Påsken och det osyrade brödets högtid

12 Herren sade till Mose och Aron i Egyptens land: ^2 (A) ”Denna månad ska vara den främsta hos er. Den ska hos er vara den första av årets månader. ³ Säg till hela Israels församling: På tionde dagen i denna månad ska varje familjefar ta sig ett lamm, så att varje hushåll får ett lamm. ⁴ Men om hushållet är för litet för ett lamm, ska familjefadern och hans närmaste granne ta ett lamm tillsammans efter antalet personer. För varje lamm ska ni beräkna ett visst antal, efter vad var och en äter. ⁵ Ett felfritt^[a], årsgammalt lamm av hankön^[b] ska ni välja ut och ta antingen från fåren eller getterna. ^6 (B) Ni ska förvara det till den fjortonde dagen^[c] i denna månad. Då ska hela Israels församlade menighet slakta det i skymningen^[d].

⁷ Och man ska ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det. ^8 (C) Köttet ska ätas samma natt. Det ska vara stekt över eld och ätas med osyrat bröd och bittra örter. ⁹ Ni ska inte äta något av det rått eller kokt i vatten, utan det ska vara stekt över eld med huvud, fötter och innanmäte. ^10 (D) Ni ska inte lämna kvar något av köttet till morgonen. Om något av det skulle bli över till morgonen, ska ni bränna upp det i eld.

¹¹ Så ska det ätas: Ni ska ha bältet om livet^[e], skor på fötterna och stav i handen. Och ni ska äta det snabbt. Detta är Herrens påsk^[f].

^12 (E) Den natten ska jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och jag ska hålla dom över Egyptens alla gudar^[g]. Jag är Herren.

¹³ Blodet ska vara ett tecken för er på husen där ni är. När jag ser blodet ska jag gå förbi er. Ingen straffdom ska drabba er med fördärv när jag slår Egyptens land.

¹⁴ Denna dag ska ni ha till minnesdag och fira som en Herrens högtid. Som en evig stadga ska ni fira den från släkte till släkte. ^15 (F) I sju dagar ska ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen ska ni skaffa bort all surdeg^[h] ur era hus, för var och en som äter något syrat från den första dagen till den sjunde ska utrotas ur Israel. ¹⁶ På första dagen ska ni hålla en helig sammankomst. Och på sjunde dagen ska ni hålla en helig sammankomst. Under de dagarna ska ni inte utföra något arbete utom det som hör till matlagningen för var och en. Det och inget annat får göras.

¹⁷ Ni ska fira det osyrade brödets högtid därför att jag just den dagen förde era härskaror ut ur Egyptens land. Det ska vara en evig stadga för er att fira denna dag från släkte till släkte. ^18 (G) Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden ska ni äta osyrat bröd ända till kvällen den tjugoförsta dagen i månaden. ¹⁹ Under sju dagar får ingen surdeg finnas i era hus. Var och en som äter något syrat ska utrotas ur Israels församling, vare sig han är främling eller infödd. ²⁰ Inget syrat ska ni äta. Var ni än bor ska ni äta osyrat bröd.”

^21 (H) Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: ”Gå och hämta ett lamm för varje hushåll och slakta påskalammet! ²² Ta en knippa isop^[i] och doppa den i blodet som är i skålen och stryk blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna. Ingen av er får gå ut genom dörren till sitt hus före morgonen, ^23 (I) för Herren ska gå fram för att slå Egypten. Men när han ser blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna ska han gå förbi dörren och inte låta fördärvaren^[j] komma in i era hem och slå er.

²⁴ Detta ska ni hålla. Det ska vara en stadga för dig och dina barn för evigt. ²⁵ Och när ni kommer in i det land som Herren ska ge er, som han har sagt, ska ni fira denna gudstjänst. ²⁶ När era barn frågar er: Vad betyder den här gudstjänsten? ²⁷ ska ni svara: Det är ett påskoffer åt Herren, för han gick förbi Israels barns hus i Egypten. När han slog egyptierna skonade han våra hus.” Då böjde folket sig ner och tillbad. ²⁸ Och Israels barn gick i väg och gjorde så som Herren hade befallt Mose och Aron.

^29 (J) Vid midnatt slog Herren allt förstfött i Egyptens land, från den förstfödde hos farao som satt på tronen till den förstfödde hos fången i fängelset. Han slog allt förstfött bland boskapen. ³⁰ Då steg farao upp på natten, liksom alla hans tjänare och alla egyptier. Och det hördes ett högt sorgerop i Egypten, för det fanns inte ett hem där det inte låg någon död.

Uttåget

^31 (K) Farao kallade på natten till sig Mose och Aron och sade: ”Bryt upp och dra ut från mitt folk, ni själva och Israels barn! Gå i väg och håll gudstjänst som ni har sagt. ³² Ta med era får och kor också, som ni har sagt, och välsigna även mig när ni drar ut.” ³³ Egyptierna skyndade på folket för att få dem ut ur landet fort, för de sade: ”Annars dör vi allihop.”

³⁴ Och folket tog med sig sin deg, innan den ännu hade blivit syrad. De tog sina baktråg, lindade in dem i mantlarna och bar dem på sina axlar. ^35 (L) Israels barn hade också gjort som Mose sagt: De hade begärt föremål av silver och guld och även kläder från egyptierna. ³⁶ Och Herren hade gjort egyptierna vänligt sinnade mot israeliterna så att de gav dem vad de begärde. Så tog de byte från egyptierna.

^37 (M) Israels barn bröt upp och drog från Raamses till Suckot, omkring 600 000^[k] man till fots förutom barn. ^38 (N) En stor blandad folkhop^[l] drog upp med dem, och dessutom en mycket stor hjord av får och kor. ³⁹ Av degen som de fick med sig från Egypten bakade de osyrade brödkakor. Den hade inte hunnit bli syrad, eftersom de hade drivits ut ur Egypten utan att få dröja. De hade inte heller kunnat göra i ordning någon reskost åt sig.

^40 (O) Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år.^{[m] 41} Just den dag då de 430 åren hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land. ⁴² En vakandets natt var det för Herren när han förde dem ut ur Egyptens land. Just denna Herrens natt ska alla Israels barn vaka, släkte efter släkte.

Regler för påsken

⁴³ Herren sade till Mose och Aron: ”Detta är stadgan om påskalammet: Ingen utlänning får äta av det, ⁴⁴ men en slav som är köpt för pengar får äta av det efter att du omskurit honom. ⁴⁵ Ingen som bor hos er tillfälligt och ingen daglönare får äta av det. ^46 (P) I ett och samma hus ska det ätas. Du får inte föra ut något av köttet ur huset, och ni får inte krossa något ben^[n] på det. ⁴⁷ Hela Israels församling ska hålla detta.

⁴⁸ Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, ska alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han ska då vara som en infödd. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. ⁴⁹ En och samma lag ska gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.”

⁵⁰ Alla Israels barn gjorde så. De gjorde som Herren hade befallt Mose och Aron. ⁵¹ Just på den dagen förde Herren Israels barn ut ur Egyptens land efter deras härskaror.

Det förstfödda helgas åt Herren

13 Herren sade till Mose: ^2 (Q) ”Helga allt förstfött åt mig. Allt hos Israels barn som öppnar moderlivet, både av människor och boskap, tillhör mig.”^[o]

³ Mose sade till folket: ”Kom ihåg den här dagen då ni drog ut ur Egypten, ur träldomshuset. Med stark hand förde Herren ut er därifrån, och därför får inget syrat ätas. ⁴ Den här dagen i månaden Aviv^[p] drar ni ut. ^5 (R) Och när Herren låter dig komma in i kananeernas, hetiternas, amoreernas, hiveernas och jebusiternas land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig, ett land som flödar av mjölk och honung, då ska du fira denna gudstjänst i den här månaden. ^6 (S) I sju dagar ska du äta osyrat bröd, och på sjunde dagen ska en Herrens högtid firas. ⁷ Under de sju dagarna ska man äta osyrat bröd. Inget syrat ska man då se hos dig, och det får inte finnas surdeg hos dig någonstans i landet.

