Profetia om Moab

48 (A) Om Moab[a].

    Så säger Herren Sebaot,
        Israels Gud:
    Ve över Nebo,
        för det har ödelagts!
    Kirjatajim har kommit på skam
        och intagits,
    fästet har kommit på skam
        och ligger krossat.
Moab prisas inte längre.
    I Heshbon smider man
        onda planer mot det:
    ”Kom, låt oss göra slut på det,
        så att det inte mer är ett folk!”
    Också du, Madmen, ska tystas,
        svärdet ska förfölja dig.
Sorgerop hörs från Horonajim,
    förödelse och stor förstörelse.
Moab är krossat,
    högljutt klagar barnen där.
(B) Uppför backen mot Luhit
        går man under gråt,
    och på vägen ner till Horonajim
        hörs ångestfulla sorgerop
            över förstörelsen.
(C) Fly, rädda era liv
        och bli som en buske i öknen!
(D) Eftersom du litar
    till dina gärningar och dina skatter
        ska också du intas.
    Och Kemosh[b] ska gå i fångenskap
        och hans präster
            och furstar med honom.

Ödeläggaren ska drabba varje stad,
    och ingen stad
        ska komma undan.
    Dalen ska bli fördärvad
        och slätten läggas öde,
    så som Herren har sagt.
Ge Moab vingar[c],
        flygande måste han fly.
    Hans städer ska bli öde,
        och ingen ska bo i dem.
10 Förbannad är den som utför
        Herrens verk försumligt,
    förbannad är den som tvekar
        att bloda ner sitt svärd!

11 (E) Moab har levt i trygghet
        från sin ungdom,
    han har legat i ro
        som vin på sin bottensats.
    Han har inte hällts från kärl till kärl,
        inte vandrat bort i fångenskap.
    Därför har han kvar sin smak,
        och hans luktsinne
            har inte förändrats.

12 Se, därför ska dagar komma, säger Herren, då jag sänder till honom vintappare, som ska tappa honom och tömma hans fat och krossa hans krukor. 13 (F) Då ska Moab skämmas för Kemosh, liksom Israels folk fick skämmas för Betel som de litade till.

14 Hur kan ni säga:
    ”Vi är hjältar
        och tappra män i striden”?
15 Moab ska ödeläggas,
        dess städer gå upp i rök
    och dess utvalda unga män
        komma ner för att slaktas.
    Så säger Kungen,
        Herren Sebaot är hans namn.

16 Moabs undergång är nära,
    hans olycka kommer med hast.
17 Ha medlidande med honom,
    alla ni som bor omkring honom,
        alla ni som känner hans namn!
    Säg: ”Hur sönderbruten är inte
        den starka spiran,
            den härliga staven!”

18 Kom ner från din härlighet
    och sätt dig på torra marken,
        du dotter Dibons folk,
    för den som ödelägger Moab
        drar upp mot dig
            och förstör dina fästen.
19 Ställ dig vid vägen
    och se dig omkring,
        du som bor i Aroer.
    Fråga honom som flyr
        och henne som kommit undan,
    säg: ”Vad har hänt?”
20 Moab har kommit på skam,
        det är krossat, jämra er och ropa!
    Berätta vid Arnon
        att Moab är ödelagt.

21 Domen har drabbat slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat, 22 över Dibon, Nebo och Bet-Diblatajim, 23 över Kirjatajim, Bet-Gamul och Bet-Meon, 24 över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligger långt borta eller nära.

25 (G) Avhugget är Moabs horn
    och sönderbruten är hans arm,
        säger Herren.

26 (H) Gör honom drucken, för han har upphävt sig mot Herren. Moab ska vältra sig i spyor och bli till åtlöje, också han. 27 (I) Eller var inte Israel till åtlöje för dig? Ertappades han bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?

28 (J) Överge städerna
    och bygg bo i klippan,
        ni Moabs invånare.
    Gör som duvan
        som bygger sitt näste
            i sidorna på gapande klyftor.

