4 Moseboken 22-31
Svenska Folkbibeln 2015
Moabs kung skickar efter Bileam
22 Israels barn bröt upp och slog läger på Moabs hedar[a], på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.
2 Balak, Sippors son, såg allt som Israel hade gjort mot amoreerna. 3 Och Moab var rädda för folket därför att det var så talrikt. Moab gruvade sig för Israels barn 4 och sade till de äldste i Midjan: ”Nu kommer denna skara att äta upp allt omkring oss, liksom oxen äter upp gräset på marken.”
På den tiden var Balak, Sippors son, kung i Moab. 5 (A) Han skickade sändebud till Bileam, Beors son[b], i Petor[c] vid floden där hans folk bodde för att kalla honom till sig, och han lät säga: ”Nu har ett folk dragit ut ur Egypten, det täcker markens yta och har slagit sig ner mitt emot mig. 6 Kom nu därför och förbanna det folket åt mig, för det är starkare än jag. Kanske kan jag då slå det och driva bort det ur landet. Jag vet ju att den du välsignar är välsignad, och den du förbannar är förbannad.”
7 (B) De äldste i Moab och de äldste i Midjan gav sig i väg och hade med sig spådomslön. De kom till Bileam och framförde till honom vad Balak hade sagt. 8 Bileam sade till dem: ”Stanna här över natten, så ska jag komma tillbaka till er med de ord som Herren talar till mig.” Då stannade Moabs hövdingar kvar hos Bileam.
9 Och Gud kom till Bileam och sade: ”Vilka är de män du har hos dig?” 10 Bileam svarade Gud: ”Balak, Sippors son, kung av Moab, har sänt mig detta bud: 11 Nu har ett folk dragit ut ur Egypten, och det täcker markens yta. Kom nu och förbanna det åt mig. Kanske kan jag då strida mot det och driva bort det.”
12 Men Gud sade till Bileam: ”Du ska inte gå med dem. Du ska inte förbanna detta folk, för det är välsignat.” 13 När Bileam steg upp på morgonen, sade han till Balaks hövdingar: ”Gå hem till ert land, för Herren tillåter mig inte att följa med er.” 14 Då återvände Moabs hövdingar till Balak och sade: ”Bileam vägrar att följa med oss.”
15 Men Balak skickade återigen hövdingar, fler och av högre rang än de förra. 16 De kom till Bileam och sade till honom: ”Så säger Balak, Sippors son: Låt ingenting hindra dig från att komma till mig, 17 för jag vill visa dig mycket stor ära, och allt du säger till mig ska jag göra. Kom nu och förbanna det folket åt mig.” 18 (C) Bileam svarade Balaks tjänare: ”Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som hans palats rymmer, kan jag inte överträda Herren min Guds befallning, vare sig i smått eller stort. 19 Men stanna också ni kvar här över natten, så att jag får reda på vad Herren mer har att säga mig.”
20 Om natten kom Gud till Bileam och sade till honom: ”Om männen har kommit för att kalla på dig, så bryt upp och följ med dem. Men du ska endast göra det som jag säger dig.” 21 Och Bileam steg upp på morgonen, sadlade sitt åsnesto och följde med Moabs hövdingar.
Bileams åsna och ängeln
22 Men då han nu följde med dem upptändes Guds vrede, och Herrens ängel ställde sig på vägen för att hindra honom. Bileam red på sin åsna och två av hans tjänare var med honom. 23 När åsnan fick se Herrens ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen, vek hon av från vägen och gick ut på åkern. Men Bileam slog åsnan för att driva henne tillbaka in på vägen.
24 Herrens ängel ställde sig då på en trång väg mellan vingårdarna, med murar på båda sidor. 25 Åsnan såg Herrens ängel och trängde sig mot muren och klämde Bileams fot mot muren, och han slog henne ännu en gång.
26 Herrens ängel gick åter längre fram och ställde sig på ett trångt ställe, där det inte fanns någon möjlighet att vika undan vare sig åt höger eller vänster. 27 När åsnan nu fick se Herrens ängel, lade hon sig ner under Bileam. Bileam blev arg och slog åsnan med staven.
28 Då öppnade Herren åsnans mun, och hon sade till Bileam: ”Vad har jag gjort mot dig, eftersom du tre gånger har slagit mig?” 29 Bileam svarade åsnan: ”Du har gjort mig till åtlöje! Hade jag haft ett svärd i handen skulle jag nu ha dödat dig.”
30 Men åsninnan sade till Bileam: ”Är inte jag din egen åsna som du ridit på i hela ditt liv ända tills idag? Har jag någonsin förut brukat göra så mot dig?” Han svarade: ”Nej.”
31 Då öppnade Herren Bileams ögon, så att han såg Herrens ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen. Och han bugade sig och föll ner på sitt ansikte. 32 Herrens ängel sade till honom: ”Varför har du dessa tre gånger slagit din åsna? Se, jag har gått ut för att hindra dig, för jag ser att den här vägen leder till fördärvet. 33 Åsnan såg mig och har dessa tre gånger vikit undan för mig. Hade hon inte vikit undan för mig, skulle jag nu i sanning ha dödat dig men låtit henne leva.” 34 Då sade Bileam till Herrens ängel: ”Jag har syndat, för jag visste inte att det var du som stod mig emot på vägen. Om det jag gör är orätt i dina ögon, så vill jag vända tillbaka.”
35 Men Herrens ängel svarade Bileam: ”Följ med männen, men endast de ord jag säger till dig får du tala.” Och Bileam följde med Balaks hövdingar.
36 När Balak hörde att Bileam var på väg, gick han för att möta honom vid den stad i Moab som ligger i Arnondalen och utgör den yttersta gränsen. 37 Och Balak sade till Bileam: ”Sände jag inte enträget bud till dig för att kalla hit dig? Varför ville du inte komma till mig? Skulle jag inte kunna visa dig ära?” 38 Bileam svarade Balak: ”Se, jag har nu kommit till dig. Men kan jag överhuvudtaget säga något? Vad Gud lägger i min mun, det måste jag säga.” 39 Sedan följde Bileam med Balak, och de kom till Kirjat-Husot. 40 Där offrade Balak oxar och får och sände av det till Bileam och de hövdingar som var med honom.
41 Balak tog nästa morgon Bileam med sig och förde honom upp på Bamot-Baal[d]. Från den platsen kunde han se en del av folket.
Bileams första profetia
23 Bileam sade till Balak: ”Bygg här sju altaren åt mig och skaffa fram åt mig sju tjurar och sju baggar.” 2 Balak gjorde som Bileam sade, och Balak och Bileam offrade en tjur och en bagge på varje altare. 3 Sedan sade Bileam till Balak: ”Stanna kvar vid ditt brännoffer medan jag går i väg. Kanske Herren kommer och möter mig. Vad han än låter mig se ska jag meddela dig.” Och han gick upp på en kal höjd.
4 Och Gud mötte Bileam, som sade till honom: ”De sju altarna har jag ställt i ordning, och på varje altare har jag offrat en tjur och en bagge.” 5 Då lade Herren ett ord i Bileams mun och sade: ”Gå tillbaka till Balak, och så ska du säga.”
6 När han kom tillbaka till Balak, fann han honom stående vid sitt brännoffer tillsammans med alla Moabs hövdingar. 7 (D) Då framförde han detta budskap:
”Balak hämtade mig från Aram,
Moabs kung från österns berg.
Kom, förbanna åt mig Jakob,
kom, fördöm Israel!
8 Hur kan jag förbanna den
som Gud inte förbannar?
Hur kan jag fördöma den
som Herren inte fördömer?
9 Från klippornas topp ser jag honom,
från höjderna skådar jag honom.
Se, ett folk som bor avskilt
och inte räknar sig bland folken.
10 (E) Vem kan räkna Jakobs stoft,
räkna fjärdedelen av Israel?
Låt mig dö de rättfärdigas död
och mitt slut bli som deras!”
11 Då sade Balak till Bileam: ”Vad har du gjort mot mig? Jag tog hit dig för att du skulle förbanna mina fiender, men se, du har välsignat dem!” 12 Men han svarade: ”Ska jag inte vara noga med att tala det som Herren lägger i min mun?”
Bileams andra profetia
13 Balak sade till Bileam: ”Följ med mig till en annan plats där du kan se dem. Du kan därifrån se bara en del av dem, du kan inte se dem alla. Därifrån ska du förbanna dem åt mig.” 14 Och han tog honom till Väktarplatsen på toppen av Pisga. Där byggde han sju altaren och offrade en tjur och en bagge på varje altare. 15 Sedan sade han till Balak: ”Stanna kvar här vid ditt brännoffer medan jag går för att möta honom där borta.” 16 Och Herren mötte Bileam och lade ett ord i hans mun, och han sade: ”Gå tillbaka till Balak, och så ska du säga.”
17 När han kom tillbaka till Balak fann han honom stående vid sitt brännoffer tillsammans med Moabs hövdingar. Balak frågade honom: ”Vad har Herren talat?” 18 Då framförde han detta budskap:
”Res dig, Balak, och hör,
lyssna till mig, du Sippors son.
19 (F) Gud är inte en människa,
så att han skulle ljuga,
inte en människoson,
så att han skulle ångra sig.
Säger han något utan att göra det,
talar han något
utan att fullborda det?
20 Se, att välsigna är mitt uppdrag.
Han har välsignat,
och jag kan inte ändra det.
21 Ingen ofärd kan skådas i Jakob,
ingen olycka kan ses i Israel.
Herren hans Gud är med honom,
en kungs jubel hörs bland dem.
22 (G) Gud förde dem ut ur Egypten.
Hans styrka är som vildoxens.
23 Ingen trolldom hjälper mot Jakob,
ingen spådom mot Israel.
När tiden är inne
ska det sägas om Jakob och Israel:
Vad har inte Gud gjort!
24 (H) Se, ett folk reser sig
som en lejonhona,
stiger upp som ett lejon.
Det vilar inte förrän det ätit rov
och druckit blod av slagna.”
25 Då sade Balak till Bileam: ”Kan du inte förbanna dem, så välsigna dem inte!” 26 Men Bileam sade till Balak: ”Har jag inte sagt dig att jag måste göra allt som Herren säger?”