^8 (T) På den dagen ska du förklara för din son: Detta gör jag på grund av det som Herren gjorde för mig när jag drog ut ur Egypten. ^9 (U) Det ska vara som ett tecken för dig på din hand och som en påminnelse på din panna^[q], att Herrens undervisning ska vara i din mun, för med stark hand har Herren fört dig ut ur Egypten. ¹⁰ Denna stadga ska du hålla på den bestämda tiden år efter år.

¹¹ När Herren låter dig komma in och ger dig kananeernas land, som han med ed har lovat dig och dina fäder, ^12 (V) då ska du överlämna till Herren allt som öppnar moderlivet. Allt förstfött av hankön bland din boskap ska tillhöra Herren. ¹³ Men allt som öppnar moderlivet bland åsnor ska du lösa ut med ett får, och om du inte vill lösa det ska du krossa nacken på det. Varje förstfödd son ska du lösa ut.

¹⁴ När din son i framtiden frågar dig vad det betyder, ska du svara honom: Med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten, ur träldomshuset. ¹⁵ Eftersom farao envist vägrade släppa oss, dödade Herren allt förstfött i Egyptens land, från det förstfödda bland människor till det förstfödda bland boskap. Därför offrar jag åt Herren allt av hankön som öppnar moderlivet, och varje förstfödd son löser jag ut.

¹⁶ Detta ska vara som ett tecken på din hand och en påminnelse på din panna, eftersom Herren med stark hand förde oss ut ur Egypten.”

Molnpelaren och eldpelaren

¹⁷ När farao hade släppt folket förde Gud dem inte genom filisteernas land^[r], fast det var den närmaste vägen. Gud tänkte nämligen att folket kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten när de fick se krig hota. ¹⁸ Därför lät han folket ta en omväg genom öknen^[s] mot Röda havet^[t]. Israels barn drog ut ur Egypten i ordnade grupper.^{[u] 19 (W)} Och Mose tog med sig Josefs ben, för Josef hade tagit en ed av Israels barn och sagt: ”När Gud ser till er, ta då med mina ben härifrån.”

^20 (X) De bröt upp från Suckot^[v] och slog läger i Etam vid utkanten av öknen. ^21 (Y) Herren gick framför dem, om dagen i en molnpelare för att visa dem vägen och om natten i en eldpelare^[w] för att ge dem ljus. På så sätt kunde de vandra både dag och natt. ²² Molnpelaren upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldpelaren på natten.

Vandringen genom Röda havet

14 Herren sade till Mose: ^2 (Z) ”Säg till Israels barn att de vänder och slår läger framför Pi-Hahirot^[x], mellan Migdol^[y] och havet. Mitt emot Baal-Sefon^[z] ska ni slå läger vid havet. ³ Farao kommer att säga att Israels barn har gått vilse i landet, instängda av öknen. ⁴ Och jag ska göra faraos hjärta hårt så att han förföljer dem. Jag ska förhärliga mig på farao och hela hans här, så att egyptierna förstår att jag är Herren.” Och de gjorde så.

⁵ När man berättade för kungen i Egypten att folket hade flytt, förändrades faraos och hans tjänares inställning till folket och de sade: ”Vad har vi gjort? Vi släppte israeliterna så att de inte tjänar oss mer!” ⁶ Och han lät spänna för sina vagnar och tog med sig sitt folk. ⁷ Han tog sexhundra utvalda vagnar och alla andra vagnar som fanns i Egypten och ledande krigsmän på var och en av dem. ^8 (AA) Och Herren gjorde faraos, den egyptiske kungens, hjärta hårt så att han förföljde Israel när hela folket drog ut med upplyft hand. ⁹ Egyptierna, alla faraos hästar, vagnar och ryttare och hela hans här, förföljde dem och hann upp dem där de slagit läger vid havet nära Pi-Hahirot, mitt emot Baal-Sefon.

¹⁰ När farao närmade sig, lyfte Israels barn blicken och fick se egyptierna som kom tågande efter dem. Israels barn blev mycket förskräckta och ropade till Herren. ^11 (AB) Och de sade till Mose: ”Fanns det inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit för att dö i öknen? Vad har du gjort mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten? ¹² Var det inte det vi sade till dig i Egypten? Vi sade: Låt oss vara, så att vi får tjäna egyptierna. Det hade varit bättre för oss att tjäna egyptierna än att dö här i öknen.” ¹³ Mose svarade folket: ”Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som Herren i dag ska ge er. Så som ni ser egyptierna i dag ska ni aldrig någonsin se dem igen. ^14 (AC) Herren ska strida för er, och ni ska hålla er stilla.

¹⁵ Sedan sade Herren till Mose: ”Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de ska dra vidare. ^16 (AD) Lyft din stav och räck ut handen över havet och klyv det, så att Israels barn kan gå rakt genom havet på torr mark. ¹⁷ Se, jag ska förhärda egyptiernas hjärtan så att de följer efter dem, och jag ska förhärliga mig på farao och hela hans här, på hans vagnar och ryttare. ¹⁸ Egyptierna ska inse att jag är Herren när jag förhärligar mig på farao, på hans vagnar och ryttare.”

^19 (AE) Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnpelaren som hade gått framför dem flyttade sig och tog plats bakom dem, ²⁰ så att den kom mellan egyptiernas här och israeliternas. Molnet var där med mörker, samtidigt som det lyste upp natten. Under hela natten kunde den ena hären inte komma nära den andra.

^21 (AF) Och Mose räckte ut handen över havet, och Herren drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten. Han gjorde havet till torrt land, och vattnet klövs itu. ^22 (AG) Israels barn gick rakt genom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem. ²³ Och egyptierna förföljde dem, alla faraos hästar, vagnar och ryttare, och kom efter dem ut till mitten av havet.

²⁴ Men vid morgonväkten^[aa] såg Herren ner från pelaren av eld och moln på egyptiernas här och förvirrade den. ²⁵ Han lät hjulen på deras vagnar lossna^[ab] så att det blev svårt för dem att komma fram. Då sade egyptierna: ”Vi måste fly för Israel! Herren strider för dem mot Egypten.”

²⁶ Och Herren sade till Mose: ”Räck ut handen över havet så att vattnet vänder tillbaka över egyptierna, över deras vagnar och ryttare.” ²⁷ Då räckte Mose ut handen över havet, och mot morgonen återvände vattnet till sin vanliga plats. Egyptierna flydde men möttes av det, och Herren strödde ut dem mitt i havet. ^28 (AH) Vattnet vände tillbaka och täckte vagnarna och ryttarna och hela faraos här^[ac] som hade kommit efter dem ut i havet. Inte en enda av dem kom undan.

²⁹ Men Israels barn gick rakt^[ad] genom havet på torr mark, och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem. ³⁰ Så frälste Herren den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havets strand. ³¹ När Israels barn såg den stora makt som Herren hade visat mot egyptierna, fruktade folket Herren. Och de trodde på Herren och på hans tjänare Mose.

Israels lovsång

15 Då sjöng Mose och Israels barn denna lovsång till Herren:

¹⁹ När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick rakt genom havet på torr mark.

²⁰ Och profetissan Mirjam^[af], Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade. ²¹ Mirjam sjöng för dem:

Det bittra vattnet i Mara

^22 (AQ) Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur^[ag]. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten. ²³ Sedan kom de till Mara^[ah], men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara. ²⁴ Då klagade folket mot Mose och sade: ”Vad ska vi dricka?”

²⁵ Men han ropade till Herren, och Herren visade honom ett visst slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov. ^26 (AR) Han sade: ”Om du hör Herren din Guds röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare.

^27 (AS) Sedan kom de till Elim^[ai], där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.

Manna och vaktlar

16 ^(AT) Hela Israels församling bröt sedan upp från Elim och kom på femtonde dagen i andra månaden efter sitt uttåg ur Egypten fram till öknen Sin, mellan Elim och Sinai. ² Och hela Israels församling klagade mot Mose och Aron i öknen ^3 (AU) och sade till dem: ”Om vi ändå hade fått dö för Herrens hand i Egypten! Där satt vi vid köttgrytorna och åt oss mätta. Men ni har fört oss hit ut i öknen för att låta hela församlingen dö av svält.”

