2 Kungaboken 15-20
Svenska Folkbibeln 2015
Asarja (Ussia) blir kung i Juda
15 (A) I Jerobeams, Israels kungs, tjugosjunde regeringsår blev Asarja, Amasjas son, kung i Juda.
2 (B) Han var sexton år när han blev kung, och han regerade femtiotvå år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem. 3 (C) Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans far Amasja hade gjort. 4 (D) Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna.
5 (E) Herren slog kungen så att han blev spetälsk[b] för hela livet. Han bodde sedan i ett särskilt hus. Jotam, kungens son, ledde då hans hus och dömde folket i landet.
6 Vad som mer finns att säga om Asarja och om allt som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 7 Asarja gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom hos hans fäder i Davids stad. Hans son Jotam blev kung efter honom.
Sakarja blir kung i Israel
8 (F) I Juda kung Asarjas trettioåttonde regeringsår blev Sakarja, Jerobeams son, kung över Israel i Samaria och regerade i sex månader.[c] 9 (G) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som hans fäder hade gjort. Han vände sig inte bort från de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade fått Israel att synda. 10 Shallum, Jabeshs son, anstiftade en sammansvärjning mot honom och dödade honom inför folket och blev kung i hans ställe.
11 Vad som mer finns att säga om Sakarja, det är skrivet i Israels kungars krönika. 12 (H) Så gick det ord i uppfyllelse som Herren hade talat till Jehu: ”Dina söner ska sitta på Israels tron till fjärde led.” Och det blev så.
Shallum blir kung i Israel
13 (I) Shallum, Jabeshs son, blev kung i Juda kung Ussias trettionionde regeringsår, och han regerade en månad[d] i Samaria.
14 Då drog Menahem, Gadis son, upp från Tirsa och kom till Samaria och dödade Shallum, Jabeshs son, i Samaria och blev kung i hans ställe.
15 Vad som mer finns att säga om Shallums gärningar och om den sammansvärjning han anstiftade, det är skrivet i Israels kungars krönika. 16 (J) Vid den tiden förstörde Menahem Tifsa[e] och allt som fanns där inne och hela dess område från Tirsa, eftersom staden inte hade öppnat portarna. Därför förstörde han den och han lät skära upp alla havande kvinnor.
Menahem blir kung i Israel
17 I Juda kung Asarjas trettionionde regeringsår blev Menahem, Gadis son, kung över Israel och regerade i tio år[f] i Samaria. 18 (K) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Så länge han levde vände han sig inte bort från de synder som Jerobeam, Nebats son, hade förlett Israel med.
19 Kung Pul[g] av Assyrien trängde in i landet. Då gav Menahem 1 000 talenter silver till Pul för att han skulle understödja honom och befästa kungadömet i hans hand. 20 (L) De pengar som Menahem skulle ge kungen av Assyrien tog han ut genom att lägga skatt på alla rika män i Israel, en skatt på 50 siklar silver[h] för var och en. Så vände kungen av Assyrien tillbaka och stannade inte där i landet.
21 Vad som mer finns att säga om Menahem och om allt som han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika. 22 Menahem gick till vila hos sina fäder. Hans son Pekaja blev kung efter honom.
Pekaja blir kung i Israel
23 I Juda kung Asarjas femtionde regeringsår blev Pekaja, Menahems son, kung över Israel i Samaria och regerade i två år.[i] 24 (M) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han vände sig inte bort från de synder som Jerobeam, Nebats son, hade förlett Israel med.
25 Peka, Remaljas son, en av hans officerare, anstiftade en sammansvärjning mot honom och dödade honom i kungapalatsets borg i Samaria, han tillsammans med Argob och Arje. Därvid hade han med sig femtio gileaditer. Så dödade han Pekaja och blev kung i hans ställe.
26 Vad som mer finns att säga om Pekaja och om allt han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Peka blir kung i Israel
27 I Juda kung Asarjas femtioandra regeringsår blev Peka, Remaljas son, kung över Israel i Samaria. Han regerade i tjugo år[j]. 28 (N) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han vände sig inte bort från de synder som Jerobeam, Nebats son, hade förlett Israel med.
29 (O) När Peka var kung i Israel kom den assyriske kungen Tiglat-Pileser och intog[k] Ijon, Abel-Bet-Maaka, Janoa, Kedesh, Hasor, Gilead och Galileen, hela Naftali land, och förde bort folket till Assyrien.
30 (P) Hosea, Elas son, anstiftade en sammansvärjning mot Peka, Remaljas son, och dödade honom och blev så kung i hans ställe i Jotams, Ussias sons, tjugonde regeringsår.
31 (Q) Vad som mer finns att säga om Peka och om allt han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Jotam blir kung i Juda
32 (R) I Israels kung Pekas, Remaljas sons, andra regeringsår blev Jotam, Ussias son, kung i Juda. 33 Han var tjugofem år när han blev kung, och han regerade sexton år[l] i Jerusalem. Hans mor hette Jerusha och var dotter till Sadok. 34 (S) Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans far Ussia hade gjort. 35 Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna. Han byggde Övre porten till Herrens hus.
36 Vad som mer finns att säga om Jotam och allt han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
37 (T) Vid den tiden började Herren sända Arams kung Resin och Peka, Remaljas son, mot Juda.
38 Jotam gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i sin fader Davids stad. Hans son Ahas blev kung efter honom.
Ahas blir kung i Juda
16 (U) I Pekas, Remaljas sons, sjuttonde regeringsår blev Ahas, Jotams son, kung i Juda. 2 Ahas var tjugo år när han blev kung, och han regerade sexton år[m] i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herren sin Guds ögon så som hans fader David, 3 (V) utan vandrade på samma vägar som Israels kungar. Han lät också sin son gå genom eld efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. 4 (W) Och han bar fram offer och tände offereld på höjderna och kullarna och under alla gröna träd.
5 (X) På den tiden drog kung Resin av Aram och Peka[n], Remaljas son, Israels kung, upp för att erövra Jerusalem. De belägrade Ahas men kunde inte erövra staden. 6 (Y) Vid samma tid vann kung Resin av Aram tillbaka Elat åt Aram och drev Juda män från Elat. Därefter kom edomiterna till Elat och bosatte sig där, och där bor de än i dag.
7 (Z) Men Ahas skickade sändebud till Tiglat-Pileser, kungen i Assyrien, och lät säga: ”Jag är din tjänare och din son. Dra upp hit och rädda mig från Arams kung och från Israels kung, för de har överfallit mig.” 8 (AA) Ahas tog det silver och guld som fanns i Herrens hus och i kungapalatsets skattkammare och sände det som gåva[o] till kungen av Assyrien. 9 (AB) Och Assyriens kung lyssnade till honom och drog upp mot Damaskus och intog det[p] och förde bort folket till Kir och dödade Resin.
10 Kung Ahas reste sedan till Damaskus för att möta den assyriske kungen Tiglat-Pileser där. När kung Ahas fick se altaret som fanns i Damaskus, skickade han en ritning av altaret till prästen Uria med en beskrivning av hur det var byggt. 11 Sedan byggde prästen Uria altaret. Helt efter den beskrivning som kung Ahas hade sänt honom från Damaskus gjorde prästen Uria det färdigt innan kung Ahas kom tillbaka från Damaskus. 12 När kungen efter sin hemkomst från Damaskus fick se altaret, trädde han fram till altaret och steg upp till det. 13 Därefter offrade han sitt brännoffer och matoffer och hällde ut sitt dryckesoffer. Blodet av det gemenskapsoffer som han offrade stänkte han på altaret. 14 (AC) Men kopparaltaret som stod inför Herrens ansikte flyttade han undan från husets framsida, från platsen mellan det nya altaret och Herrens hus, och ställde det på norra sidan om detta altare. 15 Kung Ahas befallde prästen Uria: ”På det stora altaret ska du bränna morgonens brännoffer och kvällens matoffer, likaså kungens brännoffer tillsammans med hans matoffer, samt brännoffer, matoffer och dryckesoffer för allt folk i landet. Allt blod av såväl brännoffer som slaktoffer ska du stänka på det. Men kopparaltaret ska jag tänka till om[q].” 16 Prästen Uria gjorde precis som kung Ahas befallde honom.
17 (AD) Kung Ahas bröt också loss sidolisterna på tvättställen och tog bort karen från dem. Havet lyfte han ner från kopparoxarna[r] som stod under det och ställde det på ett stengolv. 18 Den täckta sabbatsgången som man byggt vid huset och likaså kungens yttre ingångsväg förlade han inom Herrens hus för den assyriske kungens skull.
19 Vad som mer finns att säga om Ahas och vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
20 (AE) Ahas gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad, och hans son Hiskia blev kung efter honom.