Bileams tredje profetia
27 Sedan sade Balak till Bileam: ”Kom, jag vill ta med dig till en annan plats. Kanske behagar det Gud att du därifrån förbannar dem åt mig.” 28 Balak tog Bileam med sig upp på toppen av Peor, med utsikt över Jeshimon. 29 Och Bileam sade till Balak: ”Bygg här sju altaren åt mig, och gör i ordning sju tjurar och sju baggar åt mig.” 30 Balak gjorde som Bileam sade, och han offrade en tjur och en bagge på varje altare.
24 (I) När Bileam såg att det behagade Herren att välsigna Israel, gick han inte som förut bort och såg efter spåtecken[e], utan vände sig mot öknen. 2 Och när Bileam höjde blicken, såg han Israel i sina läger efter sina stammar. Och Guds Ande kom över honom. 3 Då framförde han detta budskap:
”Så säger Bileam, Beors son,
så säger mannen
med det slutna ögat[f],
4 så säger han som hör Guds ord,
han som skådar syner
från den Allsmäktige,
han som faller ner
och får sina ögon öppnade.
5 Hur sköna är inte dina tält, o Jakob,
dina boningar, o Israel!
6 Likt dalar utbreder de sig,
likt trädgårdar vid en ström,
likt aloeträd[g] planterade
av Herren,
likt cedrar vid vatten.
7 (J) Vatten flödar ur hans ämbar,
hans sådd blir rikligen vattnad.
Större än Agag[h]
ska hans kung vara,
upphöjt är hans kungadöme.
8 (K) Gud förde honom ut ur Egypten.
Hans styrka är som vildoxens.
Han ska sluka hednafolken,
hans fiender.
Han ska krossa deras ben,
med sina pilar genomborra dem.
9 (L) Han har lagt sig ner,
han vilar som ett lejon,
som en lejonhona,
vem vågar oroa honom?
Välsignad är den
som välsignar dig,
förbannad är den
som förbannar dig!”
10 Då upptändes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop händerna. Han sade till Bileam: ”Jag kallade hit dig för att förbanna mina fiender, men se, du har välsignat dem rikligt tre gånger. 11 Ge dig nu av hem igen! Jag sade att jag skulle visa dig stor ära, men se, Herren har hindrat att du skulle bli ärad.” 12 Bileam svarade Balak: ”Sade jag inte till sändebuden som du skickade till mig: 13 (M) Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som ryms i hans palats, kan jag ändå inte överträda Herrens befallning av egen vilja i vare sig gott eller ont. Vad Herren säger, det måste jag tala.
Bileams fjärde profetia
14 Se, jag går nu hem till mitt folk. Kom, jag vill varna dig för vad detta folk kommer att göra mot ditt folk i kommande dagar.” 15 Och han framförde detta budskap:
”Så säger Bileam, Beors son,
så säger mannen
med det slutna ögat,
16 så säger han som hör Guds ord
och har kunskap från den Högste.
Han ser syner
från den Allsmäktige
när han faller ner
och får sina ögon öppnade.
17 (N) Jag ser honom, men inte nu,
jag skådar honom,
men inte nära.
En stjärna stiger fram[i] ur Jakob,
en spira höjer sig ur Israel.
Den krossar Moabs tinningar
och slår ner alla söner till Set.
18 (O) Han ska få till besittning
Edom och Seir, sina fiender.
Och Israel ska göra mäktiga ting.
19 Ur Jakob ska en härskare komma,
och de överlevande
ska han utrota ur staden.”
20 (P) Han fick se Amalek. Då framförde han detta budskap:
”Den förste bland hednafolken
är Amalek,
men slutet för honom
blir undergång.”
21 Han fick se keniterna[j]. Då framförde han detta budskap:
”Säker är din boning,
lagt på klippan är ditt näste.
22 Likväl ska Kain skövlas[k]
när Assur för dig bort
i fångenskap.”
23 Och han framförde detta budskap:
”O, vem kan bli vid liv
när Gud låter detta ske?
24 Skepp ska komma
från kitteernas kust,[l]
de ska kuva Assur och kuva Eber.
Men också de ska drabbas
av undergång.”
25 Sedan stod Bileam upp och vände tillbaka hem. Också Balak for sin väg.
Israel förförs av Moab
25 Medan Israel uppehöll sig i Shittim[m], började folket begå otukt med Moabs döttrar. 2 Dessa inbjöd folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar. 3 (Q) Och Israel slöt sig till Baal-Peor[n]. Då upptändes Herrens vrede mot Israel. 4 (R) Och Herren sade till Mose: ”Hämta folkets alla huvudmän och häng upp dem[o] i solen inför Herren så att Herrens glödande vrede vänds ifrån Israel.” 5 (S) Då sade Mose till Israels domare: ”Var och en av er ska bland sina män döda dem som har slutit sig till Baal-Peor.”
6 Och se, då kom en man av Israels barn och förde in bland sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och hela Israels församling, medan de stod och grät vid ingången till uppenbarelsetältet. 7 (T) När Pinehas[p], son till Eleasar, son till prästen Aron, såg det, reste han sig i församlingen och tog ett spjut i handen. 8 Han följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, den israelitiske mannen och kvinnan genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn. 9 (U) Men de som omkom genom hemsökelsen utgjorde 24 000.
10 Herren talade till Mose. Han sade: 11 ”Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels barn genom att han brann av min lidelse bland dem. Därför har jag inte i min lidelse utrotat Israels barn. 12 Säg därför: Se, jag sluter med honom ett fridsförbund. 13 För honom och för hans avkomlingar efter honom ska detta vara ett förbund till ett evigt prästämbete, eftersom han brann för sin Gud och bringade försoning för Israels barn.”
14 Namnet på den dödade israelitiske mannen, han som dödades tillsammans med den midjanitiska kvinnan, var Simri, Salus son, och han var furste för en familj bland simeoniterna. 15 (V) Namnet på den dödade midjanitiska kvinnan var Kosbi, dotter till Sur, som var huvudman för en stamfamilj i Midjan.
16 Herren talade till Mose. Han sade: 17 (W) ”Anfall midjaniterna och slå dem, 18 för de har anfallit er genom sitt lömska bedrägeri mot er i saken med Peor och med deras syster Kosbi, den midjanitiska furstedottern som dödades på den dag då hemsökelsen drabbade er för Peors skull.”
Den andra folkräkningen
26 Efter hemsökelsen sade Herren till Mose och till Eleasar, prästen Arons son: 2 (X) ”Räkna antalet av Israels barn, hela församlingen, de män som är tjugo år eller äldre, efter deras familjer, alla i Israel som kan göra krigstjänst.” 3 Mose och prästen Eleasar talade då till dem på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko och sade: 4 ”Räkna dem som är tjugo år eller äldre”, enligt vad Herren hade befallt Mose.
Dessa var de israeliter som drog ut ur Egyptens land:
5 Ruben var Israels förstfödde. Rubens barn var:
Av Henok henokiternas släkt,
av Pallu palluiternas släkt,
6 av Hesron hesroniternas släkt,
av Karmi karmiternas släkt.
7 Dessa var rubeniternas släkter. De mönstrade var 43 730.
8 Pallus söner var Eliab. 9 (Y) Eliabs söner var Nemuel, Datan och Abiram. Det var den Datan och den Abiram, båda utvalda från församlingen, som gjorde uppror mot Mose och Aron tillsammans med gruppen kring Kora när dessa gjorde uppror mot Herren. 10 Då öppnade jorden sitt gap och slukade dem tillsammans med Kora, och hans grupp omkom genom att elden förtärde de 250 männen, och de blev ett varnande exempel. 11 Men Koras söner omkom inte.
12 Simeons barn, efter deras släkter, var:
Av Nemuel nemueliternas släkt,
av Jamin jaminiternas släkt,
av Jakin jakiniternas släkt,
13 av Sera seraiternas släkt,
av Saul sauliternas släkt.
14 Dessa var simeoniternas släkter, 22 200.
15 Gads barn, efter deras släkter, var:
Av Sefon sefoniternas släkt,
av Haggi haggiternas släkt,
av Shuni shuniternas släkt,
16 av Osni osniternas släkt,
av Eri eriternas släkt,
17 av Arod aroditernas släkt,
av Areli areliternas släkt.
18 Dessa var Gads barns släkter. De mönstrade var 40 500.
19 (Z) Judas söner var Er och Onan, men Er och Onan dog i Kanaans land.
20 Juda barn, efter deras släkter, var:
Av Shela shelaiternas släkt,
av Peres peresiternas släkt,
av Sera seraiternas släkt.
21 Peres barn var:
Av Hesron hesroniternas släkt,
av Hamul hamuliternas släkt.
22 Dessa var Juda släkter. De mönstrade var 76 500.
23 Isaskars barn, efter deras släkter, var:
Av Tola tolaiternas släkt,
av Puva puniternas släkt,
24 av Jashub jashubiternas släkt,
av Simron simroniternas släkt.
25 Dessa var Isaskars släkter. De mönstrade var 64 300.
26 Sebulons barn, efter deras släkter, var:
Av Sered serediternas släkt,
av Elon eloniternas släkt,
av Jaleel jaleeliternas släkt.
27 Dessa var sebuloniternas släkter. De mönstrade var 60 500.
28 Josefs barn, efter deras släkter, var Manasse och Efraim.
29 (AA) Manasses barn var:
Av Makir makiriternas släkt. Och Makir blev far till Gilead.
Av Gilead kom gileaditernas släkt.
30 Dessa var Gileads barn:
Av Ieser ieseriternas släkt,
av Helek helekiternas släkt,
31 av Asriel asrieliternas släkt,
av Sikem sikemiternas släkt,
32 av Shemida shemidaiternas släkt,
av Hefer heferiternas släkt.
33 (AB) Men Selofhad, Hefers son, hade inga söner utan endast döttrar. Selofhads döttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 34 Dessa var Manasses släkter. De mönstrade var 52 700.
35 Dessa var Efraims barn, efter deras släkter:
Av Shutela shutelaiternas släkt,
av Beker bekeriternas släkt,
av Tahan tahaniternas släkt.
36 Shutelas barn var:
Av Eran eraniternas släkt.