^4 (AV) Då sade Herren till Mose: ”Se, jag ska låta det regna bröd från himlen åt er. Folket ska gå ut och samla så mycket de behöver för varje dag. Så ska jag pröva dem, om de vill vandra efter min lag eller inte. ⁵ När de på sjätte dagen tillagar vad de har fört hem, ska det vara dubbelt så mycket som de annars samlar varje dag.”

⁶ Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: ”I kväll kommer ni att förstå att det är Herren som har fört er ut ur Egyptens land, ^7 (AW) och i morgon ska ni se Herrens härlighet. Herren har hört hur ni klagar mot honom. Vilka är vi, att ni skulle klaga mot oss?” ⁸ Och Mose fortsatte: ”Herren ger er i kväll kött att äta och i morgon bröd att mätta er med, för Herren har hört hur ni klagar mot honom. Men vilka är vi? Ni klagar inte mot oss utan mot Herren.”

⁹ Därefter sade Mose till Aron: ”Säg till hela Israels församling: Träd fram inför Herren, för han har hört hur ni klagar.” ^10 (AX) När sedan Aron hade talat till hela Israels församling, vände de sig mot öknen. Och se, då visade sig Herrens härlighet i molnskyn.

¹¹ Och Herren sade till Mose: ¹² ”Jag har hört hur Israels barn klagar. Säg till dem: I skymningen ska ni få kött att äta och i morgon bröd att mätta er med. Då ska ni inse att jag är Herren er Gud.”

^13 (AY) På kvällen kom vaktlar^[aj] och täckte lägret, och nästa morgon låg det dagg runt omkring lägret. ^14 (AZ) När daggen hade försvunnit, se, då låg det på marken ute i öknen något fint som fjäll, något fint som liknade rimfrost. ^15 (BA) Israels barn såg det, och eftersom de inte visste vad det var frågade de varandra: ”Vad är det här?” Mose sade till dem: ”Detta är brödet som Herren har gett er att äta. ¹⁶ Och detta är vad Herren har befallt: Var och en ska samla så mycket av det som han behöver till mat. En gomer^[ak] per person^[al] ska ni ta, efter antalet av ert husfolk. Var och en ska ta åt dem som han har i sitt tält.”

¹⁷ Israels barn gjorde så, den ene samlade mer och den andre mindre. ^18 (BB) Men när de mätte upp det med gomermåttet hade den som samlat mycket ingenting över, och den som samlat lite saknade ingenting. Var och en hade samlat så mycket som han behövde till mat.^{[am] 19} Och Mose sade till dem: ”Ingen får lämna kvar något av det till i morgon.” ²⁰ Men de lydde inte Mose, utan vissa sparade något av det till nästa morgon. Då växte det maskar i det och det luktade illa. Och Mose blev förargad på dem. ²¹ De samlade sedan in av mannat varje morgon, var och en så mycket han behövde till mat. Men när solhettan kom smälte det bort.

²² På sjätte dagen hade de samlat in dubbelt så mycket av brödet, två gomer för var och en. Folkets alla furstar kom och berättade det för Mose. ²³ Då sade han till dem: ”Detta är vad Herren sagt. I morgon är det sabbatsvila, en sabbat helgad åt Herren. Baka nu det ni vill baka och koka det ni vill koka. Men allt som blir över ska ni spara åt er till i morgon.” ²⁴ Och de sparade det till nästa morgon som Mose hade befallt, och nu luktade det inte illa och det kom inga maskar i det. ²⁵ Mose sade: ”Ät det i dag, för i dag är det Herrens sabbat och då kan ni inte finna något på marken. ²⁶ I sex dagar ska ni samla in av det, men på sjunde dagen är det sabbat. Då kan ni inte hitta något.”

²⁷ Ändå gick några ut på sjunde dagen för att samla in, men de fann ingenting. ²⁸ Då sade Herren till Mose: ”Hur länge ska ni vägra att hålla mina bud och befallningar? ^29 (BC) Se, Herren har gett er sabbaten. Därför ger han er på sjätte dagen bröd för två dagar. Stanna därför hemma, var och en hos sig. Gå inte hemifrån på sjunde dagen.” ³⁰ Alltså höll folket sabbat på sjunde dagen.

³¹ Israels barn kallade det manna^[an]. Det liknade korianderfrö och var vitt och smakade som tunna kakor med honung.^{[ao] 32 (BD)} Och Mose sade: ”Detta är vad Herren har befallt: Spara en gomer av det, så att era efterkommande får se det bröd jag gav er att äta i öknen när jag förde er ut ur Egyptens land.” ³³ Till Aron sade Mose: ”Ta ett kärl och lägg en gomer manna i det och ställ det inför Herren. Det ska bevaras för kommande släkten.” ³⁴ Aron gjorde som Herren hade befallt Mose. Han ställde det framför vittnesbördet^[ap] för att förvaras där.

^35 (BE) Och Israels barn åt manna i fyrtio år, ända tills de kom till bebott land. De åt manna tills de kom till gränsen av Kanaans land. ³⁶ En gomer är en tiondels efa^[aq].

Vatten ur klippan

17 ^(BF) På Herrens befallning bröt hela Israels församling upp från öknen Sin och drog från lägerplats till lägerplats, och de slog läger i Refidim. Där hade folket inget vatten att dricka.

^2 (BG) Då grälade folket på Mose och sade: ”Ge oss vatten att dricka!” Mose svarade dem: ”Varför grälar ni med mig? Varför sätter ni Herren på prov?” ³ Men folket törstade efter vatten, och de klagade på Mose och sade: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten, så att vi och våra barn och vår boskap måste dö av törst?”

⁴ Då ropade Mose till Herren och sade: ”Vad ska jag göra med det här folket? Snart stenar de mig!” ^5 (BH) Herren svarade Mose: ”Ta med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Och ta i din hand staven med vilken du slog på Nilfloden och gå. ^6 (BI) Se, jag ska stå där framför dig på Horebs klippa, och du ska slå på klippan^[ar]. Då ska vatten komma ut ur den så att folket får dricka.”

Mose gjorde så inför de äldste i Israel. ^7 (BJ) Och han gav platsen namnet Massa och Meriba,^[as] eftersom Israels barn hade klagat och satt Herren på prov och sagt: ”Är Herren ibland oss eller inte?”

Amalekiterna besegras

^8 (BK) Sedan kom Amalek^[at] och stred mot Israel i Refidim. ⁹ Då sade Mose till Josua: ”Välj ut manskap åt oss och dra ut i strid mot Amalek. I morgon ska jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen.”

¹⁰ Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek, medan Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden. ¹¹ Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget. ¹² När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga tills solen gick ner. ¹³ Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd.

^14 (BL) Herren sade till Mose: ”Skriv^[au] upp detta i boken så att ni inte glömmer det och inpränta det hos Josua, för jag ska utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen.” ^15 (BM) Och Mose byggde ett altare och gav det namnet Herren mitt baner. ^16 (BN) Han sade: ”En hand har lyfts mot Herrens tron.^[av] Herren ska strida mot Amalek från släkte till släkte.”

Jetro besöker Mose

18 Moses svärfar Jetro, prästen i Midjan, fick höra om allt som Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, hur Herren hade fört dem ut ur Egypten. ² Då tog Jetro, Moses svärfar, med sig Moses hustru Sippora som Mose tidigare hade sänt hem. ^3 (BO) Han hade också med sig hennes två söner. En av dem hade fått namnet Gershom, för Mose sade: ”Jag är främling i ett främmande land.” ⁴ Den andre fick namnet Elieser,^[aw] för Mose sade: ”Min fars Gud kom till min hjälp och räddade mig från faraos svärd.”

^5 (BP) När Jetro, Moses svärfar, kom med Moses söner och hans hustru till Mose i öknen, där han slagit läger vid Guds berg, ⁶ sände han bud till Mose: ”Jag, din svärfar Jetro, kommer till dig med din hustru och hennes båda söner.” ⁷ Då gick Mose ut och mötte sin svärfar, bugade sig för honom och kysste honom. När de hade hälsat varandra gick de in i tältet.

