Judas beslutar att förråda Jesus

(Mark 14:10-11; Luk 22:3-6)

¹⁴ Då gick Judas Iskariot, en av de tolv, till översteprästerna ¹⁵ och frågade: ”Hur mycket betalar ni mig om jag förråder honom?” De gav honom då trettio silvermynt, ¹⁶ och från den stunden sökte Judas efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Jesus lärjungar förbereder påskmåltiden

(Mark 14:12-16; Luk 22:7-13)

¹⁷ På första dagen av det osyrade brödets högtid^[a] kom lärjungarna till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi ska ordna så att du kan äta påskmåltiden?”

¹⁸ Jesus svarade: ”Gå in i Jerusalem och sök upp en viss man och säg till honom: ’Vår Mästare säger: Min tid närmar sig. Nu vill jag äta påskmåltiden i ditt hus tillsammans med mina lärjungar.’ ” ¹⁹ Hans lärjungar gjorde då som han hade sagt, och de ordnade sedan med påskmåltiden.

Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden

(Mark 14:17-25; Luk 22:17-23; 1 Kor 11:23-25)

²⁰ När kvällen kom slog sig Jesus och de tolv ner vid bordet. ²¹ Och medan de åt sa han: ”Sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig.” ²² Då blev de mycket bedrövade, och en efter en frågade de: ”Det är väl inte jag, Herre?”

²³ Han svarade: ”Den som doppade sitt bröd i fatet tillsammans med mig, han är det.^{[b] 24} För Människosonen går bort, som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”

²⁵ Då frågade Judas, han som skulle förråda honom: ”Rabbi^[c], det är väl inte mig du menar?” Jesus svarade: ”Du har självt sagt det.”

²⁶ Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till sina lärjungar och sa: ”Ta detta och ät, för det är min kropp.” ²⁷ Sedan tog han en bägare och tackade Gud och gav den till dem och sa: ”Drick av det allihop, ²⁸ för detta är mitt blod, förbundsblodet, som ska utgjutas för många till syndernas förlåtelse. ²⁹ Jag säger er, att från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän jag dricker det nya vinet med er i min Faders rike.”

Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom

(Mark 14:26-31; Luk 22:33-34; Joh 13:37-38)

³⁰ När de till sist hade sjungit lovsången^[d] tillsammans, gick de ut till Olivberget.

³¹ Där sa Jesus till dem: ”I natt kommer ni alla på fall för min skull, för det står skrivet:

³² Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen.”

³³ Petrus svarade: ”Även om alla andra kommer på fall, så ska jag aldrig göra det!” ³⁴ Men Jesus sa till honom: ”Sannerligen säger jag dig: redan i natt, innan tuppen hinner gala, ska du tre gånger ha förnekat mig.”

³⁵ Då sa Petrus: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra lärjungarna sa samma sak.

Jesus ber i Getsemane

(Mark 14:32-42; Luk 22:39-46)

³⁶ Sedan gick Jesus med sina lärjungar till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa han till dem: ”Sätt er här medan jag går bort en bit och ber.” ³⁷ Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner.

Jesus greps nu av sorg och ångest, ³⁸ och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.” ³⁹ Sedan gick han lite längre bort och föll ner på sitt ansikte och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, så låt mig slippa denna bägare^[f]. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”

⁴⁰ Sedan kom han tillbaka till sina lärjungar och hittade dem sovande. Han sa till Petrus: ”Klarade ni inte att hålla er vakna med mig en enda timma? ⁴¹ Vaka och be, så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.”

⁴² Så lämnade han dem och bad samma bön för andra gången: ”Fader i himlen, om det inte är möjligt att slippa denna bägare, utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.” ⁴³ Men när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande. De kunde inte hålla ögonen öppna. ⁴⁴ Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord.

⁴⁵ Sedan gick han tillbaka till sina lärjungar och sa: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu är stunden inne då Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer. ⁴⁶ Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”

Jesus blir förrådd och arresterad

(Mark 14:43-50; Luk 22:47-53; Joh 18:3-11)

⁴⁷ Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en stor folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och folkets ledare. ⁴⁸ Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det, honom ska ni gripa.” ⁴⁹ Judas gick direkt till Jesus och sa: ”Var hälsad, Rabbi!” och kysste honom.

⁵⁰ Jesus svarade: ”Min vän, gör det du har kommit hit för att göra.” Och genast gick de andra fram och grep Jesus och höll fast honom.

⁵¹ En av de män som var med Jesus drog då sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare. ⁵² Men Jesus sa till honom: ”Stoppa tillbaka svärdet! De som använder svärd, kommer själva att falla för svärd. ⁵³ Inser du inte att jag skulle kunna be min Fader att skicka mer än tolv arméer med änglar för att hjälpa mig, och att han genast skulle göra det? ⁵⁴ Men hur skulle det då gå i uppfyllelse som förutsagts i Skriften, att allt detta måste hända?”

⁵⁵ Sedan vände sig Jesus till folkhopen och sa: ”Som mot en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! Varje dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. ⁵⁶ Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter ska gå i uppfyllelse.^[g]”

I samma stund övergav alla hans lärjungar honom och flydde.

Jesus förhörs av det judiska rådet

(Mark 14:53-65; Luk 22:54-55; 22:63-71; Joh 18:12-13; 18:19-24)

⁵⁷ De som hade arresterat Jesus förde honom nu till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och folkets ledare hade samlats. ⁵⁸ Petrus följde efter på avstånd, ända in på gården till översteprästens palats. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna för att se vad som skulle hända.

⁵⁹ Översteprästerna och hela det judiska rådet^[h] försökte hitta falska vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. ⁶⁰ Men de hittade inga, trots att det fanns många som var villiga att vittna falskt.

Till slut kom två ⁶¹ som sa: ”Vi har hört den här mannen säga: ’Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.’ ”

⁶² Då reste sig översteprästen och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” ⁶³ Men Jesus teg.

Då sa översteprästen: ”Inför den Gud som lever besvär jag dig att du talar om för oss om du är Messias, Guds Son.”

⁶⁴ Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det. Men jag säger er, att efter detta ska ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.^[i]”

⁶⁵ Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Han har hädat! Vi behöver väl inga fler vittnen! Ni har själva hört hädelsen. ⁶⁶ Vad anser ni?” De ropade tillbaka: ”Han förtjänar döden!”

⁶⁷ Sedan spottade de Jesus i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Några gav honom också örfilar ⁶⁸ och sa: ”Du som är Messias, visa nu att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.”

Petrus förnekar att han känner Jesus

(Mark 14:66-72; Luk 22:54-62; Joh 18:16-18; 18:25-27)

⁶⁹ Under tiden satt Petrus ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sa: ”Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Galileen!” ⁷⁰ Men Petrus nekade inför alla och sa: ”Jag vet inte ens vad du pratar om.”

⁷¹ Sedan gick han ut i porten, och där fick en annan tjänsteflicka syn på honom. ”Den här mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret”, sa hon till dem som stod runt omkring. ⁷² Men Petrus nekade igen, ja, han till och med svor på det: ”Jag känner inte den där mannen!”

⁷³ Efter en stund kom de som stod där fram till honom och sa: ”Visst är du en av dem. Det hörs på din dialekt.” ⁷⁴ Petrus svor då igen och bedyrade: ”Jag känner inte den mannen.” Och i samma stund gol tuppen.

⁷⁵ Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät bittert.