternas släkt,

hebroniternas släkt,

mahliternas släkt,

mushiternas släkt,

koraiternas släkt.

Och Kehat var far^[s] till Amram. ^59 (AF) Amrams hustru hette Jokebed, Levis dotter, som föddes åt Levi i Egypten. Hon födde åt Amram: Aron, Mose och deras syster Mirjam. ⁶⁰ Åt Aron föddes Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. ^61 (AG) Men Nadab och Abihu dog när de bar fram främmande eld inför Herrens ansikte.

⁶² De mönstrade var 23 000, alla av manligt kön som var en månad gamla eller äldre. De hade inte blivit mönstrade bland Israels barn, eftersom de inte hade fått någon arvedel bland Israels barn.

⁶³ Dessa var de som mönstrades av Mose och prästen Eleasar, när de mönstrade Israels barn på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko. ^64 (AH) Bland dessa fanns ingen av dem som förut hade mönstrats av Mose och prästen Aron när de mönstrade Israels barn i Sinai öken, ^65 (AI) för om dem hade Herren sagt: ”De ska dö i öknen.” Ingen fanns kvar av dem förutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.

Selofhads döttrar

27 ^(AJ) Döttrarna till Selofhad trädde fram. Selofhad var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, av Manasses, Josefs sons, släkter. Döttrarna hette Mahla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. ² De stod inför Mose och prästen Eleasar, furstarna och hela församlingen vid ingången till uppenbarelsetältet och sade: ^3 (AK) ”Vår far dog i öknen, men han tillhörde inte Koras grupp som gaddade ihop sig mot Herren. Han dog genom egen synd, och han hade inga söner. ⁴ Varför skulle vår fars namn försvinna ur hans släkt bara för att han inte hade någon son? Ge oss nu en besittning bland vår fars bröder.”

⁵ Mose bar fram deras sak inför Herrens ansikte. ⁶ Och Herren sade till Mose: ⁷ ”Selofhads döttrar har rätt i vad de säger. Du ska ge dem en arvsbesittning bland deras fars bröder genom att låta deras fars arvedel gå över till dem.

⁸ Du ska säga till Israels barn: Om en man dör och han inte efterlämnar någon son, ska ni låta hans arvedel gå över till hans dotter. ⁹ Men om han inte har någon dotter, ska ni ge hans arvedel åt hans bröder. ¹⁰ Har han inte några bröder, ska ni ge hans arvedel åt hans fars bröder. ¹¹ Men om hans far inte har några bröder, ska ni ge hans arvedel åt närmaste släkting som då ska ta den i besittning. Detta ska vara en laglig rätt för Israels barn, så som Herren har befallt Mose.”

Josua utses till Moses efterträdare

^12 (AL) Herren sade till Mose: ”Stig upp på Abarimberget och se det land som jag har gett åt Israels barn. ^13 (AM) Men när du har sett det ska också du samlas till ditt folk, liksom din bror Aron, ¹⁴ för ni var upproriska mot mitt ord i öknen Zin^[t] när församlingen tvistade med mig. Ni höll mig inte helig inför deras ögon vid vattnet, Meribas vatten vid Kadesh i öknen Zin.”

¹⁵ Mose talade till Herren. Han sade: ¹⁶ ”Må Herren, den Gud som råder över anden i allt kött, sätta en man över församlingen ^17 (AN) som kan gå i spetsen för dem när de drar ut och kommer tillbaka, och som kan vara deras ledare och anförare så att Herrens församling inte blir som får utan herde.” ^18 (AO) Herren svarade Mose: ”Ta Josua, Nuns son, en man som har Anden^[u], och lägg din hand på honom. ¹⁹ Du ska ställa honom inför prästen Eleasar och hela församlingen och insätta honom i hans tjänst inför deras ögon. ²⁰ Ge honom något av din auktoritet så att hela Israels församling lyder honom. ^21 (AP) Han ska stå inför prästen Eleasar, som genom urims dom^[v] ska hämta svar åt honom inför Herrens ansikte. Efter hans ord ska de dra ut och efter hans ord komma tillbaka, han själv och alla Israels barn med honom, hela församlingen.”

²² Mose gjorde som Herren hade befallt honom. Han tog Josua och förde fram honom inför prästen Eleasar och hela församlingen. ²³ Och Eleasar lade sina händer på honom och insatte honom i hans tjänst, så som Herren hade sagt genom Mose.

