Sanherib hotar Jerusalem

32 ^(A) Sedan Hiskia i trohet hade utfört detta kom Sanherib^[a], kungen i Assyrien, och drog in i Juda och belägrade de befästa städerna och tänkte erövra dem åt sig.

² När Hiskia såg att Sanherib kom för att anfalla Jerusalem, ³ rådgjorde han med sina furstar och sina tappra män om att täppa till vattnet i de källor som låg utanför staden, och de hjälpte honom med det. ⁴ Mycket folk samlades, och man täppte till alla källorna och dämde för bäcken som flöt genom trakten, för de sade: ”Varför ska de assyriska kungarna komma och finna mängder av vatten?”

^5 (B) Han tog också mod till sig och byggde upp muren överallt där den hade raserats, byggde tornen högre och uppförde en annan mur längre ut^[b], befäste Millo^[c] i Davids stad och tillverkade skjutvapen och sköldar i stor mängd. ⁶ Och han tillsatte krigsbefäl över folket och kallade dem samman till sig på den öppna platsen vid stadsporten, uppmuntrade dem och sade: ^7 (C) ”Var frimodiga och starka! Var inte rädda eller modlösa inför Assyriens kung och hela skaran som han har med sig, för med oss är en som är större än den som är med honom. ^8 (D) Med honom är en arm av kött, men med oss är Herren vår Gud, och han ska hjälpa oss och föra våra krig.” Och folket fick nytt mod genom det som Juda kung Hiskia hade talat.

⁹ Den assyriske kungen Sanherib, som med hela sin krigshär låg framför Lakish^[d], sände sina tjänare till Jerusalem, till Juda kung Hiskia och till alla dem av Juda som fanns i Jerusalem och lät säga: ¹⁰ ”Så säger Sanherib, kung av Assyrien: Vad är det ni förtröstar på, eftersom ni stannar kvar i det belägrade Jerusalem? ¹¹ Är det inte Hiskia som bedrar er, så att ni kommer att dö genom hunger och törst? Han säger ju: Herren vår Gud ska rädda oss undan den assyriske kungens hand. ^12 (E) Är det inte Hiskia som har avskaffat hans offerhöjder och altaren och sagt till Juda och Jerusalem: Inför ett enda altare ska ni tillbe, och på det ska ni tända offereld? ^13 (F) Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Har de gudar som dyrkas av folken i dessa länder någonsin kunnat befria sina länder ur min hand? ¹⁴ Ja, vilket bland alla dessa folk som mina fäder förintat har haft någon gud som förmått rädda sitt folk ur min hand? Men ni menar att er Gud förmår rädda er ur min hand. ¹⁵ Nej, låt inte Hiskia lura och bedra er och tro inte på honom, för ingen gud hos något folk eller i något rike har lyckats befria sitt folk ur min hand eller ur mina fäders hand. Hur mycket mindre ska då er Gud kunna befria er ur min hand!”

¹⁶ Sanheribs tjänare talade ännu mer mot Herren Gud och mot hans tjänare Hiskia. ¹⁷ Han skrev också ett brev för att håna Herren, Israels Gud, och sade om honom: ”Lika lite som de gudar som dyrkas av folken i de andra länderna har kunnat rädda sina folk ur min hand, lika lite ska Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur min hand.”

^18 (G) Och till Jerusalems folk, till dem som stod på muren, ropade de med hög röst på judiska^[e] för att skrämma dem och göra dem modlösa, så att de sedan skulle kunna inta staden. ^19 (H) Och de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om de främmande folkens gudar, som är verk av människohänder.

^20 (I) Under tiden bad kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, och ropade till himlen. ^21 (J) Då sände Herren en ängel som förgjorde hela hären och furstarna och befälhavarna i den assyriske kungens läger, så att han med skam vände tillbaka till sitt land^[f]. När han gick in i sin guds hus blev han där nerhuggen^[g] med svärd av sina egna söner.

²² Och Herren räddade Hiskia och Jerusalems invånare ur den assyriske kungen Sanheribs hand och ur alla andras hand, och han beskyddade dem på alla sidor. ²³ Många förde gåvor till Herren i Jerusalem och dyrbara gåvor till Juda kung Hiskia, och efter detta växte Hiskias anseende hos alla hednafolk.