37 Dessa var Efraims barns släkter. De mönstrade var 32 500. Dessa var Josefs barn, efter deras släkter.
38 Benjamins barn, efter deras släkter, var:
Av Bela belaiternas släkt,
av Ashbel ashbeliternas släkt,
av Ahiram ahiramiternas släkt,
39 av Shufam[q] shufamiternas släkt,
av Hufam hufamiternas släkt.
40 Belas söner var Ard och Naaman:
av Ard[r] arditernas släkt,
av Naaman naamiternas släkt.
41 Dessa var Benjamins barn, efter deras släkter. De mönstrade var 45 600.
42 Dessa var Dans barn, efter deras släkter:
Av Shuham shuhamiternas släkt.
Dessa var Dans släkter efter deras släkter.
43 Suhamiternas släkter som mönstrades var 64 400.
44 Ashers barn, efter deras släkter, var:
Av Jimna jimnaiternas släkt,
av Jisvi jisviternas släkt,
av Beria beriaiternas släkt.
45 Av Berias barn:
Av Heber heberiternas släkt,
av Malkiel malkieliternas släkt.
46 Ashers dotter hette Sera.
47 Dessa var Ashers barns släkter. De mönstrade var 53 400.
48 Naftali barn, efter deras släkter, var:
Av Jaseel jaseeliternas släkt,
av Guni guniternas släkt,
49 av Jeser jeseriternas släkt,
av Shillem shillemiternas släkt.
50 Dessa var Naftalis släkter efter deras släkter. De mönstrade var 45 400.
51 (AC) Dessa var de mönstrade av Israels barn, 601 730.
52 Herren talade till Mose. Han sade: 53 ”Åt dessa ska landet utskiftas till arvedel, efter antalet namn. 54 (AD) Åt en större stam ska du ge en större arvedel och åt en mindre stam en mindre arvedel. Varje stam ska få sin arvedel efter antalet av dem som mönstrats. 55 Men landet ska utskiftas genom lottkastning. Efter namnen på sina fädernestammar ska de få sina arvedelar. 56 Efter lottens utslag ska varje stam, större eller mindre, få sin arvedel.”
57 (AE) Dessa var de av Levi stam som mönstrades efter sina släkter:
Av Gershon gershoniternas släkt,
av Kehat kehatiternas släkt,
av Merari merariternas släkt.
58 Dessa var leviternas släkter:
libniternas släkt,
hebroniternas släkt,
mahliternas släkt,
mushiternas släkt,
koraiternas släkt.
Och Kehat var far[s] till Amram. 59 (AF) Amrams hustru hette Jokebed, Levis dotter, som föddes åt Levi i Egypten. Hon födde åt Amram: Aron, Mose och deras syster Mirjam. 60 Åt Aron föddes Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 61 (AG) Men Nadab och Abihu dog när de bar fram främmande eld inför Herrens ansikte.
62 De mönstrade var 23 000, alla av manligt kön som var en månad gamla eller äldre. De hade inte blivit mönstrade bland Israels barn, eftersom de inte hade fått någon arvedel bland Israels barn.
63 Dessa var de som mönstrades av Mose och prästen Eleasar, när de mönstrade Israels barn på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko. 64 (AH) Bland dessa fanns ingen av dem som förut hade mönstrats av Mose och prästen Aron när de mönstrade Israels barn i Sinai öken, 65 (AI) för om dem hade Herren sagt: ”De ska dö i öknen.” Ingen fanns kvar av dem förutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
Selofhads döttrar
27 (AJ) Döttrarna till Selofhad trädde fram. Selofhad var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, av Manasses, Josefs sons, släkter. Döttrarna hette Mahla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 2 De stod inför Mose och prästen Eleasar, furstarna och hela församlingen vid ingången till uppenbarelsetältet och sade: 3 (AK) ”Vår far dog i öknen, men han tillhörde inte Koras grupp som gaddade ihop sig mot Herren. Han dog genom egen synd, och han hade inga söner. 4 Varför skulle vår fars namn försvinna ur hans släkt bara för att han inte hade någon son? Ge oss nu en besittning bland vår fars bröder.”
5 Mose bar fram deras sak inför Herrens ansikte. 6 Och Herren sade till Mose: 7 ”Selofhads döttrar har rätt i vad de säger. Du ska ge dem en arvsbesittning bland deras fars bröder genom att låta deras fars arvedel gå över till dem.
8 Du ska säga till Israels barn: Om en man dör och han inte efterlämnar någon son, ska ni låta hans arvedel gå över till hans dotter. 9 Men om han inte har någon dotter, ska ni ge hans arvedel åt hans bröder. 10 Har han inte några bröder, ska ni ge hans arvedel åt hans fars bröder. 11 Men om hans far inte har några bröder, ska ni ge hans arvedel åt närmaste släkting som då ska ta den i besittning. Detta ska vara en laglig rätt för Israels barn, så som Herren har befallt Mose.”
Josua utses till Moses efterträdare
12 (AL) Herren sade till Mose: ”Stig upp på Abarimberget och se det land som jag har gett åt Israels barn. 13 (AM) Men när du har sett det ska också du samlas till ditt folk, liksom din bror Aron, 14 för ni var upproriska mot mitt ord i öknen Zin[t] när församlingen tvistade med mig. Ni höll mig inte helig inför deras ögon vid vattnet, Meribas vatten vid Kadesh i öknen Zin.”
15 Mose talade till Herren. Han sade: 16 ”Må Herren, den Gud som råder över anden i allt kött, sätta en man över församlingen 17 (AN) som kan gå i spetsen för dem när de drar ut och kommer tillbaka, och som kan vara deras ledare och anförare så att Herrens församling inte blir som får utan herde.” 18 (AO) Herren svarade Mose: ”Ta Josua, Nuns son, en man som har Anden[u], och lägg din hand på honom. 19 Du ska ställa honom inför prästen Eleasar och hela församlingen och insätta honom i hans tjänst inför deras ögon. 20 Ge honom något av din auktoritet så att hela Israels församling lyder honom. 21 (AP) Han ska stå inför prästen Eleasar, som genom urims dom[v] ska hämta svar åt honom inför Herrens ansikte. Efter hans ord ska de dra ut och efter hans ord komma tillbaka, han själv och alla Israels barn med honom, hela församlingen.”
22 Mose gjorde som Herren hade befallt honom. Han tog Josua och förde fram honom inför prästen Eleasar och hela församlingen. 23 Och Eleasar lade sina händer på honom och insatte honom i hans tjänst, så som Herren hade sagt genom Mose.
De dagliga offren
28 Herren talade till Mose. Han sade: 2 ”Befall Israels barn och säg till dem: Var noga med att ni på bestämd tid bär fram mina offer, min mat av mina eldsoffer, till en ljuvlig doft för mig. 3 (AQ) Och säg till dem: Detta är vad ni ska offra åt Herren som eldsoffer: två felfria årsgamla lamm som ständigt återkommande brännoffer varje dag. 4 Det ena lammet ska du offra på morgonen, och det andra lammet ska du offra i skymningen[w]. 5 Och som matoffer ska du offra en tiondels efa fint mjöl, blandat med en fjärdedels hin[x] olja av stötta oliver. 6 Detta är det dagliga brännoffret som offrades på Sinai berg till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren. 7 Som dryckesoffer till det ska du offra en fjärdedels hin för varje lamm. I helgedomen ska dryckesoffer av stark dryck utgjutas åt Herren. 8 Det andra lammet ska du offra i skymningen. Med likadant matoffer och dryckesoffer som på morgonen ska du offra det, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
Sabbatsoffret
9 På sabbatsdagen ska du offra två felfria årsgamla lamm och två tiondels efa fint mjöl blandat med olja som matoffer, med tillhörande dryckesoffer. 10 Detta är sabbatsbrännoffret, som ska offras varje sabbat utöver det dagliga brännoffret, med tillhörande dryckesoffer.
Nymånadsoffret
11 På era nymånadsdagar[y] ska ni som brännoffer åt Herren offra två ungtjurar, en bagge och sju felfria årsgamla lamm 12 samt tre tiondels efa fint mjöl blandat med olja som matoffer till varje tjur, och två tiondels efa fint mjöl blandat med olja som matoffer till baggen, 13 och en tiondels efa fint mjöl[z] blandat med olja som matoffer till varje lamm. Detta är ett brännoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren. 14 De tillhörande dryckesoffren ska vara en halv hin vin till varje tjur, en tredjedels hin till baggen och en fjärdedels[aa] hin till varje lamm. Detta är nymånadsbrännoffret som ska offras i var och en av årets månader. 15 Dessutom ska ni offra en bock till syndoffer åt Herren. Den ska offras tillsammans med det dagliga brännoffret, med tillhörande dryckesoffer.
Påskoffren
16 (AR) I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, är Herrens påsk[ab]. 17 På femtonde dagen i samma månad är högtid. Då ska man äta osyrat bröd i sju dagar. 18 På den första dagen ska man hålla en helig sammankomst. Då ska inget arbete utföras. 19 Och som eldsoffer, som brännoffer åt Herren, ska ni offra: två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm, som ska vara felfria.
20 Som matoffer till det ska ni offra fint mjöl blandat med olja. Tre tiondels efa ska ni offra till varje ungtjur, två tiondels efa till baggen, 21 och en tiondels efa ska du offra till vart och ett av de sju lammen. 22 Dessutom ska ni offra en syndofferbock som ska bringa försoning för er. 23 Detta ska ni offra förutom morgonens brännoffer, som utgör det dagliga brännoffret.
24 Likadana offer ska ni offra varje dag i sju dagar, matoffer och eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren. Tillsammans med det dagliga brännoffret ska detta offras med tillhörande dryckesoffer.
25 På den sjunde dagen ska ni hålla en helig sammankomst. Då ska inget arbete utföras.
Veckohögtidens offer
26 (AS) På den dag då förstlingsskörden bärgas, då ni vid er veckohögtid[ac] bär fram ett offer åt Herren av den nya grödan, ska ni hålla en helig sammankomst. Då ska inget arbete utföras. 27 Som brännoffer till en ljuvlig doft för Herren ska ni då offra två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm, 28 och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till varje tjur, två tiondels efa till baggen, 29 och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen.
