Jeremia 15
Svenska Folkbibeln 2015
Folket måste straffas
15 (A) Men Herren sade till mig: Även om Mose och Samuel[a] trädde fram inför mig skulle jag ändå inte bli vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå.
2 (B) Om de frågar dig: ”Vart ska ni gå?” ska du svara dem: Så säger Herren: Till döden den som tillhör döden, till svärdet den som tillhör svärdet, till svälten den som tillhör svälten och till fångenskapen den som tillhör fångenskapen. 3 (C) Fyra slags plågor ska jag låta drabba dem, säger Herren: Svärdet för att döda dem, hundarna för att släpa bort dem, och himlens fåglar och markens vilddjur för att äta upp och göra slut på dem. 4 (D) Jag ska göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, på grund av det som Juda kung Manasse[b], Hiskias son, har gjort i Jerusalem.
5 För vem har förbarmande
med dig, Jerusalem,
vem har medlidande med dig?
Vem tar en omväg för att fråga
hur det är med dig?
6 (E) Du har förkastat mig, säger Herren,
och vänt mig ryggen.
Därför har jag räckt ut min hand
mot dig för att förgöra dig.
Jag är trött på att hålla tillbaka.
7 Jag kastade dem med kastskovel[c]
vid landets portar,
jag gjorde dem barnlösa,
jag förgjorde mitt folk –
men de vände inte om
från sina vägar.
8 Deras änkor blev fler inför mig
än sandkornen i havet.
Mödrarna till deras unga män
lät jag härjas av inkräktare
mitt på ljusa dagen.
Plötsligt lät jag ångest och skräck
drabba dem.
9 (F) Den som hade fött sju söner
svimmade och gav upp andan.
Hennes sol gick ner
medan det ännu var dag,
hon får blygas och skämmas.
De som är kvar av dem
ska jag överlämna
åt deras fienders svärd,
säger Herren.
Profetkallets vånda
10 (G) ”Ve mig, min mor,
att du fött mig,
en man som skapar strid
och osämja för hela landet!
Jag har inte lånat dem något
och de har inte gett lån till mig.
Ändå förbannar alla mig.”
11 (H) Men Herren svarade: ”Sannerligen, jag ska styrka dig så att det går väl för dig. Sannerligen, jag ska göra så att dina fiender kommer och bönfaller inför dig i olyckans och nödens tid. 12 Kan man bryta sönder järn, järn från norr eller koppar?
13 (I) Din rikedom och dina skatter ska jag lämna till plundring, men inte för betalning, utan för alla dina synders skull i hela ditt land. 14 (J) Och jag ska föra bort dig med dina fiender till ett land du inte känner, för min vredes eld är upptänd och den ska brinna mot er.”
15 Herre, du förstår.
Tänk på mig
och ta hand om mig,
och ge mig hämnd
på mina förföljare.
Ryck inte bort mig,
du som är sen till vrede.
Tänk på hur jag hånas
för din skull.
16 (K) Dina ord kom och jag åt dem,
ditt ord blev mitt hjärtas fröjd
och glädje,
för jag är uppkallad
efter ditt namn,
Herre Gud Sebaot.
17 (L) Jag har inte suttit tillsammans
med gycklare för att roa mig.
Eftersom din hand var över mig
satt jag ensam,
för du har fyllt mig med vrede.
18 (M) Varför ska jag ständigt plågas,
och varför är mitt sår oläkbart?
Det vill inte läka.
Du har blivit för mig
som en sinande bäck,
som ett vatten
som ingen kan lita på.
19 Därför säger Herren så:
Om du vänder om
låter jag dig komma tillbaka,
och du ska få tjäna mig.
Om du skiljer det äkta
från det oäkta
ska du bli som min mun.
Folket ska vända tillbaka till dig,
men du ska inte vända tillbaka
till dem.
20 (N) Jag ska göra dig till en fast
kopparmur mot detta folk.
De ska strida mot dig,
men de kan inte besegra dig,
för jag är med dig
för att hjälpa dig och rädda dig,
säger Herren.
21 Jag ska rädda dig
ur de ondas våld
och befria dig
ur våldsmännens hand.
Footnotes
- 15:1 Mose och Samuel Stora bedjare som bad om nåd för folket (2 Mos 32:30f, 4 Mos 14:11f, 1 Sam 7:8, 12:23).
- 15:4 Manasse Utövade våld, barnoffer och grov avgudadyrkan (se 2 Kung 21).