Hiskias sjukdom och härlighet

^24 (K) Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk^[h]. Han bad då till Herren, och Herren svarade honom och gav honom ett tecken. ²⁵ Men Hiskia återgäldade inte det goda som han hade fått, utan hans hjärta blev högmodigt, och därför drabbade vrede honom och Juda och Jerusalem. ^26 (L) Men när Hiskia ödmjukade sig mitt i sitt hjärtas högmod och Jerusalems invånare med honom, drabbade Herrens vrede dem inte i Hiskias dagar.

²⁷ Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor. Han byggde sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, för väldoftande kryddor och för sköldar och alla slags dyrbara gåvor. ²⁸ Han uppförde också förrådshus för säd, vin och olja samt stall för allt slags boskap, och han skaffade hjordar för sina fållor. ²⁹ Dessutom byggde han städer och fick en mängd får och kor. Gud hade gett honom mycket stora rikedomar. ^30 (M) Det var också Hiskia som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt^[i], väster om Davids stad. Hiskia lyckades i allt han företog sig. ^31 (N) Och när sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade hänt i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och få veta allt som var i hans hjärta.

Hiskia dör

^32 (O) Vad som mer finns att säga om Hiskia och om hans gudfruktiga gärningar, det är skrivet i ”Profeten Jesajas, Amos sons, syner^[j]”, i boken om Judas och Israels kungar. ³³ Hiskia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom på den plats där man går upp till Davids hus gravar. Hela Juda och Jerusalems invånare hedrade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.

Assyriernas hot mot Jerusalem

36 ^(A) I kung Hiskias fjortonde regeringsår^[a] drog Assyriens kung Sanherib^[b] upp och angrep alla befästa städer i Juda^[c] och intog dem. ^2 (B) Från Lakish^[d] skickade han Rab-Shake^[e] med en stor här till Jerusalem mot kung Hiskia. Han stannade vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Tvättarfältet.

^3 (C) Då gick överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna^[f] och kanslern Joa, Asafs son, ut till honom. ⁴ Rab-Shake sade till dem: "Säg till Hiskia: Så säger den store kungen, Assyriens kung: Vad är det som gör dig så full av förtröstan? ⁵ Du menar kanske att det räcker^[g] med prat för att få strategi och styrka att föra krig? Vem förtröstar du nu på, eftersom du har satt dig upp mot mig? ^6 (D) Förtröstar du på den brutna rörstaven Egypten? När man stöder sig på den, går den in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som förtröstar på honom. ⁷ Eller säger du till mig: Vi förtröstar på Herren vår Gud? Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia avskaffade när han sade till Juda och Jerusalem: Inför detta altare ska ni tillbe? ⁸ Men ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: Jag ger dig tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem! ⁹ Hur skulle du kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten för att få vagnar och ryttare! ¹⁰ Menar du att jag utan Herrens vilja har dragit upp mot det här landet för att ödelägga det? Herren själv sade till mig: Dra upp mot det landet och ödelägg det!"

¹¹ Då sade Eljakim och Shebna och Joa till Rab-Shake: "Tala till dina tjänare på arameiska,^[h] för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren."

¹² Men Rab-Shake svarade: "Är det till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte snarare till de män som sitter på muren och som ska få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?" ¹³ Sedan ställde sig Rab-Shake och ropade högt på judiska: "Hör den store kungens ord, kungen av Assyrien! ¹⁴ Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er. ^15 (E) Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren när han säger: Herren kommer att rädda oss, och denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.

^16 (F) Lyssna inte på Hiskia, för kungen av Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig. Då ska ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn, ¹⁷ tills jag kommer och hämtar er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar. ^18 (G) Låt inte Hiskia förleda er när han säger: Herren ska rädda oss. Har någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? ^19 (H) Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? ²⁰ Vilken av de andra ländernas alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?"

²¹ Men de teg och svarade honom inte ett ord, eftersom kungen hade gett denna befallning: "Svara honom inte." ²² Överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Shake hade sagt.