29 (K) Vi har hört om Moabs högmod,
        hans gränslöst stora högfärd,
    hans stolthet,
        högmod och överlägsenhet
    och hans hjärtas förhävelse.
30 Jag känner hans fräckhet,
        säger Herren,
    hans tomma skryt
        och svekfulla sätt.
31 Därför jämrar jag mig
    för Moabs skull
        och klagar över hela Moab.
    Över Kir-Heres män
        ska man sucka.
32 Mer än Jaeser gråter,
    gråter jag över dig,
        du Sibmas vinstock.
    Dina rankor gick över havet
        och nådde till Jaesers hav.
    Mitt i din sommar
        och din vinbärgning
    har ödeläggaren slagit ner.
33 (L) Glädjen och jublet har ryckts bort
    från de bördiga fälten
        och från Moabs land.
    Jag har gjort slut
        på vinet i pressarna,
    man trampar inte längre vin
        under glädjerop –
    rop hörs men inte glädjerop.

34 (M) Från Heshbon hörs rop
        ända till Eleale,
    ända till Jahas
        höjer man sin röst
    och från Soar ända till Horonajim,
        till Eglat-Selisia,
    för också Nimrims vatten
        har blivit torr mark.
35 Jag ska i Moab göra slut på dem
    som bär fram offer
        på offerhöjden
    och tänder rökelse åt sina gudar,
        säger Herren.
36 (N) Därför klagar mitt hjärta
        som en flöjt över Moab,
    mitt hjärta klagar som en flöjt
        över Kir-Heres män.
    Det som är kvar
        av vad de förvärvat
            går förlorat.
37 (O) Alla huvuden är rakade
        och alla skägg avskurna.
    På alla händer finns ristningar
        och runt höfterna bär de säcktyg.
38 (P) På alla Moabs tak och på dess torg
        hörs bara dödsklagan,
    för jag har krossat Moab
        som ett värdelöst kärl,
    säger Herren.

39 Hur nerbruten är han inte,
        hur jämrar de sig inte!
    Hur vänder inte Moab ryggen till
        i skam!
    Moab blir ett åtlöje och en skräck
        för alla som bor omkring honom.

40 (Q) För så säger Herren:
    Se, han svävar fram som en örn,
        han breder ut sina vingar
            över Moab.
41 Keriot intas, fästena erövras.
    Hjärtat hos Moabs hjältar
        blir på den dagen
    som hjärtat hos en kvinna
        i barnsnöd.
42 Moab ska förgöras
        så att det inte mer är ett folk,
    för han har förhävt sig mot Herren.

43 (R) Fruktan, fallgrop och fälla
    väntar er, ni Moabs invånare,
        säger Herren.
44 (S) Den som flyr från skräcken
        störtar i fallgropen,
    och den som kommer upp
        ur fallgropen fastnar i fällan,
    för jag ska låta ett hemsökelsens år
        drabba Moab, säger Herren.

45 (T) I Heshbons skugga stannar de,
    det är slut
        med flyktingarnas kraft,
    för en eld gick ut från Heshbon,
        en låga från Sichon.
    Den förtärde Moabs sida,
        hjässan på stridslarmets söner.
46 Ve dig Moab!
        Förlorat är Kemosh folk,
    för dina söner har tagits till fånga,
        dina döttrar har förts bort
            i fångenskap.
47 (U) Men i kommande dagar
    ska jag göra slut
        på Moabs fångenskap,
    säger Herren.

Så långt domen över Moab.

Read full chapter

Footnotes

  1. 48:1 Moab   Folk öster om Döda havet som deltog i upproret mot Nebukadnessar (27:3). Enligt Josefus härjades de av Nebukadnessar år 582 f Kr (jfr Hes 25:8f).
  2. 48:7 Kemosh   Moabiternas nationalgud.
  3. 48:9 vingar   Grundtexten svårtolkad. Annan översättning: ”salt” (jfr Dom 9:45). Andra handskrifter: ”en gravsten” (så Septuaginta).