⁸ Och Mose berättade för sin svärfar allt som Herren hade gjort med farao och egyptierna för Israels skull, och han berättade om all möda de fått utstå på vägen och hur Herren hade räddat dem. ⁹ Jetro gladde sig över allt det goda som Herren hade gjort mot Israel, att han hade räddat dem ur egyptiernas hand. ¹⁰ Han sade: ”Lovad är Herren, som har räddat er ur egyptiernas och faraos hand och som har räddat folket från egyptiernas hand! ^11 (BQ) Nu vet jag att Herren är större än alla gudarna. Det visade han när de handlade övermodigt mot detta folk.” ¹² Jetro, Moses svärfar, bar fram ett brännoffer och några slaktoffer åt Gud. Och Aron och alla de äldste i Israel kom och höll måltid inför Gud tillsammans med Moses svärfar.

Mose tillsätter domare

¹³ Nästa dag satte Mose sig för att döma folket, och folket stod omkring honom från morgonen ända till kvällen. ¹⁴ När Moses svärfar såg allt han gjorde för folket, sade han: ”Vad är det för bestyr du har med folket? Varför sitter du här ensam, medan allt folket måste stå omkring dig från morgon till kväll?” ¹⁵ Mose svarade sin svärfar: ”Folket kommer till mig för att fråga Gud.

¹⁶ De kommer till mig när de har någon rättssak, och då dömer jag mellan dem. Jag låter dem veta Guds stadgar och bud.”

¹⁷ Då sade Moses svärfar till honom: ”Ditt sätt att arbeta är inte bra. ¹⁸ Både du själv och folket som är hos dig blir ju uttröttade. Den här uppgiften är alldeles för tung för dig, och du kan inte klara av den ensam. ¹⁹ Lyssna nu på mig! Jag vill råda dig, och Gud ska vara med dig. Du ska föra folkets talan inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom. ²⁰ Du ska upplysa dem om stadgar och bud och låta dem veta vilken väg de ska vandra och vad de ska göra.

^21 (BR) Men välj ut åt dig dugliga män från allt folket, män som fruktar Gud, är pålitliga och hatar oärlig vinst, och sätt dem till föreståndare för folket, några över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio. ²² De ska alltid döma folket. Varje viktigt ärende ska överlåtas till dig, men i alla enklare mål ska de döma själva. Så ska du göra din börda lättare, genom att de bär den tillsammans med dig. ²³ Om du gör på det sättet och om Gud befaller dig det, så kan du hålla ut. Och allt folket här kan då också gå hem i frid.”

²⁴ Mose lyssnade till sin svärfars ord och gjorde allt som han sagt. ²⁵ Han valde ut dugliga män ur hela Israel och gjorde dem till huvudmän för folket, till föreståndare över tusen, över hundra, över femtio och över tio. ²⁶ Dessa skulle alltid döma folket. Alla svårare ärenden skulle de överlåta till Mose, men alla enklare mål skulle de själva avgöra. ²⁷ Sedan lät Mose sin svärfar resa hem, och han återvände till sitt land.

Vid berget Sinai

19 På den dag då den tredje månaden^[ax] började efter Israels barns uttåg ur Egyptens land kom de till Sinai öken. ^2 (BS) De bröt nämligen upp från Refidim och kom till Sinai öken och slog läger i öknen. Israel slog läger där mitt emot berget,^{[ay] 3 (BT)} och Mose steg upp till Gud.

Då ropade Herren till honom uppifrån berget: ”Så ska du säga till Jakobs hus, så ska du förkunna för Israels barn: ^4 (BU) Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar^[az] och fört er till mig. ^5 (BV) Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, ska ni av alla folk vara min dyrbara egendom^[ba], för hela jorden är min. ^6 (BW) Ni ska för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk^[bb]. Detta är vad du ska tala till Israels barn.”

⁷ När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och lade fram för dem allt som Herren hade befallt honom. ^8 (BX) Allt folket svarade med en mun: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra.” Mose gick då tillbaka till Herren med folkets svar.

⁹ Och Herren sade till Mose: ”Se, jag ska komma till dig i ett tjockt moln, för att folket ska höra när jag talar med dig och sedan för alltid tro på dig.” Mose framförde folkets svar till Herren. ^10 (BY) Då sade Herren till Mose: ”Gå till folket och helga dem i dag och i morgon och låt dem tvätta sina kläder. ¹¹ De ska hålla sig beredda till i övermorgon, för då ska Herren stiga ner på Sinai berg inför allt folkets ögon.

¹² Du ska märka ut en gräns för folket runt omkring berget och säga: Akta er för att stiga upp på berget eller komma nära dess fot. Var och en som kommer nära berget ska straffas med döden. ^13 (BZ) Men ingen hand får röra vid honom, utan han ska stenas eller skjutas. Det gäller både djur och människor: de får inte leva. När jubelhornet^[bc] ljuder med utdragen ton, då får de komma upp på berget.”

¹⁴ Mose gick ner från berget till folket. Han helgade dem och de tvättade sina kläder. ¹⁵ Och han sade till folket: ”Håll er beredda till i övermorgon. Ingen får komma nära någon kvinna.”

^16 (CA) På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade. ^17 (CB) Men Mose förde ut folket ur lägret för att möta Gud, och de ställde sig nedanför berget. ^18 (CC) Hela Sinai berg täcktes av rök, för Herren hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn, och hela berget skakade våldsamt. ¹⁹ Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst.

²⁰ Och Herren steg ner på Sinai berg, på toppen av berget, och Herren kallade Mose upp till bergets topp. Då gick Mose dit upp. ^21 (CD) Och Herren sade till Mose: ”Gå ner och varna folket så att de inte tränger sig fram till Herren för att se, för då kommer många av dem att falla ner döda. ²² Även prästerna som får komma inför Herren ska helga sig, så att inte Herrens vrede bryter ut mot dem.”

²³ Mose svarade Herren: ”Folket kan inte stiga upp på Sinai berg, för du har själv varnat oss och sagt att jag skulle märka ut en gräns omkring berget och helga det.” ²⁴ Då sade Herren till honom: ”Gå ner och kom sedan upp igen, och ha då Aron med dig. Men prästerna och folket får inte tränga sig fram för att stiga upp till Herren, så att inte Herrens vrede bryter ut mot dem.” ²⁵ Mose gick då ner till folket och sade detta till dem.

De tio budorden

20 Och Gud talade alla dessa ord:

^2 (CE) Jag är Herren din Gud som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

^3 (CF) Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig^[bd].

^4 (CG) Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. ^5 (CH) Du ska inte tillbe dem eller tjäna dem, för jag, Herren din Gud, är en nitisk Gud. Jag låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led när man hatar mig, ^6 (CI) men visar nåd mot tusentals^[be] när man älskar mig och håller mina bud.

^7 (CJ) Du ska inte missbruka Herren din Guds namn, för Herren ska inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.

^8 (CK) Tänk på sabbatsdagen^[bf] så att du helgar den. ⁹ Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor. ¹⁰ Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, inte heller din son eller dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, eller främlingen som bor hos dig inom dina portar. ^11 (CL) För på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.

^{12 (CM) [bg]}Hedra din far och din mor,^[bh] så att du får leva länge i det land som Herren din Gud ger dig.

^13 (CN) Du ska inte mörda.^[bi]

^14 (CO) Du ska inte begå äktenskapsbrott.^[bj]

^15 (CP) Du ska inte stjäla.^[bk]

^16 (CQ) Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

^17 (CR) Du ska inte ha begär^[bl] till din nästas hus. Du ska inte ha begär till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Folkets skräck

^18 (CS) Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna, basunljudet och röken från berget. Och när de såg det, bävade de och höll sig på avstånd. ^19 (CT) De sade till Mose: ”Tala du till oss, så ska vi höra. Men låt inte Gud tala till oss, för då kommer vi att dö.” ^20 (CU) Men Mose sade till folket: ”Var inte rädda! Gud har kommit för att sätta er på prov, och för att ni ska frukta honom så att ni inte syndar.” ^21 (CV) Folket stod på avstånd, medan Mose gick närmare töcknet där Gud var.