De dagliga offren

28 Herren talade till Mose. Han sade: ² ”Befall Israels barn och säg till dem: Var noga med att ni på bestämd tid bär fram mina offer, min mat av mina eldsoffer, till en ljuvlig doft för mig. ^3 (AQ) Och säg till dem: Detta är vad ni ska offra åt Herren som eldsoffer: två felfria årsgamla lamm som ständigt återkommande brännoffer varje dag. ⁴ Det ena lammet ska du offra på morgonen, och det andra lammet ska du offra i skymningen^[w]. ⁵ Och som matoffer ska du offra en tiondels efa fint mjöl, blandat med en fjärdedels hin^[x] olja av stötta oliver. ⁶ Detta är det dagliga brännoffret som offrades på Sinai berg till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren. ⁷ Som dryckesoffer till det ska du offra en fjärdedels hin för varje lamm. I helgedomen ska dryckesoffer av stark dryck utgjutas åt Herren. ⁸ Det andra lammet ska du offra i skymningen. Med likadant matoffer och dryckesoffer som på morgonen ska du offra det, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.

Sabbatsoffret

⁹ På sabbatsdagen ska du offra två felfria årsgamla lamm och två tiondels efa fint mjöl blandat med olja som matoffer, med tillhörande dryckesoffer. ¹⁰ Detta är sabbatsbrännoffret, som ska offras varje sabbat utöver det dagliga brännoffret, med tillhörande dryckesoffer.

Nymånadsoffret

¹¹ På era nymånadsdagar^[y] ska ni som brännoffer åt Herren offra två ungtjurar, en bagge och sju felfria årsgamla lamm ¹² samt tre tiondels efa fint mjöl blandat med olja som matoffer till varje tjur, och två tiondels efa fint mjöl blandat med olja som matoffer till baggen, ¹³ och en tiondels efa fint mjöl^[z] blandat med olja som matoffer till varje lamm. Detta är ett brännoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren. ¹⁴ De tillhörande dryckesoffren ska vara en halv hin vin till varje tjur, en tredjedels hin till baggen och en fjärdedels^[aa] hin till varje lamm. Detta är nymånadsbrännoffret som ska offras i var och en av årets månader. ¹⁵ Dessutom ska ni offra en bock till syndoffer åt Herren. Den ska offras tillsammans med det dagliga brännoffret, med tillhörande dryckesoffer.

Påskoffren

^16 (AR) I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, är Herrens påsk^[ab]. ¹⁷ På femtonde dagen i samma månad är högtid. Då ska man äta osyrat bröd i sju dagar. ¹⁸ På den första dagen ska man hålla en helig sammankomst. Då ska inget arbete utföras. ¹⁹ Och som eldsoffer, som brännoffer åt Herren, ska ni offra: två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm, som ska vara felfria.

²⁰ Som matoffer till det ska ni offra fint mjöl blandat med olja. Tre tiondels efa ska ni offra till varje ungtjur, två tiondels efa till baggen, ²¹ och en tiondels efa ska du offra till vart och ett av de sju lammen. ²² Dessutom ska ni offra en syndofferbock som ska bringa försoning för er. ²³ Detta ska ni offra förutom morgonens brännoffer, som utgör det dagliga brännoffret.

²⁴ Likadana offer ska ni offra varje dag i sju dagar, matoffer och eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren. Tillsammans med det dagliga brännoffret ska detta offras med tillhörande dryckesoffer.

²⁵ På den sjunde dagen ska ni hålla en helig sammankomst. Då ska inget arbete utföras.

Veckohögtidens offer

^26 (AS) På den dag då förstlingsskörden bärgas, då ni vid er veckohögtid^[ac] bär fram ett offer åt Herren av den nya grödan, ska ni hålla en helig sammankomst. Då ska inget arbete utföras. ²⁷ Som brännoffer till en ljuvlig doft för Herren ska ni då offra två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm, ²⁸ och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till varje tjur, två tiondels efa till baggen, ²⁹ och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen.

³⁰ Dessutom ska ni offra en bock som ska bringa försoning för er. ³¹ Förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer ska ni offra detta, med tillhörande dryckesoffer. Djuren ska vara felfria.