Hosea blir Israels sista kung
17 (AF) I Juda kung Ahas tolfte regeringsår blev Hosea, Elas son, kung i Samaria över Israel och regerade i nio år[s]. 2 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, men ändå inte som de israelitiska kungar som varit före honom. 3 Den assyriske kungen Shalmaneser drog upp mot honom och Hosea tvingades underkasta sig och ge honom gåvor. 4 Men kungen av Assyrien[t] upptäckte att Hosea hade börjat en sammansvärjning. Han skickade nämligen sändebud till So, kungen i Egypten,[u] och betalade inte skatt som förut varje år till kungen i Assyrien. Då lät denne spärra in honom och hålla honom bunden i fängelse.
Samaria faller
5 (AG) Kungen av Assyrien drog upp mot hela landet. Han tågade upp mot Samaria och belägrade staden i tre år[v]. 6 I Hoseas nionde regeringsår intog Assyriens kung[w] Samaria och förde bort Israel till Assyrien och lät dem bo i Hala och vid floden Habor i Gozan och i Mediens[x] städer.
7 (AH) Detta hände därför att Israels barn hade syndat mot Herren sin Gud, som hade fört dem upp ur Egyptens land undan faraos, den egyptiske kungens, hand. De hade tillbett andra gudar 8 (AI) och levt efter sederna hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn, men också efter de seder som Israels kungar hade infört. 9 Israels barn hade i hemlighet gjort sådant som inte var rätt mot Herren sin Gud. De hade byggt sig offerhöjder i alla sina städer, vid väktartornen såväl som i de befästa städerna. 10 (AJ) De hade rest stoder och asherapålar åt sig på alla höga kullar och under alla gröna träd. 11 Där hade de tänt offereld[y] på alla offerhöjder, på samma sätt som de folk som Herren hade drivit bort för dem. De hade gjort det som var ont och därigenom väckt Herrens vrede. 12 (AK) De hade tjänat eländiga avgudar, fastän Herren hade sagt till dem: ”Ni ska inte göra så.” 13 (AL) Herren hade varnat både Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: ”Vänd om från era onda vägar och håll mina bud och stadgar, enligt hela den lag som jag gav era fäder och sände till er genom mina tjänare profeterna.”
14 (AM) Men de lyssnade inte utan var hårdnackade som sina fäder, som inte trodde på Herren sin Gud. 15 (AN) De förkastade hans stadgar och förbundet som han hade slutit med deras fäder och förordningarna som han hade gett dem. De följde tomma avgudar och blev själva tomma liksom folken omkring dem, fastän Herren hade förbjudit dem att göra som de. 16 (AO) De övergav Herren sin Guds alla bud och gjorde sig gjutna bilder i form av två kalvar. De gjorde också asherapålar åt sig och tillbad himlens hela härskara och tjänade Baal. 17 (AP) De lät sina söner och döttrar gå genom eld och utövade spådom och trolldom. De sålde sig till att göra det som var ont i Herrens ögon och väckte därmed hans vrede. 18 (AQ) Därför blev också Herren mycket vred på Israel och försköt dem från sitt ansikte, så att endast Juda stam blev kvar.
19 (AR) Men inte heller Juda höll Herren sin Guds bud, utan levde efter de seder som Israel hade infört. 20 (AS) Då förkastade Herren alla Israels avkomlingar och straffade dem och gav dem i plundrares hand tills han försköt dem från sitt ansikte.
21 (AT) För när han hade ryckt Israel från Davids hus och de hade gjort Jerobeam, Nebats son, till kung, hindrade Jerobeam Israel från att följa Herren och fick dem att begå en stor synd. 22 Israels barn levde i alla de synder som Jerobeam hade gjort. De vände sig inte bort från dem. 23 (AU) Men till slut försköt Herren Israel från sitt ansikte, så som han hade hotat genom alla sina tjänare profeterna. Så blev Israel bortfört från sitt land till Assyrien, där de är än i dag.
Främmande folk bosätter sig i Israel
24 Kungen av Assyrien hämtade folk[z] från Babel, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvajim och lät dem bosätta sig i Samariens städer i stället för Israels barn. De tog Samarien i besittning och bosatte sig i städerna där. 25 (AV) Men när de under den första tiden av sin vistelse där inte vördade Herren, sände Herren bland dem lejon som dödade några av dem. 26 Man berättade det för kungen i Assyrien och sade: ”De folk som du har fört bort och låtit bosätta sig i Samariens städer vet inte hur landets Gud ska dyrkas. Därför har han sänt lejon mot dem och dessa dödar dem nu, eftersom de inte vet hur landets Gud ska dyrkas.”
27 Då befallde kungen av Assyrien: ”Låt en av de präster som ni har fört bort därifrån resa tillbaka och bosätta sig där. Han ska lära dem hur landets Gud ska dyrkas.” 28 Och en av de präster som de hade fört bort från Samarien kom och bosatte sig i Betel. Han lärde dem hur de skulle vörda Herren.
29 (AW) Men varje folk gjorde sig sin egen gud och ställde upp den i de offerhöjdshus som samarierna hade byggt, varje folk för sig i de städer där de bodde. 30 Folket från Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket från Kut gjorde sig en Nergal och folket från Hamat gjorde sig en Ashima. 31 (AX) Aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna brände sina barn i eld åt Sefarvajims gudar Adrammelek och Anammelek. 32 (AY) Men de vördade också Herren. De gjorde män ur sin egen krets till offerhöjdspräster åt sig och dessa offrade åt dem i offerhöjdshusen. 33 Så vördade de visserligen Herren, men de tjänade dessutom sina egna gudar på samma sätt som de folk de kom ifrån.
34 (AZ) Än i dag gör de som förut: De tillber inte Herren och gör inte efter de stadgar och den sed som de har fått. De lever inte efter den lag och de bud som Herren har gett Jakobs efterkommande – Jakob var den man han gav namnet Israel. 35 (BA) Herren slöt ett förbund med dem och befallde dem: ”Ni ska inte vörda andra gudar, inte heller tillbe dem eller tjäna dem eller offra åt dem. 36 Herren ska ni vörda, han som förde er upp ur Egyptens land med stor makt och utsträckt arm, honom ska ni tillbe och åt honom ska ni offra. 37 Ni ska alltid hålla fast vid och följa de stadgar och budord, den lag och de bud som han har föreskrivit er. Men ni ska inte vörda andra gudar. 38 Ni ska inte glömma det förbund som jag har slutit med er. Ni ska inte vörda andra gudar. 39 Endast Herren er Gud ska ni vörda, och han ska rädda er ur alla era fienders hand.” 40 Men de lydde inte utan gjorde som förut.
41 (BB) Så vördade dessa folk Herren men tjänade samtidigt sina avgudar. Även deras barn och deras barnbarn gör än i dag så som deras fäder har gjort.
Hiskia blir kung i Juda
18 (BC) I Hoseas, Elas sons, Israels kungs, tredje regeringsår blev Hiskia, Ahas son, kung i Juda. 2 Han var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år[aa] i Jerusalem. Hans mor hette Abi och hon var dotter till Sakarja. 3 (BD) Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans fader David hade gjort. 4 (BE) Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner Asheran. Dessutom krossade han den kopparorm som Mose hade gjort. Ända till denna tid hade nämligen Israels barn tänt offereld åt den, och man kallade den Nehushtan[ab].
5 (BF) Hiskia förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen var som han bland alla Juda kungar efter honom, inte heller bland dem som varit före honom. 6 (BG) Han höll sig till Herren och vek inte av från honom, utan höll de bud som Herren hade gett Mose. 7 (BH) Herren var med honom så att han hade framgång i allt han företog sig. Han avföll från Assyriens kung[ac] och slutade tjäna honom. 8 (BI) Han slog också filisteerna och intog deras land ända till Gaza med dess område, såväl väktartorn som befästa städer.
Samarias fall
9 (BJ) I kung Hiskias fjärde regeringsår[ad], som var Hoseas, Elas sons, Israels kungs, sjunde regeringsår, drog kung Shalmaneser av Assyrien upp mot Samaria och belägrade det. 10 De intog det efter tre år i Hiskias sjätte regeringsår. Under detta år, som var Israels kung Hoseas nionde regeringsår blev Samaria intaget. 11 Kungen av Assyrien förde bort Israel till Assyrien och lät dem slå sig ner i Hala[ae] och vid floden Habor i Gozan[af] och i Mediens städer[ag]. 12 Det hände därför att de inte lyssnade till Herren sin Guds röst, utan bröt mot hans förbund och varken ville lyssna eller göra allt det som Herrens tjänare Mose hade befallt.
Sanherib tågar mot Jerusalem
13 (BK) I kung Hiskias fjortonde regeringsår drog Assyriens kung Sanherib[ah] upp och angrep alla befästa städer i Juda[ai] och intog dem. 14 Då sände Hiskia, Juda kung, bud till Assyriens kung i Lakish[aj] och lät säga: ”Jag har handlat fel. Vänd om och lämna mig i fred. Det du lägger på mig ska jag bära.”