Avgudar och altaren

²² Herren sade till Mose: ”Så ska du säga till Israels barn: Ni har själva sett att jag har talat till er från himlen. ^23 (CW) Ni ska inte göra er gudar att ha vid sidan av mig. Gudar av silver eller guld ska ni inte göra åt er. ²⁴ Ett altare av jord ska du göra åt mig, och på det ska du offra dina brännoffer och dina gemenskapsoffer, din småboskap och nötboskap. På varje plats där jag låter mitt namn bli ihågkommet ska jag komma till dig och välsigna dig.

^25 (CX) Men om du vill göra ett altare av stenar åt mig, ska du inte bygga det av huggen sten. För om du rör vid den med din mejsel vanhelgar du stenen. ^26 (CY) Du får inte heller stiga upp till mitt altare på trappor^[bm], så att din nakenhet blottas vid mitt altare.

Lagar om slavar

21 Detta är de lagar du ska lägga fram för dem: ^2 (CZ) Om du köper en hebreisk slav ska han tjäna dig i sex år, men det sjunde året ska du ge honom fri utan lösen. ³ Om han kom ensam, ska han friges ensam. Om han var gift, ska hans hustru friges tillsammans med honom. ⁴ Om hans herre har gett honom en hustru och om hon har fött söner och döttrar åt honom, ska hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre. Endast mannen ska ges fri.

⁵ Men om slaven säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, ^6 (DA) då ska hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan ska han för alltid vara sin herres slav.

⁷ Om någon säljer sin dotter till slavinna, ska hon inte ges fri^[bn] som de andra slavarna. ⁸ Om hennes herre tycker illa om henne sedan han utsett henne åt sig själv, ska han låta henne bli friköpt. Till ett främmande folk har han inte rätt att sälja henne, eftersom han handlat trolöst mot henne. ⁹ Men om han utser henne åt sin son, ska han ge henne en dotters rätt. ¹⁰ Om han tar sig en hustru till, får han inte inskränka på den förras mat, kläder eller äktenskapliga rätt. ¹¹ Om han inte låter henne få sin rätt i dessa tre avseenden, måste han frige henne utan ersättning och utan pengar.

Lagar om personskador

^12 (DB) Den som slår någon så att han dör ska straffas med döden. ^13 (DC) Men om han inte avsåg att döda utan Gud lät det ske genom hans hand, ska jag anvisa dig en ort dit han kan fly^[bo]. ^14 (DD) Men om någon blir så hatisk mot sin nästa att han dödar honom med list, ska du gripa honom även om han är vid mitt altare. Han måste dö.

¹⁵ Den som slår sin far eller sin mor ska straffas med döden.

^16 (DE) Den som rövar bort en människa ska straffas med döden, vare sig han sedan säljer den han rövat bort eller denna blir funnen hos honom. ^17 (DF) Den som förbannar sin far eller mor^[bp] ska straffas med döden.

¹⁸ Om män grälar med varandra och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att han visserligen inte dör men blir sängliggande, ¹⁹ eller om han repar sig och kan gå ute med hjälp av sin stav, då ska den som slog honom vara fri från straff. Men han måste ersätta honom för den tid han varit sängliggande och sörja för att han verkligen blir botad. ²⁰ Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör för hans hand, ska han straffas för det. ²¹ Men han ska inte straffas om den slagne lever en eller två dagar. Det är ju hans egna pengar.

²² Om män kommer i gräl med varandra och någon av dem stöter till en havande kvinna så att hon föder fram sitt foster, men ingen annan olycka sker, då ska han böta vad kvinnans man ålägger honom och betala efter skiljedomares prövning. ^23 (DG) Men om det sker en olycka ska liv ges för liv, ²⁴ öga för öga, tand för tand^[bq], hand för hand, fot för fot, ²⁵ brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke.

²⁶ Om någon slår sin slav eller slavinna i ögat och fördärvar det, ska han släppa den skadade fri som ersättning för ögat. ²⁷ Och om någon slår ut en tand på sin slav eller slavinna, ska han släppa den skadade fri som ersättning för tanden.

²⁸ Om en oxe stångar någon till döds, man eller kvinna, ska oxen stenas, och köttet får inte ätas. Men oxens ägare ska vara fri från straff. ^29 (DH) Om oxen tidigare haft vanan att stångas och hans ägare har blivit varnad men ändå inte bevakat honom och oxen då dödar någon, man eller kvinna, ska oxen stenas och även hans ägare dödas. ³⁰ Men om ägaren skulle bli ålagd att betala lösepenning, ska han ge så mycket som han blir ålagd till lösen för sitt liv. ³¹ Samma lag gäller om det är en son eller dotter som blivit stångad av oxen. ³² Men om oxen stångar en slav eller slavinna, ska ägaren betala trettio siklar silver^[br] till den stångades herre och oxen ska stenas.

³³ Om någon öppnar en brunn eller gräver en ny brunn och inte täcker över den och sedan en oxe eller åsna faller ner i den, ³⁴ ska brunnens ägare ge ersättning i pengar till djurets ägare, men den döda kroppen ska vara hans. ³⁵ Om någon har en oxe som stångar en annan oxe så att den dör, ska de sälja den levande oxen och dela betalningen för den. Dessutom ska de dela den döda kroppen. ³⁶ Men om det var känt att oxen redan tidigare brukade stångas och hans ägare ändå inte tog vara på honom, ska han ersätta oxe med oxe, men den döda kroppen ska vara hans.

Skydd för äganderätten

22 ^(DI) Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, ska han ge fem oxar som ersättning för oxen och fyra får som ersättning för fåret. ² Om tjuven ertappas vid inbrottet och blir slagen till döds, vilar ingen blodskuld på den som försvarar sin egendom. ³ Men om solen hade gått upp när det hände, då är det blodskuld. Tjuven ska ge full ersättning. Äger han ingenting ska han säljas, till betalning för vad han stulit. ⁴ Om det stulna djuret påträffas levande hos honom, antingen det är oxe, åsna eller får, ska han ge dubbel ersättning.

⁵ Om någon låter en åker eller en vingård betas av eller släpper lös sin boskap så att den betar^[bs] av en annans åker, ska han ersätta skadan med det bästa från sin egen åker och det bästa från sin vingård. ⁶ Om elden kommer lös och antänder törnhäckar, och sädeskärvar eller oskuren säd eller något annat på åkern blir lågornas rov, ska den som vållat branden ge full ersättning.

⁷ Om någon anförtror åt en annan att förvara pengar eller annan egendom och det blir stulet i hans hus, ska tjuven ge dubbel ersättning om han ertappas. ⁸ Skulle tjuven inte bli ertappad, ska husets ägare föras fram inför Gud, för att det ska fastställas om han har förgripit sig på sin nästas egendom. ⁹ Om det blir fråga om olagligt tillgrepp – det kan gälla oxe eller åsna, får eller kläder eller något annat som har gått förlorat – och någon påstår att det är så, ska båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud då dömer skyldig ska ersätta den andre dubbelt.

¹⁰ Om någon lämnar en åsna, en oxe eller ett får eller vilket husdjur som helst i förvar hos en annan, och djuret dör eller blir skadat eller bortrövat utan att någon ser det, ¹¹ då ska de båda ingå en ed inför Herren, för att det ska komma fram om den ene inte har förgripit sig på den andres egendom. Denna ed ska ägaren anta, och den andre behöver inte ge någon ersättning. ¹² Men om djuret har blivit stulet från honom, ska han ersätta ägaren för det. ¹³ Har det blivit ihjälrivet, ska han föra fram djuret som bevis. För det ihjälrivna djuret behöver han inte ge någon ersättning.

¹⁴ Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dör då ägaren inte är närvarande, ska han ge full ersättning. ¹⁵ Är ägaren närvarande, behöver han inte ge någon ersättning. Om djuret var hyrt, utgör hyressumman ersättning.

Socialt ansvar

^16 (DJ) Om någon förför en jungfru som inte är trolovad och ligger med henne, ska han ge en brudgåva för henne och ta henne till hustru. ¹⁷ Om hennes far vägrar att ge henne åt honom, ska mannen betala en så stor summa pengar som man brukar ge i brudgåva för en jungfru.

^18 (DK) En häxa ska du inte låta leva.