Nyårshögtidens offer

29 ^(AT) I sjunde månaden, på första dagen^[ad] i månaden, ska ni hålla en helig sammankomst. Då ska inget arbete utföras. Den ska för er vara en dag med basunklang. ² Som brännoffer till en ljuvlig doft för Herren ska ni offra en ungtjur, en bagge, sju felfria årsgamla lamm, ³ och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till tjuren, två tiondels efa till baggen, ⁴ och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. ⁵ Dessutom ska ni offra en bock som syndoffer som ska bringa försoning för er, ^6 (AU) förutom nymånadsbrännoffret med tillhörande matoffer, det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och dryckesoffren i enlighet med föreskrifterna för dem, allt till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren.

Försoningsdagens offer

^7 (AV) På tionde dagen^[ae] i samma sjunde månad ska ni hålla en helig sammankomst. Ni ska då fasta och inte utföra något arbete. ⁸ Som brännoffer till en ljuvlig doft för Herren ska ni offra en ungtjur, en bagge, sju felfria årsgamla lamm, ⁹ och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till tjuren, två tiondels efa till baggen, ¹⁰ och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. ¹¹ Dessutom ska ni offra en bock som syndoffer, utöver försoningssyndoffret och det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och deras dryckesoffer.

Lövhyddohögtidens offer

^12 (AW) På femtonde dagen i sjunde månaden^[af] ska ni hålla en helig sammankomst. Då ska inget arbete utföras, utan ni ska fira en Herrens högtid i sju dagar. ¹³ Och som brännoffer, som eldsoffer, ska ni då till en ljuvlig doft för Herren offra tretton ungtjurar, två baggar, fjorton felfria årsgamla lamm, ¹⁴ och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till var och en av de tretton tjurarna, två tiondels efa till var och en av de två baggarna, ¹⁵ och en tiondels efa till vart och ett av de fjorton lammen. ¹⁶ Dessutom ska ni offra en bock till syndoffer, utöver det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och dryckesoffer.

¹⁷ På andra dagen ska ni offra tolv ungtjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm, ¹⁸ med det matoffer och dryckesoffer som ska offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal på föreskrivet sätt. ¹⁹ Dessutom ska ni offra en bock som syndoffer, utöver det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och dryckesoffer.

²⁰ På tredje dagen ska ni offra elva tjurar, två baggar, fjorton felfria årsgamla lamm ²¹ med det matoffer och dryckesoffer som ska offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal på föreskrivet sätt. ²² Dessutom ska ni offra en bock som syndoffer, utöver det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och dryckesoffer.

²³ På fjärde dagen ska ni offra tio tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm ²⁴ med det matoffer och dryckesoffer som ska offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal på föreskrivet sätt. ²⁵ Dessutom ska ni offra en bock som syndoffer, utöver det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och dryckesoffer.

²⁶ På femte dagen ska ni offra nio tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm ²⁷ med det matoffer och dryckesoffer som ska offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal på föreskrivet sätt. ²⁸ Dessutom ska ni offra en syndofferbock, utöver det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och dryckesoffer.

²⁹ På sjätte dagen ska ni offra åtta tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm ³⁰ med det matoffer och dryckesoffer som ska offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal på föreskrivet sätt. ³¹ Dessutom ska ni offra en syndofferbock, utöver det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och dryckesoffer.

³² På sjunde dagen ska ni offra sju tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm, ³³ med det matoffer och dryckesoffer som ska offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal på föreskrivet sätt. ³⁴ Dessutom ska ni offra en syndofferbock, utöver det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och dryckesoffer.

³⁵ På åttonde dagen ska ni hålla en högtidssamling. Då ska inget arbete utföras. ³⁶ Som brännoffer, som eldsoffer, ska ni då offra till en ljuvlig doft för Herren en tjur, en bagge, sju felfria årsgamla lamm, ³⁷ med det matoffer och dryckesoffer som ska offras tillsammans med dem, med tjuren, baggen och lammen efter deras antal på föreskrivet sätt. ³⁸ Dessutom ska ni offra en syndofferbock, utöver det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och dryckesoffer.

³⁹ Detta ska ni offra åt Herren vid era högtider förutom era löftesoffer och frivilliga offer, vare sig det är brännoffer, matoffer, dryckesoffer eller gemenskapsoffer.”

30 Mose sade detta till Israels barn, precis som Herren hade befallt Mose.

Lagar om löften

² Mose talade till huvudmännen för Israels barns stammar. Han sade: ”Detta är vad Herren har befallt: ^3 (AX) Om en man ger ett löfte åt Herren eller svär en ed med en bestämd förpliktelse, får han inte bryta sitt ord. Han ska i allt göra vad hans mun har talat.