Kungen av Assyrien befallde då att Juda kung skulle betala trehundra talenter silver och trettio talenter guld[ak]. 15 (BL) Hiskia betalade ut alla pengar som fanns i Herrens hus och kungapalatsets skattkammare. 16 Vid det tillfället bröt Hiskia loss den beläggning av guld som fanns på dörrarna och dörrposterna i Herrens tempel och som kung Hiskia av Juda hade överdragit dem med, och han gav det till kungen av Assyrien.
Rab-Shakes tal
17 (BM) Men kungen av Assyrien sände i väg Tartan, Rab-Saris och Rab-Shake[al] från Lakish med en stor här mot kung Hiskia i Jerusalem. Dessa drog upp och kom till Jerusalem. När de hade dragit dit upp och kommit fram, stannade de vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Tvättarfältet. 18 (BN) Och de begärde att få tala med kungen. Då gick överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, och skrivaren Shebna[am] och kanslern Joa, Asafs son, ut till dem.
19 Rab-Shake sade till dem: ”Säg till Hiskia: Så säger den store kungen, Assyriens kung: Vad är det som gör dig så full av förtröstan? 20 Du menar kanske att det räcker med prat för att få strategi och styrka att föra krig? Vem förtröstar du på eftersom du har satt dig upp mot mig? 21 (BO) Förtröstar du på den brutna rörstaven Egypten? När man stöder sig på den, går den in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som förtröstar på honom. 22 Eller säger ni till mig: Vi förtröstar på Herren vår Gud? Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia avskaffade när han sade till Juda och Jerusalem: Inför detta altare ska ni tillbe här i Jerusalem?
23 Men ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: Jag ger dig tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem! 24 (BP) Hur skulle du kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter ditt hopp till Egypten för att få vagnar och ryttare! 25 Menar du att jag utan Herrens vilja har dragit upp mot den här platsen för att ödelägga den? Herren själv sade till mig: Dra upp mot det landet och ödelägg det.”
26 Då sade Eljakim, Hilkias son, och Shebna och Joa till Rab-Shake: ”Tala till dina tjänare på arameiska[an], för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren.” 27 (BQ) Men Rab-Shake svarade dem: ”Är det till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte snarare till de män som sitter på muren och som ska få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?”
28 Sedan ställde sig Rab-Shake och ropade högt på judiska: ”Hör den store kungens ord, kungen av Assyrien! 29 Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er ur min hand. 30 (BR) Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren när han säger: Herren kommer att rädda oss, och denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.
31 Lyssna inte på Hiskia, för kungen av Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig. Då ska ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn, 32 tills jag kommer och hämtar er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med ädla olivträd och honung. Då ska ni få leva och inte dö.
Lyssna inte på Hiskia, för han vill förleda er när han säger: Herren ska rädda oss. 33 (BS) Har någon av de andra folkens gudar någonsin räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? 34 Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims, Henas och Ivas gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? 35 Vilken av de andra ländernas alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?”
36 Men folket teg och svarade honom inte ett ord, för kungen hade gett denna befallning: ”Svara honom inte.” 37 (BT) Överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Shake hade sagt.
Jerusalems befrielse förutsägs
19 (BU) När kung Hiskia hörde det rev han sönder sina kläder, svepte sig i säcktyg och gick in i Herrens hus. 2 Och han sände överförvaltaren Eljakim och skrivaren Shebna och de äldste bland prästerna, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. 3 (BV) De sade till honom: ”Så säger Hiskia: Denna dag är en dag av nöd, bestraffning och förakt, för fostren har kommit fram till födseln men det finns ingen kraft att föda. 4 (BW) Kanske ska Herren din Gud höra vad Rab-Shake säger, han som hans herre kungen av Assyrien har sänt för att håna den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som Herren din Gud har hört. Be en bön för den rest som är kvar.”
5 När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja, 6 sade Jesaja till dem: ”Så ska ni säga till er herre: Så säger Herren: Var inte rädda för de ord som du hört och som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med. 7 (BX) Se, jag ska låta en ande verka i honom så att han vänder tillbaka till sitt land när han får höra ett rykte. Och jag ska låta honom falla för svärd i sitt eget land.”
8 Rab-Shake vände tillbaka och fann den assyriske kungen upptagen med att belägra Libna[ao]. Han hade nämligen hört att kungen hade brutit upp från Lakish. 9 Men när Sanherib fick höra att Nubiens kung Tirhaka[ap] hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap: 10 (BY) ”Så ska ni säga till Hiskia, kungen i Juda: Låt inte din Gud som du förtröstar på bedra dig så att du tänker: Jerusalem ska inte falla i den assyriske kungens hand. 11 Du har ju hört vad Assyriens kungar har gjort med alla länder och förintat dem fullständigt. Och du skulle bli räddad! 12 Har folken[aq] som mina fäder fördärvade, Gozan, Harran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar? 13 Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad[ar] och kungen över staden Sefarvajim, Hena och Iva?”
Hiskias bön
14 (BZ) När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herrens ansikte. 15 (CA) Och Hiskia bad till Herren och sade: ”Herre, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himlen och jorden. 16 Herre, vänd hit ditt öra och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Hör Sanheribs ord som han talat för att håna den levande Guden. 17 Det är sant, Herre, att Assyriens kungar har ödelagt hednafolken och deras länder. 18 (CB) Och de har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 19 Men nu, Herre vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren Gud, bara du.”
Jesaja förutsäger Sanheribs fall
20 (CC) Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag har hört det som du har bett till mig angående Assyriens kung Sanherib, 21 och detta är det ord som Herren har talat om honom:
Hon föraktar dig och hånar dig,
jungfrun, dottern Sion.
Hon skakar på huvudet åt dig,
dottern Jerusalem.
22 Vem har du hånat och hädat,
mot vem har du höjt din röst
och högmodigt lyft din blick?
Jo, mot Israels Helige!
23 (CD) Genom dina sändebud
hånade du Herren
när du sade:
”Med mina många vagnar
drog jag upp på bergens höjder,
till Libanons avlägsna trakter.
Jag högg ner dess höga cedrar[as]
och utvalda cypresser.
Jag trängde fram
till dess bortesta boning
och dess frodiga skog.
24 Jag grävde brunnar
och drack främmande vatten,
med mina fötter torkade jag ut
alla Egyptens strömmar.”
25 Har du inte hört att jag
för länge sedan gjorde detta,
att jag i forntidens dagar
bestämde det,
och nu har jag låtit det komma?
Du fick makt
att ödelägga befästa städer
och göra dem till ruinhögar.
26 (CE) Deras invånare blev maktlösa,
de blev förskräckta
och stod med skam.
Det gick med dem
som med gräset på marken
och den späda grönskan,
som med gräset på taken
och säden som förbränns
innan den växer upp.
27 (CF) Jag vet om du sitter,
om du går ut
eller kommer in,
och hur du rasar mot mig.
28 (CG) Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått
mina öron,
ska jag sätta min krok
i din näsa
och mitt betsel i din mun[at]
och föra dig tillbaka samma väg
som du kom.
29 (CH) Detta ska vara tecknet för dig: Man ska detta år äta vad som växer upp av spillsäd och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året ska ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. 30 Och de räddade av Juda hus som blivit kvar ska på nytt slå rot nertill och bära frukt upptill. 31 (CI) För från Jerusalem ska en rest gå ut, de räddade från Sions berg. Herrens egen lidelse ska göra det. 32 Därför säger Herren så om Assyriens kung:
Han ska inte komma in
i denna stad
eller skjuta någon pil ditin.
Han ska inte närma sig
den bakom en sköld
eller kasta upp en vall[au] mot den.
33 Han ska vända tillbaka
samma väg som han kom.
Han ska inte komma in
i denna stad, säger Herren,
34 (CJ) för jag ska skydda
och rädda denna stad
för min och min tjänare
Davids skull.”
Sanheribs fall
35 (CK) Samma natt gick Herrens ängel ut och slog 185 000 i assyriernas läger. När man steg upp tidigt nästa morgon, då låg där fullt av döda kroppar. 36 Då bröt Assyriens kung Sanherib upp[av] och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve[aw]. 37 (CL) Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad[ax] med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Hans son Esarhaddon[ay] blev kung efter honom.
Hiskias sjukdom
20 (CM) Vid den tiden[az] blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: ”Så säger Herren: Se om ditt hus, för du kommer att dö och ska inte tillfriskna.” 2 (CN) Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren: 3 ”O, Herre, kom ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon.” Och Hiskia grät mycket.