30 Dessutom ska ni offra en bock som ska bringa försoning för er. 31 Förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer ska ni offra detta, med tillhörande dryckesoffer. Djuren ska vara felfria.
Nyårshögtidens offer
29 (AT) I sjunde månaden, på första dagen[ad] i månaden, ska ni hålla en helig sammankomst. Då ska inget arbete utföras. Den ska för er vara en dag med basunklang. 2 Som brännoffer till en ljuvlig doft för Herren ska ni offra en ungtjur, en bagge, sju felfria årsgamla lamm, 3 och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till tjuren, två tiondels efa till baggen, 4 och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. 5 Dessutom ska ni offra en bock som syndoffer som ska bringa försoning för er, 6 (AU) förutom nymånadsbrännoffret med tillhörande matoffer, det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och dryckesoffren i enlighet med föreskrifterna för dem, allt till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren.
Försoningsdagens offer
7 (AV) På tionde dagen[ae] i samma sjunde månad ska ni hålla en helig sammankomst. Ni ska då fasta och inte utföra något arbete. 8 Som brännoffer till en ljuvlig doft för Herren ska ni offra en ungtjur, en bagge, sju felfria årsgamla lamm, 9 och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till tjuren, två tiondels efa till baggen, 10 och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. 11 Dessutom ska ni offra en bock som syndoffer, utöver försoningssyndoffret och det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och deras dryckesoffer.
Lövhyddohögtidens offer
12 (AW) På femtonde dagen i sjunde månaden[af] ska ni hålla en helig sammankomst. Då ska inget arbete utföras, utan ni ska fira en Herrens högtid i sju dagar. 13 Och som brännoffer, som eldsoffer, ska ni då till en ljuvlig doft för Herren offra tretton ungtjurar, två baggar, fjorton felfria årsgamla lamm, 14 och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till var och en av de tretton tjurarna, två tiondels efa till var och en av de två baggarna, 15 och en tiondels efa till vart och ett av de fjorton lammen. 16 Dessutom ska ni offra en bock till syndoffer, utöver det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och dryckesoffer.
17 På andra dagen ska ni offra tolv ungtjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm, 18 med det matoffer och dryckesoffer som ska offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal på föreskrivet sätt. 19 Dessutom ska ni offra en bock som syndoffer, utöver det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och dryckesoffer.
20 På tredje dagen ska ni offra elva tjurar, två baggar, fjorton felfria årsgamla lamm 21 med det matoffer och dryckesoffer som ska offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal på föreskrivet sätt. 22 Dessutom ska ni offra en bock som syndoffer, utöver det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och dryckesoffer.
23 På fjärde dagen ska ni offra tio tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm 24 med det matoffer och dryckesoffer som ska offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal på föreskrivet sätt. 25 Dessutom ska ni offra en bock som syndoffer, utöver det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och dryckesoffer.
26 På femte dagen ska ni offra nio tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm 27 med det matoffer och dryckesoffer som ska offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal på föreskrivet sätt. 28 Dessutom ska ni offra en syndofferbock, utöver det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och dryckesoffer.
29 På sjätte dagen ska ni offra åtta tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm 30 med det matoffer och dryckesoffer som ska offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal på föreskrivet sätt. 31 Dessutom ska ni offra en syndofferbock, utöver det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och dryckesoffer.
32 På sjunde dagen ska ni offra sju tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm, 33 med det matoffer och dryckesoffer som ska offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal på föreskrivet sätt. 34 Dessutom ska ni offra en syndofferbock, utöver det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och dryckesoffer.
35 På åttonde dagen ska ni hålla en högtidssamling. Då ska inget arbete utföras. 36 Som brännoffer, som eldsoffer, ska ni då offra till en ljuvlig doft för Herren en tjur, en bagge, sju felfria årsgamla lamm, 37 med det matoffer och dryckesoffer som ska offras tillsammans med dem, med tjuren, baggen och lammen efter deras antal på föreskrivet sätt. 38 Dessutom ska ni offra en syndofferbock, utöver det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och dryckesoffer.
39 Detta ska ni offra åt Herren vid era högtider förutom era löftesoffer och frivilliga offer, vare sig det är brännoffer, matoffer, dryckesoffer eller gemenskapsoffer.”
30 Mose sade detta till Israels barn, precis som Herren hade befallt Mose.
Lagar om löften
2 Mose talade till huvudmännen för Israels barns stammar. Han sade: ”Detta är vad Herren har befallt: 3 (AX) Om en man ger ett löfte åt Herren eller svär en ed med en bestämd förpliktelse, får han inte bryta sitt ord. Han ska i allt göra vad hans mun har talat.
4 Om en kvinna ger ett löfte åt Herren medan hon bor kvar i sin fars hus och ännu är ung, och därmed förpliktar sig till något, 5 och hennes far har hört hennes löfte och den förpliktelse hon åtagit sig och han inte säger något till henne, så ska alla hennes löften ha gällande kraft och alla förpliktelser hon åtagit sig stå kvar. 6 Men om hennes far samma dag han hör det säger nej till det, ska hennes löften och förpliktelser vara utan gällande kraft, och Herren ska förlåta henne eftersom hennes far sade nej till henne.
7 Om hon gifter sig, och löften vilar på henne, eller något obetänksamt ord från hennes läppar binder henne, 8 och hennes man får höra om det men inte talar med henne om det samma dag han hör det, då ska hennes löften ha gällande kraft och hennes förpliktelser stå kvar. 9 Men om hennes man samma dag han får höra det säger nej till det, då upphäver han hennes löfte och det obetänksamma ord från hennes läppar som hon bundit sig med, och Herren ska förlåta henne.
10 Men ett löfte från en änka eller en frånskild kvinna ska ha gällande kraft för henne, vad hon än har förbundit sig till.
11 Om en kvinna som lever med sin man ger ett löfte eller med ed förpliktar sig till något, 12 och hennes man hör det men inte säger något till henne om det och inte säger nej till henne, då ska alla hennes löften ha gällande kraft och alla hennes förpliktelser stå kvar. 13 Men om hennes man upphäver dem samma dag han hör dem, då ska allt som hennes läppar har talat vara utan gällande kraft, om det än gäller löften eller någon bestämd förpliktelse. Hennes man har upphävt dem, därför ska Herren förlåta henne. 14 Varje löfte och varje edlig förpliktelse att fasta kan hennes man stadfästa eller upphäva. 15 Men om hennes man inte den dagen eller nästa dag säger något till henne om det, stadfäster han alla hennes löften och alla hennes förpliktelser. Han ger dem gällande kraft genom att inte säga något till henne samma dag han hör dem. 16 Men om han upphäver dem en tid efter det att han har hört dem, då kommer han att bära på hennes missgärning.”
17 Detta är de stadgar som Herren gav Mose angående en man och hans hustru, och angående en far och hans dotter, medan hon ännu är ung och bor i sin fars hus.
Kriget mot Midjan
31 Herren talade till Mose. Han sade: 2 (AY) ”Ta hämnd på midjaniterna[ag] för Israels barn. Därefter ska du samlas till ditt folk.” 3 Och Mose sade till folket: ”Låt några av era män beväpna sig till strid. De ska rycka ut mot Midjan och utföra Herrens hämnd på Midjan. 4 Tusen man från var och en av Israels alla stammar ska ni sända ut i striden.” 5 Då avskiljdes ur Israels ätter tusen man av varje stam, tolvtusen man beväpnade till strid. 6 (AZ) Dessa sände Mose ut i striden, tusen man ur varje stam, tillsammans med Pinehas, prästen Eleasars son, som tog de heliga föremålen och larmtrumpeterna i sin hand.
7 De gick i krig mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön. 8 (BA) Tillsammans med andra som blev slagna av dem dödades också de midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska kungar. Också Bileam, Beors son, dödade de med svärd. 9 Israels barn förde bort Midjans kvinnor och barn som fångar, och alla deras dragdjur, all deras boskap och allt deras gods tog de som byte. 10 Alla deras städer där de bodde och alla deras tältläger brände upp de i eld. 11 De tog med sig allt bytet och allt de hade rövat, både människor och boskap, 12 och förde fångarna och det rövade och bytet till Mose och prästen Eleasar och till Israels barns församling i lägret på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.
Hären återvänder
13 Mose och prästen Eleasar och församlingens alla furstar gick för att möta dem utanför lägret. 14 Men Mose blev upprörd över krigsbefälet, både överbefälen och underbefälen, när de kom tillbaka från kriget. 15 Mose sade till dem: ”Lät ni alla kvinnor leva? 16 (BB) Det var ju de som efter Bileams råd förledde Israels barn till otrohet mot Herren i saken med Peor, så att hemsökelsen drabbade Herrens församling. 17 Döda nu alla pojkar, och döda alla kvinnor som har legat med en man. 18 Men alla flickor som inte har legat med en man ska ni låta leva[ah] och spara åt er själva.
19 (BC) Och ni ska vara utanför lägret i sju dagar. Var och en som har dödat någon människa, och var och en som har rört vid någon slagen ska rena sig[ai] på tredje dagen och på sjunde dagen. Det gäller er själva och era fångar. 20 Ni ska rena alla kläder, allt som är tillverkat av skinn, allt som är gjort av gethår och alla föremål av trä.”
21 Prästen Eleasar sade till de stridsmän som hade deltagit i kriget: ”Detta är den lagstadga som Herren har befallt Mose: 22 Guld och silver, koppar, järn, tenn och bly, 23 (BD) allt som tål eld ska ni låta gå genom eld så att det blir rent. Men det ska också renas med reningsvatten. Och allt som inte tål eld ska ni låta gå genom vatten. 24 På sjunde dagen ska ni tvätta era kläder och så vara rena. Därefter får ni gå in i lägret.”
Fördelning av bytet
25 Herren sade till Mose: 26 ”Tillsammans med prästen Eleasar och huvudmännen för församlingen ska du göra en beräkning över det tagna bytet av människor och boskap. 27 Sedan ska du dela bytet i två delar mellan de krigare som deltagit i striden och hela församlingen. 28 Som skatt åt Herren ska du ta från det krigsfolk som har varit med i striden: en av var femhundrade av människor, kor, åsnor och får. 29 Ta detta av deras hälft och ge det åt prästen Eleasar som en offergåva åt Herren. 30 Och från Israels barns hälft ska du ta var femtionde av människor, kor, åsnor, får och all boskap och ge det till leviterna, som ska ha vården om Herrens tabernakel.”