^19 (DL) Var och en som har samlag med ett djur ska straffas med döden.

²⁰ Den som offrar åt andra gudar och inte endast åt Herren ska vigas^[bt] åt förintelse.

^21 (DM) En främling ska du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. ^22 (DN) Änkor och faderlösa ska ni inte behandla illa. ^23 (DO) Om ni behandlar dem illa, ska jag sannerligen höra deras rop när de ropar till mig. ²⁴ Min vrede ska upptändas och jag ska döda er med svärd, så att era egna hustrur blir änkor och era barn faderlösa.

^25 (DP) Om du lånar ut pengar till någon fattig hos dig som tillhör mitt folk, ska du inte handla som en ockrare mot honom. Kräv inte någon ränta av honom. ^26 (DQ) Om du tar manteln i pant^[bu] av din nästa, ska du ge den tillbaka åt honom innan solen går ner. ²⁷ Manteln är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad ska han annars ha när han sover? Om han ropar till mig ska jag höra, för jag är barmhärtig.

^28 (DR) Gud ska du inte häda, och en ledare för ditt folk ska du inte förbanna.

^29 (DS) Du ska inte dröja att bära fram som gåva av det som fyller din lada och av det som kommer från din vinpress. Den förstfödde av dina söner ska du ge åt mig. ^30 (DT) På samma sätt ska du göra med din nötboskap och småboskap. I sju dagar ska de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen ska du ge dem åt mig.

^31 (DU) Ni ska vara mina heliga. Köttet av ett djur som blivit ihjälrivet på marken ska ni inte äta utan kasta det åt hundarna.

Rättfärdighet och barmhärtighet

23 ^(DV) Du ska inte sprida ett falskt rykte. Du ska inte stödja den ogudaktige genom att bli ett falskt vittne. ² Du ska inte följa mängden och rätta dig efter den i det onda, så att du vränger rätten när du vittnar i något mål. ^3 (DW) Du ska inte vara partisk för den fattige i hans rättssak.

^4 (DX) Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna, som har kommit vilse, ska du föra djuret tillbaka till honom. ^5 (DY) Och om du ser din oväns åsna ligga nertyngd under sin börda, ska du inte lämna mannen utan hjälp. Du måste på allt sätt hjälpa honom.

⁶ Du ska inte i någon rättssak förvanska rätten för den fattige som du har hos dig. ⁷ Håll dig långt ifrån orätt sak. Du ska inte döda den som är oskyldig och har rätt, för jag frikänner inte någon som är skyldig. ^8 (DZ) Du ska inte ta mutor, för mutor förblindar de klarsynta och förvränger de rättfärdigas ord. ^9 (EA) En främling ska du inte förtrycka. Ni vet själva hur främlingen känner det, eftersom ni har varit främlingar i Egyptens land.

Sabbatsåret och sabbatsdagen

^10 (EB) I sex år ska du beså din jord och bärga dess gröda. ¹¹ Men det sjunde året ska du låta den vila och ligga i träda^[bv], för att de fattiga i ditt folk ska få sin föda från den. Det som de lämnar kvar får markens djur äta. På samma sätt ska du göra med din vingård och din olivplantering. ^12 (EC) Under sex dagar ska du utföra ditt arbete, men på sjunde dagen ska du vila, så att din oxe och din åsna får vila och din slavinnas son och främlingen kan återhämta sig.

^13 (ED) Se till att ni i allt håller det jag har sagt er. Andra gudars namn ska ni inte nämna. De får inte höras från din mun.

De tre stora högtiderna

^14 (EE) Tre gånger om året ska du hålla högtid åt mig. ^15 (EF) Det osyrade brödets högtid ska du fira. Sju dagar ska du äta osyrat bröd, som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv^[bw], eftersom det var då du drog ut ur Egypten. Men ingen ska träda fram inför mitt ansikte med tomma händer. ^16 (EG) Skördehögtiden^[bx] ska du fira när du skördar förstlingsfrukten av ditt arbete, det du sått på marken. Bärgningshögtiden^[by] ska du fira vid årets slut, när du bärgar in frukten av ditt arbete från marken. ^17 (EH) Tre gånger om året ska alla av manligt kön träda fram inför Herren Gud.

^18 (EI) Du ska inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något som är syrat. Fettet av mitt högtidsoffer får inte lämnas kvar över natten till morgonen.

^19 (EJ) Det bästa av din marks förstlingsfrukter ska du föra till Herren din Guds hus.

Du ska inte koka en killing i mjölken från dess mor.^[bz]

Löfte om Kanaans land

^20 (EK) Se, jag sänder en ängel framför dig, och han ska bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har förberett. ^21 (EL) Ta dig till vara för honom och lyssna till hans röst. Var inte upprorisk mot honom. Han kommer inte att förlåta era överträdelser, för mitt namn är i honom.

^22 (EM) Men om du uppmärksamt lyssnar till hans röst och gör allt som jag säger, ska jag bli en fiende till dina fiender och en ovän till dina ovänner. ²³ Min ängel ska gå framför dig och föra dig till amoreernas, hetiternas, perisseernas, kananeernas, hiveernas och jebusiternas land, och jag ska utrota dem. ^24 (EN) Du ska inte tillbe deras gudar och inte tjäna dem eller göra som man gör där, utan du ska slå ner dem grundligt och krossa deras stoder. ^25 (EO) Ni ska tjäna Herren er Gud, och han ska välsigna din mat och din dryck och ta bort sjukdom från dig. ^26 (EP) I ditt land ska det då inte finnas någon kvinna som får missfall eller är ofruktsam. Dina dagars tal ska jag göra fullt.

^27 (EQ) Jag ska sända skräck för mig framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag ska driva alla dina fiender på flykten för dig. ^28 (ER) Och jag ska sända panik^[ca] framför dig för att jaga undan hiveerna, kananeerna och hetiterna för dig. ²⁹ Men jag ska inte driva undan dem för dig på ett enda år, för att landet inte ska bli en ödemark där vilddjuren förökar sig och blir dig övermäktiga. ³⁰ Steg för steg ska jag driva bort dem för dig, tills du har förökat dig så att du kan ta landet till din arvedel. ^31 (ES) Jag ska låta ditt lands gränser gå från Röda havet till filisteernas hav och från öknen till floden,^[cb] för jag ska ge landets invånare i er hand och du ska driva bort dem från dig. ^32 (ET) Du ska inte sluta förbund med dem eller deras gudar. ^33 (EU) De ska inte bo kvar i ditt land. Annars kan de få dig att synda mot mig. Om du tjänar deras gudar blir det en snara för dig.

Förbundet vid Sinai

24 Till Mose sade han: ”Kom upp till Herren, du själv och Aron, Nadab och Abihu samt sjuttio av de äldste i Israel. Fall ner och tillbe på avstånd. ² Endast Mose får komma fram till Herren. De andra ska inte komma fram, och folket får inte heller gå upp med honom.”

^3 (EV) När Mose kom och förkunnade för folket alla Herrens ord och föreskrifter, svarade allt folket med en mun: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra.” ⁴ Och Mose skrev ner alla Herrens ord.

Nästa morgon steg han upp tidigt och byggde ett altare nedanför berget och reste där tolv stoder för Israels tolv stammar. ⁵ Han sände israeliternas unga män att offra tjurar som brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren. ⁶ Och Mose tog hälften av blodet och slog det i skålar och den andra hälften av blodet stänkte han på altaret. ⁷ Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra och lyda.” ^8 (EW) Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: ”Se, detta är blodet för det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.”^[cc]

⁹ Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel gick dit upp. ^10 (EX) De fick se Israels Gud, och under hans fötter var som ett golv av safir^[cd], likt själva himlen i klarhet. ¹¹ Men han lät inte sin hand drabba de främsta av Israels barn. De skådade Gud, och de åt och drack.