⁴ Om en kvinna ger ett löfte åt Herren medan hon bor kvar i sin fars hus och ännu är ung, och därmed förpliktar sig till något, ⁵ och hennes far har hört hennes löfte och den förpliktelse hon åtagit sig och han inte säger något till henne, så ska alla hennes löften ha gällande kraft och alla förpliktelser hon åtagit sig stå kvar. ⁶ Men om hennes far samma dag han hör det säger nej till det, ska hennes löften och förpliktelser vara utan gällande kraft, och Herren ska förlåta henne eftersom hennes far sade nej till henne.

⁷ Om hon gifter sig, och löften vilar på henne, eller något obetänksamt ord från hennes läppar binder henne, ⁸ och hennes man får höra om det men inte talar med henne om det samma dag han hör det, då ska hennes löften ha gällande kraft och hennes förpliktelser stå kvar. ⁹ Men om hennes man samma dag han får höra det säger nej till det, då upphäver han hennes löfte och det obetänksamma ord från hennes läppar som hon bundit sig med, och Herren ska förlåta henne.

¹⁰ Men ett löfte från en änka eller en frånskild kvinna ska ha gällande kraft för henne, vad hon än har förbundit sig till.

¹¹ Om en kvinna som lever med sin man ger ett löfte eller med ed förpliktar sig till något, ¹² och hennes man hör det men inte säger något till henne om det och inte säger nej till henne, då ska alla hennes löften ha gällande kraft och alla hennes förpliktelser stå kvar. ¹³ Men om hennes man upphäver dem samma dag han hör dem, då ska allt som hennes läppar har talat vara utan gällande kraft, om det än gäller löften eller någon bestämd förpliktelse. Hennes man har upphävt dem, därför ska Herren förlåta henne. ¹⁴ Varje löfte och varje edlig förpliktelse att fasta kan hennes man stadfästa eller upphäva. ¹⁵ Men om hennes man inte den dagen eller nästa dag säger något till henne om det, stadfäster han alla hennes löften och alla hennes förpliktelser. Han ger dem gällande kraft genom att inte säga något till henne samma dag han hör dem. ¹⁶ Men om han upphäver dem en tid efter det att han har hört dem, då kommer han att bära på hennes missgärning.”

¹⁷ Detta är de stadgar som Herren gav Mose angående en man och hans hustru, och angående en far och hans dotter, medan hon ännu är ung och bor i sin fars hus.

Kriget mot Midjan

31 Herren talade till Mose. Han sade: ^2 (AY) ”Ta hämnd på midjaniterna^[ag] för Israels barn. Därefter ska du samlas till ditt folk.” ³ Och Mose sade till folket: ”Låt några av era män beväpna sig till strid. De ska rycka ut mot Midjan och utföra Herrens hämnd på Midjan. ⁴ Tusen man från var och en av Israels alla stammar ska ni sända ut i striden.” ⁵ Då avskiljdes ur Israels ätter tusen man av varje stam, tolvtusen man beväpnade till strid. ^6 (AZ) Dessa sände Mose ut i striden, tusen man ur varje stam, tillsammans med Pinehas, prästen Eleasars son, som tog de heliga föremålen och larmtrumpeterna i sin hand.

⁷ De gick i krig mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön. ^8 (BA) Tillsammans med andra som blev slagna av dem dödades också de midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska kungar. Också Bileam, Beors son, dödade de med svärd. ⁹ Israels barn förde bort Midjans kvinnor och barn som fångar, och alla deras dragdjur, all deras boskap och allt deras gods tog de som byte. ¹⁰ Alla deras städer där de bodde och alla deras tältläger brände upp de i eld. ¹¹ De tog med sig allt bytet och allt de hade rövat, både människor och boskap, ¹² och förde fångarna och det rövade och bytet till Mose och prästen Eleasar och till Israels barns församling i lägret på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.

Hären återvänder

¹³ Mose och prästen Eleasar och församlingens alla furstar gick för att möta dem utanför lägret. ¹⁴ Men Mose blev upprörd över krigsbefälet, både överbefälen och underbefälen, när de kom tillbaka från kriget. ¹⁵ Mose sade till dem: ”Lät ni alla kvinnor leva? ^16 (BB) Det var ju de som efter Bileams råd förledde Israels barn till otrohet mot Herren i saken med Peor, så att hemsökelsen drabbade Herrens församling. ¹⁷ Döda nu alla pojkar, och döda alla kvinnor som har legat med en man. ¹⁸ Men alla flickor som inte har legat med en man ska ni låta leva^[ah] och spara åt er själva.