4 Innan Jesaja hunnit ut ur den inre staden, kom Herrens ord till honom. Han sade: 5 (CO) ”Vänd om och säg till Hiskia, fursten över mitt folk: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön. Jag har sett dina tårar. Se, jag ska göra dig frisk[ba]. I övermorgon ska du få gå upp till Herrens hus. 6 (CP) Jag ska lägga femton år till din livstid. Jag ska också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand. Jag ska beskydda denna stad för min skull och för min tjänare Davids skull.” 7 (CQ) Jesaja sade: ”Hämta en fikonkaka.” Då hämtade man en fikonkaka och lade den på bölden, och han blev frisk.
8 (CR) Och Hiskia sade till Jesaja: ”Vad är tecknet på att Herren ska göra mig frisk, så att jag i övermorgon får gå upp till Herrens hus?” 9 Jesaja svarade: ”Detta ska för dig vara tecknet från Herren på att Herren ska göra vad han har sagt: Ska skuggan gå tio steg framåt eller ska den gå tio steg tillbaka?” 10 Hiskia sade: ”Det är lätt för skuggan att sträcka sig tio steg framåt. Nej, låt den i stället gå tio steg tillbaka.” 11 Då ropade profeten Jesaja till Herren, och han lät skuggan gå tillbaka de tio steg som den redan hade gått på Ahas trappa[bb].
Sändebud kommer från Babel
12 (CS) Vid den tiden sände Babels kung Merodak-Baladan[bc], Baladans son, brev och en gåva till Hiskia, för han hade fått höra att Hiskia varit sjuk. 13 När Hiskia hade hört på dem, visade han dem hela sin skattkammare, sitt silver och guld, sina kryddor, sin dyrbara olja och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans förrådshus. Det fanns ingenting i Hiskias hus eller något annat i hans ägo som han inte visade dem.
14 Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och sade till honom: ”Vad sade de där männen? Varifrån kom de till dig?” Hiskia svarade: ”De kom från ett avlägset land, från Babel.” 15 Jesaja frågade: ”Vad har de sett i ditt hus?” Hiskia svarade: ”De fick se allt som finns i mitt hus. Det finns ingenting i mina förrådshus som jag inte låtit dem se.”
16 Då sade Jesaja till Hiskia: ”Hör Herrens ord: 17 (CT) Se, dagar ska komma då allt som finns i ditt hus och som dina fäder har samlat ända till denna dag ska föras bort till Babel. Ingenting ska bli kvar, säger Herren. 18 (CU) Och man ska ta några av de söner[bd] som ska utgå från dig och som du kommer att föda, och de ska bli hovmän i den babyloniske kungens palats.” 19 Hiskia sade till Jesaja: ”Det är ett gott Herrens ord du har talat.” Han tänkte: ”Det blir ju fred och trygghet under min livstid.”
20 Vad som mer finns att säga om Hiskia och alla hans bedrifter, om hur han anlade dammen och vattenledningen[be] och ledde vatten in i staden, det är skrivet i Juda kungars krönika. 21 Hiskia gick till vila hos sina fäder och hans son Manasse blev kung efter honom.
Footnotes
- 15:2 Asarja … femtiotvå år Ca 792-740 f Kr, fram till 767 f Kr samregent med sin far Amasja. Asarja (”Herren hjälper”) kallades oftast Ussia (”Herren är min styrka”), se vers 13 och 2 Krön 26. Hans mors namn Jekolja betyder ”Herren kan”. Under hans tid drabbades landet av en svår jordbävning (Sak 14:5), och i hans dödsår blev Jesaja kallad att profetera (Jes 6).
- 15:5 blev spetälsk När han gjorde intrång på prästernas område (se 2 Krön 26:16f).
- 15:8 Sakarja … sex månader Ca 753 f Kr. Sakarja betyder ”Herren kommer ihåg”.
- 15:13 Shallum … en månad Ca 752 f Kr. Shallum betyder kanske ”ersättning”.
- 15:16 Tifsa Troligen Thapsakos vid Eufrat i norra Syrien, i norra änden av Salomos inflytandesfär (1 Kung 4:24).
- 15:17 Menahem … tio år Ca 752-742 f Kr. Menahem betyder ”tröstare”.
- 15:19 Pul Befälhavare som grep kungamakten i Assyrien och tog tronnamnet Tiglat-Pileser III (15:29, 16:10). Namnet Pul användes huvudsakligen i Babel. Han regerade 745-727 f Kr, erövrade stora områden och krävde höga tributer av folken i regionen, däribland Israel.
- 15:19f 1 000 talenter … 50 siklar silver Ca 30 ton och 0,5 kg silver.
- 15:23 Pekaja … två år Ca 742-740 f Kr. Pekaja betyder ”Herren har öppnat” (ögon eller moderliv).
- 15:27 Peka … tjugo år Ca 752-732 f Kr. Regerade 752-740 i Gilead öster om Jordan och 740-732 över hela riket i Samaria. Peka betyder ”har öppnat”.
- 15:29 Tiglat-Pileser ... intog Ca 732 f Kr (beskrivs närmare i 16:7f)
- 15:32f Jotam … sexton år Ca 750-735 f Kr. Samregent med sin far (vers 5) till 740 f Kr, och med sin son 735- 732 f Kr. Jotam betyder ”Herren är fullkomlig” och Jerusha ”arvedel”. Se även 2 Krön 27.
- 16:1f Ahas … sexton år Ca 732-715 f Kr, samregent med sin far Jotam redan från 735 f Kr. Ahas betyder ”griper”. Ett avtryck av hans personliga sigill finns bevarat, med orden ”Ahas, Jotams son, kung av Juda”. Se även 2 Krön 28.
- 16:5 Resin … Peka Jesaja förkunnade tröst och vägledning in i denna situation (Jes 7-8).
- 16:8 sände det som gåva Mottagandet av Ahas tribut bekräftas i en inskription av Tiglat-Pileser III.
- 16:9 intog det Damaskus föll år 732 f Kr, förutsagt av Jesaja (Jes 8:4).
- 16:15 tänka till om Annan översättning: ”söka svar med” (genom teckentydning).
- 16:17 tog bort karen … kopparoxarna Troligen för att ge koppar i tribut till Assyrien (vers 8).
- 17:1 Hosea … nio år Ca 732-722 f Kr. Hosea betyder ”Herrens frälsning” (jfr 4 Mos 13:17 med not).
- 17:4 kungen av Assyrien Shalmaneser V (727-722 f Kr). Hans far och företrädare Tiglat-Pileser III hävdar i sin krönika att han satte Hosea på tronen (732 f Kr). Man väntade sig därför lydnad.
- 17:4 So, kungen i Egypten Troligen Osorkon IV, som regerade 730-715 f Kr i Tanis. Alternativt syftar So på staden Sais i nordvästra Egypten, där den konkurrerande faraon Bakenranef regerade ca 725-720 f Kr. Under denna tid var Egypten splittrat och hade ingen hjälp att ge (jfr Jes 30:7).
- 17:5 belägrade staden i tre år Ca 725-722 f Kr. Stadens fall förutsades av Hosea (10:5f, 14:1), Amos (3:11f, 6:7f) och Mika (1:6f).
- 17:6 Assyriens kung Enligt assyriska källor var det Shalmanesers bror och efterträdare Sargon II (722-705 f Kr) som till sist erövrade staden 722 f Kr och deporterade 27 920 människor.
- 17:6 Hala … floden Habor i Gozan … Medien Platser i norra Irak, nordöstra Syrien och västra Iran.
- 17:11 offereld Annan översättning: ”rökelse”.
- 17:24 hämtade folk Sargon II berättar att han år 720 f Kr förde in andra deporterade folk, en assyrisk politik som skulle bryta viljan till uppror. De uppräknade platserna låg alla kring Babel utom Hamat i västra Syrien.
- 18:1f Hiskia … tjugonio år Ca 715-687 f Kr, men samregent med sin far Ahas redan från 729 f Kr. Hiskia betyder ”Herren är min styrka”. Moderns namn är en kortform av Abia (”Herren är min far”). Hans personliga sigill har hittats, dekorerat med en bevingad skarabé (egyptisk symbol för återuppståndelse) och orden ”Hiskia, Ahas son, kung av Juda”. Se även 2 Krön 29-32.
- 18:4 kopparorm … Nehushtan Namnet liknar både hebr. nechóshet (”koppar”) och nachásh (”orm”). Kopparormen (4 Mos 21:9) var en förebild till Jesus på korset (Joh 3:14). En kopparorm på en påle finns också avbildad på en judisk kopparskål från denna tid som hittats i Nineve.
- 18:7 avföll från Assyriens kung Troligen i samband med Sargon II:s död 705 f Kr (se not till 20:12).
- 18:9 fjärde regeringsår År 725 f Kr (se 17:5) när Hiskia samregerat med Ahas i fyra år.
- 18:11 Hala Troligen i trakten av Nineve i norra nuvarande Irak.