31 Mose och prästen Eleasar gjorde som Herren hade befallt Mose. 32 Och bytet, resten av det som krigsfolket hade tagit, utgjorde: av får 675 000, 33 av kor 72 000, 34 av åsnor 61 000 35 och av människor, kvinnor som inte legat med någon man, tillsammans 32 000.
36 Hälften av bytet, den del som tillföll dem som deltagit i striden, utgjorde:
av får 337 500, 37 varav skatten åt Herren utgjorde 675 får,
38 av kor 36 000, varav skatten åt Herren utgjorde 72,
39 av åsnor 30 500, varav skatten åt Herren utgjorde 61,
40 av människor 16 000, varav skatten åt Herren utgjorde 32 personer.
41 Och skatten, den för Herren bestämda gåvan, gav Mose åt prästen Eleasar, så som Herren hade befallt Mose.
42 Den hälft som tillföll Israels barn och som Mose hade avskilt från krigsfolkets del, 43 den hälft som tillföll församlingen, utgjorde: av får 337 500, 44 av kor 36 000, 45 av åsnor 30 500 46 och av människor 16 000. 47 Ur den hälft som tillföll israeliterna tog Mose ut var femtionde, både av människor och boskap, och gav det till leviterna som hade ansvar för Herrens tabernakel, så som Herren hade befallt Mose.
48 Befälhavarna över härens avdelningar, både överbefälen och underbefälen, kom fram till Mose 49 och sade till honom: ”Dina tjänare har räknat antalet krigsmän som vi har haft under vårt befäl, och ingen man fattas bland oss. 50 Därför har nu var och en av oss som en offergåva åt Herren burit fram det som han kommit över av guldsmycken – armband, ringar, örhängen och halssmycken – för att bringa försoning för oss inför Herrens ansikte.”
51 Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från dem, alla slags klenoder. 52 Guldet som gavs som gåva åt Herren av överbefälen och underbefälen utgjorde sammanlagt 16 750 siklar.[aj] 53 Krigsfolket hade tagit byte, var och en för sig. 54 Och Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från överbefälen och underbefälen och bar in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa Israels barn i åminnelse inför Herrens ansikte.
Footnotes
- 22:1 Moabs hedar Nordöstra kanten av Döda havet, framme vid gränsen till Kanaans land. Här stannade israeliterna tills de gick över Jordan och intog landet (se Josua bok). Moab låg längs Döda havets östkust, Midjan längre söderut.
- 22:5 Bileam, Beors son Bileam (hebr. för ”slukar folk”) var en hednisk profet som uttalade Herrens ord (kap 23-24) men också förledde folket till otukt (31:16, 2 Petr 2:15f, Upp 2:14). Ett domsbudskap som uppges vara uttalat av Bileam har hittats på en inskription från ca 800-talet f Kr i Deir Alla, strax norr om Moabs område.
- 22:5 Petor Låg troligen vid floden Eufrat i norra Syrien (”Aram”, 23:7), över 60 mil norrut.
- 22:41 Bamot-Baal Betyder ”Baals offerhöjd” (jfr Jer 19:5), berg någonstans i norra Moab.
- 24:1 spåtecken Septuaginta och Bileamsinskriptionen i Deir Alla (se not till 22:5) antyder att Bileam tolkade sina spåtecken utifrån fåglars flygmönster.
- 24:3 slutna ögat Annan översättning: ”öppna ögat” (även i v 15).
- 24:6 aloeträd Växer i Afrika, liksom Israel omplanterades från Egypten till Kanaans land.
- 24:7 Större än Agag Amaleks kung som senare besegrades av Israels kung Saul (1 Sam 15:8f).
- 24:17 En stjärna stiger fram Profetia om Messias (jfr Matt 2:2f). Spiran stod för kungamakt (Ps 2:9, 45:7, 110:2).
- 24:21 keniterna Ökennomader med god kontakt med israeliterna (Dom 1:16, 4:11, 1 Sam 15:6).
- 24:22 skövlas Annan översättning: ”brännas”.
- 24:24 kitteernas kust Cypern eller andra medelhavsöar (1 Mos 10:4, Jes 23:1).
- 25:1 Shittim Israeliternas läger, enligt Josefus en mil öster om Jordan (33:49, Jos 2:1, 3:1).
- 25:3 Baal-Peor Betyder ”herren över Peor”, ort i Moab strax öster om Jeriko (5 Mos 3:29). Fruktbarhetsguden Baal dyrkades med lössläppta ritualer (Jer 2:23f, Hos 2:13).
- 25:4 häng upp dem Visade avståndstagande inför både Gud och folket. Jfr 5 Mos 13, 21:22f.
- 25:7 Pinehas Betyder på egyptiska ”mörkhyad”. Han blev senare folkets överstepräst (vers 13, se 31:6 och Jos 22:13f), och hans söner efter honom (1 Krön 6:4).
- 26:39 Shufam Andra handskrifter: ”Shefufam”.
- 26:40 av Ard Orden saknas i den masoretiska texten men återfinns i Septuaginta och Peshitta.
- 26:58 far På hebreiska används ”far” ibland i betydelsen ”förfader” (jfr ”dotter” i vers 59).
- 27:14 upproriska … i öknen Zin Se kap 20.
- 27:18 Anden Annan översättning: ”ande”.
- 27:21 urims dom Urim och tummim var två stenar, kanske ljus och mörk, som användes för att söka Guds vilja genom lottkastning (4 Mos 27:21, 1 Sam 28:6, Ords 16:33).
- 28:4 i skymningen Ordagrant ”mellan aftnarna”. Tolkades längre fram som kl 15, mitt emellan solnedgången och middagstiden då solen börjar sjunka, och förknippades med ”bönen vid nionde timmen” (Apg 3:1).
- 28:5 en tiondels efa … en fjärdedels hin Ca 2,2 liter mjöl och 1 liter olja och vin.
- 28:11 nymånadsdagar Firades med en dag för vila, fest och gudstjänst (10:10, 1 Sam 20:5f, Jes 66:23).
- 28:12f tre … två … en tiondels efa fint mjöl Ca 7 liter, 4,5 liter och 2,2 liter.
- 28:14 en halv hin vin … en tredjedels … en fjärdedels Ca 1,8 liter, 1,2 liter och 1 liter.
- 28:16 påsk Högtid kring påskalammet (2 Mos 12:21f, Luk 22:7f, 1 Kor 5:7) och befrielsen från Egypten. Infaller i mars-april. Se även 3 Mos 23:4f, 5 Mos 16.
- 28:26 er veckohögtid Pingsten vid veteskörden i maj-juni. Se 3 Mos 23:15f med noter.
- 29:1 sjunde månaden, på första dagen Vid nymåne i september-oktober infaller basunhögtiden som senare fick namnet Rosh Hashaná (nyår). Se 3 Mos 23:24f.
- 29:7 tionde dagen Den stora försoningsdagen, hebr. Yom Kippúr. Se 3 Mos 16 och 23:27f.
- 29:12 femtonde dagen i sjunde månaden Vid fullmånen i september-oktober infaller lövhyddohögtiden. Se 3 Mos 23:33f, 5 Mos 16:13f, Neh 8:14f, Joh 7:2f.
- 31:2 hämnd på midjaniterna Efter förförelsen och hemsökelsen i kap 25 (jfr 5 Mos kap 7 och 13).
- 31:18 låta leva Detta reglerades i 5 Mos 21:10f.
- 31:19 rena sig Efter att ha rört döda människor (se 19:11f).
- 31:52 Guldet … 16 750 siklar Ca 170 kg guld.
4 Moseboken 22:1-29:17
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Bileam
22 Israels folk tågade sedan till Moabs slätter och slog läger öster om Jordan mitt emot Jeriko. 2 Balak, Sippors son, såg vad israeliterna hade gjort mot amoréerna 3 och det blev en förskräckelse i Moab för israeliterna var så många. Moabiterna var rädda för dem 4 och talade med de äldste i Midjan:
”Denna väldiga hop kommer att förtära allting omkring oss, som en oxe äter ängens gräs”. Balak, Sippors son, var kung i Moab vid denna tid.
Bileam får i uppdrag att förbanna Israel
5 Han skickade då budbärare till Bileam, Beors son, som bodde i sitt fädernesland[a] i Petor, i närheten av floden Eufrat. Balak vädjade:
En väldig massa människor har kommit från Egypten. De brer ut sig överallt i landet och nu har de slagit läger mitt emot mig. 6 Kom och förbanna detta folk åt mig för de är för starka för mig, så att jag då kanske kan driva ut dem ur mitt land. Jag vet att den du välsignar är välsignad och den du förbannar är förbannad.
7 De äldste i Moab och de äldste i Midjan tog med sig spådomslönen och gav sig iväg. De kom till Bileam och framförde Balaks ärende.
8 ”Stanna kvar här över natten”, sa Bileam, ”så ska jag sedan tala om för er vad det är Herren säger.” De moabitiska hövdingarna stannade då hos Bileam.
9 Gud kom till Bileam och frågade honom: ”Vad är det för män som du har hos dig?” 10 Bileam svarade Gud: ”Balak, Sippors son, kungen i Moab, har sänt mig ett budskap 11 att en väldig massa människor har kommit från Egypten och slagit läger vid hans gräns och vill att jag genast ska ge mig i väg och förbanna dem för att han sedan kanske ska kunna besegra dem.” 12 ”Följ inte med dem!” sa Gud till Bileam. ”Du ska inte förbanna detta folk, för det är välsignat.”
13 Följande morgon, när Bileam steg upp, sa han till Balaks furstar: ”Gå hem igen. Herren tillåter mig inte att följa med er.”
14 De moabitiska furstarna återvände då till Balak och rapporterade att Bileam vägrat att komma med. 15 Men Balak försökte igen och sände en större delegation med ännu mer framstående män än de som varit med i den första gruppen. 16 De kom till Bileam med följande budskap:
Balak, Sippors son, vädjar till dig: Låt ingenting hindra dig från att komma. 17 Jag ska ge dig bra betalt och du ska få vad du än begär, om du bara kommer och förbannar detta folk åt mig.