Dom över Moab

48 Om Moab:

Så säger härskarornas Herre, Israels Gud:

”Ve över Nebo,
    för det har lagts i ruiner.
Kirjatajim har kommit på skam och erövrats,
    fästningen har kommit på skam och krossats.
Moab prisas inte mer,
    i Heshbon har man smidit onda planer för dess fall:
’Kom, låt oss göra slut på Moab som nation.’
    Också du, Madmen, ska tystas,
svärdet förföljer dig.
    Klagorop hörs från Horonajim,
våld och stor förödelse.
    Moab är krossat.
Dess små klagar högt.[a]
    Man går uppför Luchits höjd, bittert gråtande.
På vägen ner till Horonajim
    hörs ångestfyllda rop över förödelsen.
Fly för era liv!
    Bli som buskar i öknen!
Eftersom du har satt din lit
    till dina gärningar och rikedomar,
ska också du erövras.
    Kemosh ska föras bort i fångenskap
med sina präster och furstar.
    Förgöraren ska komma till varje stad,
ingen stad ska komma undan.
    Dalen ska läggas i ruiner
och slätten förstöras,
    som Herren har sagt.
Res en gravsten över Moab,[b]
    för det ska jämnas med marken.
Dess städer ska läggas öde
    och ingen ska kunna bo där.

10 Förbannad är den
    som inte utför Herrens verk helhjärtat!
Förbannad är den som
    är rädd för att bloda ner sitt svärd!

11 Moab har levt i trygghet sedan sin ungdom,
    ostörd likt vin som lämnats för att vila på dräggen
utan att hällas från kärl till kärl.
    Han har aldrig drivits i landsflykt
och har därför bibehållit både arom och smak.
12     Men det kommer en tid, säger Herren,
då jag ska sända vintappare till honom.
    De ska tappa vin ur hans fat, tömma och krossa dem.
13 Moab ska skämmas för Kemosh,
    precis som israeliterna skämdes för Betel som de förtröstade på.

14 Hur kan ni säga:
    ’Vi är hjältar och tappra krigsmän’?
15 Men nu ska Moab fördärvas,
    och dess städer invaderas.
De bästa av hans unga män drar ut för att slaktas,
    säger Konungen,
härskarornas Herre är hans namn.
16     Moabs undergång är nära,
dess olycka kommer med hast.
17     Klaga över honom,
alla ni som finns runt omkring honom,
    alla ni som känner hans rykte.
Säg: ’Hur sönderbruten är inte den starka spiran,
    den praktfulla härskarstaven!’

18 Stig ner från härligheten
    och sätt dig på den torra marken,
du dotter Divons invånare,
    för Moabs fördärvare kommer mot dig
och förgör dina fästen.
19     Ställ dig vid vägen och spana,
du Aroers invånare,
    fråga honom som flyr
och henne som försöker komma undan:
    ’Vad är det som har hänt?’
20 Moab har kommit på skam
    och är krossat.
Klaga och gråt!
    Berätta vid Arnon
    att Moab är förstört.
21 Domen har kommit över slättlandet,
    över Holon, Jahas, Mefaat,
22     Divon, Nebo, Bet Divlatajim,
23     Kirjatajim, Bet Gamul, Bet Meon,
24     Keriot och Bosra
    och över alla andra städer i Moabs land, både nära och fjärran.
25 Moabs horn har huggits av,
    hans arm är bruten, säger Herren.

26 Gör honom drucken,
    för han har förhävt sig mot Herren.
Moab ska vältra sig i sina egna spyor
    och bli till ett åtlöje för alla, också han.
27 Var inte Israel till åtlöje för dig?
    Fann man honom bland tjuvar,
eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?
28     Lämna städerna och bosätt er
i klippan, ni Moabs invånare!
    Var som duvan som bygger sitt bo
inne i gapande klippklyftor!