- 18:11 floden Habor i Gozan Biflod till Eufrat vid en centralort i nordöstra Syrien. Israelitiska personnamn har hittats på lertavlor i staden Gozan.
- 18:11 Mediens städer Nordvästra nuvarande Iran.
- 18:13 Sanherib Regerade 705-681 f Kr och invaderade Juda 701 f Kr. Se även Jes 36-37.
- 18:13 angrep alla befästa städer i Juda Förutsades av Mika (1:9f) och Jesaja (kap 10).
- 18:14 Lakish Befäst storstad ca 6 mil sydväst om Jerusalem. Assyriska reliefer i Nineve avbildar stadens erövring och bortförandet av judiska slavar.
- 18:14 trehundra talenter silver och trettio talenter guld Ca 9 ton silver och 0,9 ton guld.
- 18:17 Tartan, Rab-Saris och Rab-Shake Assyriska titlar för överbefälhavaren, livvaktens befälhavare och överste munskänken.
- 18:18 skrivaren Shebna Den degraderade före detta överförvaltaren (se Jes 22:19 med not).
- 18:26 arameiska Dåtidens internationella språk, besläktat med hebreiska (”judiska”).
- 19:8 Libna Befäst stad ca 5 mil sydväst om Jerusalem.
- 19:9 Nubiens kung Tirhaka Befälhavare från nuvarande Sudan, senare farao över Egypten ca 690-664 f Kr.
- 19:12 folken De uppräknade platserna ligger längs Syriens norra gräns.
- 19:13 Hamat … Arpad Syriska stadsstater. Sefarvajim kan vara Sippar som låg norr om Babel.
- 19:23 högg ner dess höga cedrar Sanherib använde cedrar från Libanon till sitt palats i Nineve.
- 19:28 krok i din näsa och … mun Så behandlade assyrierna många kungliga fångar.
- 19:32 vall Belägrare byggde en sluttande vall upp mot stadsmurens topp (bevarats t ex i Lakish).
- 19:36 Då bröt … Sanherib upp I sin krönika menar Sanherib att han, efter att ha erövrat fyrtiosex städer i Juda, nöjde sig med att han ”stängde in” Hiskia och Jerusalem ”som en fågel i en bur” och sedan återvände hem. I en senare version enligt den grekiske historikern Herodotos besvaras en prästkungs bön med en invasion av råttor över den belägrande armén.
- 19:36 Nineve Assyriens huvudstad gick sedan under 612 f Kr, förutsagt av Nahum (se Nah 1:8f).
- 19:37 en gång … dödad Sanherib mördades 681 f Kr, tjugo år senare.
- 19:37 Esarhaddon Sanheribs yngste son som regerade 681-669 f Kr (se även Esra 4:2).
- 20:1 Vid den tiden Ca år 702-701 f Kr (jfr 2 Kung 18:2, 13, 20:6), någon gång före Sanheribs belägring (jfr vers 6).
- 20:5 göra dig frisk Se Jes 38:9f för en sång av Hiskia efter hans tillfrisknande.
- 20:11 Ahas trappa Kanske en sorts solur (känt från Egypten redan på Moses tid).
- 20:12 Merodak-Baladan Kaldeisk stamledare som var kung i Babel ca 722-710 f Kr. Avsattes av assyriern Sargon II men gjorde sedan uppror igen vid Sargons död 705 f Kr (se not till Jes 21:9), troligen i samordning med Hiskia (2 Kung 18:7).
- 20:18 söner Ättlingar till kungahuset, t ex Daniel, fördes till Babel 605 f Kr (Dan 1:3).
- 20:20 dammen och vattenledningen Hiskia ledde in Gihonkällans vatten (2 Krön 32:30) till Siloamdammen (Joh 9:7) genom en 0,5 km lång tunnel som kan besökas än i dag. En bevarad inskription i tunneln beskriver hur de två grävarlagen möttes halvvägs. Jfr Jes 22:9f.
2 Kungaboken 15-20
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Asarja regerar i Juda
(2 Krön 26:3-4; 26:21-23)
15 I Jerobeams tjugosjunde regeringsår i Israel blev Asarja, Amasjas son, kung i Juda. 2 Han var sexton år när han blev kung, och han regerade i femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem.
3 Asarja gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans far Amasja hade gjort. 4 Men han förstörde inte offerplatserna, utan folket fortsatte att frambära offer och tända rökelse där. 5 Herren lät honom drabbas av spetälska, och han förblev spetälsk ända till sin död. Han bodde i ett hus för sig själv. Hans son Jotam styrde då över kungapalatset och folket i landet. 6 Asarjas historia i övrigt, allt han gjorde, finns nertecknat i Juda kungars krönika.
7 Asarja dog och begravdes bland sina förfäder i Davids stad. Hans son Jotam blev kung efter honom.
Sakarja regerar i Israel
8 I det trettioåttonde året av Asarjas regering i Juda blev Sakarja, Jerobeams son, kung över Israel i Samaria. Han regerade i sex månader.
9 Men Sakarja gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som sina förfäder. Han vände sig inte bort från Jerobeams, Nevats sons, synder som denne förlett Israel till att begå. 10 Shallum, Javeshs son, ledde en sammansvärjning mot honom, mördade honom inför folket[a] och tog makten. 11 Sakarjas historia i övrigt finns nedtecknad i Israels kungars krönika. 12 Det Herren hade sagt till Jehu slog alltså in, nämligen att hans ättlingar intill fjärde generation skulle sitta på Israels tron.
Shallum regerar i Israel
13 Shallum, Javeshs son, blev kung under Juda kung Ussias trettionionde regeringsår. Shallum regerade i Samaria en månad. 14 Sedan kom Menachem, Gadis son från Tirsa, upp till Samaria. Där slog han ihjäl Shallum, Javesh son, och blev själv kung i stället. 15 Shallums historia i övrigt och hans sammansvärjning finns nedtecknad i Israels kungars krönika.
16 Med Tirsa som utgångspunkt förstörde sedan Menachem Tifsach och den kringliggande bygden, därför att dess invånare vägrat att öppna stadsporten. Han ödelade staden och skar upp magen på alla gravida kvinnor.
Menachem regerar i Israel
17 I Asarjas trettionionde regeringsår i Juda blev Menachem, Gadis son, kung i Israel. Han regerade i Samaria i tio år.
18 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han vände sig inte bort från Jerobeams, Nevats sons, synder som han hade förlett Israel till att begå.
19 Kung Pul från Assyrien invaderade landet, men Menachem erbjöd honom 35 ton[b] silver för att han skulle stödja honom och befästa hans kungamakt. 20 Menachem utkrävde silvret av israeliterna. Alla de rika männen i Israel fick betala en särskild skatt på 600 gram[c] silver. Den assyriske kungen återvände då hem igen. 21 Menachems historia i övrigt, allt han gjorde, är nedtecknat i Israels kungars krönika. 22 Efter att han dött och gått till vila hos sina förfäder blev hans son Pekachja kung.
Pekachja regerar i Israel
23 I Asarjas femtionde regeringsår i Juda blev Pekachja, Menachems son, kung över Israel i Samaria. Han regerade i två år.
24 Men han gjorde det som var ont i Herrens ögon, och han vände sig inte bort från Nevats sons Jerobeams synder som han förlett Israel till att begå.
25 Pekach, son till Remalja och en av befälhavarna, ledde en sammansvärjning mot honom tillsammans med 50 män från Gilead. Tillsammans med Argov och Arje[d] mördade han honom i kungapalatsets fästning i Samaria. Pekach dödade Pekachja och utropade sig själv till kung. 26 Pekachjas historia i övrigt, allt han gjorde, finns nedtecknat i Israels kungars krönika.
Pekach regerar i Israel
27 I Asarjas femtioandra regeringsår i Juda blev Pekach, Remaljas son, kung över Israel i Samaria. Han regerade i tjugo år.
28 Pekach gjorde också det som var ont i Herrens ögon, och han vände sig inte bort från Nevats sons Jerobeams synder som han förlett Israel till att begå. 29 Det var under Pekachs regering som kung Tiglat Pileser av Assyrien ledde ett anfall mot Israel. Han intog städerna Ijon, Avel Bet-Maaka, Janoach, Kedesh, Hasor, Gilead och hela Galileen och Naftalis land och förde bort folket som fångar till Assyrien.
30 Senare ledde Elas son Hosea en sammansvärjning mot Pekach, Remaljas son, mördade honom och blev själv kung i Jotams, Ussias sons, tjugonde regeringsår.
31 Pekachs historia i övrigt, allt han gjorde, finns nedtecknat i Israels kungars krönika.
Jotam regerar i Juda
(2 Krön 27:1-9)
32 I Pekachs, Remaljas sons, andra regeringsår i Israel blev Jotam, Ussias son, kung i Juda. 33 Han var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Hans mor hette Jerusha och var dotter till Sadok.