18 Men Bileam svarade Balaks tjänare: ”Om han så gav mig sitt palats fyllt med silver och guld, kan jag ändå inte göra något mot Herrens min Guds befallning vare sig stort eller smått. 19 Men stanna kvar här i natt också ni, så att jag kan få reda på om Herren vill lägga något till vad han tidigare sagt mig.”
20 Den natten kom Gud och talade till Bileam: ”Eftersom de har vädjat till dig kan du gå med dem, men se till att du inte gör något annat än det jag befaller!”
Bileams åsna
21 På morgonen steg Bileam upp, sadlade sin åsna och gav sig i väg tillsammans med de moabitiska hövdingarna. 22 Men Herrens vrede upptändes mot Bileam för att han gav sig iväg och Herrens ängel ställde sig i vägen för Bileam och hans två tjänare som kom ridande på sina åsnor. 23 Åsnan såg Herrens ängel stå på vägen med draget svärd. Då vek åsnan av från vägen och gick ut på en åker. Bileam slog henne och tvingade henne tillbaka upp på vägen. 24 Då ställde sig Herrens ängel i en trång passage mellan två vingårdsmurar. 25 När åsnan fick se Herrens ängel stå där, pressade hon sig mot muren. Då kom Bileams fot i kläm mot muren och han slog åsnan på nytt. 26 Då flyttade Herrens ängel sig ytterligare ett stycke framåt vägen och ställde sig på en plats där det var så smalt att åsnan inte hade någon möjlighet att vika av åt någondera sidan. 27 Då såg åsnan Herrens ängel där och lade sig ner på vägen. Bileam blev rasande och slog henne med sin stav.
28 Då gjorde Herren så att åsnan kunde tala[b] och hon frågade Bileam: ”Vad har jag gjort som förtjänar att du slår mig tre gånger?” 29 ”Du har förstört mitt anseende! Jag önskar jag hade ett svärd med mig!” svarade Bileam. ”Då skulle jag döda dig på fläcken.” 30 ”Är jag inte din egen åsna som du alltid ridit på ända fram till denna dag? Har jag någon gång tidigare i hela mitt liv gjort så här?” frågade åsnan.
”Nej”, medgav Bileam. ”Det har du inte.”
31 Då öppnade Herren Bileams ögon. När han såg Herrens ängel stå där på vägen med draget svärd, föll han ner på sitt ansikte mot marken.
32 ”Varför slog du din åsna tre gånger?” frågade ängeln. ”Jag har kommit för att hindra dig. Du är på väg mot fördärvet. 33 Tre gånger fick åsnan syn på mig och väjde undan för mig och hade hon inte gjort det, hade jag dödat dig och låtit henne leva.”
34 Då svarade Bileam Herrens ängel: ”Jag har syndat. Jag förstod inte att det var du som hindrade mig på vägen. Men om detta misshagar dig ska jag vända om hem igen.” 35 Men Herrens ängel sa till honom: ”Följ med männen, men säg bara vad jag befaller dig!” Bileam fortsatte tillsammans med Balaks hövdingar.
36 När kung Balak fick höra att Bileam var på väg, gick han ut för att möta honom i en moabitisk stad alldeles intill gränsen som går längs floden Arnon.
Bileam välsignar Israel en första gång
37 ”Har jag inte vädjat till dig att komma tidigare? Varför kom du aldrig?” frågade han Bileam. ”Tror du inte att jag kan belöna dig?” 38 Bileam svarade Balak: ”Jag har visserligen kommit hit, men jag har inte makt att säga något annat än det Gud befaller mig att säga.”
39 Bileam följde kungen till Kirjat Husot 40 där kungen offrade oxar och får. Han gav också djur till Bileam och sändebuden.
41 Nästa morgon tog Balak Bileam med sig upp till Bamot Baal. Därifrån kunde man se ut över delar av folket.
23 Bileam sa: ”Bygg sju altaren åt mig och gör i ordning sju unga tjurar och sju baggar till offer!” 2 Balak gjorde som Bileam sa och tillsammans offrade de en ung tjur och en bagge på varje altare.
3 Sedan sa Bileam till kungen: ”Stå här vid ditt brännoffer, så ska jag gå åt sidan och se om Herren vill visa sig för mig. Vad han än avslöjar för mig ska du få veta.”
Bileam gick upp på en kal höjd 4 och Gud visade sig där för honom. ”Jag har gjort i ordning sju altaren och jag har låtit offra en ung tjur och en bagge på varje altare”, sa Bileam.
5 Då gav Herren Bileam ett budskap och befallde honom att gå och tala det till Balak.
6 När Bileam kom tillbaka, stod kungen bredvid brännoffren tillsammans med alla hövdingarna i Moab 7 och Bileam stämde upp sin siarsång:
”Balak har fört mig hit från Arams land,
kungen i Moab från bergen i öster.
’Kom’ sa han, ’förbanna Jakob åt mig!
Låt din vrede uppväckas mot Israel!’
8 Men hur skulle jag kunna förbanna
vad Gud inte har förbannat?
Hur kan jag fördöma ett folk
som Herren inte har fördömt?
9 Jag ser dem från klippornas topp,
jag iakttar dem från höjderna.
De bor avskilt och vill inte jämföra sig med andra.
10 Vem kan mäta dem som är som sandkorn?
Det går inte att räkna ens en fjärdedel av dem.
Om jag bara kunde få dö som de rättfärdiga!
Ja, låt mig få sluta som de!”
11 ”Vad är det du har gjort mot mig?” frågade Balak Bileam. ”Jag hämtade dig för att förbanna mina fiender och nu har du välsignat dem!” 12 Men Bileam svarade: ”Hur skulle jag kunna säga något annat än det som Herren har befallt mig?”
Bileam välsignar Israel för andra gången
13 ”Följ med mig till en annan plats”, sa Balak till honom. ”Där kommer du att se en annan del av folket men inte dem alla. Därifrån ska du förbanna dem åt mig.”
14 Balak tog med sig Bileam till Väktarplatån på toppen av Pisga. Där byggde han sju altaren och på vart och ett av dem offrade han en ung tjur och en bagge.
15 Sedan sa Bileam till Balak: ”Stå här vid ditt brännoffer medan jag går för att möta honom där borta.”
16 Och Herren visade sig för Bileam och talade om för honom vad han skulle säga och befallde honom att gå tillbaka till Balak och framföra det. 17 Bileam återvände till Moabs kung och hövdingar som stod bredvid sitt brännoffer. ”Vad har Herren sagt?” frågade Balak. 18 Bileam stämde upp sin siarsång:
”Res dig, Balak,
och lyssna på mig, du Sippors son!
19 Inte är väl Gud en människa,
så att han skulle kunna ljuga?
Han ändrar sig inte som människor gör.
Gör han inte det han säger?
Fullföljer han inte det han lovar?
20 Jag har fått befallning att välsigna.
Gud har välsignat dem och jag kan inte ändra det.
21 Ingen olycka[c] syns i Jakob,
han ser ingen ofärd i Israel.
Herren deras Gud är med dem.
Han hyllas med jubelrop som kung bland dem.
22 Gud har lett dem ut ur Egypten.
Israel äger styrka som en vildoxe.
23 Ingen svartkonst kan komma över Jakob,
och ingen spådom ska drabba Israel.
För nu ska det sägas om Jakob och Israel:
’Vad har inte Gud gjort!’
24 Det folket reser sig upp som en lejoninna
och vilar inte förrän de har ätit upp sitt byte
och druckit de slagnas blod.”
25 Då sa Balak till Bileam: ”Om du inte tänker förbanna dem, kunde du väl åtminstone låta bli att välsigna dem!” 26 Men Bileam svarade Balak: ”Sade jag inte till dig att jag måste göra allt som Herren befaller?”
Bileam välsignar Israel för tredje gången
27 Då sa Balak till Bileam: ”Kom! Jag ska ta dig med till en annan plats. Kanske vill Gud låta dig förbanna dem åt mig därifrån.”
28 Han tog Bileam med sig till berget Pegor med utsikt över Jeshimon 29 och än en gång bad Bileam kungen att bygga sju altaren och att göra i ordning sju unga tjurar och sju baggar till offer.
30 Balak gjorde som Bileam sa och offrade en ung tjur och en bagge på varje altare.
24 Bileam förstod nu att Herren tänkte välsigna Israel, så han avstod från att söka tecken som han gjort vid de tidigare tillfällena och såg i stället mot öknen. 2 När han lyfte blicken, såg han Israel lägrat efter de olika stammarna. Då kom Guds Ande över Bileam 3 och han stämde upp sin siarsång:
”Så talar Bileam, Beors son,
mannen som kan se klart[d],
4 han som hört vad Gud säger,
sett det som den Väldige har visat honom,
han som faller ner inför honom, och vars ögon öppnas:
5 Hur sköna är inte dina tält, Jakob,
och dina boningar, Israel!
6 Som gröna dalar sträcker de sig ut,
som trädgårdar vid flodstranden,
som aloeträd planterade av Herren själv,
som cedrar vid vattnet.
7 Vatten ska flöda ur deras hinkar,
och deras sådd ska vara välbevattnad.[e]
Deras kung ska bli större än Agag.
Deras kungarike är upphöjt.
8 Gud har lett honom ut ur Egypten.
Han har styrka som en vildoxe,
och ska sluka folken som står honom emot.
Han ska bryta sönder fiendernas ben.
Han ska skjuta dem med vassa pilar.
9 Han vilar som ett lejon,
som en lejoninna som ingen vågar störa.
Välsignad är den som välsignar dig,
och förbannad den som förbannar dig!”
10 Nu blev Balak rasande. Han slog ihop händerna och sa: ”Jag skickade efter dig för att du skulle förbanna mina fiender och i stället har du nu välsignat dem tre gånger! 11 Ge dig i väg härifrån! Gå hem! Jag hade planerat att ge dig en riklig belöning, men nu har Herren berövat dig den förmånen.”
12 Bileam svarade Balak: ”Men jag sa ju till dina sändebud som du skickade, 13 att om du så gav mig hela ditt palats fyllt med silver och guld, så kunde jag ändå inte gå förbi Herrens ord och säga ett enda ord av mig själv, vare sig gott eller ont! Jag kan bara säga det som Herren befaller. 14 Nu ska jag gå tillbaka till mitt eget folk, men först vill jag tala om för dig vad detta folk kommer att göra med ditt folk i framtiden.”