Mose på Sinai

¹² Herren sade till Mose: ”Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så ska jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem.” ¹³ Då gav sig Mose av tillsammans med sin tjänare Josua, och Mose steg upp på Guds berg. ¹⁴ Men till de äldste sade han: ”Vänta på oss här tills vi kommer tillbaka till er. Aron och Hur är hos er, och den som har en rättslig fråga får vända sig till dem.” ^15 (EY) Mose steg sedan upp på berget, och molnskyn täckte berget. ¹⁶ Herrens härlighet vilade på Sinai berg och molnskyn täckte berget i sex dagar, men på sjunde dagen kallade han på Mose ur skyn. ^17 (EZ) Och Herrens härlighet såg för Israels barn ut som en förtärande eld på toppen av berget. ^18 (FA) Mose gick mitt in i molnskyn och steg upp på berget. Sedan blev han kvar på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter.

TABERNAKLET (Kap 25-31)

Offergåvor till tabernaklet

25 Herren sade till Mose: ^2 (FB) ”Säg till Israels barn att de samlar in en offergåva åt mig. Den ska samlas in från alla dem som har ett hjärta som är villigt att ge. ³ Detta är den offergåva som ni ska ta av dem: guld, silver och koppar, ⁴ mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, ⁵ rödfärgade fårskinn, tahasskinn^[ce], akacieträ, ⁶ olja till ljusstaken, kryddor till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen ⁷ samt onyxer och infattningsstenar till efoden^[cf] och bröstskölden.

^8 (FC) De ska göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem. ^9 (FD) Tabernaklet med alla dess tillbehör ska ni göra helt enligt de mönsterbilder som jag visar dig. Så ska ni göra.

Förbundsarken

^10 (FE) De ska göra en ark^[cg] av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög. ¹¹ Du ska överdra den med rent guld på insidan och utsidan och du ska göra en guldkant runt den. ¹² Du ska gjuta fyra ringar av guld till den och sätta dem över de fyra fötterna på arken, två ringar på den ena sidan och två ringar på den andra. ¹³ Och du ska göra stänger av akacieträ och överdra dem med guld. ¹⁴ Stängerna ska du skjuta in i ringarna på sidorna av arken, så att man kan bära arken med dem, ¹⁵ och de ska sitta kvar i ringarna på arken. De får inte tas bort ur dem. ^16 (FF) I arken ska du lägga vittnesbördet som jag ska ge dig.

¹⁷ Du ska göra en nådastol^[ch] av rent guld, två och en halv aln lång och en och en halv aln bred.

¹⁸ Och du ska göra två keruber^[ci] av guld. I hamrat arbete ska du göra dem och sätta dem vid de båda ändarna av nådastolen. ¹⁹ Sätt en kerub vid ena änden och en vid den andra. I ett stycke med nådastolen ska ni göra keruberna vid dess båda ändar. ^20 (FG) Keruberna ska breda ut sina vingar uppåt så att de täcker nådastolen med sina vingar. Deras ansikten ska vara vända mot varandra. Mot nådastolen ska kerubernas ansikten vara vända. ²¹ Du ska sätta nådastolen ovanpå arken och i arken ska du lägga vittnesbördet som jag ska ge dig. ^22 (FH) Där ska jag göra mig känd för dig. Och från nådastolen, från platsen mellan de båda keruberna som står på vittnesbördets ark, ska jag tala med dig om allt som jag genom dig ska befalla Israels barn.

Bordet för skådebröden

^23 (FI) Du ska också göra ett bord^[cj] av akacieträ, två alnar långt, en aln brett och en och en halv aln högt. ²⁴ Du ska överdra det med rent guld och du ska göra en guldkant runt omkring det. ²⁵ Runt bordet ska du göra en handsbred list och runt omkring den ska du göra en kant av guld. ²⁶ Till bordet ska du göra fyra ringar av guld och sätta ringarna i de fyra hörnen vid de fyra benen.

²⁷ Ringarna ska sitta vid listen som hållare för stänger så att bordet kan bäras. ²⁸ Du ska göra stängerna av akacieträ och överdra dem med guld, och med dem ska bordet bäras. ²⁹ Till bordet ska du också göra fat, skålar, kannor och bägare som man ska utgjuta dryckesoffren med. Av rent guld ska du göra dem. ^30 (FJ) Du ska alltid ha skådebröd^[ck] på bordet inför mitt ansikte.

Ljusstaken

^31 (FK) Du ska göra en ljusstake^[cl] av rent guld. I hamrat arbete ska den göras med sin fotställning och stam. Dess skålar, knoppar och blommor ska göras i ett stycke med den. ³² Sex armar ska utgå från ljusstakens sidor, tre armar från ena sidan och tre armar från andra sidan. ³³ På den ena armen ska det vara tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma, och på den andra armen likaså tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma. Så ska det vara på de sex armar som utgår från ljusstaken.

³⁴ Men på själva ljusstaken ska det finnas fyra skålar formade som mandelblommor med sina knoppar och blommor. ³⁵ En knopp ska sättas under det första armparet som utgår från ljusstaken i ett stycke med den, en knopp under det andra armparet i ett stycke med den, och en knopp under det tredje armparet i ett stycke med den, alltså under de sex armar som utgår från ljusstaken. ³⁶ Och deras knoppar och armar ska vara i ett stycke med den, allt ett enda hamrat arbete av rent guld.

^37 (FL) Du ska göra sju lampor till den. Lamporna ska sättas upp så att de kastar sitt sken över platsen framför den. ³⁸ Även lamptänger och brickor till den ska du göra av rent guld. ³⁹ Av en talent^[cm] rent guld ska man göra ljusstaken med alla dessa tillbehör.

^40 (FM) Se till att du gör detta efter den mönsterbild som har visats för dig på berget.^[cn]

Tabernaklet

26 ^(FN) Tabernaklet^[co] ska du göra av tio tygvåder, vävda av tvinnat fint lingarn och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn. I konstvävnad med keruber på ska du göra dem. ² Varje våd ska vara tjugoåtta alnar lång och fyra alnar^[cp] bred, alla våderna med samma mått. ³ Fem av våderna ska fogas samman med varandra och likaså ska de andra fem våderna fogas samman med varandra. ⁴ Du ska sätta öglor av mörkblått garn i kanten på den ena våden ytterst på det hopfogade stycket, och så ska du också göra i kanten på den våd som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket. ⁵ Femtio öglor ska du sätta på ena våden och femtio öglor ska du sätta ytterst på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket, så att öglorna svarar mot varandra.

⁶ Och du ska göra femtio hakar av guld och foga samman våderna med dem, så att tabernaklet bildar en helhet.

^7 (FO) Du ska göra tygvåder av gethår till ett tält över tabernaklet. Elva sådana våder ska du göra. ⁸ Varje våd ska vara trettio alnar lång och fyra alnar^[cq] bred, de elva våderna ska ha samma mått.

⁹ Fem av våderna ska du foga samman för sig och de sex andra våderna för sig. Den sjätte våden ska du lägga dubbel på framsidan av tältet. ¹⁰ Du ska sätta femtio öglor i kanten på den våd som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket och femtio öglor i kanten på den våd som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket. ¹¹ Du ska också göra femtio hakar av koppar och föra in dem i öglorna och foga samman tältet så att det bildar en helhet. ¹² Beträffande den överskjutande delen av tältets våder ska halva den våd som blir över hänga ner på baksidan av tabernaklet. ¹³ Den aln på vardera sidan som blir över på längden av tältets våder ska hänga ner på båda sidorna av tabernaklet för att täcka över det. ¹⁴ Dessutom ska du göra ett överdrag av rödfärgade fårskinn till tältet och ett överdrag av tahasskinn att lägga ovanpå.

^15 (FP) Brädorna till tabernaklet ska du göra av akacieträ, och de ska stå upprätt. ¹⁶ Tio alnar lång och en och en halv aln^[cr] bred ska varje bräda vara. ¹⁷ Varje bräda ska ha två tappar som är hopfogade med varandra. Så ska du göra med alla brädorna till tabernaklet. ¹⁸ Och av tabernaklets brädor ska du sätta tjugo på södra sidan, åt söder, ¹⁹ och göra fyrtio fotstycken av silver och sätta dem under de tjugo brädorna, två fotstycken under varje bräda för dess två tappar.