29 Vi har alla hört om Moabs högfärd,
    hans måttlösa övermod,
hans stolthet, arrogans, överlägsenhet
    och självupphöjelse.
30 Jag känner hans arrogans och tomma prat, säger Herren.
Tomma är deras gärningar.
31 Därför jämrar jag mig över Moab,
    klagar över hela Moab och suckar över Kir-Heres män.
32 Mer än över Jaser gråter[c] jag över dig,
    du Sivmas vinstock.
Dina rankor sträckte sig ut över havet
    och nådde ända till Jasers hav.
Förgöraren har slagit ner
    bland din frukt och din vinskörd.
33 Glädjen och jublet är borta
    från trädgårdarna, från Moabs land.
Jag har stoppat vinflödet från pressarna,
    ingen trampar druvorna längre.
Det hörs rop, men inga glädjerop.[d]

34 Från Heshbon och Elale höjs klagan,
    deras rop hörs ända till Jahas,
från Soar till Horonajim och Eglat Shelishia.
    Också Nimrims vatten har blivit till uttorkad mark.
35 I Moab ska jag göra slut på dem som bär fram offer på höjderna
    och tänder rökelse till sina gudar, säger Herren.
36 Därför klagar mitt hjärta över Moab som en flöjt,
    ja mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män.
Därför är allt deras välstånd som de förvärvat borta.
37     Varje huvud är rakat och varje skägg avklippt.
Varje hand är ristad och var och en har klätt sig i säcktyg.
38     På alla tak och på alla torg i Moab hålls dödsklagan,
för jag har krossat Moab som man krossar en oduglig kruka, säger Herren.
39 ’Ack, Moab är förstört!’ klagar de.
    ’Moab vänder sig bort i skam.’
Moab har blivit till åtlöje och skräck för alla sina grannar.”

40 För så säger Herren:

”En örn svävar fram
    och breder ut sina vingar över Moab.
41 Städerna[e] intas,
    fästningarna erövras.
Den dagen är Moabs hjältar ängsliga
    som kvinnor i barnsnöd.
42 Moab ska utplånas som folk
    på grund av sitt övermod inför Herren.
43 Skräck, fallgrop och snara
    ska bli er lott, ni Moabs invånare, säger Herren.
44 Den som flyr undan skräcken
    ska falla i gropen,
och den som tar sig upp ur gropen
    ska fastna i snaran.
Jag ska låta ett bestraffningens år drabba Moab, säger Herren.

45 I skuggan av Heshbon
    står flyktingarna kraftlösa.
En eld har gått ut från Heshbon,
    en låga från Sichons mitt,
och förtär Moabs tinning
    och hjässan på de larmande stridsmännen.
46 Ve dig, Moab!
    Kemoshs folk är slaget,
och dina söner har förts bort i exil,
    dina döttrar till fångenskap.

47 Men den dagen kommer, säger Herren,
    då jag ska återupprätta Moab.”

Så långt domen över Moab.

Read full chapter

Footnotes

  1. 48:4 Enligt Septuaginta Klagoropet hörs ända till Soar.
  2. 48:9 Grundtextens innebörd i versens första hälft är oviss. Texten här är från Septuaginta. Där kan ordet tolkas som blomma, men i en del senare handskrifter står istället vingar. Moab skulle beströs med salt vilket ofta gjordes i samband med erövringar på den tiden.
  3. 48:32 Eller: Mer än Jaser gråter…
  4. 48:33 Grundtextens innebörd i sista satsen är osäker.
  5. 48:41 Kan också tolkas som ett namn, Keriot, jfr v. 24.

Profetia mot Moab

(A) Så säger Herren Gud:

Eftersom Moab och Seir säger: ’Se, det är med Juda hus som med alla andra folk’, därför ska jag öppna Moabs bergsluttningar så att de blir utan städer, utan sina gränsstäder, landets prydnad: Bet-Hajeshimot, Baal-Meon och Kirjatajim. 10 Till besittning åt österlänningarna ska jag ge bort dem tillsammans med ammoniterna, så att man inte mer minns ammoniterna bland folken. 11 Moab ska jag döma, och de ska inse att jag är Herren.

Profetia mot Edom

12 (B) Så säger Herren Gud:

Eftersom Edom har handlat så hämndgirigt mot Juda hus och dragit på sig svår skuld genom sin hämnd, 13 därför, säger Herren Gud, ska jag räcka ut min hand mot Edom[a] och utrota både människor och djur. Jag ska ödelägga det, och från Teman till Dedan ska de falla för svärd. 14 Jag ska hämnas på Edom genom mitt folk Israel, och de ska handla med Edom enligt min brinnande vrede. Edom ska så få känna min hämnd, säger Herren Gud.