34 Jotam gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans far Ussia hade gjort. 35 Men offerplatserna blev inte avskaffade, utan folket fortsatte att offra och tända rökelse där. Jotam byggde Övre porten i Herrens hus. 36 Jotams historia i övrigt, allt han gjorde, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.
37 Vid den tiden lät Herren kung Resin i Aram och Pekach, Remaljas son, börja anfalla Juda. 38 Jotam dog och begravdes bland sina förfäder i sin förfader Davids stad. Hans son Achas blev kung efter honom.
Achas regerar i Juda
(2 Krön 28:1-8; 28:16-21; 28:23-27; Jes 7:1—12:6)
16 I Pekachs, Remaljas son, sjuttonde regeringsår blev Achas, Jotams son, kung i Juda. 2 Han var tjugo år när han blev kung, och han regerade i sexton år i Jerusalem. Men han gjorde inte det som var rätt i Herrens, sin Guds, ögon, som hans förfader David hade gjort. 3 Han följde Israels kungars exempel. Han offrade till och med sin egen son i eld i enlighet med den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för israeliternas skull. 4 Han offrade och tände rökelse på offerplatserna och höjderna och under alla grönskande träd.
5 Kung Resin i Aram och kung Pekach i Israel, Remaljas son, gick till anfall mot Jerusalem och belägrade Achas, men de lyckades inte besegra honom. 6 Ungefär samtidigt återtog kung Resin Elat åt Aram. Han drev ut alla från Juda ur staden, och edoméerna bosatte sig där i stället. De har bott där sedan dess.
7 Achas skickade sändebud till kung Tiglat Pileser i Assyrien med ett budskap: ”Jag är din tjänare och din son. Kom och rädda mig ur den arameiske kungens och Israels kungs grepp. De har anfallit mig.” 8 Achas tog silvret och guldet som fanns i Herrens hus och i kungapalatsets skattkammare och sände det som gåva till kungen av Assyrien. 9 Den assyriske kungen lyssnade till honom och anföll då Damaskus, intog den, och förde bort dess invånare till Kir och dödade kung Resin.
10 Kung Achas for då till Damaskus för att träffa den assyriske kungen Tiglat Pileser. Han såg där ett altare, gjorde en skiss av det, som han sedan med en detaljerad beskrivning sände till prästen Uria. 11 Prästen Uria byggde ett altare efter den beskrivning kung Achas sänt till honom från Damaskus. Det var färdigt innan kungen kom tillbaka från Damaskus. 12 När kungen kom tillbaka från Damaskus och såg altaret, gick han fram och offrade på det. 13 Han bar fram brännoffer, matoffer, och hällde dryckesoffer över altaret och stänkte sedan blodet från gemenskapsoffret över det. 14 Sedan tog han bort kopparaltaret, som hade stått inför Herren i templets främre del, och placerade det på norra sidan av det nya altaret.[e] 15 Kung Achas gav prästen Uria instruktioner: ”Offra på det stora altaret morgonens brännoffer och kvällens matoffer, kungens brännoffer och matoffer och folkets brännoffer, matoffer och dryckesoffer. Stänk blodet från brännoffren och slaktoffren på det altaret. Men kopparaltaret ska jag använda till för att söka vägledning.”
16 Prästen Uria utförde allt kungen Achas hade befallt honom. 17 Kungen tog bort sidoplåtarna från bäckenställen i templet och faten som stod på dem. Havet som stod på kopparoxarnas ryggar tog han ner och ställde på ett stenfundament. 18 För den assyriske kungens skull tog han också bort den täckta sabbatspassage[f] som han hade byggt mellan kungens yttre ingångsväg och Herrens hus.
19 Achas historia i övrigt, vad han gjorde, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.
20 Achas dog och begravdes bland sina förfäder i Davids stad. Hans son Hiskia blev kung efter honom.
Hosea regerar i Israel
17 I Achas tolfte regeringsår i Juda blev Hosea, Elas son, Israels kung i Samarien. Han regerade i nio år. 2 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, men inte som sina företrädare.
3 Kung Salmanassar av Assyrien drog ut i krig mot Hosea, som måste underordna sig den assyriske kungen och betala skatt till honom. 4 Den assyriske kungen upptäckte att Hosea höll på att förråda honom genom att han sänt kurirer till kung So i Egypten. Han betalade inte heller längre den årliga skatten, och därför grep Salmanassar honom och satte honom i fängelse.
5 Den assyriske kungen invaderade hela landet, tågade mot Samaria och belägrade staden under tre års tid. 6 I kung Hoseas nionde regeringsår intog Assyriens kung Samaria och förde bort folket till Assyrien. De fick bosätta sig i Halach, utmed floden Havor i Gosan, och i Mediens städer.
Israel förs bort i fångenskap
7 Detta hände därför att israeliterna syndat mot Herren, sin Gud, som hade fört dem ut ur Egypten, från faraos, den egyptiske kungens förtryck. De hade tillbett andra gudar 8 och följt sedvänjorna hos de folk som Herren hade fördrivit för dem, liksom de israeliska kungarnas seder och bruk.
9 Israels folk hade också i tysthet gjort det som inte var rätt i Herrens, deras Guds, ögon och de hade byggt offerplatser överallt där de bodde, i byar med vakttorn såväl som i städer. 10 De hade rest stenstoder och asherapålar på alla höjder och under alla grönskande träd, 11 och de hade tänt rökelse på alla höjder, på samma sätt som alla de olika folk som Herren hade drivit undan för dem. Israels folk hade alltså gjort mycket ont som hade orsakat Herrens vrede. 12 De tillbad avgudar, trots Herrens uttryckliga förbud.
13 Herren hade varnat både Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: ”Vänd om från era onda vägar! Lyd mina bud och stadgar enligt den lag som jag gett era förfäder och sänt till er genom mina tjänare profeterna!” 14 Men de ville inte lyssna. De var lika motspänstiga som sina förfäder och vägrade att tro på Herren, sin Gud. 15 De förkastade hans föreskrifter och det förbund han hade ingått med deras förfäder och de förordningar han gett dem, och de följde värdelösa avgudar och blev själva värdelösa. De gjorde som folken omkring, fast Herren hade befallt dem att inte göra så. 16 De övergav alla Herrens, sin Guds, befallningar och gjorde sig två gjutna kalvar och en asherapåle. De böjde sig ner inför himlens hela härskara och tillbad Baal. 17 De offrade sina söner och döttrar i eld, de bedrev spådom, använde sig av trolldom och sålde sig själva till det som var ont i Herrens ögon och väckte så hans vrede. 18 Herren blev så vred på Israel att han utplånade dem ur sin åsyn, tills bara Judas stam fanns kvar.
19 Men inte heller Juda lydde Herrens, sin Guds, befallningar, utan följde samma seder och bruk som Israel. 20 Herren förkastade alltså hela Israels folk, och han förödmjukade dem och överlämnade dem åt plundrare, tills han hade stött ut dem från sig helt och hållet.
21 När Herren slet Israel ifrån Davids ätt, gjorde de Jerobeam, Nevats son, till kung. Han lockade Israel bort från Herrens vägar och fick dem att begå en svår synd. 22 Israeliterna höll sig kvar i alla Jerobeams synder och upphörde inte med dem 23 förrän Herren drev bort dem, precis som han hade varnat genom sina tjänare profeterna. Israeliterna fördes alltså bort från sitt land till Assyrien, där de är än i dag.
Andra folk bosätter sig i landet
24 Kungen av Assyrien hämtade folk från Babylon, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvajim och lät dem bosätta sig i Samariens städer i stället för israeliterna. De övertog alltså Samarien och bosatte sig i dess städer. 25 Till att börja med tillbad de inte Herren, och därför sände han dit lejon som dödade en del av dem.
26 Man rapporterade då till kungen i Assyrien: ”De folk du har utvisat och placerat i Samariens städer känner inte till hur landets Gud ska dyrkas, och därför har han sänt lejon bland dem som håller på att döda dem, därför att folk inte vet hur de ska dyrka honom.”
27 Då befallde kungen i Assyrien att en av de landsflyktiga prästerna från Samarien skulle få återvända, bosätta sig där och lära invånarna hur landets Gud skulle dyrkas. 28 En av prästerna, som förts bort till Samarien, återvände alltså till Betel och undervisade hur de skulle dyrka Herren.
29 Men varje folkgrupp tillverkade också sina egna gudar på var sin ort. De placerade dem i templen som samarierna hade ställt upp på sina offerplatser. 30 De som kom från Babylon gjorde Suckot-Benot, de som kom från Kuta gjorde Nergal och folket från Hamat gjorde Ashima. 31 De från Avva gjorde Nivchas och Tartak, och folket från Sefarvajim brände sina egna barn åt Sefarvajims gudar Adrammelek och Anammelek.