^19 (BC) Och ni ska vara utanför lägret i sju dagar. Var och en som har dödat någon människa, och var och en som har rört vid någon slagen ska rena sig^[ai] på tredje dagen och på sjunde dagen. Det gäller er själva och era fångar. ²⁰ Ni ska rena alla kläder, allt som är tillverkat av skinn, allt som är gjort av gethår och alla föremål av trä.”

²¹ Prästen Eleasar sade till de stridsmän som hade deltagit i kriget: ”Detta är den lagstadga som Herren har befallt Mose: ²² Guld och silver, koppar, järn, tenn och bly, ^23 (BD) allt som tål eld ska ni låta gå genom eld så att det blir rent. Men det ska också renas med reningsvatten. Och allt som inte tål eld ska ni låta gå genom vatten. ²⁴ På sjunde dagen ska ni tvätta era kläder och så vara rena. Därefter får ni gå in i lägret.”

Fördelning av bytet

²⁵ Herren sade till Mose: ²⁶ ”Tillsammans med prästen Eleasar och huvudmännen för församlingen ska du göra en beräkning över det tagna bytet av människor och boskap. ²⁷ Sedan ska du dela bytet i två delar mellan de krigare som deltagit i striden och hela församlingen. ²⁸ Som skatt åt Herren ska du ta från det krigsfolk som har varit med i striden: en av var femhundrade av människor, kor, åsnor och får. ²⁹ Ta detta av deras hälft och ge det åt prästen Eleasar som en offergåva åt Herren. ³⁰ Och från Israels barns hälft ska du ta var femtionde av människor, kor, åsnor, får och all boskap och ge det till leviterna, som ska ha vården om Herrens tabernakel.”

³¹ Mose och prästen Eleasar gjorde som Herren hade befallt Mose. ³² Och bytet, resten av det som krigsfolket hade tagit, utgjorde: av får 675 000, ³³ av kor 72 000, ³⁴ av åsnor 61 000 ³⁵ och av människor, kvinnor som inte legat med någon man, tillsammans 32 000.

³⁶ Hälften av bytet, den del som tillföll dem som deltagit i striden, utgjorde:

av får 337 500, ³⁷ varav skatten åt Herren utgjorde 675 får,

³⁸ av kor 36 000, varav skatten åt Herren utgjorde 72,

³⁹ av åsnor 30 500, varav skatten åt Herren utgjorde 61,

⁴⁰ av människor 16 000, varav skatten åt Herren utgjorde 32 personer.

⁴¹ Och skatten, den för Herren bestämda gåvan, gav Mose åt prästen Eleasar, så som Herren hade befallt Mose.

⁴² Den hälft som tillföll Israels barn och som Mose hade avskilt från krigsfolkets del, ⁴³ den hälft som tillföll församlingen, utgjorde: av får 337 500, ⁴⁴ av kor 36 000, ⁴⁵ av åsnor 30 500 ⁴⁶ och av människor 16 000. ⁴⁷ Ur den hälft som tillföll israeliterna tog Mose ut var femtionde, både av människor och boskap, och gav det till leviterna som hade ansvar för Herrens tabernakel, så som Herren hade befallt Mose.

⁴⁸ Befälhavarna över härens avdelningar, både överbefälen och underbefälen, kom fram till Mose ⁴⁹ och sade till honom: ”Dina tjänare har räknat antalet krigsmän som vi har haft under vårt befäl, och ingen man fattas bland oss. ⁵⁰ Därför har nu var och en av oss som en offergåva åt Herren burit fram det som han kommit över av guldsmycken – armband, ringar, örhängen och halssmycken – för att bringa försoning för oss inför Herrens ansikte.”

⁵¹ Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från dem, alla slags klenoder. ⁵² Guldet som gavs som gåva åt Herren av överbefälen och underbefälen utgjorde sammanlagt 16 750 siklar.^{[aj] 53} Krigsfolket hade tagit byte, var och en för sig. ⁵⁴ Och Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från överbefälen och underbefälen och bar in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa Israels barn i åminnelse inför Herrens ansikte.