Profetia mot filisteerna

15 (C) Så säger Herren Gud:

Eftersom filisteerna[b] har handlat så hämndgirigt och med förakt i själen velat hämnas och i sin eviga fiendskap velat fördärva, 16 (D) därför säger Herren Gud så: Se, jag ska räcka ut min hand mot filisteerna och utrota kereteerna[c] och förgöra dem som finns kvar i Kustlandet. 17 Jag ska hämnas stort på dem, när jag straffar dem i min vrede. Och de ska inse att jag är Herren, när jag låter min hämnd drabba dem.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 25:13 mot Edom   Härjades år 552 f Kr av Babels kung Nabonidus (se not till Dan 5:1) .
  2. 25:15 filisteerna   Utplånades som självständigt folk av Nebukadnessar år 588 f Kr.
  3. 25:16 kereteerna   Utvandrare från Kreta som bodde i Gazaområdet (1 Sam 30:14).

Profetia mot Moab

”Så säger Herren, Herren: ’Därför att moabiterna har sagt att folket i Juda har blivit som alla andra folk ska jag utplåna städerna från Moabs bergssluttningar, varenda en av dem, Bet Hajshimot, Baal Meon och Kirjatajim, landets prydnad. 10 Jag ska ge Moab tillsammans med ammoniterna som egendom åt folk från östern, och ammoniterna kommer man inte längre ihåg bland folken. 11 Jag ska låta min dom gå över Moab. Då ska de inse att jag är Herren.’ ”

Profetia mot Edom

12 ”Så säger Herren, Herren: ’Därför att Edom har tagit hämnd på Juda och dragit skuld över sig genom sin hämnd, 13 säger Herren, Herren: Jag ska räcka ut min hand mot Edom och utplåna därifrån både människor och djur. Jag ska ödelägga det, och från Teman till Dedan ska de falla för svärdet. 14 Jag ska hämnas på Edom genom mitt folk Israel, och de ska göra med Edom så som min vrede och förbittring kräver. De ska få känna min hämnd, säger Herren, Herren.’ ”

Profetia mot filistéerna

15 ”Så säger Herren, Herren: ’Därför att filistéerna har varit hämndgiriga och tagit hämnd med en föraktfull attityd och i sin eviga fiendskap velat fördärva, 16 säger Herren, Herren: Jag ska räcka ut min hand mot filistéerna och utplåna keretéerna och dem som bor kvar utmed kusten. 17 Jag ska hämnas hårt på dem och straffa dem i min vrede. Då ska de inse att jag är Herren, när jag låter min hämnd drabba dem.’ ”

Read full chapter

Profetia om Moab

(A) Så säger Herren:

    För tre brott av Moab, ja fyra,
        tar jag inte tillbaka mitt beslut,
    för han brände benen
        efter Edoms kung till kalk:
(B) Jag ska sända en eld mot Moab,
        och den ska förtära Keriots borgar.
    Moab ska dö under stridslarm,
        under härskri vid hornstötar.
Jag ska utrota domaren ur landet
    och döda alla dess furstar
        tillsammans med honom,
    säger Herren.

Profetia om Juda

(C) Så säger Herren:
    För tre brott av Juda, ja fyra,
        tar jag inte tillbaka mitt beslut,
    för de förkastade Herrens lag
        och höll inte hans stadgar
    utan lät sig förledas
        av sina lögngudar
            som deras fäder har följt:
Jag ska sända en eld mot Juda,
    och den ska förtära
        Jerusalems borgar.

Profetia om Israel

(D) Så säger Herren:
    För tre brott av Israel, ja fyra,
        tar jag inte tillbaka mitt beslut,
    för de säljer den rättfärdige
            för pengar
        och den fattige för ett par skor.
(E) De trampar ner
    de hjälplösas huvuden i stoftet[a]
        och kränker rätten
            för de ödmjuka.
    Far och son går till samma flicka
        för att vanhelga mitt heliga namn.
(F) På kläder som tagits i pant
        sträcker de ut sig vid varje altare,
    och bötfälldas vin dricker de
        i sin Guds hus.