32 De fruktade också Herren, men utsåg bland sig själva präster som skulle tjänstgöra i templen på offerplatserna. 33 Samtidigt som de fruktade Herren, fortsatte de att tjäna sina egna gudar och följa sederna hos de folk som de kom ifrån. 34 Än i dag håller de fast vid sina gamla seder i stället för att frukta Herren och lyda de stadgar och bud, den lag Herren gav till Jakobs ättlingar, den Jakob som Herren gav namnet Israel. 35 Herren hade ju slutit ett förbund med dem och befallt: ”Ni ska inte dyrka några andra gudar, inte tillbe dem, tjäna dem eller offra till dem. 36 Det är bara Herren ni ska be till, honom, som förde er ut ur Egypten med stor makt och utsträckt arm. Honom ska ni dyrka, honom ska ni tillbe, och till honom ska ni offra. 37 De föreskrifter och bud, den lag och befallning som han skrev åt er, ska ni alltid noggrant hålla och inte tillbe andra gudar. 38 Glöm inte förbundet som jag slöt med er och dyrka inte andra gudar. Han ska rädda er från alla fiender. Be aldrig och offra aldrig till andra gudar. 39 Ni ska endast dyrka Herren, er Gud, för han kommer att rädda er från alla era fiender.”
40 Men de lyssnade inte, utan fortsatte att hålla fast vid sina gamla seder och bruk. 41 Dessa folk fruktade visserligen Herren, men de tillbad också sina avgudar. Och än i dag fortsätter deras ättlingar att göra likadant som deras förfäder gjorde.
Judas sista kungar
(18:1—24:20)
Hiskia regerar i Juda
(2 Krön 29:1-2; 31:1; 31:20-21)
18 I Hoseas, Elas sons, tredje regeringsår i Israel blev Hiskia, Achas son, kung i Juda. 2 Han var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Avi och var Sakarjas dotter.
3 Hiskia gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans förfader David hade gjort. 4 Han avskaffade offerplatserna, krossade stenstoderna och slog sönder asherapålen. Han krossade också kopparormen som Mose hade gjort, därför att man hade börjat tända rökelse åt den. Den kallades Nechushtan.
5 Hiskia förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen av kungarna i Juda, vare sig före eller efter honom, var som han, 6 för Hiskia höll sig till Herren i allt och vek aldrig från honom. Han följde de lagar Herren hade gett Mose. 7 Herren var med honom och han lyckades med allt han företog sig. Han gjorde uppror mot den assyriske kungen och vägrade att underordna sig honom. 8 Han slog också filistéerna och intog varje ort, från minsta by med vakttorn till befästa städer, ända bort till Gaza och området däromkring.
Assyrien anfaller Samaria
(2 Kung 17:5-7)
9 Det var under Hiskias fjärde och kung Hoseas, Elas sons, sjunde regeringsår i Israel som kung Salmanassar i Assyrien anföll Samaria och belägrade det. 10 Tre år senare, under Hiskias sjätte regeringsår och kung Hoseas nionde, intog de staden. Då föll Samaria, 11 och den assyriske kungen deporterade Israel till Assyrien där de fick bosätta sig i staden Halach och utmed floden Havor i Gosan och i Mediens städer. 12 Detta hände därför att de inte hade lyssnat till Herren, sin Gud, och brutit förbundet med honom och allt som Herrens tjänare Mose hade befallt. De varken lyssnade eller lydde.
13 I kung Hiskias fjortonde regeringsår gick Sanherib, kungen av Assyrien, till anfall mot Judas befästa städer och intog dem. 14 Kung Hiskia av Juda sände då ett meddelande till den assyriske kungen i Lakish: ”Jag har handlat fel. Jag ska betala vad du begär, om du bara drar tillbaka dina trupper.”
Kungen i Assyrien krävde 10 ton silver och 1 ton guld.[g] 15 Hiskia gav då allt silver som fanns i Herrens hus och kungapalatsets skattkammare. 16 Han bröt loss det guld som man hade klätt dörrarna och dörrposterna i Herrens tempel med. Han gav allt detta till kungen av Assyrien.
Assyrien hotar Juda
(2 Krön 32:1-19; Jes 36:1-22)
17 Men kungen i Assyrien skickade överbefälhavaren, sin förste minister, och en befälhavare tillsammans med en väldig armé från Lakish mot kung Hiskia i Jerusalem. De gick till Jerusalem och stannade vid Övre dammens utlopp, på vägen till Valkarfältet. 18 De kallade på kungen, och Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, gick dit ut tillsammans med kungens sekreterare Shevna och kanslern Joach, Asafs son.
19 Då sa den assyriske befälhavaren till dem: ”Säg nu till Hiskia:
Så säger den store kungen, kungen av Assyrien: ’Vad är det som gör dig så säker? 20 Du pratar ju bara tomma ord om att du har styrka och makt att föra krig! Vem stöder du dig på när du sätter dig upp mot mig? 21 Du stöder dig på Egypten, denna avbrutna vasstav, som genomborrar den hand som lutar sig mot den. Sådan är farao, kungen av Egypten, mot alla som stöder sig på honom. 22 Men ni kanske säger till mig: ”Vi förlitar oss på Herren, vår Gud.” Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia förstörde när han befallde Juda och Jerusalem att bara tillbe vid detta altare i Jerusalem?
23 Men ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: Jag ger dig tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem. 24 Hur skulle du kunna slå tillbaka den minsta av min herres ståthållare? Och så stöder du dig på vagnar och hästar från Egypten! 25 Skulle jag utan Herrens vilja ha dragit upp till denna plats för att ödelägga den? Det var Herren som sa till mig: Dra upp mot detta land och ödelägg det!’ ”
26 Eljakim, Hilkias son, Shevna och Joach svarade den assyriske befälhavaren: ”Tala arameiska till oss, dina tjänare, för det kan vi förstå. Tala inte på hebreiska, för då kommer folket på muren att höra det.”
27 Men befälhavaren svarade: ”Skulle det vara till dig och din herre som min herre har skickat mig för att säga detta? Är det inte till dem som sitter på muren, dem som kommer att få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?”
28 Sedan stod befälhavaren upp och ropade högt på hebreiska: ”Hör här vad den store kungen, kungen av Assyrien säger! 29 Så säger kungen: ’Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte rädda er undan min makt. 30 Låt inte Hiskia övertala er att lita på Herren, när han säger: ”Herren kommer att rädda oss, och denna stad kommer inte att överlämnas åt kungen av Assyrien.” ’
31 Hör inte på Hiskia, för så säger kungen av Assyrien: ’Gör upp fredligt med mig och kom ut till mig, så får var och en av er äta av sin vingård och sitt fikonträd och dricka vatten ur sin egen brunn, 32 tills jag kommer och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land som ger säd och vin, ett land där det finns mat och vingårdar, olivolja och honung. Ni ska få leva och inte dö.’
Hör inte på Hiskia, för han lurar er när han säger att Herren ska befria er! 33 Har någonsin något annat lands gudar befriat sitt land ur den assyriske kungens makt? 34 Var är Hamats och Arpads gudar? Och var är Sefarvajims, Henas och Avvas gudar? Har de kunnat rädda Samaria ur min hand? 35 Vilken av andra länders gudar har kunnat rädda sitt land från min makt? Skulle Herren då kunna rädda Jerusalem ur min makt?”
36 Men folket stod tyst och svarade inte med ett ord, för kungen hade gett dem order om att inte svara honom. 37 Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, kungens sekreteraren Shevna, och kanslern Joach, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och talade om för honom vad befälhavaren hade sagt.
Jesaja förutsäger att Juda ska räddas
(Jes 37:1-8)
19 När kung Hiskia fick höra detta, rev han också sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg. Sedan gick han till Herrens hus. 2 Han sände Eljakim, chefen för palatset, kungens sekreterare Shevna och de äldste bland prästerna, alla klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. 3 De sa till honom: ”Så säger Hiskia: ’Det här är en nödens, bestraffningens och skammens dag! Barnen ska födas, men det finns ingen kraft att föda. 4 Men kanske Herren, din Gud, hör allt den assyriske befälhavaren säger, han som hans herre, den assyriske kungen, har sänt för att håna den levande Guden. Herren, din Gud, ska nog straffa honom för dessa ord som han hört. Be därför för den rest som finns kvar!’ ”
5 När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja, 6 svarade han dem: ”Säg till er herre: ’Så säger Herren: ”Var inte rädd för vad du har hört, hädelser av den assyriske kungens tjänare. 7 Se, jag ska inge honom att lyssna till ett rykte, så att han återvänder till sitt eget land, och där ska jag låta honom bli dödad med svärd.” ’ ”
8 Den assyriske befälhavaren vände tillbaka och fann den assyriske kungen i en strid mot Livna; han hade nämligen hört att denne hade lämnat Lakish.