²⁰ På tabernaklets andra sida, den norra, ska du också sätta tjugo brädor ²¹ med fyrtio fotstycken av silver, två fotstycken under varje bräda. ²² På tabernaklets baksida, åt väster, ska du sätta sex brädor ²³ och på tabernaklets hörn, på baksidan, två brädor. ²⁴ De ska vara dubbla nertill och även dubbla upptill, till den första ringen. Så ska det vara med dem båda. De ska sättas i de båda hörnen. ²⁵ Det blir alltså åtta brädor med sina fotstycken av silver, sexton fotstycken, två under varje bräda.

²⁶ Och du ska göra tvärstänger av akacieträ: fem till de brädor som är på tabernaklets ena sida, ²⁷ fem tvärstänger till de brädor som är på tabernaklets andra sida och fem tvärstänger till de brädor som är på tabernaklets baksida, åt väster. ²⁸ Den mellersta tvärstången, som sitter mitt på brädorna, ska gå tvärs över från den ena änden till den andra. ²⁹ Brädorna ska du överdra med guld och ringarna på dem där tvärstängerna ska skjutas in, ska du göra av guld. Också tvärstängerna ska du överdra med guld. ^30 (FQ) Sätt sedan upp tabernaklet som det ska vara, så som det har visats för dig på berget.

^31 (FR) Du ska göra ett förhänge av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. Det ska göras i konstvävnad med keruber på. ³² Du ska hänga upp det på fyra stolpar av akacieträ. Stolparna ska vara överdragna med guld och ha krokar av guld, och de ska stå på fyra fotstycken av silver. ³³ Du ska hänga upp förhänget^[cs] i hakarna och föra dit vittnesbördets ark och ställa den innanför förhänget. Förhänget ska för er skilja det heliga från det allra heligaste.

³⁴ Och du ska sätta nådastolen på vittnesbördets ark inne i det allra heligaste.

³⁵ Bordet ska du ställa utanför förhänget på tabernaklets norra sida och ljusstaken mitt emot bordet på tabernaklets södra sida. ³⁶ För ingången till tältet ska du göra ett draperi i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. ³⁷ Till draperiet ska du göra fem stolpar av akacieträ och överdra dem med guld. Krokarna på dem ska vara av guld, och till stolparna ska du gjuta fem fotstycken av koppar.

Brännofferaltaret

27 ^(FS) Du ska göra altaret av akacieträ, fem alnar långt och fem alnar brett – altaret ska alltså vara liksidigt och fyrkantigt – och tre alnar^[ct] högt. ² Och du ska göra horn till det och sätta i de fyra hörnen. Hornen ska vara i ett stycke med altaret, och du ska överdra det med koppar. ³ Du ska göra kärl till det att föra bort askan i, liksom skovlar, skålar, gafflar och fyrfat. Alla dessa tillbehör ska du göra av koppar. ⁴ Du ska göra ett galler till altaret, ett nät av koppar, och på nätet ska du sätta fyra ringar av koppar i de fyra hörnen. ⁵ Du ska sätta det nertill under avsatsen på altaret, så att nätet når upp till mitten av altaret. ⁶ Du ska göra stänger till altaret, stänger av akacieträ, och överdra dem med koppar. ⁷ Stängerna ska skjutas in i ringarna, så att de sitter på båda sidorna av altaret när man bär det. ⁸ Ihåligt och av plankor ska du göra det. Så som det har visats för dig på berget ska det göras.

Tabernaklets förgård

^9 (FT) Du ska också göra en förgård till tabernaklet. För den södra sidan, åt söder, ska omhängen till förgården göras av tvinnat fint lingarn, hundra alnar långa, för den ena sidan. ¹⁰ Stolparna till dem ska vara tjugo med sina tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band ska vara av silver. ¹¹ På samma sätt ska omhängen göras för den norra långsidan, hundra alnar långa. Stolparna till dem ska vara tjugo med tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band ska vara av silver. ¹² Förgårdens västra kortsida ska ha omhängen som är femtio alnar långa. Stolparna till dem ska vara tio med tio fotstycken. ¹³ Förgårdens bredd på framsidan, åt öster, ska vara femtio alnar. ¹⁴ Omhängena ska vara femton alnar^[cu] långa på den ena sidan av den med tre stolpar och tre fotstycken. ¹⁵ På den andra sidan ska omhängena också vara femton alnar långa med tre stolpar och tre fotstycken.

¹⁶ Till förgårdens port ska göras ett draperi, tjugo alnar långt,^[cv] i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, med fyra stolpar och fyra fotstycken. ¹⁷ Alla stolparna runt förgården ska ha band av silver och krokar av silver, men deras fotstycken ska vara av koppar. ¹⁸ Förgården ska vara hundra alnar lång och femtio alnar bred utefter hela längden med fem alnar^[cw] höga omhängen av tvinnat fint lingarn, och fotstyckena ska vara av koppar. ¹⁹ Alla tillbehör för tjänsten i tabernaklet och alla tältpluggar till tabernaklet och förgården ska vara av koppar.

Skötseln av ljusstaken

^20 (FU) Du ska befalla Israels barn att bära fram till dig ren olja av stötta oliver^[cx] till ljusstaken, så att lamporna kan sättas upp dagligen. ²¹ I uppenbarelsetältet, utanför förhänget framför vittnesbördet, ska Aron och hans söner sköta den från kväll till morgon inför Herrens ansikte. Det ska vara en evig stadga från släkte till släkte bland Israels barn.

Prästernas kläder

28 ^(FV) Du ska låta din bror Aron och hans söner med honom träda fram till dig ur kretsen av Israels barn för att tjäna som präster åt mig, Aron själv och hans söner Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. ^2 (FW) Och du ska göra heliga kläder åt din bror Aron till ära och prydnad. ^3 (FX) Säg till alla era konstbegåvade män, som jag har fyllt med vishetens ande, att de ska göra kläder åt Aron för hans vigning till präst åt mig. ⁴ Detta är de kläder de ska göra: bröstsköld, efod, kåpa, rutmönstrad tunika, turban och bälte. De ska göra dessa heliga kläder åt din bror Aron och hans söner för att Aron ska tjäna som präst åt mig. ⁵ Och de ska ta av guldet och det mörkblå, purpurröda och karmosinröda garnet och det fina lingarnet.

Efoden

^6 (FY) Efoden ska göras i konstvävnad av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. ⁷ Den ska ha två axelstycken som ska fästas ihop med varandra. Vid sina båda ändar ska den fästas ihop. ⁸ Skärpet som ska sitta på efoden ska göras i samma vävnad och i ett stycke med den: av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. ⁹ Du ska sedan ta två onyxstenar och på dem gravera in namnen på Israels söner, ¹⁰ sex av namnen på den ena stenen och de sex andra namnen på den andra, i födelseordning. ¹¹ Som när en juvelerare graverar sigill ska du rista in namnen på Israels söner på de båda stenarna och infatta dem i ett flätverk av guld. ¹² Du ska sätta de båda stenarna på efodens axelstycken, stenar till påminnelse för Israels barn. Aron ska bära deras namn på sina axlar inför Herrens ansikte till en påminnelse. ¹³ Och du ska göra flätverk av guld ¹⁴ och två kedjor av rent guld. Du ska tvinna dem som snoddar, och fästa de snodda kedjorna vid flätverken.

Bröstskölden

^15 (FZ) Du ska göra en bröstsköld för domsutslag i konstvävnad på samma sätt som efoden. Av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn ska du göra den. ¹⁶ Den ska vara fyrkantig och dubbelvikt, en halv aln^[cy] lång och en halv aln bred. ¹⁷ Du ska förse den med infattade stenar^[cz] i fyra rader: i första raden karneol, topas och smaragd, ¹⁸ i andra raden granat, safir och kalcedon, ¹⁹ i tredje raden hyacint, agat och ametist ²⁰ och i fjärde raden krysolit, onyx och jaspis. De ska vara infattade i flätverk av guld. ²¹ Stenarna ska vara tolv efter namnen på Israels söner, en för varje namn. Varje sten ska bära namnet på en av de tolv stammarna, ingraverat som på ett sigill.

²² Till bröstskölden ska du göra flätade kedjor så som man gör snoddar, och av rent guld. ²³ Du ska göra två ringar av guld till bröstskölden och sätta dem i två av bröstsköldens hörn.