- 15:7 kastskovel Rensade ut agnarna från vetet (Matt 3:12 med not).
Jeremia 15
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Folkets och Jerusalems straff
15 Herren sa till mig: ”Inte ens om Mose och Samuel stod inför mig skulle jag känna något för detta folk. Låt dem försvinna ur min åsyn och gå! 2 Och om de frågar dig: ’Vart ska vi gå?’ säg då till dem: ’Så säger Herren:
Den som är bestämd att dö, till döden.
Den som ska dö genom svärd, till svärdet.
Den som ska svälta, till hungersnöd.
Den som ska tillfångatas, till fångenskap.’
3 Jag ska låta dem drabbas av fyra olika plågor, säger Herren – av svärd som dödar, hundar som släpar bort och himlens fåglar och markens djur som äter upp och gör slut på dem. 4 Jag ska göra dem till ett skräckexempel för alla riken på jorden på grund av det som Manasse, Hiskias son och kung över Juda, gjort i Jerusalem.
5 Vem kommer att tycka synd om dig, Jerusalem?
Vem kommer att gråta för din skull?
Vem kommer att ens fråga om allt är väl med dig?
6 Du har förkastat mig, säger Herren,
och vänt mig ryggen.
Därför har jag lyft min hand mot dig
för att krossa dig.
Jag är trött på att visa medlidande.
7 Jag kastar dem med kastskovel
vid landets portar.
Jag gör dem barnlösa
och förgör mitt folk,
för de har inte vänt om från sina vägar.
8 Deras änkor blir inför mig
fler än sandkornen i havet.
Mitt på dagen sänder jag inkräktare
mot de unga männens mödrar.
Ångest och förskräckelse
låter jag plötsligt komma över dem.
9 En kvinna som har sju söner
sjunker ihop och ger upp andan.
Hennes sol har gått ner
medan det fortfarande är dag,
hon har drabbats av skam och vanära.
De av dem som överlever
ska jag överlämna åt deras fienders svärd, säger Herren.”
Jeremias klagan inför Herren
10 ”Ve mig, min mor, att du födde mig,
en man som orsakar strid och oenighet
i hela landet!
Jag har varken lånat
eller lånat ut pengar,
men ändå förbannar alla mig.”
11 Herren sa:
”Jag ska befria dig och låta det gå dig väl.
Jag ska sannerligen få dina fiender
att be med dig i nödens och olyckans tid.[a]
12 Kan man bryta sönder järn,
järn från norr, eller koppar?
13 Dina rikedomar och skatter
ska jag utlämna för plundring,
utan betalning,
på grund av alla dina synder
överallt i ditt land.
14 Jag ska låta dig föras som slav
till dina fiender i ett land
som du inte känner.
Min vrede brinner som eld mot er.”
15 Herre, du vet detta.
Tänk på mig, ta dig an mig,
låt hämnd drabba mina förföljare.
Du som är långmodig,
ta inte bort mig.
Tänk på att det är för din skull
jag får lida förakt.
16 Jag fann dina ord och åt dem.
Ditt ord blev mitt hjärtas glädje och fröjd,[b]
för jag är uppkallad efter ditt namn,
Herre, härskarornas Gud.
17 Jag har inte fått glädjas i goda vänners sällskap,
inte roat mig.
Eftersom din hand legat över mig,
har jag suttit ensam,
och din vrede har uppfyllt mig.
18 Varför måste jag ständigt lida,
varför kan inte mitt sår läkas?
Det vill inte läka.
Du har blivit för mig som en sinande bäck,
som vatten man inte kan lita på.
19 Därför säger Herren:
”Om du vänder om
ska jag återupprätta dig,
och du får tjäna mig.
Om du talar värdigt, inte ovärdigt,
ska du få vara min talesman.
Folk ska återvända till dig,
men du får inte gå tillbaka till dem.
20 Jag ska göra dig till en mur för detta folk,
till en befäst kopparmur.
De ska anfalla dig
men inte kunna besegra dig,
för jag är med dig
för att befria och rädda dig, säger Herren.
21 Jag ska rädda dig ur de ondas makt
och befria dig ur de grymmas grepp.”
Footnotes
- 15:11 Grundtexten är svårtolkad. Enligt bl.a. Septuaginta är det fortfarande Jeremia som talar och inte Herren. Innebörden blir då ungefär: Ändå är det så, Herre, att för deras bästa har jag stått inför dig i tider av deras nöd och olycka och bett för fienden.