Bileam välsignar Israel för fjärde gången
15 Bileam stämde upp sin siarsång:
”Så talar Bileam, Beors son, en man
vars ögon är öppna.
16 Så talar han som hör Guds ord
och får kunskap från den Högste.
Han ser vad den Väldige visat honom.
Han faller ner inför honom och hans ögon öppnas.
17 Jag ser honom, men inte nu,
jag skådar honom, men inte nära.
En stjärna ska komma från Jakob,
en spira höjas från Israel.
Den krossar Moabs tinningar
och hjässan på alla Sets söner.
18 Israel ska äga hela Edom och Seir,
sina fiender.
Israels makt ska bli stor.
19 Från Jakob ska en härskare stå upp
och förgöra de överlevande i staden.”
20 Sedan såg Bileam Amalek och stämde upp sin siarsång:
”Amalek var den förste bland folken,
men hans öde är fördärv.”
21 Därefter såg han keniterna och stämde upp sin siarsång:
”Din boning är så trygg
och ditt näste är placerat bland klipporna.
22 Men ändå ska Kain[f] utrotas,
när Assur ska föra dig bort i fångenskap.”
23 Han stämde upp sin siarsång:
”Vem kan komma undan med livet i behåll när Gud gör detta?
24 Skepp ska komma från kittéernas kust
och kuva både Assur och Ever.
De måste också ödeläggas.”
25 Bileam återvände sedan hem, och Balak gick åt sitt håll.
Israeliterna tillber Baal
25 Medan Israel befann sig i Shittim, började folket bedriva otuktigt sexuellt umgänge med moabitiska flickor 2 som inbjöd dem att delta i deras avgudars offermåltider. Folket åt och tillbad deras avgudar.
3 Så slöt sig Israel till Baal-Pegor. Herren brann av vrede över sitt folk 4 och han befallde Mose: ”Grip och avrätta alla folkets ledare och låt deras döda kroppar synas[g] inför allt folket så att Herrens vrede vänds bort från Israel!”
5 Mose gav då domarna befallning om att låta avrätta alla dem som tillbett Baal-Pegor.
6 Men en av de israelitiska männen tog med sig en midjanitisk flicka in i lägret mitt framför ögonen på Mose och hela den israelitiska menigheten där de stod gråtande vid ingången till uppenbarelsetältet. 7 När Pinechas, Elasars son och prästen Arons sonson, fick se detta, gick han från menigheten, tog sitt spjut 8 och följde efter mannen in i tältet. Han borrade spjutet rakt genom israelitens kropp och in i flickan. Omedelbart upphörde den hemsökelse som drabbat Israel, 9 men dessförinnan hade 24 000 personer fått sätta livet till.
10 Då talade Herren till Mose: 11 ”Eftersom Pinechas, son till Elasar, har vänt min vrede från israeliterna, för han brann av samma lidelse som jag bland dem, utrotade jag inte israeliterna i min lidelse. 12 Tillkännage därför att jag sluter ett fredsförbund med honom. 13 För honom och hans ättlingar ska detta vara ett bestående prästerligt förbund, eftersom han brann av lidelse för sin Gud och skaffade försoning åt Israel.”
14 Den israelitiske mannen som blev dödad tillsammans med den midjanitiska flickan hette Simri och var son till Salu, en av ledarna i Simons stam. 15 Den dödade flickan hette Kosbi och var dotter till Sur, en av de midjanitiska furstarna.
16 Herren talade till Mose igen: 17 ”Midjaniterna är era fiender. Döda dem! 18 De betraktar er som fiender och lurar er genom sin listighet som det blev med Pegor och deras syster[h] Kosbi, dottern till den midjanitiske hövdingen, som dödades när hemsökelsen drabbade er för Pegors skull.”
Förberedelser för att gå in i löfteslandet
(26:1—36:13)
Den andra folkräkningen
26 När hemsökelsen hade upphört, sa Herren till Mose och till Elasar, prästen Arons son:
2 ”Räkna antalet män i Israel som är 20 år och äldre, familj för familj, alla vapenföra israeliter!”
3 Mose och prästen Elasar talade då till dem på Moabs hedar, vid Jordan: 4 ”Räkna alla som är 20 år eller äldre, så som Herren har befallt Mose.”
Det var dessa israeliter som hade kommit ut ur Egypten:
5 Ruben var Israels förstfödde.
Hans ättlingar var släktvis Henok och henokiterna,
Pallu och palluiterna,
6 Hesron och hesroniterna,
Karmi och karmiterna.
7 Detta var de rubenitiska släkterna, bland dem mönstrades 43 730 man.
8 Pallu hade en son som hette Eliav. 9 Eliavs söner var Nemuel, Datan och Aviram. De två sistnämnda, som var utvalda av menigheten, hade tillsammans med Korach gjort uppror mot Mose och Aron och satt sig mot Herren. 10 Men marken öppnade sig under dem och uppslukade dem med Korach vars församling dog när elden brände 250 män som ett varnande exempel. 11 Men Korachs släkt utrotades inte.
12 Simons ättlingar var släktvis Nemuel och nemueliterna, Jamin och jaminiterna, Jakin och jakiniterna, 13 Serach och serachiterna och Saul och sauliterna.
14 Detta var de inmönstrade från de simonitiska släkterna, 22 200 man.
15 Gads ättlingar var släktvis Sefon och sefoniterna, Haggi och haggiterna, Shuni och shuniterna, 16 Osni och osniterna, Eri och eriterna, 17 Arod och aroditerna och Areli och areliterna. 18 Detta var de inmönstrade från Gads släkter, 40 500 man.
19 Judas söner Er och Onan hade dött i Kanaan. 20 Judas ättlingar var släktvis Shela och shelaiterna, Peres och peresiterna, och Serach och serachiterna. 21 Peres ättlingar var Hesron och hesroniterna, Hamul och hamuliterna. 22 Detta var de inmönstrade från Judas släkter, 76 500 man.
23 Isaskars ättlingar var släktvis Tola och tolaiterna, Puva och puvaiterna, 24 Jashuv och jashuviterna, Shimron och shimroniterna. 25 Detta var de mönstrade från Isaskars släkter, 64 300 man.
26 Sebulons ättlingar var släktvis Sered och serediterna, Elon och eloniterna, Jachleel och jachleeliterna. 27 Detta var de inmönstrade från Sebulons släkter, 60 500 man.
28 Josefs ättlingar var släktvis genom Efraim och Manasse: 29 Manasses ättlingar var hans son Makir och makiriterna och Manasses sonson Gilead och gileaditerna. 30 Gileads ättlingar var Ieser och ieseriterna, Helek och helekiterna, 31 Asriel och asrieliterna, Shekem och shekemiterna, 32 Shemida och shemidaiterna, Hefer och heferiterna. 33 Hefers son Selofchad hade inga söner men döttrarna Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 34 Detta var de inmönstrade från Manasses släkter, 52 700 man.
35 Efraims ättlingar var släktvis Shutelach och shutelachiterna, vidare Beker och bekeriterna samt Tachan och tachaniterna. 36 Shutelas ättlingar var Eran och eraniterna. 37 Detta var de inmönstrade från Efraims ättlingars släkter, 32 500 man. Detta var Josefs ättlingar, släkt för släkt.
38 Benjamins ättlingar var släktvis Bela och belaiterna, Ashbel och ashbeliterna, Achiram och achiramiterna, 39 Shufam och shufamiterna, Hufam och hufamiterna. 40 Belas söner var Ard och Naaman. Från Ard härstammade arditernas släkt och från Naaman naamaniternas släkt. 41 Detta var de inmönstrade Benjamins ättlingar, 45 600 man.
42 Dans ättlingar var släktvis Shucham och shuchamiterna. Detta var Dans släkter 43 som inmönstrades, 64 400 man.
44 Ashers ättlingar var släktvis Jimna och jimnaiterna, Jishvi och jishviterna, och Beria och beriaiterna. 45 Berias ättlingar var Hever och heveriterna, Malkiel och malkieliterna. 46 Asher hade också en dotter som hette Serach. 47 Detta var de inmönstrade från Ashers släkter, 53 400 man.
48 Naftalis ättlingar var släktvis Jachseel och jachseeliterna, Guni och guniterna, 49 Jeser och jeseriterna, Shillem och shillemiterna. 50 Detta var de inmönstrade från Naftalis släkter, 45 400 man.
51 Det totala antalet som inmönstrades i Israel var 601 730 man.
52 Herren talade till Mose: 53 ”Dela landet mellan stammarna i proportion till antalet personer. 54 De större stammarna ska alltså få större landområden än de mindre stammarna, varje stam efter antalet inmönstrade. 55 Landet ska delas genom lottkastning. De ska delas efter fädernestammarnas namn. 56 Varje stam, stor såväl som liten, ska få sin andel enligt lottens utslag.”
57 Dessa var de som inmönstrades bland leviterna efter sina släkter:
Gershon och gershoniterna,
Kehat och kehatiterna,
Merari och merariterna.
58 Leviternas släkter var livniterna, hebroniterna,
machliterna,
mushiterna,
korachiterna.
Kehat var far till Amram. 59 Amrams hustru var Jokeved, Levis dotter, som han fick i Egypten. De var föräldrar till Aron, Mose och deras syster Mirjam. 60 Arons söner hette Nadav, Avihu, Elasar och Itamar. 61 Men Nadav och Avihu dödades när de frambar otillåten eld inför Herren.
62 Det totala antalet inmönstrade av manligt kön bland dessa släkter, från en månads ålder och uppåt, var 23 000. Leviterna räknades för sig. De skulle inte delta i fördelningen av landområden som de andra.