Sanherib hotar Jerusalem
(Jes 37:9-20)
9 Sanherib nåddes av ett meddelande att Tirhaka, kungen av Kush, gått till anfall mot honom. Återigen skickade den assyriske kungen iväg sändebud med ett meddelande till kung Hiskia: 10 ”Så här ska ni säga till Hiskia, kungen av Juda: ’Låt inte din Gud, som du förtröstar på, lura dig till att tro att Jerusalem inte ska falla i den assyriske kungens händer.’ 11 Du har ju hört vad de assyriska kungarna har gjort med alla länder, hur totalt de förintat dem. Skulle du då bli räddad? 12 Blev de folk som mina förfäder förgjorde, Gosan, Harran, Resef och Edens folk i Telassar, räddade av sina gudar? 13 Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad och kungarna av Sefarvajim, Hena och Iva?”
Hiskia ber Herren om hjälp
14 När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick han till Herrens hus och bredde ut det inför Herren 15 och bad inför Herren: ”Herre, Israels Gud, du tronar över keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden! Du har gjort himmel och jord. 16 Hör, Herre, lyssna! Öppna dina ögon, Herre, och se! Hör hur Sanherib hädar den levande Guden i sitt brev som han har skickat.
17 Det är sant, Herre, att kungarna i Assyrien har ödelagt dessa folk och deras länder 18 och kastat deras gudar i elden. Men de var ju inga gudar utan människohänders verk av trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 19 Herre, vår Gud, rädda oss nu ur hans makt, så att alla riken på jorden förstår att endast du är Gud!”
Herren lovar beskydda Jerusalem
(Jes 37:21-35)
20 Jesaja, Amos son, skickade då detta budskap till Hiskia: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Jag har hört din bön som du har bett angående Sanherib, Assyriens kung. 21 Och det här är vad Herren har talat mot honom:
Jungfrun, dottern Sion, föraktar och hånar dig,
dottern Jerusalem skakar på huvudet åt dig.
22 Vem har du hånat och smädat?
Mot vem har du höjt rösten
och kastat högmodiga blickar?
Mot Israels Helige!
23 Genom dina sändebud har du
hädat Herren.
Du sa:
”Med mina många vagnar
har jag bestigit bergens höjder
och Libanons utkanter,
huggit ner dess högsta cedrar och dess bästa cypresser.
Jag har tagit mig till dess mest avlägsna delar och finaste skogar.
24 Jag grävde brunnar i främmande land
och drack deras vatten,
med mina fötter torkade jag ut alla floder i Egypten.”
25 Har du inte hört
att jag bestämde detta för länge sedan,
planerade det i en fjärran tid?
Nu har jag låtit det inträffa,
och du fick ödelägga befästa städer.
26 Deras invånare blev maktlösa,
förskräckta och skamsna.
De var som plantor på åkern,
den spirande grönskan,
som gräs på taken,
som förbränns innan det växer upp.
27 Men jag vet om du står eller sitter,
går ut eller kommer in
och hur du rasar mot mig.
28 Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått mina öron,
ska jag sätta en krok i din näsa
och ett betsel i din mun
och leda dig tillbaka samma väg som du kom.’
29 Detta ska vara tecknet för dig, Hiskia:
I år ska ni få äta självvuxen säd
och nästa år det som växer därifrån.
Men det tredje året ska ni så och skörda,
plantera vingårdar och äta deras frukt.
30 Än en gång ska den räddade rest som är kvar av Juda
slå rot och bära frukt.
31 För en rest ska komma från Jerusalem,
de räddade från Sions berg.
Härskarornas Herres lidelse ska göra detta.
32 Därför säger Herren om kungen av Assyrien:
’Han ska inte komma in i denna stad,
inte skjuta någon pil dit in,
inte gå fram i skydd av någon sköld eller bygga någon vall mot den.
33 Han ska vända tillbaka samma väg som han kom,
och han ska inte komma in i denna stad, säger Herren.
34 Jag ska försvara och rädda denna stad
för min och min tjänare Davids skull.’ ”
Jerusalem räddas och Sanherib får sitt straff
(2 Krön 32:21; Jes 37:36-38)
35 Den natten gick Herrens ängel ut och dödade 185 000 man i assyriernas läger, och på morgonen låg det döda kroppar överallt.
36 Då bröt Sanherib, kungen av Assyrien, upp, vände tillbaka och stannade i Nineve. 37 En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel, dödade hans söner Adrammelek och Sareser honom med svärd. De flydde sedan till Ararat, och hans son Assarhaddon blev kung efter honom.
Hiskias sjukdom
(2 Krön 32:24; Jes 38:1-8; 38:21-22)
20 Vid denna tid blev Hiskia dödligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sa: ”Så säger Herren: ’Se om ditt hus, för du kommer att dö; du överlever inte detta.’ ”
2 Hiskia vände sig då mot väggen och bad till Herren: 3 ”Herre, kom ihåg hur jag har levt inför dig troget och helhjärtat och gjort det som är gott i dina ögon!” Och han grät förtvivlat.
4 Innan Jesaja hade lämnat den mellersta palatsgården, kom Herrens ord till honom igen: 5 ”Gå tillbaka till Hiskia, fursten över mitt folk, och säg: ’Så säger Herren, din förfader Davids Gud: ”Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag ska göra dig frisk, och om tre dagar ska du gå till Herrens hus. 6 Jag ska förlänga ditt liv med femton år. Jag ska rädda dig och denna stad från den assyriske kungens makt. Jag ska försvara denna stad för min och för min tjänare Davids skull.” ’ ”
7 Jesaja sa: ”Ta fram en kaka av fikon.” De gjorde så och lade den på svullnaden. Så blev Hiskia frisk.
8 Hiskia frågade Jesaja: ”Vad är tecknet på att Herren ska göra mig frisk och att jag får gå upp till Herrens hus om tre dagar?” 9 Jesaja svarade: ”Herren ska ge dig ett tecken på att han ska hålla vad han lovat. Vill du att skuggan på soluret ska gå tio streck framåt eller tio streck bakåt?” 10 ”Solskuggan har ju alltid lätt att gå tio streck framåt. Gör så att den går tio streck bakåt”, svarade Hiskia.
11 Profeten Jesaja bad då Herren att göra så, och han lät skuggan på Achas solur gå tio streck tillbaka, streck som den redan gått framåt.
Sändebud från Babylon till Hiskia
(Jes 39:1-8)
12 Då skickade kungen av Babylonien, Berodak Baladan, Baladans son, ett brev och en gåva till Hiskia, eftersom han hade hört att denne varit sjuk men blivit frisk igen.
13 Hiskia lyssnade till sändebuden och visade dem hela sitt förrådshus med silver och guld, kryddor, välluktande oljor och sitt vapenförråd och allt som fanns i hans skattkammare. Det fanns ingenting i hans palats eller i hela riket som han inte visade för dem.
14 Profeten Jesaja kom då till kung Hiskia och frågade honom: ”Vad ville dessa män? Var kom de ifrån?” ”De kom från ett avlägset land, ända bortifrån Babylonien”, svarade Hiskia. 15 ”Hur mycket lät du dem se i ditt palats?” frågade Jesaja. Hiskia svarade: ”Jag visade dem allt i mitt palats. Det finns ingenting i mina skattkamrar som jag inte visat dem.”
16 Då sa Jesaja till Hiskia: ”Hör vad Herren säger: 17 ’Den tid ska komma då allt som finns i ditt palats, allt som dina förfäder har samlat fram till nu, ska föras bort till Babylonien. Ingenting kommer att lämnas kvar, säger Herren. 18 Och några av dina egna söner som ska födas åt dig kommer att tas till tjänst i den babyloniske kungens palats.’ ”
19 Hiskia svarade: ”Herrens ord, som du har talat, är gott.” Men för sig själv tänkte han: ”Det kommer åtminstone att vara fred och trygghet under min livstid.”
20 Hiskias historia i övrigt, hans stora bedrifter, dammen och vattenledningen han byggde och hur han ledde vattnet in i staden, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.
21 När Hiskia dog begravdes han bland sina förfäder. Hans son Manasse blev kung efter honom.
Footnotes
- 15:10 inför folket, enligt vissa Septuaginta-handskrifter i Jivleam.
- 15:19 Ordagrant: 1 000 talenter; en talent motsvarade ca 34 kilo.
- 15:20 Ordagrant: 50 siklar; en sikel motsvarade 12 gram.
- 15:25 Namnen Argov och Arje är en osäker översättning.
- 16:14 Den exakta innebörden av grundtextens beskrivning av detaljerna här är osäker (gäller även i övrigt verserna 12-15).
- 16:18 Det hebreiska uttryckets innebörd är osäker.
- 18:14 På hebreiska: 300 talenter silver och 30 talenter guld
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.