- 15:16 I Septuaginta är början av versen en fortsättning på föregående vers: av dem som föraktar dina ord. Utplåna dem, så att ditt ord kan bli mitt hjärtas glädje och fröjd.
Jeremia 15
Svenska 1917
15 Men HERREN sade till mig; Om än Mose och Samuel trädde inför mig, så skulle min själ dock icke vända sig till detta folk. Driv dem bort ifrån mitt ansikte och låt dem gå.
2 Och om de fråga dig: »Vart skola vi gå?», så skall du svara dem: Så säger HERREN: I pestens våld den som hör pesten till, i svärdets våld den som hör svärdet till, i hungerns våld den som hör hungern till, i fångenskapens våld den som hör fångenskapen till.
3 Fyra slags hemsökelser skall jag låta komma över dem, säger HERREN: svärdet, som skall dräpa dem, hundarna, som skola släpa bort dem, himmelens fåglar och vilddjuren på marken, som skola äta upp och fördärva dem.
4 Och jag skall göra dem till en varnagel för alla riken på jorden, till straff för det som Manasse, Hiskias son, Juda konung, har gjort i Jerusalem.
5 Ty vem kan hava misskund med dig, Jerusalem, och vem kan ömka dig, och vem kan vilja komma för att fråga om det står väl till med dig?
6 Du själv försköt mig, säger HERREN; du gick din väg bort. Därför uträckte jag mot dig min hand och fördärvade dig; jag hade tröttnat att förbarma mig.
7 Ja, jag kastade dem med kastskovel vid landets portar, jag gjorde föräldrarna barnlösa, jag förgjorde mitt folk, då de ej ville vända om från sina vägar.
8 Deras änkor blevo genom mig talrikare än sanden i havet; över mödrarna till deras unga lät jag förhärjare komma mitt på ljusa dagen; plötsligt lät jag ångest och förskräckelse falla över dem.
9 Om en moder än hade sju söner, måste hon dock giva upp andan i sorg; hennes sol gick ned, medan det ännu var dag, hon måste bliva till skam och blygd. Och vad som är kvar av dem skall jag giva till pris åt deras fienders svärd, säger HERREN
10 »Ve mig, min moder, att du har fött mig, mig som är till kiv och träta för hela landet! Jag har icke drivit ocker, ej heller har någon behövt ockra på mig; likväl förbanna de mig alla.»
11 Men HERREN svarade: »Sannerligen, jag skall styrka dig och låta det gå dig väl. Sannerligen, jag skall så göra, att dina fiender komma och bönfalla inför dig i olyckans och nödens tid.
12 Kan man bryta sönder järn, järn från norden, eller koppar?» --
13 Ditt gods och dina skatter skall jag lämna till plundring, och det utan betalning, till straff för allt vad du har syndat i hela ditt land.
14 Och jag skall låta dina fiender föra dig in i ett land som du icke känner. Ty min vredes eld är upptänd; mot eder skall det brinna.
15 HERRE, du vet det. Tänk på mig och låt dig vårda om mig, och skaffa mig hämnd på mina förföljare; tag mig icke bort, du som är långmodig. Betänk huru jag bär smälek för din skull
16 När jag fick dina ord, blevo de min spis, ja, dina ord blevo för mig mitt hjärtas fröjd och glädje; ty jag är uppkallad efter ditt namn, HERRE, härskarornas Gud.
17 Jag har icke suttit i gycklares samkväm och förlustat mig där; för din hands skull har jag måst sitta ensam, ty du har uppfyllt mig med förgrymmelse.
18 Varför skall jag då plågas så oavlåtligt, och varför är mitt sår så ohelbart? Det vill ju icke läkas. Ja, du bliver för mig såsom en försinande bäck, så som ett vatten som ingen kan lita på.
19 Därför säger HERREN så: Om du vänder åter, så vill jag låta dig komma åter och bliva min tjänare. Och om du frambär ädel metall utan slagg, så skall du få tjäna mig såsom mun. Dessa skola då vända åter till dig, men du skall icke vända åter till dem.
20 Och jag skall göra dig inför detta folk till en fast kopparmur, så att de icke skola bliva dig övermäktiga, om de vilja strida mot dig; ty jag är med dig och vill frälsa dig och vill hjälpa dig, säger HERREN.
21 Jag skall hjälpa dig ut ur de ondas våld och skall förlossa dig ur våldsverkarnas hand.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.