12 (A) När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling[a] som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme. 13 (B) Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt. 14 (C) Jag ska vara hans far och han ska vara min son. Gör han något orättfärdigt ska jag straffa honom med människors ris och med plågor som drabbar människors barn.[b] 15 (D) Men min nåd ska inte vika från honom, så som jag lät den vika från Saul, som jag lät vika för dig. 16 Ditt hus och ditt kungadöme ska bestå inför mig till evig tid. Din tron ska vara befäst för evig tid.”

Davids bön

17 Alla dessa ord och hela denna uppenbarelse talade Natan till David. 18 (E) Då gick kung David in och satte sig inför Herrens ansikte och sade: ”Vem är jag, Herre Gud, och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig ända hit? 19 Och ändå var det för lite i dina ögon, Herre Gud.

Nu har du också talat om din tjänares hus i framtiden, och detta till undervisning för människorna, Herre Gud. 20 (F) Vad ska David säga mera till dig? Du känner din tjänare, Herre Gud. 21 För ditt ords skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och gjort det känt för din tjänare. 22 (G) Därför är du stor, Herre Gud, för ingen är som du, och det finns ingen annan Gud än du efter allt vi har hört med våra öron. 23 (H) Finns det något enda folk på jorden som ditt folk Israel, det som Gud själv kom och friköpte åt sig som sitt eget, för att göra sitt namn känt? Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk som du friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar. 24 Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.

25 Så uppfyll nu, min Herre och Gud, för evigt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus. Gör som du har lovat. 26 Då ska ditt namn upphöjas för evigt och man ska säga: Herren Sebaot är Gud över Israel. Så ska din tjänare Davids hus bestå inför dig. 27 För du, Herre Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjänare och sagt: Jag ska bygga dig ett hus. Därför har din tjänare funnit frimodighet att be denna bön till dig.

28 Och nu, Herre Gud, du är Gud, och dina ord är sanning, och du har lovat din tjänare detta goda. 29 Var nu god och välsigna din tjänares hus så att det blir kvar inför dig för evigt. För du, Herre Gud, har talat, och genom din välsignelse ska din tjänares hus bli välsignat för evigt.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 7:12f upphöja din avkomling   Profetia om både Salomo (1 Kung 1:30f) och Messias, Davids Son (Matt 1:1, Luk 1:32).
  2. 7:14 Citeras i Hebr 1:5 som profetia om Kristus.

(A) För ett barn blir oss fött,
        en son blir oss given.
    På hans axlar vilar herradömet,
        och hans namn är:
    Under, Rådgivare[a], Mäktig Gud,
        Evig Far, Fridsfurste.[b]
(B) Så ska herradömet bli stort
    och friden utan slut
        över Davids tron och hans rike.
    Det ska befästas och stödjas
        med rätt och rättfärdighet
            från nu och till evig tid.
    Herren Sebaots lidelse
        ska göra detta.

Herrens vrede mot Israel

Herren sänder ett ord mot Jakob,
        och det slår ner i Israel.
Hela folket ska märka det,
        Efraim och Samarias invånare.
    I stolthet och hjärtats högmod
        säger de:
10 "Tegelstenar har fallit,
    men vi ska bygga upp
        med huggen sten.
    Mullbärsfikonträd[c] har huggits ner,
        men vi ska ersätta dem
            med cedrar."
11 (C) Herren reser upp
        Resins motståndare[d] mot dem
    och eggar upp deras fiender,
12 (D) arameerna från öster
        och filisteerna[e] från väster,
    och de ska sluka Israel
        med glupska gap.
    Med allt detta upphör inte
            hans vrede,
        hans hand är ännu uträckt.

13 (E) För folket vänder inte om
        till honom som slår dem,
    de söker inte Herren Sebaot.
14 (F) Därför ska Herren hugga av
    både huvud och svans
        från Israel,
    både palmtopp och sävstrå,
        allt på samma dag.
15 De äldsta och högst uppsatta
        är huvudet,
    profeten som lär ut lögn
        är svansen.
16 (G) För de som leder detta folk
        vilseleder det,
    och de som låter sig ledas
        går i fördärvet.
17 Därför kan Herren inte glädja sig
        över deras unga män
    eller förbarma sig
        över deras faderlösa och änkor,
    för alla är hycklare
        och gör det som är ont,
            varje mun talar dårskap.
    Med allt detta upphör inte
            hans vrede,
        hans hand är ännu uträckt.

18 Ja, gudlösheten brinner som en eld,
        den förtär tistel och törne.
    Den antänder snårskogen
        så att den går upp
            i höga virvlar av rök.
19 (H) Landet brinner
    genom Herren Sebaots vrede,
        och folket är som ved för elden.
    Ingen skonar sin broder.
20 Man river åt sig till höger
        men förblir hungrig,
    man tar för sig till vänster
        men blir inte mätt.
    Var och en äter köttet
        på sin egen arm:
21 Manasse äter Efraim
    och Efraim Manasse,
        och tillsammans angriper de Juda.
    Med allt detta upphör inte
            hans vrede,
        hans hand är ännu uträckt.

Read full chapter

Footnotes

  1. 9:6f Profetia om Messias födelse (jfr Luk 1:31f).
  2. 9:6 Under, Rådgivare   Annan översättning: "Underbar i råd". Egyptiska kungar fick normalt fem tronnamn, medan en av Jesajas söner fick ett profetiskt namn med fyra ord (8:3).
  3. 9:10 Tegelstenar … mullbärsfikonträd   Billigt och enkelt byggmaterial (jfr 2 Mos 1:14, 1 Kung 10:27).
  4. 9:11 Resins motståndare   Assyrien, som anföll Israel 733 och 722 f Kr. Annan översättning: "Resin som motståndare" (Arams kung, vers 13). Andra handskrifter (Septuaginta): "deras motståndare mot Sion".
  5. 9:12 filisteerna   Folket i Gaza tog de södra och västra områdena när Juda och Israel var svaga (2 Krön 28:18).