Psaltaren 77

Svenska Folkbibeln 2015

² Jag höjer min röst till Gud och ropar,
    jag höjer min röst till Gud
        och han lyssnar till mig.
^3 (B) På nödens dag söker jag Herren,
    om natten är min hand utsträckt
        utan att tröttna.
    Min själ vägrar låta sig tröstas.
^4 (C) Jag tänker på Gud och suckar,
    jag grubblar och min ande
        mattas. Sela

^5 (D) Mina ögonlock håller du öppna,
    jag är full av oro
        och kan inte tala.
^6 (E) Jag tänker på forna dagar,
    sedan länge flydda år.
⁷ Jag minns min sång^[a] i natten,
    jag grubblar i mitt hjärta
        och min ande undrar:
^8 (F) Ska Herren förkasta för evigt
    och aldrig mer visa nåd?
^9 (G) Är hans godhet borta för alltid?
    Är det slut med hans ord
        för alla tider?
¹⁰ Har Gud glömt att vara nådig?
    Eller har han i vrede hållit inne
        sin barmhärtighet? Sela

^11 (H) Jag svarar: Detta är min plåga,
    att den Högstes högra hand
        inte är som förr.
¹² Jag minns Herrens gärningar,
    jag minns dina forna under,
¹³ jag tänker på alla dina verk
    och begrundar det du har gjort.

^14 (I) Gud, i helighet går din väg.
    Vilken gud är så stor som Gud?
^15 (J) Du är den Gud som gör under,
    du har visat din makt bland folken.
^16 (K) Med din arm har du
        återlöst ditt folk,
    Jakobs och Josefs barn. Sela

^17 (L) Vattnen såg dig, Gud,
    vattnen såg dig och bävade,
        själva djupen darrade.
¹⁸ Från molnen strömmade vatten,
    skyarna höjde sin röst
        och dina pilar flög överallt.
¹⁹ Din åska dundrade i virvelstormen,
    blixtar lyste upp världen,
        jorden darrade och bävade.
^20 (M) Genom havet gick din väg,
        din stig genom väldiga vatten,
    och ingen såg dina fotspår.
^21 (N) Du förde ditt folk som en fårhjord
    genom Moses och Arons hand.