(G) Det var jag som förgjorde
        amoreerna för er.[b]
    De var höga som cedrar
        och kraftiga som ekar,
    men jag förgjorde
        deras frukt upptill
            och deras rötter nertill.
10 (H) Det var jag som förde er
        upp ur Egyptens land
    och ledde er i öknen i fyrtio år
        tills ni tog amoreernas land
            i besittning.
11 (I) Bland era söner
    väckte jag upp profeter,
        bland era unga män nasirer.[c]
    Är det inte så, ni Israels barn?
        säger Herren.
12 Men ni gav vin till nasirerna
    och befallde profeterna:
        Profetera inte!

13 Se, jag ska trycka ner er
    som en vagn trycks ner
        när den är fullastad med kärvar.
14 (J) Då ska den snabbe
        inte finna någon tillflykt,
    den starke inte kunna bruka
        sin kraft
    och hjälten inte rädda sitt liv.
15 Då kan bågskytten inte hålla stånd,
    den snabbfotade inte komma undan
        och ryttaren inte rädda sitt liv.
16 Den modigaste bland hjältarna
    ska den dagen fly naken,
        säger Herren.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:7 trampar ner ... i stoftet   Annan översättning: ”längtar efter stoft på” (tecken på sorg, jfr Neh 9:1).
  2. 2:9 er   Andra handskrifter: ”dem”.
  3. 2:11 nasirer   Män eller kvinnor som för en tid avskilt sig för Gud och avstod från vin (4 Mos 6).

Så säger Herren:

”För Moabs tre, ja, fyra överträdelsers skull
    kan jag inte låta bli att agera,
eftersom de har förbränt
    benen av Edoms kung till kalk.
Därför ska jag sända eld mot Moab,
    och den ska förtära Keriots fästningar.
Moab ska dö i tumultet,
    under krigsrop och hornsignaler.
Jag ska utplåna domaren från dess mitt
    och alla furstarna tillsammans med honom, säger Herren.”

Guds dom över Juda

Så säger Herren:

”För Judas tre, ja, fyra överträdelsers skull
    kan jag inte låta bli att agera,
eftersom de har förkastat Herrens lag
    och inte hållit hans bud.
De har letts vilse av de falska gudar
    som deras förfäder följde.
Därför ska jag sända eld mot Juda,
    och den ska förtära Jerusalems fästningar.”

Guds dom över Israel

Så säger Herren:

”För Israels tre, ja, fyra överträdelsers skull
    kan jag inte låta bli att agera,
eftersom de har sålt den rättfärdige för pengar
    och den fattige för ett par skor.
De trampar ner de svaga i jordens stoft[a]
    och vägrar de förtryckta deras rätt.
Far och son går till samma flicka
    och vanhelgar så mitt heliga namn.
På kläder som de tagit som pant
    lägger de sig vid varje altare,
och vin som tagits i böter
    dricker de i sina gudars hus.

Jag förgjorde amoréerna för dem,
    som var ståtliga som cedrar
och starka som ekar.
    Jag förgjorde dem från deras frukt upptill
ända ner till rötterna där nere.
10     Jag förde ut er ur Egypten
och ledde er i öknen i fyrtio år,
    för att ni skulle ta amoréernas land i besittning.

11 Jag gjorde några av era söner till profeter
    och några av era unga män till nasirer.
Var det inte så, israeliter? säger Herren.
12 Men ni fick nasirerna att dricka vin,
    och förbjöd profeterna att profetera.

13 Jag ska få er att svaja,
    så som en vagn fullastad med säd svajar.[b]
14 Den snabbaste har ingenstans att fly,
    den starke kan inte utnyttja sin styrka,
och hjälten kan inte rädda sitt liv.
15     Bågskytten kan inte hålla stånd,
den snabbfotade hinner inte fly,
    och ryttaren kan inte rädda sitt liv.
16 Den modigaste av krigarna ska på den dagen
    fly undan naken, säger Herren.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:7 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 2:13 Betydelsen av det hebreiska ordet för svaja är osäker; andra alternativ: dåna, krossa, trycka/pressa ner.