63 Det här är alltså resultatet av den folkräkning som Mose och prästen Elasar gjorde på Moabs hedar vid floden Jordan mitt emot Jeriko. 64 Ingen som nu räknades hade blivit medräknad i den föregående folkräkningen som genomfördes av Mose och prästen Aron i Sinaiöknen. 65 Om dem hade Herren förutsagt: ”De kommer att dö i öknen.” De enda undantagen var Kalev, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
Döttrars arvsrätt
(4 Mos 36:1-12)
27 En dag kom Selofchads döttrar fram. Selofchad var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, som tillhörde Manasses, Josefs sons släkter. Döttrarna hette Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 2 De ställde sig inför Mose, prästen Elasar, ledarna och hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet och sa: 3 ”Vår far dog i öknen. Han var inte med bland dem som gaddade sig samman i Korachs uppror mot Herren utan dog för sin egen synd. Men han hade inga söner. 4 Varför ska hans namn behöva dö ut bara för att han inte har en son? Vi skulle vilja ha landområden som de andra i hans släkt.”
5 Mose lade fram deras sak inför Herren. 6 Och Herren svarade Mose:
7 ”Selofchads döttrar har rätt. Ge dem land tillsammans med deras farbröder. Ge dem det område som deras far skulle ha fått. 8 Tala till israeliterna: ’Om en man dör utan att ha någon son, så ska hans arvslott överlämnas till hans döttrar. 9 Och om han inte har någon dotter, så ska den tillhöra hans bröder. 10 Har han inte heller någon bror, så ska den gå till hans farbröder. 11 Om han inte heller har farbröder, ska den tillfalla hans närmaste släkting. Detta ska vara en lagstadgad rätt för israeliterna, som Herren har befallt Mose.’ ”
Mose utser Josua till efterträdare
12 En dag sa Herren till Mose: ”Gå upp på berget Avarim och se ut över det land, som jag har gett Israels folk. 13 När du har sett det, kommer du att dö[i] alldeles som din bror Aron, 14 för ni följde inte det jag befallde er i öknen Sin. När menigheten gjorde uppror, höll ni mig inte helig inför israeliterna när det gällde vattnet i Meriva vid Kadesh, i öknen Sin.”
15 Då sa Mose till Herren: 16 ”Må Herren som är Gud över allt levandes ande utse en ny ledare åt folket, 17 en man som kan leda dem när de går ut och när de vänder åter, vara deras ledare och anförare, så att Herrens folk inte blir som får utan herde!”
18 Herren svarade: ”Gå och hämta Josua, Nuns son, som är fylld av ande. Lägg din hand på honom 19 och för honom till prästen Elasar och hela menigheten. Insätt honom i denna uppgift inför dem. 20 Ge honom av din auktoritet, så att hela Israels menighet kommer att lyda honom. 21 Han ska ställa sig inför prästen Elasar för att få direktiv från Herren genom urim. Efter hans ord ska de dra ut och vända tillbaka, Josua och de övriga israeliterna, hela menigheten.”
22 Mose gjorde som Herren sagt och tog med sig Josua och ställde honom inför prästen Elasar och hela menigheten. 23 Mose lade sina händer på Josua och avskilde honom för hans uppgift, så som Herren hade sagt.
Instruktioner om offer och löften
(2 Mos 29:38-42; 2 Mos 12:14-20; 3 Mos 23:5-8; 5 Mos 16:1-8)
28 Herren talade till Mose: 2 ”Ge israeliterna denna befallning: ’Offren, min mat, mina eldoffer, en välbehaglig lukt inför mig, ska ni se till att ni frambär på bestämda tider.’
Dagliga offer
3 Säg till dem: ’Detta är eldoffret ni ska bära fram inför Herren: två årsgamla felfria lamm. Detta ska ni göra varje dag som ett regelbundet brännoffer. 4 Ett lamm ska offras på morgonen och ett i skymningen. 5 Tillsammans med dem ska ni bära fram ett matoffer av tre liter fint mjöl blandat med 1,5 liter olja av stötta oliver. 6 Det var detta brännoffer som blev instiftat på Sinai berg att frambäras regelbundet som en välbehaglig lukt, ett eldoffer till Herren. 7 Tillsammans med det ska dryckesoffret bäras fram och det ska bestå av 1,5 liter starkt vin till varje lamm och det ska hällas ut inför Herren i helgedomen. 8 Offra det andra lammet i skymningen på samma sätt som på morgonen med matoffer och dryckesoffer. Det är också en välbehaglig lukt inför Herren, ett eldoffer.
Sabbatsoffer
9 På sabbaten ska ni offra två årsgamla felfria lamm och ett matoffer på sex liter fint mjöl blandat med olja och det vanliga dryckesoffret. 10 Detta är det bestämda sabbatsbrännoffret utöver det dagliga brännoffret med tillhörande dryckesoffer.
Månadsoffer
11 Första dagen varje månad ska ni som brännoffer åt Herren offra två unga tjurar, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria. 12 Tillsammans med dem ska ett matoffer bäras fram av nio liter fint mjöl blandat med olja till varje tjur. Till baggen ska matoffret bestå av sex liter fint mjöl blandat med olja, 13 och till varje lamm av tre liter fint mjöl blandat med olja. Detta brännoffer ska vara ett eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren. 14 Tillsammans med varje offer ska ett dryckesoffer bäras fram, tre liter vin till varje tjur, två liter till baggen och 1,5 till varje lamm. Detta nymånadsbrännoffer ska alltså bäras fram varje månad under hela året. 15 Ni ska också bära fram en bock som ett syndoffer inför Herren. Detta offer ska bäras fram förutom det regelbundna dagliga brännoffret med dess dryckesoffer.
Offer under påskhögtiden
16 Den fjortonde dagen i första månaden är det Herrens påsk. 17 Dagen därpå, den femtonde, ska en högtid hållas och i sju dagar ska man äta osyrat bröd. 18 På första dagen ska en helig sammankomst hållas och inget arbete får utföras. 19 Ni ska som eldoffer, som brännoffer till Herren, offra två unga tjurar, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria. 20 Till varje tjur ska det bäras fram ett matoffer på nio liter fint mjöl blandat med olja. Till baggen ska det vara sex liter 21 och till vart och ett av lammen tre liter. 22 Ni ska också offra en bock som syndoffer till försoning för er. 23 Dessa offer ska ske förutom morgonens regelbundna brännoffer. 24 Likadana offer ska bäras fram varje dag under högtidens sju dagar, mat- och eldoffer som en välbehaglig lukt inför Herren. Det ska offras utöver det vanliga brännoffret med dess dryckesoffer. 25 Den sjunde dagen ska det hållas en helig sammankomst och då får ingen arbeta.
Offer under veckohögtiden
(3 Mos 23:15-22; 5 Mos 16:9-12)
26 På förstlingsdagen under veckohögtiden[j] ska ni bära fram det första av den nya grödan som ett matoffer till Herren och hålla en helig sammankomst. Då får ingen utföra något arbete. 27 Ett brännoffer, en välbehaglig lukt för Herren, ska offras: två unga tjurar, en bagge och sju årsgamla lamm, alla felfria. 28 Tillsammans med detta ska ett matoffer bäras fram, bestående av nio liter fint mjöl blandat med olja till varje tjur, sex liter till baggen 29 och tre liter till vart och ett av de sju lammen. 30 Offra också en bock för att skaffa försoning åt er. 31 Dessa ska bäras fram förutom de regelbundna dagliga brännoffren, matoffren och dryckesoffren. Var noga med att offerdjuren är felfria.
Offer under nyårshögtiden
(3 Mos 23:23-25)
29 Den första dagen i sjunde månaden[k] ska ni hålla en helig sammankomst och ingen får utföra något arbete. Låt hornen ljuda den dagen. 2 Bär fram ett brännoffer, en välbehaglig lukt för Herren, som består av en ung tjur, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria. 3 Ett matoffer på nio liter fint mjöl blandat med olja ska offras tillsammans med tjuren, sex liter tillsammans med baggen 4 och tre liter till vart och ett av de sju lammen. 5 Till detta ska ni offra en bock som syndoffer för att få försoning. 6 Dessa ska offras förutom nymånadsbrännoffret med dess matoffer och också utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer som det är bestämt, som en välbehaglig lukt för Herren.
Offer på försoningsdagen
(3 Mos 23:26-32)
7 På tionde dagen i samma månad, den sjunde, ska en helig sammankomst hållas. Då ska ni ödmjuka er och inget arbete av något slag får då utföras. 8 Då ska ni offra ett brännoffer till Herren, en behaglig lukt för honom, och det ska bestå av en ung tjur, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria. 9 Matoffret ska vara nio liter fint mjöl blandat med olja att offras tillsammans med tjuren, sex liter till baggen 10 och tre liter till vart och ett av de sju lammen. 11 Ni ska också offra en bock som syndoffer. Detta ska offras förutom försoningsdagens syndoffer och utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer.
Offer under lövhyddefesten
(3 Mos 23:33-43; 5 Mos 16:13-17)
12 På femtonde dagen i sjunde månaden ska en helig sammankomst hållas och då får inget arbete utföras. Det är en sju dagar lång högtid inför Herren. 13 Som brännoffer, ett eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren, ska ni offra tretton unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria. 14 Som tillhörande matoffer ska ni ge nio liter fint mjöl blandat med olja för var och en av de tretton tjurarna, sex liter för var och en av de två baggarna 15 och tre liter för vart och ett av de fjorton lammen. 16 Ni ska också bära fram en bock som syndoffer förutom det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer.
17 På den andra dagen ska ni offra tolv unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria,
Footnotes
- 22:5 Senare inskrifter visar att amavéer bott i detta område och därför skulle fädernesland kunna översättas amavéernas land.
- 22:28 Ordagrant: Då öppnade Herren åsnans mun.
- 23:21 Eller: orätt.
- 24:3 se klart – det hebreiska uttryckets innebörd är osäker.
- 24:7 Enligt andra handskrifter: Folk ska bäva för Israels makt, hans arm ska härska över många folk. Enligt Septuaginta: En man ska komma av hans säd och härska över många folk.
- 24:22 Syftar på keniterna i v. 21.
- 25:4 Grundtextens exakta innebörd är osäker.
- 25:18 Behöver inte syfta på någon direkt biologisk släktskap utan kan betyda rent allmänt landsmaninna.
- 27:13 Ordagrant: samlas till ditt folk (jfr 20:24).
- 28:26 Den judiska skördehögtiden Shavuot varar en vecka.
- 29:1 Nyårsdagen. Se 3 Mos 23:24 med fotnot.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.