(A) Jag har hört Moabs hån
    och ammoniternas
        förolämpningar,
    hur de hånat mitt folk
        och förhävt sig mot deras land.
(B) Därför, så sant jag lever,
        säger Herren Sebaot, Israels Gud:
    Moab ska bli som Sodom
        och ammoniterna[a] som Gomorra,
    ett tillhåll för nässlor
            och en saltgrop,
        en ödemark till evig tid.
    De som är kvar av mitt folk
        ska plundra dem,
    resten av mitt folk
        ska få dem till arvedel.
10 Så ska det gå dem för deras högmod,
    för de har hånat
        Herren Sebaots folk
    och förhävt sig mot dem.
11 (C) Herren ska vara fruktansvärd
        mot dem.
    Han ska förgöra alla jordens gudar,
        och folkens alla kustländer
            ska tillbe honom,
    varje folk på sin ort.
12 Också ni nubier ska genomborras
        av mitt svärd.

13 (D) Han ska sträcka ut handen mot norr
        och fördärva Assur
    och göra Nineve till en ödemark[b],
        torr som öknen.
14 (E) Där ska hjordar lägra sig,
        alla slags vilda djur.
    Både pelikaner och hägrar
        ska övernatta
            på dess pelarhuvuden.
    Fågelsång ska eka genom fönstren
        och bråte[c] finnas på trösklarna,
    för cederpanelen är bortriven.
15 (F) Detta är den glada staden
        som satt så trygg
    och tänkte för sig själv:
        ”Jag och ingen annan!”
    Vilken ödemark den har blivit,
        ett tillhåll för vilda djur!
    Alla som går förbi ska vissla åt den
        och slå ihop händerna.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:9 Moab … ammoniterna   Efter att ha förstört Jerusalem år 587 f Kr återkom Nebukadnessar år 582 f Kr, enligt historikern Herodotos, och härjade grannarna Ammon och Moab.
  2. 2:13 göra Nineve till en ödemark   Assyriernas stora huvudstad (Jona 4:11) som ödelades av babylonierna 612 f Kr (se Nahums bok).
  3. 2:14 bråte   Andra handskrifter (Septuaginta): ”korpar”.

Moab och Ammon

”Jag har hört Moabs hån
    och ammoniternas smädelser,
när de har hånat mitt folk
    och kränkt deras land.
Därför, så sant jag lever,
    säger härskarornas Herre, Israels Gud:
Moab ska bli som Sodom
    och ammoniterna som Gomorra,
ett nässelsnår och en saltgrop,
    en ödemark för evigt.
De av mitt folk som är kvar ska plundra dem,
    återstoden av mitt folk ska få dem till arvedel.”

10 Detta får de för sitt högmod,
    för de har hånat och föraktat
härskarornas Herres folk.
11     Herren ska sätta skräck i dem
och få alla jordens gudar att krympa[a].
    Alla folken i kustländerna ska tillbe honom,
var och en på sin ort.

Kush

12 ”Också ni, kushiter,
    ska genomborras av mitt svärd.”

Assyrien

13 Han ska sträcka ut sin hand mot norr
    och förgöra Assyrien.
Han ska omvandla Nineve till en ödemark,
    torr som en öken.
14 Där ska hjordar lägga sig,
    och alla slags vilda djur.
Pelikaner och trappar
    ska övernatta på dess pelarhuvuden,
och deras skrin eka genom fönstren.
    På tröskeln ser man förödelse,
    och cederpanelen är blottad.[b]
15 Detta är den jublande staden
    som levde så tryggt
och sa till sig själv:
    ”Det finns ingen som är som jag.”
Se hur den nu har blivit ödelagd,
    ett tillhåll för vilda djur!
Alla som går förbi
    visslar och viftar med händerna.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:11 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  2. 2:14 Grundtextens innebörd är osäker i en stor del av versen. T.ex. är det osäkert vilka fåglar som avses, i stället för ”förödelse” har Septuaginta och Vulgata korp (…en korp kraxar på tröskeln…), och särskilt osäker är versens slut.